Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 22 juli 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 239
betraktande, är det doek ej till husmödrarnas
fördel, att det verkligen kan talas om »hus-
villa» tjänarinnor. Ty visserligen komma de
flesta af dessa af egen drift från landsbygden
för att i Stockholm få det bättre, »bli finare»
o. s. v., men äfven bland butvudstadens egen
tjänande klass händer det oftare än man tror,
att tjänstflickan vid flyttningstiden går från sin
gamla plats, utan att hafva någon tillflyktsort
eller något ställe, där hon kan finna skydd
under natten. Jag menar, att detta för hus-
mödrarnas »klass» är en stor skam; barmhär-
tighet plägar visas äfven den vildt främmande
stackaren, som står ensam och hjälplös; och
det är en samvetsplikt för hvarje kvinna, så
lyckligt lottad, att hon äger hem och andra
kvinnor i sin tjänst, att aldrig låta någon af
dessa lämna sitt hus —- det må för öfrigt
hafva varit en »god» eller »dålig» tjänarinua
— utan att vara viss om, att hon ej i brist
af hem eller annan plats hamnar i elände.
En husmor borde väl alltid göra sig underrät-
tad om sin tjänarinnas planer för närmaste
framtid och, där så nödigt är, hänvisa just till
»tjänstflickornas hem». Först då kan med
rätta ansvaret läggas uteslutande på tjänstflic-
kan.
En kvinna, som för ett par år sedan stått
skildrad i Idun, fröken Nordvall, såg och
kände, att något fattades i den vård, en tjä-
narinna borde åtnjuta, och hennes hjärta öm-
made för den fara och frestelse, som mötte de
platssökande, husvilla kvinnorna, vare sig dessa
redan förut haft anställning i hufvudstaden
eller voro nyanlända, mera oerfarna främlingar
från landet. Hennes lifsarbete blef stiftandet
af detta »härberge», hvars verksamhet nu varat
i öfver tio år, och som under denna tid hun-
nit uträtta mycket godt, tillvunnit sig stor
aktning och äfven allt mer och mer utvidgats,
ehuru arbetet ännu fortgår under i ekonomiskt
hänseende anspråkslösa förhållanden.
Den summa, med hvilken fröken Nordvall
hade att börja, var endast. 300 kr., men dessa
hafva fört välsignelse med sig, och härberget
har, som sagdt, utvidgats både till utrymme
och verksamhet. Att det dock fortfarande är
i behof af understöd och hjälp, visar bl. a. dess
inkomst- och utgiftsstat; ty när den förra ut-
gör 2,888 kronor, uppgår den senare till 3,624,
hvilket dock måste anses ringa, då man besin-
nar de dryga utgifterna, 1,500 kr. till hyra,
194 till vebrand o. s. v. I denna summa ingår
äfven kostnaden för morgonkaffe, frukost, mid-
dag, kväll, sjukvård, tvätt, ly.se m. m. åt här-
bergets »kunder», de husvilla kvinnorna, samt
vidare bjälp åt dem af dessa, som äro fullkom-
ligt fattiga eller sjuka. Förståndarinnau tör
härberget arbetar sålunda så godt som utan
ersättning för egen räkning, drifven endast af
den kärlekens anda, som besjälat hennes före-
träderska, härbergets stiftarinna.
Förunderligt är, att så få personer ihåg-
komma denna anstalt med »frivilliga gåfvor»;
en blick i räkenskaperna t. ex. för år 1890
visar, att, utom en större gåfva 500 kr. och
bidrag, tecknade på »lektor P. Waldenströms
lista», årets frivilliga, af flere personer skänkta
gärd endast uppgår till 18 kr. samt inkomsten
af »årsbidrag» till 25 kronor 1 —
Och dock gifves det tusentals människor i
Stockholm, som utan kännbar uppoffring kunde
med ett litet bidrag understödja detta »här-
berge», hvilket söker godfgöra åtskilligt, som
kanske någon af dem själfva varit med om att
framkalla, då hon låtit en eller aanan tjäna-
rinna lämna sitt hus, utan att hafva tagit notis
om dennas vidare öde.
Om härbergets verksamhet kan det föl-
jande gifva en, ehuru svag, föreställning, ty —
jag upprepar det — livarken siffror eller ord
förmå återgifva den anda och ton, som öfva
ett starkt inflytande på dessa oftast öfvergifna,
ensamstående kvinnor.
Af det föregående tramgår, att det är endast
eller hufvudsakligast tjänarinnor, som emotta-
gas i härberget. Detta är öppet under hela
året, men det är särskildt under höstflyttnin-
garna mycket starkt anlitadtti den lilla lokalen
har under denna tid ända till 40—50 kvinnor
på en gåDg funnit natthärberge. Under år 1890
-— uppgifter för år 1891 har jag ej lyckats
erhålla — hade 506 tjänstflickor vistats i här-
berget under tillsammans 2,689 dagar. De
erhålla här nattlogis med kaffe på morgonen
för 35 öre; de som under någon tid stanna
kvar, innan de lyckats skaffa sig någon plats
eller anställning, erhålla äfven middag och kväll
i härberget; föreståndarinnan sysselsätter dem
dessutom med arbete; samlade i det största
rummet omkring ett stort fyrkantigt bord sy
och arbeta de åt sig själfva, laga sina kläder
o. s. v. allt under föreståndarinnans handled-
ning.
Dennas uppgift är också att vara dem behjälp-
lig vid anskaffandet af platser. En stor mängd
husmödrar vänder sig också till henne för att
få tjänarinnor. Det är för henne naturligtvis
ej lätt att härvidlag gifva råd, då bon ofta
endast helt kort varit i beröring med den
tjänstesökande ; men hon har till grundsats
att aldrig dölja något, vare sig godt eller ondt,
som bon vet om någon af dessa, oeb hennes
uppöfvade, skarpa blick behöfver ej länge följa
någon härbergets gäst, förrän bon ser, hvad
denna i det närmaste går för. Detta i före-
ning med hennes ärlighet i uttalandet af sin
mening har ingifvit husmödrarna ett stort och
berättigadt förtroende till denna »tjänstflieks-
byrå» af allra bästa slag.
Under år 1890 erböllo 218 kvinnor anställ-
ning genom hennes försorg; åtskilliga återvände
till sina hem, och endast helt få —- 21 — af-
lägsnade sig, »utan att vidare låta höra af sig.»
Dessa kvinnors ålder växlar mellan 20—50 år.
Men utom dem, som få bo och vistas i bär-
berget, finner också mången olycklig kvinna
från gatan bjälp och en vänlig handräckning
där, erhåller respenningar till sitt hem, får
hjälp till ett ärligt arbete o. s. v. En oefter-
giflig regel är, att ingen prostituerad kvinna
får emottagas i själfva hemmet; en enda sådan
vore naturligtvis alldeles tillräcklig för att göra
stor skada både med hänsyn till bärbergets
rykte och de samtidigt med henne i härberget
varande unga kvinnornas sedliga uppfattning
och vandel.
Härbergets anda kräfver ordning, stillhet och
ett hyfsadt uppförande, och föreståndarinnan
äger förmå, a att göra sig gällande nästan endast
med en blick ur sina klara, något genomträn-
gande ögon. Hela hennes väsen är för öfrigt
hjärtligt oeli vinnande, men ytterst bestämdt.
och hennes sträfvan är, att härberget ej endast
skall bli en räddningsort i nöden, en tillfällig
skyddsplats, utan ett ställe, dit tjänarinnan,
äfven sedan hon erhållit anställning, gärna går
för att »hälsa på», som vore det heDnes rät-
tighet att där alltjämt äga en tillflykt, viss
som hon kan vara att där också alltid finna
ett hjärta för sina bekymmer och en god, rätt-
rådig handledning, när så behöfves. Förestånda-
rinnan säger också själf, att så länge en af
härbergets f. d. skyddslingar »har behof af att
’titta hem’ ibland, så länge man har anledning
att tro, att hon åtminstone bjuder till att sköta
sin plats ; uteblir hon däremot, har hon van-
ligen råkat i dåligt sällskap.»
Härbergets första lokal var ett .par små rum
vid Grefgatan. Den nuvarande är belägen vid
Klara östra kyrkogata 7, denna trakt af Stock-
holm som blifvit så bekantgjord först genom
Blanches romaner och sedan genom vissa Strind-
bergs skildringar, klaratrakten med dess gam-
maldags prägel, dess lummiga kyrkogård och
dess utanför Klara skola ständigt lekande barn-
flock.
(Forts.)
■J&L
Ur notisboken.
Grefvinnan Björkenstams jordfästning
ägde i söndags e. m. rum i stora grafkapellet å Nya
kyrkogården härstädes och förrättades af pastor Wad-
ström. Sedan själasörjaren hållit en längre kristlig
betraktelse, öfvergicfe han till en skildring af den
afiidnas lifsgärning. Den med praktfulla kransar
från Expressbyråns tjänare m. fl. alldeles höljda kistan
fördes därefter till grafven, där närvarande sångare
uppstämde »Stilla skuggor», hvarmed jordfästningen
afsiutades.
Raska flickor. En tur till fots genom Skåne
på två dagar har fullbordats af fröknarua Hilda
Eriksson och Hanna Nyström från Malmö. De
bröto upp från Malmö på måndags morgon kl. 4,
lågo i Hörby öfver natten samt anlände till Ahus
på tisdagseftermiddagen. De hurtiga fotgängerskorna
buro själfva effekter om flere kilograms vikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
