Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 29 juli 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T892 ! DUN 243
Vid skärgårdstjärnen.
JÊjjÊ[n tjärn slår upp midt inne på on
y sitt öga bland buskiga tallar.
<
3\undt om står högskog dunkclgrön,
där utanför hafvet smilar.
föjärmst vattnet gungflp drager en ring,
som hjortron rikt förgplla,
och ljung och skvattram alltomkring
med krpdd-doft luften fylla.
Vr täcke af näckllad fräken och rör
sig resa vid tjärnens stränder;
från säfvcn därinom ibland jag hör
ett dämpadt snatter af änder.
dill denna plats, forgömd här i lön
bland skogens mossiga tallar,
knappt når som en susning hafvets don,
fast vildt därute det svallar.
jdland porsen lutad på mossan ned,
här kan jag få ostörd drömma
och, famnad af nejdens trollska fred,
all lifvets oro glömma.
Bernhard Risberg.
Barnträdgårdar.
»Sannerligen säger jag eder,
hrad I hafven gjort en af dessa
minsta mina bröder, det hafven
I gjort mig.»
sfjVjlången bildad, obemedlad kvinna har för-
m sökt skaffa sig lönande sysselsättning,
O’’ och det har ofta lyckats, dä hon litat
på egen arbetskraft. Allvar och ihärdighet
hafva varit de hörnstenar, på hvilka hon byggt
en sorgfri framtid, sorgfri — dock sällan
glädjerik.
I så många fall utgöra kärlek och kraft
polerna i det yrke kvinnan väljer, och gäller
det att uppehålla lifvet med en sysselsättning,
som fordrar dessa vilkor, då händer det stun-
dom, att kraften tager herraväldet öfver kär-
leken. Då är det som arbetet blir en börda,
fåfäng och fruktlös all möda, ty det som inne-
bär den rikaste välsignelse, som gör »hvitt det
svartaste bröd», det har under bekymmer och
ekonomiskt betryck trängts undan i djupaste
hjärtevrån.
Ett af den svenska kvinnan föga odladt ar-
betsfält, som i främsta rummet betingar kärlek,
kärlek till de små, vilja vi här söka vinna
rätt måDga hjärtan för. Det är barnträdgår-
den, tyskarnes »Kindergarten».
Plantorna här äro små lefvande varelser med
ett böjligt sinne, som behöfva vård och ans,
soliga miner och varma ord. Dessa lekskolor
eller barnträdgårdar äro afsedda för barn, som
ännu icke hunnit den egentliga skolåldern,
mellan 3 och 6 år.
Det är den tyske pedagogen Friedrich Frö-
bel, som vi hafva att tacka för deras upp-
komst. Född den 21 april 1782 i Schwarz-
burg-Rudolstadt, blef han tidigt pedagog. Efter
mycket motstånd från olika håll grundlade den
nitiske barnavännen år 1837 den första »Kin-
dergarten», och då Fröbel den 21 juli 1852
slutade sin bana, hade den likgiltighet hans
sträfvan i början rönt förvandlats till varma-
ste intresse från allmänhetens sida.
I lekskolan få de små på ett naturenligt.
lekande sätt utveckla sina förmögenheter och
sålunda förberedas till den egentliga skolunder-
visningen.
Det vackra och sinnrika tyska namn denna
småskola bär härleder sig, frånsedt den bild-
liga bemärkelsen, dels därifrån, att en träd-
gård alltid bör finnas, då leken i det fria är
hufvuduppgiften i den lilla pedagogiska anstal-
ten, dels ifrån de små gossarnes arbete med
gräfning och plantering, som höra till dagens
sysslor.
Ofta infinna sig de små där redan vid nio-
tiden på morgonen för att åter lämna träd-
gården efter tre timmars tid. Andra dela
tiden i två timmar på förmiddagen och två på
eftermiddagen. Mest bruklig är dock tiden
klockan 10—1. Afgiften för dagen är van-
ligtvis 10—20 öre för hvarje barn.
Det har aldrig varit Fröbels tanke, att barn-
trädgården skulle vara en blifvande institution,
utan skulle han endast hjälpa och stödja upp-
fostran i hemmet, icke göra det öfverflödigt
eller förringa dess betydelse för barnen. Mo-
derskärleken förmår ej ensam och af egen kraft
lösa uppfostringsproblemet — det fordras till-
lika ett klart begrepp om barnets rätta be-
handling. Därför fordrar ock Fröbel, att upp-
fostran skall hvila på grundlig kännedom om
barnnaturen, vunnen genom erfarenhet, genom
ständigt fortsatt iakttagelse af barnen, hvar-
vid man kommer på det klara med livad som
för dem är egendomligt och naturligt.
I synnerhet i städer, där föräldrarne ofta
ej kunna öfvervaka barnens utveckling och
dessa mången gång äro utan uppsikt eller vård,
hafva barnträdgårdarue vunnit sin största fram-
gång. Där och hvar äro de också förbundna
med »barnkrubbor» och sålunda till stor väl-
signelse för den af sällskapslifvet upptagna
modern, som ej hinner tillräckligt sysselsätta
sig med barnen, för den sträfsamma makan,
för mången vid sjukbädden fängslad mor eller
för den fattiga arbeterskan, hvilkens förvärfs-
förmåga ökas genom att kunna lämna den
späda till krubban.
Rikta vi blicken mot de många och stora
industriella verken inom vårt land och där be-
söka arbetarnes bostäder, så finna vi som of-
tast fem, sex eller ännu flere barn öfver allt
i stugorna. Här springa små barfotingar kring
en vattenpöl, rota och plaska däri med käp-
par samt öfversudda hvarandra med smuts
under ystra glädjetjut; där försiggår en annan
lek, hvari de tunna, slitna plaggen ej stå emot,
utan trasigt och skrikande lämnar småfolket
platsen för att mot kvällen visa sig för en
trött och nedstämd mor — ingen har halt tid
eller lust att något befatta sig med och för-
ädla deras lek.
Någon trefnad kan väl knappast komma i
fråga för far, som nu kommer hem för att
hvila ut sig efter dagens möda. Efter många
bannor hafva ungarne nyss krupit i sängen,
där de knuffas om platsen, och hustrun är
just ej vid gladaste lynne af det mindre be-
hagliga kvällsarbete, som förestår i form af en
hög med trasiga kläder.
Funnes däremot en barnträdgård, inrättad af
arbetsgifvaren, så vore barnen där sysselsatta
flere timmar om dagen. Ordning och goda
seder blefvo då en vana, hvilken de togo med
sig till hemmet. Hustrun finge ägna tid åt
hemmets trefnad, hvilket återigen hade till
följd, att mannen kunde trifvas hos de sina.
Missnöje och fattigdom skulle lättare vika från
hans tröskel. Var dagen tung under arbete i
anletets svett, så har han dock ett städadt och
fint litet hem, där han vet, att gumman väntar
med kvällsmaten, och att rena, glada små an-
sikten trycka sig mot rutan för att se efter,
när det blir tid öppna grinden »åt far».
Och det allt kan en lekskola åstadkomma,
frågar min ärade läsarinna?
Vi svara ett frimodigt ja, ty vi veta, att
under dålig eller bristande uppfostran gror
brådden till månget fel — mången synd.
Öfverallt i större och mindre tyska städer
finnas »Kindergärten». I Berlin, Gotha, Ham-
burg m. fl. hafva de sista årtiondena upprät-
tats seminarier, där unga flickor utbildas till
»Kindergärtnerinnen » (lärarinnor).
Som ledare af en barnträdgård och lärare
vid ett »Kindergärtnerinnen-seminar» i Weimar
har Friedrich Seidel kämpat med stor fram-
gåDg för Fröbels idéer.
Isynnerhet har Seidel fästat mycken upp-
märksamhet vid barnens sånger och rörliga
lekar, sådana ordnade lekar i hvilka barnen
hafva hvar sin uppgift, och som kräfva och
utveckla en liflig och rask rörlighet. Han
har samlat och komponerat en mängd leksån-
ger för de små i ett arbete med titelen: »Die
Bewegungspiele und Lieder des Fröbelschen
Kindergartens.» Där finns en mångfald af
texter och melodier, hvilka senare äro begrän-
sade med hänsyn till höga och djupa toner för
att kunna lämpa’s för den späda barnrösten.
De små sångerna äro fördelade i tolf olika
afdelningar. Där finnas sånger, som afsjungas
då bollen spelar i luften, då lille byggmästaren
radar upp sina hus, skepp, portar och borgar,
friska sånger för den lille gymnasten och van-
dringsmannen samt för dem, som i brokig krets
springa och dansa af hjärtans lust.
I barnträdgården är den rörliga leken buf-
vudsak. Af Fröbel, som trängt djupt in i barn-
naturen och aflyssnat hennes hemligheter, an-
sågs barnens lek som ett af de viktigaste upp-
fostringsmedel. Den drift, som karaktäriserar
människan och betingar hennes utveckling, är
ju verksamhetsdriften, och denna visar sig hos
barnet, Där det börjar leka, taga efter eller
härma. Vi finna, att barnet alltid genom le-
ken återgifver de intryck det fått ifrån den
lilla värld, i hvilken det lefver. Leken är en
naturnödvändighet och ett naturligt uttryck för
barnets verksamhetsdrift.
I barnträdgården fordras af leken följande:
l:o) han får ej vara grof eller tafatt (»Plump-
sack går ikring»);
2:o) ej vara pant- eller vinningslek (kort eller
tärning);
3:o) ej väcka fruktan eller vidskepelse (»Där
går en bi-ba-buse kring vårt hem»):
4:o) ej innehålla tågot oförståeligt (»Ene,
bene, dene, datt» —);
5:o) ej framställa last eller förbrytelse (att
leka drucken gubbe);
6:o) ej vara oren i något afseende.
En »Kindergärtnerin», hvilkens uppmärksam-
het är fästad vid hvarje småsak inom hennes
lilla värld, känner väl de kraf, som ställas på
henne under leken. Just då gör hon sina
iakttagelser och studier af de olika karaktä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
