- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1892 /
255

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 5 augusti 1892 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 DUN 255
1892
de äldres ryggar, hvarifrån de kastas långt ut i
sjön. Golfens yta korsas af båtar, som upptaga
de täflande.
Allt detta sker till madonnans ära.
I allmänhet föres ett muntert lif i fiskarkvarte-
ret. Där kan man få se en verklig tarantella, där
sjunges Luciavisan con amore.
I Piedigrotto, nära Posilipo, äger årligen rum en
täflingsfest för improvisatörer. Den bästa sången
prisbelönas och blir sedan, under årets lopp, den
populära. För många år sedan blef där sången
Santa Lucia prisbelönt och har sedan dess för-
blifvit en neapolitansk nationalsång. Men impro-
visatörens namn har sjunkit i glömskans flod.
En amerikansk dam berättade mig, att då hon
för ett par år sedan ankom på ångbåt till Neapel,
medföljde på fördäck ett hundratal emigranter,
hvilka från Amerika återvände till hemmet. När
man fick Neapel i sikte, samlade sig alla italie-
narne i fartygets för och med af glädje strålande
anleten uppstämde de Luciasången: »O dolce Na-
poli, O sol beato!» De öfriga passagerarne rördes
till tårar.
Från
lidandets oeh barmhärtighetens
värld.
Några Stoekholmsbilder
af
Cecilia Bådth-Holmberg.
4.
Nattasylen för kvinnor.
S
et finnes i Stockholm ännu en välgören-
hetsanstalt, som på sätt och vis är knu-
ten till fröken Nordwalls namn, om denna än
ej kan kallas dess egentliga stiftarinna: natta-
sylen för kvinnor.
Denna asyl, den enda i sitt slag i Stock-
holm och —— hvad jag vet — äfven i Sverige,
har tillkommit genom initiativ af en icke svensk
man, f. d. pastorn vid reformerta kyrkan i
Stockholm, monsieur Henri Bach, sedan 1885
kyrkoherde vid »Eglise luthérienne» i Lyon.
Hans namn är välkändt för många hufvudstads-
bor ; men det torde dock vara på sin plats att
här med några ord omnämna den mans per-
sonlighet, som särskildt genom nattasylen läm-
nat ett så vackert, af många olyckliga svenska
kvinnor välsignadt minne efter sig i det land,
hvilket under fyra år var hans hemland.
Född i Elsass 1845, lämnade han 1871 sin
då af tyskarna eröfrade fädernebygd och kom
som femtonårig yngling till Paris. Under denna
stads belägring tjänstgjorde han som frivillig
vid den protestantiska ambulansen och utmärkte
sig både genom sin begåfning och genom den
outtröttliga vård, han ägnade de sårade. Efter
krigets slut återtog han sina afbrutna studier,
förvärfvade doktorsgraden och inträdde vid den
protestantiska teologiska fakulteten i Paris, dock
utan att förminska sitt människovänliga arbete
för den franska hufvudstadens talrika fattiga.
Efter afslutade studier begaf han sig i ok-
tober 188] till Stockholm ; han hade nämligen
blifvid kallad till pastor för den därstädes va-
rande reformerta kyrkan. Hans vinnande per-
sonlighet oeh ädla karaktär förvärfvade honom
snart stor sympati, och hans evangeliska, enkla,
varma till hjärtat gående predikningar fyllde
snart den lilla i all sin osmyckade enkelhet
dock vänliga kyrkan vid Humlegårdsgatan med
en uppmärksam och talrik åhörareskara. Stor
var också sorgen, då han efter fyra år åter-
kallades till sitt fädernesland.
Det är ett erkändt faktum — ett ganska
märkligt sådant — att den reformerta kyrkan
alltid visat sig af mera praktisk natur än den
lutherska samt haft sin styrka i välgörande
företag och inrättningar. Detta har visat sig
äfven i Sverige på så sätt, att flera af den
franska församlingens prester i Stockholm hafva,
ehuru främlingar och endast mera tillfälligt
bosatta här gått i spetsen för praktiska barm-
härtighetsvärk. Så t. ex. grundade, om jag
ej misstager mig, pastor Röhrich »missionen
bland lapparna» oeh pastor Testuz federationen;
pastor Bach har hos oss förvärkligat idéen om
en nattasyl för stackars fattiga husvilla kviunor
af alla åldrar.
Helt säkert hade han redan under sitt vis-
tande i Paris lärt känna dessa inrättningar;
den första nattasylen inrättades nämligen där
1878 och efter mönster af de londonska »hou-
seless poor wards». Snart uppstodo flera så-
dana både för män och kvinnor. Under de
två första åren lämnades i dessa nattlogis åt
öfver 200,000 människor. Sedan hafva »muni-
cipalasyler» blifvit uppförda i alla de fattiga
kvarteren, där hvar och en som ser natten komma
utan att ha tak öfver hufvudet, kan anmäla
sig och gratis få en säng och ett mål mat
samt, om han eller hon är därtill värdig och
behöfvande, får komma igen tre aftnar å rad.
Dessa franska asyler hafva, som sagdt, tjänat
pastor Bach till förebild, och tanken att stifta
en sådan för kvinnor fick han af följande till-
dragelse.
I början af februari 1884 kastade sig en
ung kvinna i Norrström, men i samma ögon-
blick hon höll på att sjunka räddades hon af
några fiskare oeh fördes sedan jast till fröken
Nordvalf som upptog henne i sitt härbärge.
Den stackars kvinnan hade, fattig, öfvergifven
och hemlös som hon var, i förtviflan beslutat
att förkorta sitt lif.
Fröken Nordvall önskade varmt att kunna
göra något äfven för de olyckliga kvinnor, som
hon ej kunde emottaga i härbärget, men hennes
ekonomiska vilkor tilläto ej detta; hela hennes
grundkapital till härbärget hade ju varit 300 kr. 1
En medlem af reformerta kyrkan hade emel-
lertid intresserat pastor Bach för dessa kvin-
nors öde, hvilka i Stockholm ofta sakna tak
öfver hufvudet och ej äga medel att förtjäna
pengar till kostnaden för ett nattlogis. Pastor
Bach fördes tillsammans med fröken Nordvall,
oeh då den förre åtog sig att åvägabringa de
nödiga medlen, beslöto de båda att grunda en
nattasyl.
Pastor Bach räknade bland sina åhörare ej
få af den »högsta societeten», han förstod
att intressera dessa för sitt syfte; han sparade
sig hvarken tid eller möda, och hans varma
nit och lifliga framställning förmådde öppna
börs och plånbok. Han erhöll ej endast en
summa af 2,500 kr. till bestridande af de första
utgifterna vid asylens bildande, utan också för-
säkran om årliga bidrag till asylens underhåll.
En början var således gjord om ock i mycket
ringa skala, och innan februari månads slut
var asylen öppnad.
Då pastor Bach 1885 återvände till Frankrike
öfverlämnade han ledningen af asylen åt en
styrelse af sex personer. Asylens nuvarande
ledare och egentlige styresman är kaptenen vid
Lifregementets dragonkår, J. Lagercrantz, hvil-
ken själf deltager i asylens värksamhet genom
att öfvervaka vissa delar af densamma samt
genom att inlägga sin personlighet i att med
öfvertygelsens ord och framför allt med klok
handling söka lindra nöd, mätta de hungriga,
skaffa de husvilla tak och skydd samt hos dem
åter väcka en smula hopp om och tro på det
goda i lifvet oeh på Guds kärlek och barm-
härtighet. — Han är ett lefvande vittnesbörd
om sanningen af den gamle, kärnsunde Luthers
<ord: »goda, fromma gärningar göra aldrig en
god, from man; men en god from man gör
goda gärningar. »
(Forts.)
Husmoderlig almanack.
Augusti.
Denna mänad är den viktigaste för »syltning» och
»inläggning» af naturens olika alster. I synnerhet
i år har husmodern ej kunnat undangöra mycket un-
der juli månad, emedan solvärme för bärs och träd-
gårdsalsters mognad saknats. Just den 1 augusti
blifver äfven kräftfångst tillåten och således möjlig,
het att inlägga och förvara kräftstjärtar för vintern.
Yid uppköp af kräftor bör man försöka att få så
många honor som möjligt, hvilka senare latt igen-
kännas af den bredare stjärtbildningeu, samt däri-
genom att abdominalfötterna (det par stjärtfötter som
sitta närmast framkroppen) äro outbildade. Äfven
bör man gifva noga akt på att inga döda kräftor
erhållas: sådana lukta illa efter kokningen och visa
sig då hafva raka, ej krökta stjärtar, äro skadliga
för hälsan och kunna skämma hela förrådet. Vik-
tigt är därför ock, att man så skyndsamt som möj-
ligt tager ihop med inläggningen och förberedelserna
därtill. Hälst sköljas kräftorna emellan två såll; en-
dast om de äro betäckta med gyttja o. d. måste
borsten tagas till bjälp. Under tiden bringas vattnet
i brygghuspannan i kokning, hvarefter kräftorna
iläggas -— dock blott så många på en gång, att de
väl rymmas under vattenytan. Tillräckligt med salt,
dill och kummin (det senare i en liten påse) till-
sättes. På det att vattnet ej må upphöra att koka
och därigenom våda kräftorna en långsam och grym
död, bör man hålla i beredskap flere glödande järn,
hvilka doppas i kitteln strax efter kräftornas ilägg-
ning. En vackrare röd färg åstadkommes tillika
genom detta förfaringssätt, Efter ungefär en kvarts
timme upptagas kräftorna; dock böra de hälst kall-
na i spadet och därefter läggas i såll för vattnets
afrinnande. Till rensningen begagnas små kräft-
knifvar.
Bärvin- och likörberedning i hemmet rekommende-
ras åt alla husmödrar*. Fruktvin lär befrias från syra
genom att lägga i detsamma en ren påse, innehållande
en god del rödlöksfrön. Man fortfar därmed tills
dess medlet gjort åsyftad verkan. — Vi göra ofta
den erfarenheten, att de på våra konservburkar klist-
rade ettiketterna, som utvisa burkarnas innehåll,
snart lossna. Ett bra bindeämne för papper pä zink
är löksaft. Den lilla zinkytan, som behöfs för lap-
pen, bestrykes först med sodalut och sedan med lök-
saft, hvarpå etiketten påstrybes, och skall då visa
sig sitta säkert fast. — Om vanliga gummerade rem-
sor fuktas med ättika i stället för vatten blifva de
mera hållbara. Vill man skrifva med bläck på själfva
burken måste man förut gnida den med krita. Saft-
buteljer kunna i stället för med påklistradt papper mera
praktiskt förses med en pappremsa, bunden vid halsen,
Mögelbildning på etiketter i fuktiga källare förebom-
mes, om man kokar det därtill bestämda klistret med
boraxlösning i stället för med vatten. — Flugor af-
hållas från möbler och oljemålningar, om man tvät-
tar dessa flere gånger med lökvatten (vatten, hvari
råa lökar ett par dagar legat). Svampinsamling (ban-
tareller, fjällskiflingar m. m.) pågår. Nypon samlas
till torkning.
I trädgården bortplockas kålmask, i synnerhet bort-
tvättar man dess ägg. —■ Fruktträd kunna nu oku-
leras samt gödslas. Fröinsamlingen börjar och allt
frö förvaras på torra ställen med noga uppgift om
dess ålder. Löbstäuglar knäckas eller nedtrampas
på marken ; kålplantor m. m. kapas på nytt. I slu-
tet af månaden klippas trädgårdshäckar. Skulle po-
tatissjuka visa sig genom svarta fläckar på bladen,
bör blasten genast afskäras.
Vill man roa sig med inskriptioner eller mono-
gram på äpplen och päron, så klipper man ut de
förra af fint papper och klistrar dem på den på trä-
det sittande halfmogna frukten, man väljer sådan,
som man vet få vacker röd färg. Det skyddade
stället förblifver då ljust.
Stenia.
*Jfr Hjälpredan 1891, sid. 123, 127, 136 och
1892, sid, 106.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free