Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 12 augusti 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 ÎDU N 1892
Det synes med ett ord pä hela deras upp-
trädande, att de taga saken ytterst allvarsamt,
att de bereda sig pâ en strid, som för några
gäller en nödtorftig existens och för andra
ett fett brödstycke, allt eftersom de ha klien-
tal och rykte till.
Den gamle senatorn och författaren Jules
Simon hade härom dagen ett litet kåseri om
denna fråga i en af Frankrikes största och
mest ansedda tidningar. Då hans uttalande
är typiskt för det sätt, hvarpå männen i all-
mänhet résonnera rörande denna sak, skall
det måhända intressera Tduns läsarinnor att
höra ett litet utdrag af den mans tankar i
frågan, som särskildt sysselsatt sig med un-
dersökningar öfver sfären för kvinnlig verk-
samhet.
Jules Simon börjar med att anföra ett
yttrande, som han läst någonstädes angående
en kvinna, som var anklagad inför assisdom-
stolen. Och detta yttrande lydde så: »Hon
skall bli frikänd, om hon är vacker.»
»Har man därmed velat säga,» fortfar Si-
mon, »att juryn endast skulle förklara fula
kvinnor skyldiga, så har man tydligen öfver-
drifvit; men hvem skulle våga bestrida det
inflytande, som en kvinnas skönhet vid hvarje
tillfälle utöfvar? Skönheten är ett argument
lika gammalt som världen själf. Om i det
gamla Athen en vacker kvinna var anklagad
för någon förbrytelse, så tog hon ingen för-
svarare och talade ej heller själf ett enda
ord till sitt försvar: hon visade sig.
För närvarande brinna flere kvinnor af be-
gär att få offentligen föra talan och göra
därför ansökningar hos vederbörande. Som
en vän skulle jag vilja råda dem att i sina
ansökningar tillägga den lilla upplysningen:
»jag är ful», för så vidt de hafva rätt att
åberopa denna omständighet. En vacker
kvinna skall alltid blifva en mycket farlig
advokat. »
Simon menar, att mot den fara, som lig-
ger däri, att en kvinnlig advokats ungdom,
skönhet och behag kunde besticka omdömet
hos jury och domare, kunde måhända gifvas
ett botemedel. Jag vill slå vad, att ingen
kan gissa, hvad den gamle stofilen — jag ber
om förlåtelse för uttrycket, men jag kan verk-
ligen icke nöja mig med ett lindrigare —
kläckt ut i sin hjärna. Hören, mina damer,
hören och häpnen!
Denne vördnadsvärde representant för det
manliga Frankrike föreslår, att om kvinnor
öfver hufvud skola få utöfva advokatyrket,
skall icke tillstånd meddelas dem — förrän
de uppnått 50 år!
På hvilket underbart sätt »historien uppre-
par sig själf»! Här i Sverige väcktes för
några år sedan en agitation, som gick ut
därpå, att inga andra kvinnor skulle få an-
ställas å kaféer och dylika ställen än de, som
fyllt 40 år. Detta förslag hade, om vi ej
missminna oss, sin första upprinnelse från
kvinnligt håll. Nu kommer en senator i Frank-
rike och gör ett dylikt, endast ännu mer rigo-
röst, förslag för att skydda hrr domares och
jurymäns rättskänsla, hvilken icke tyckes vara
af allra starkaste slaget där nere i världens
hufvudstad.
Medgifvas måste ändå, att Simon, trots all
sin kvinnofiendtlighet i sak, icke upphör att
i form vara den ridderlige och galante frans-
mannen. Eller kan man insockra ett förne-
kande af kvinnans anspråk på likställighet
med mannen på ett aptitligare sätt än hvad
han gör i följande fras:
»Det är kvinnornas olycka och misstag
detta, att de begära likställighet. Man sva-
rar dem ofta: »Huru kunnen I begära lik-
ställighet, I, som ären så svaga?» Men det
vore åtminstone lika riktigt att spörja dem:
»Huru kunnen I begära det, I, som ären så
vackra ? »
För öfrigt finnes det ett sätt att ordna sa-
ken, som den gode Simon kanske aldrig tänkt
sig, ett sätt att fullständigt utesluta den möj-
ligheten, att en fager och bedårande kvinnlig
sakförare skulle kunna draga domstolens och
juryns rättfärdighetskänsla och opartiskhet på
sned. Och det är att sätta kvinnor i dom-
stolen och juryn också.
Ett lika enkelt som ofelbart medel — eller
hur, mina damer?
Scœvo/a.
Damernas egen te-affär
i London.
EU bref och ett förslag.
Till Iclun. London i augusti.
»
llt fler och fler äro de nya banor, som öppna
sig för Englands kvinnor, allt fler och fler
de områden, inom hvilka de pröfva sina
krafter och »försöka sin lycka». Den nya »La-
dies Own Tea Association» är ett af dessa senare.
Skulle några af Iduns läsarinnor vilja följa mig
till »Damernas egen te-association» i New Bond
Street för att se, hur dessa engelska damer drifva
sin affär — utan någon slags manlig hjälp?
Först några ord om New Bond Street, som är
den fashionablaste modegatan i London. Här
vimlar det både för- och eftermiddag, isynnerhet
under säsongen, af den fina världens damer, pro-
menerande eller hälst åkande i sina eleganta eki-
pager, ofta med pudrade betjänter och perukklädda
kuskar. Man stannar utanför de ståtliga maga-
sinen, hvilka innehålla allt af lyx och elegans,
som den stora världsstaden kan bjuda på. Här
finnes konungen inom damskräddarvärlden,Worth’s
stora etablissement, här är Atkinsons världsbe-
römda parfymeriaffär, juvelerarebutiker med de
mest bländande smycken, modist- och linneaffärer
med allt som kan fresta Evas behagsjuka döttrar,
förutom tafvelgallerier och konsthandlare af alla
slag.
Ja här är det, som London-»socieletens» damer
framför allt älska att göra sin »shopping». Men
det tar på krafterna och anstränger hjärnan att
välja och bestämma toaletterna för Hunley’s re-
gatta, för Ascot’s kapplöpningar, för en »At Home»
bär eller en bal, ett »garden party» där — därför
behöfver man något lindrigt stimulerande, och
hvad är därtill lämpligare än en kopp godt te?
Låtom oss nu göra ett besök i »The Ladies’
Own Tea Association, Limited» — som namnet full-
ständigt lyder — hvarom vi läst så mycket i åtskilliga
tidningar på senare tiden. Detta är elt nytt upp-
slag inom damernas affärsvärld och började för
några månader sedan samt går förträffligt. Bola-
get består af några få damer, och affären drifves
uteslutande af 4 à 5 unga ladies. Ändamålet
var först och främst att skaffa sysselsättning för
damer, och de hafva redan ett stort antal »lady
agents» både i England och Tyskland. Ett annat
ändamål är att skaffa godt oförfalskadt te till bil-
ligt pris, som åstadkommes därigenom att bolaget
äger sina egna teplantager i Ceylon och således
undviker alla »mellanhänder».
Vi äro nu uppe i andra våningen af n.r 92, i
ett vackert rum anordnadt i något orientalisk smak,
med nätta små bambubord, divaner och stolar,
draperier i behagligt dämpade färger öfver fönst-
ren samt pärlportierer i dörrarne, taflor, stora ja-
panska vaser och gröna växter. Ett par bord äro
redan upptagna af damer, som med förnöjelse
tyckas intaga sitt te.
En ung dam kommer in och tar vår order om
»tee with bread and butter» (te med smörgås).
Medan teet »göres», studera vi några af veckans
illustrerade tidningar: The Graphic, the Queen,
Lady’s Pictorial m. fl., som äro utlagda på ett
bord i midten af rummet. Nu kommer vårt te,
serveradt på en japansk bricka med de nättaste
små orientaliska koppar, tekanna, socker, mjölk
och några tunna smörgåsar, för hvilket vi erlägga
den moderata summan af 37 öre. Det hela ser
så särdeles aptitligt ut och smakar förträffligt.
Teet är af prima kvalitet — »the Ladies’ Own
Blend» (blandning).
I rummet utmed sker blandning, packning,
bokföring och försäljning af de olika tesorterna,
som äfven innefatta blandningar af kinesiska te-
slag. Här har man att välja på te från 1,25 till
högre priser, och för 22 öre kan man få te till-
redt af hvilken sort som hälst för afprofning om
man så önskar.
Nu är frågan, skulle ej något sådant som detta
kunna etableras i Stockholm? Vore det ej möjligt
att där tänka sig en »damernas egen teförsälj-
ning»? Skulle det ej kunna låta sig göra, att det
ohälsosamma bakelseätandet och chokladdric-
kandet finge gifva något vika för en kopp oförfal-
skadt, väl tillagadt te med tunna smörgåsar eller
tekaka — efter engelskt mönster? De flesta stora
etablissement här i London hafva sina »refresh-
ment room», där kunder under pågående upphand-
lingar kunna intaga förfriskningar af olika slag.
Kunde man ej tänka sig något sådant i förenihg
med Handarbetets vänner, Svensk konstslöjdut-
ställning eller någon af de större affärslokalerna ?
Man pröfvade samtidigt, hvad te man skulle skaffa
hem för hushållet, och gjorde sitt större eller
mindre uppköp.
De ledande damerna här äro mycket villiga att
äfven i Stockholm äga en agent och gifva rätt
betydligt afdrag på större uppköp af te vid en
sådan förbindelse. Agenten har naturligtvis att
betala frakt härifrån och tull ; men Sveriges mesta
te tages ju från England och troligen i de flesta
fall med mer än en mellanhand.
Om någon eller några svenska damer äro vil-
liga att inlåta sig på en dylik liten affär, skall
jag gärna lämna närmare upplysningar om villkor
samt inleda förbindelsen med »The Ladies’ Own
Tea Association» härstädes.
Anna Fleeivood Derby.
Om giftermålsannonser
innehöll värt senaste nummer ett uttalande af
en svensk kvinna, som kände sig indignerad
öfver detta pâ en gäng nog mycket lättvindiga
och nog mycket affärsmässiga sätt att inleda
den viktigaste förbindelsen för lifvet. Yi
hade ämnat att för egen del taga till ordet i
denna sak, men frågan tyckes vara brännande,
ty vi ha haft nöjet att i densamma mottaga
tvä nya insändares meningar, hvilka vi här
återgifva. Måhända finnes det andra, som
kunna ha lust att frän ytterligare andra syn-
punkter betrakta »detta numera icke ovanliga
sätt» att knyta partier. Yi skola i sådant
fall låta äfven dem komma till tals, men i
afvaktan därpå lämna vi för dagen ordet åt
en »ung flicka» och en »epouseur».
Den förra skrifver:
... torp den 5 augusti.
När en Eva i Iduns senaste nummer fått
uttala sina bekymmer i fråga om giftermåls-
annonser, så kanske en Evas dotter också kan
få lof att i all anspråkslöshet säga sin tanke,
ehuru hon för egen del icke alls har någon
personlig erfarenhet. Icke vidare åtminstone
än att jag med mycket nöje läser alla gifter-
målsannonser, som jag ser i tidningar, skrat-
tar åt somliga, men, jag erkänner det gärna,
funderar på andra. Dock ha mina fun-
deringar ännu aldrig fört mig till mitt lilla
skrifbord, satt pennan i min hand och kom-
mit mig att dépensera ett enda frimärke på
svar. Var således lugn för mig, bästa Eva:
jag har aldrig kommit i fara att få »en en-
gelsk statsmans» porträtt i stället för gifter-
målskandidatens, och aldrig skulle jag bli så
dum, att jag skickade mitt eget till en främ-
mande karl.
Men i alla fall kan jag icke förstå, hvar-
för en sådan annons ej skulle kunna vara
lika allvarligt menad som hvilket annat till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
