Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 33. 12 augusti 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
några år sedan —, då det kom till process
mellan denna och aktrisen, visade sig uppgå
till mer än 2,000 francs!
Låtom oss, på tal om Louvres kunder, ej
heller glömma en originel krets af sådana,
hvilken där blifvit en specialitet. Jag menar
barnen. Louvre-magasinets lockelse ligger för
dem i ballongerna, de ballonger, som på an-
hållan föräras hvar och en, som köpt någon-
ting. Det är en liten Paris-bebés högsta äre-
lystnad att bli ägare af en hvit Louvre bal-
long sådan som den, han sett något annat
barn svänga i handen, och han ger sig ingen
ro, förrän mamma köpt honom en dylik.
Det är ju snällt af Louvre det där. Men
så gå också de små bebéerna så snällt om-
kring på gator och boulevarder som kostnads-
fria reklambärare, ty ballongerna bära na-
turligtvis i stora bokstäfver etablissementets
förnäma namn.
* *
*
Äfven de båda ofvannämnda jättemagasi-
nen ha sina expositions af säsongens nouve-
autéer och sina occasions, hvilka ej sällan
besökas af ända till 100,000 personer på en
enda dag, äfven de ha sina monsterkök och
sina gratisbuffeter, äfven de gifva ut 100,000
francs om året blott på profkataloger o. s.
v., o. s. v.
Men de ha långt ifrån nått samma bety-
delse för publiken, den stora publiken, som
sin kamrat på venstra stranden, lika litet som
det helas, om jag så må säga, mekanism är
af samma intresse som i Au Bon Marché.
Printemps och Louvre äro numera aktie-
bolag, det senare med 400 aktier om 50,000
hvardera. I båda äro de respektive firmor-
nas grundläggare, Jaluzot och Hériot, äfven
hufvudägare.
* *
*
Jag har hört mången fråga: nvarför äga
vi inte Bon Marché, Louvre eller Printemps
—i reducerade proportioner naturligtvis? Och
jag instämmer.
Småhandlandena skulle väl inte bli nöjda
därmed, det vet jag nog. I Paris ha deras
klagomål vunnit gehör hos hrr lagstiftare,
som sedan ett par år — mycket rättmätigt
för resten — börjat särskildt beskatta de
stora modemagasinen, så att t. ex. Au Bon
Marché betalar 196,000, Louvre 205,000
och Printemps 68,000 francs i skatt.
Men hvilket gagn har ej af dem den stora
allmänheten, för hvilken billigt pris är han-
delns a och o! Och ni, mina damer, vore
säkerligen ej de sista, som blefve belåtna,
om ni på ett enda ställe kunde förskalfa er,
hvad ni nu en förmiddag behöfver söka i 7,
8 butiker.
—- — Ja, ja, jag pläderar visst inte för
något ofödt företag i den riktningen, det är
blott en liten framtidshägring jag velat låta
skymta i denna framtidsbildernas och fram-
tidspalatsens tid.
Kanske är det en smula egoism med i
spelet också: herrarne, som nu... hm!...
ej utan knot draga upp plånboken, då det
gäller damernas toalettartiklar, skulle . . .
Enfin, damernas paradis blefve, när allting
kom omkring, —• herrarnes paradis!
&
IDUN
Från
lidandets oeh barmhärtighetens
värld.
Några Stoekholmsbilder
af
Cecilia Bddth-Holmberg.
4.
Nattasylen för kvinnor.
(Forts.)
|p]|"sylens ändamål är att bereda hem och
dj värn åt fattiga, husvilla kvinnor, vare
Qyy sig dessa — såsom mycket ofta är fal-
let — äro främlingar från landsorten, som be-
gifvit sig till hufvudstaden för att söka tjänst,
men ensamma och okända hafva svårt att
finna såväl sådan som en tillflykt för närma-
ste tid; eller de äro olyckliga hustrur och
mödrar med sina barn, för hvilka det egna
hemmets port stängts, eller som måst fly från
detta »hem» ut på gatan i mörka kvällen för
att undkomma en rusig och vildsint mans och
fars hugg och slag; äfven från sjukhuset ny-
ligen utskrifna kvinnor, hvilkas svaga krafter
ännu ej tillåta dem något ansträngande arbete,
finna här kärleksfull vård, få hvila ut och
hämta mod och styrka.
Af de besökande mottagas alla, utom de,
som genom sitt uppförande visa, att de föra
ett lastbart lif; ej häller emottagas kvinnor,
behäftade med smittosam sjukdom; stundom
händer det, att asylen uppsökes af hela hus-
villa familjer, mao, hustru och barn; åt den
förstnämnde anskaffas då plats å »härberget
för husvilla män».
»Gästerna» emottagas mellan kl. 6—9 e. m.
Nattasylens första föreskrift heter bad, cch
denna måste följas, oaktadt en mängd kvinnor,
som kanske aldrig underkastat sin kropp nå-
gon så genomgående tvagning, äro mycket
rädda för detta bad. Under asylens första tid
var det mången, som hällre gick sin väg för
att tillbringa natten i en port än i asylens in-
bjudande rena bädd, till hvilken dock vägen
gick genom badrummet. »I asylen,» yttrade
sålunda en kvinna, som gått sin väg i harm
öfver den i hennes tycke barbariska bestäm-
melsen, »tor man lifvet af folk först genom
varmt och sedan genom kalU vatten. » Ehuru
motviljan för badet hos de fattiga kvinnorna
långt ifrån hunnit öfvervinnas, veta dock nu-
mera de flesta, som komma till asylen, att
detta vilkor måste uppfyllas; mången ser det
också med belåtenhet och finner en lisa och
lättnad där.
När kvinnan kommit ur badet, får hon ej
påtaga sina egna kläder; hon blir iförd asy-
lens dräkt, ett fotsidt linne, en tjock och mjuk
hvit flanellskjol, en blå tjock filtnattrock, strum-
por och mjuka filtskor. Deras egna kläder
bli sedan plagg efter plagg rengjorda och tvät-
tade samt upphettade i gryta, när så behöfves;
mången gång händer det, att de äro så usla,
att en hel ny dräkt måste anskaffas åt ägarin-
nan, innan hon åter kan lämna asylen. Dessa
kläder, som så bortskänkas, bestå såväl af
linneplagg som af andra persedlar. Det vore
naturligtvis omöjligt för asylen att i detta hän-
seende öfva så stor välgörenhet, som fallet
verkligen varit, om ej vänliga, för asylen in-
tresserade personer ihågkommit densamma med
gåfvor af aflagda kläder.
Och ställer jag härmed en liflig uppmaning
till en hvar, som läser dessa rader, att på
1892
detta sätt hjälpa till i en verksamhet, som är
välsignelserik och god. I hvarje hus samlas
alltid under årens lopp större eller mindre för-
råd af gamla kläder, som man ej vet, huru
man riktigt skall använda — sänd dem till
nattasylen 1 Dennas föreståndarinna, som på
närmaste håll ser den djupaste nöd, vårt Sve-
rige kanske kan uppvisa, kan också bättre än
någon annan använda en sådan gåfva. Man
behöfver ej frukta, att kläderna skola vara för
gamla, för fula eller för slitna; de komma i
alla händelser att bli en högtidsskrud för nå-
gon stackars kvinna, hvars paltor nästan hålla
på att multna pä hennes kropp.
Alltså — Iduns läsarinnor — glömmen ej
denna välgörenhetsinrättning !
Efter badet samlas kvinnorna i ett större
rum med flere bäddar; de få kvällsvard, och
efter aftonbönen får en hvar gå till sin bädd.
Klockan sju på morgonen stiga de upp, bädda
upp sina sängar så snyggt som möjligt — för
de flesta stackars nattgästerna något ytterst
ovant; husmodern måste därför alltid göra om
det, sedan de äro gångna.
Sedan de fått frukost och morgonandakt
hållits, måste alla lämna asylen. Dennas ut-
rymme och ekonomi tillåta nämligen ej etc
vistande äfven om dagen, hvilket asylens le-
dare betraktar som ett önskemål, enär de kvin-
nor, som alldeles sakna sysselsättning, då här
kunde erhålla lämplig sådan, till dess annat
arbete hunnit anskaffas åt dem. De, som
komma redan klockan sex e. m. och stanna
till klockan nio f. m., få, om de för öfrigt äro
i stånd därtill, lappa och stoppa litet åt sig;
men oftast äro de kvinnor, som komma, ut-
svultna, utmattade, förskrämda och förtviflade
och alls ej i stånd att »föra nålen».
En husvill kvinna får kostnadsfritt vistas
tre nätter i asylen; i medeltal har dock hit-
tills härberge lämnats hvarje besökande sex à
sju nätter; från och med den fjärde natten
betalas dock för säng, bad, kvällsvard och fru-
kost 25 öre. Men huru ofta händer det ej,
att denna summa ej kan erläggas af den, som
intet äger och intet arbete kan finna!
Antalet sängplatser är numera tjugo, och
under år 1891 hafva 289 kvinnor och barn
härbergerats vid asylen; tillsamman 1,586 säng-
platser hafva varit upptagna, hvilket i medel-
tal utgör 6 nätter för hvarje person. Af dessa
kvinnor hafva 107 erhållit plats eller lämpligt
arbete, 44 hafva blifvit sända till försörjnings-
inrättning, 7 till sjukhus och 9 till hemorten.
Man skall kanske finna antalet besökande
ringa för den enda asylen för kvinnor i vår
hufvudstad; men orsaken härtill — utom den
för mången afskräckande fordran på en grund-
lig kroppslig rengöringsprocess — torde för-
nämligast vara, att asylen i det stora hela
ännu ej är allmänt och tillräckligt känd; dess
arbete försiggår stilla och obemärkt, ehuru helt
visst i sann mening välsignelsebringande. Man
måste dock äfven ihågkomma, att den enbart
är i verksamhet under tiden från den 1 okt.
till den 15 maj.
Under de senaste åren har den utvidgat sin
verksamhet utöfver den egentliga uppgiften.
Tanken att bättre tillgodogöra tillgången på
badattiralj har ledt till ett erbjudande åt Öster-
malms fattigskola att två gånger i veckan
sända 12 gossar och 12 flickor till asylen för
att bada. Efter badet få de små en god och
kraftig middag. De händer äfven ofta, att fat-
tiga mödrar komma med hela sin barnskara
och bli mättade och värmda, och genom en-
skilda personers försorg hafva, mot det att
badvattnets uppvärmning ersättes, äfven små
fattiga barn från andra stadsdelar fått bada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0266.html
