Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 19 augusti 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 267
stället för att gripa sig an med arbetet sä-
ger upp sin plats och flyttar utan några för-
sök att foga sig efter de nya förhållanden,
genom hvilka hon kanske kunnat danas till
en duglig, tropliktig kvinna. Pä nästa ställe
blir hon måhända efter åtskilliga ledsamheter
uppsagd af husmodern, som icke är van att
söka göra sina tjänarinnor förtrogna med de
sysslor, som hon fordrar de skola utföra.
Yi anse det synnerligen viktigt, att hus-
mödrarna inse, huru olycksbringande det är
för både samtid och eftervärld att byta tjä-
narinnor när som helst. Och därför måste
en reform i afseende på husmödrarnas förhål-
lande till sina tjänarinnor gå ut på att få
bort bruket att hafva flyttningstid året om.
Detta kan i vissa fall anses som en nöd-
vändig förutsättning, för att det betyg, som
den afflyttande tjänarinnan erhåller, skall kun-
na blifva rättvist och få någon betydelse.
Hvad tjänstebetygen i öfrigt vidkommer,
så anse vi, att de för att blifva till verkligt
gagn för såväl husmödrar som tjänarinnor,
så långt ske kan, böra vara likformiga, san-
ningsenliga, otvätydiga samt utmärka sig för
förståndighet, utan att därför upptaga obetyd-
liga detaljer.
Att man nu ej med tillförsikt kan fästa
stort afseende vid ett tjänstebetyg, antingen
detta är bra eller dåligt, är en naturlig fö!jd
af det virrvarr, som är rådande i fråga om
betygen. Så länge de till såväl innehåll som
form äro så olika, måste det nämligen vara
nästan omöjligt att bestämma deras relativa
värde. Detta värde kan naturligtvis under
inga förhållanden fullt rättvist bedömas, då
betygen ju i hvarje fall blifva uttryck för
hvarje arbetsgifvares särskilda uppfattning,
men att man genom användandet af likfor-
miga blanketter skall begå mindre misstag,
är lätt insedt. Nu kan inträffa, att en hus-
moder på betyget t. ex. utelämnar ordet or-
dentlig och menar, att den, som läser det-
samma, skall däraf sluta till, att innehafva-
ren icke förtjänar godt vitsord i afseende på
ordentlighet. Men huru orättvist skulle icke
mången tjänare blifva bedömd, om man all-
tid droge den slutsatsen.
Vi böra därför verka för, att likformiga
betygsblanJcetter för tjänarinnor komma att an-
vändas i hela vårt land. En annan sak, som
äfven synes oss tala härför, är den, att om
dessa likartade betyg blifva allmänt använ-
da, så skola de ock blifva mera respekterade
samt i sin mån bidraga till att i allmänna
medvetandet inprägla, att äfven tjänarinnor
hafva allvarsamma plikter att fylla, och att
hela samhället anser dessa plikter betydelsefulla.
Vi tillåta oss därför att föreslå, att Iduns
redaktion utgifver blanketter*, och att hela
Iduns läsekrets gör hvad den kan för att bi-
draga titt deras spridning.
Men om betygen skola erhålla större vär-
de, så måste de så vidt möjligt är, vara till-
förlitliga, hvilket är till största gagn icke för
blott husmödrarna, utan äfven för tjänarinnor-
na, såsom förut blifvit i Idun påpekadt.
Vidare böra betygen innehålla klara och
bestämda uppgifter, tydliga oeh lättfattliga
betygsgrader. Att som den lägsta betygsgra-
den använda ordet »försvarlig» har ledt. till
missförstånd och torde därför ej vara lämp-
ligt.
Slutligen vilja vi påpeka, att betygen, utan
att upptaga allt för många eller obetydliga
detaljer, böra hafva erforderlig fullständighet.
* Som ofvan synes, är detta oek vår afsikt.
Red.
Hemlifvets lycka är väsentligt beroende af,
att tjänarinnan besitter de egenskaper, som
ett fullständigt och med urskiljning detalje-
radt betyg upptager, hvadan det synes oss
försvara sin plats, icke blott för att under-
rätta om, hurudan tjänarinnan är, utan ännu
mera för att därmed bidraga till att hos all-
mänheten inplanta, att samhället väntar och for-
drar af individen, att dessa egenskaper hos ho-
nom skola komma till utveckling. Därigenom
blifva hetygen af uppfostrande betydelse.
Följande tilldragelse är belysande härvid-
lag: En tjänarinna, som under en längre tid
ådagalagt bevis på många lofvärda egenska-
per, visade dock till följd af sitt häftiga lyn-
ne bristande höflighet. Hon blef efter frukt-
lösa varningar uppsagd, erhöll ett betyg, å
hvilket såväl förtjänster som fel upptogos.
Hon insåg nu allvarligare felets betydelse,
tilläts på enträgen begäran att kvarstanna
och lyckades därefter genom kraftiga ansträng-
ningar mer och mer motarbeta det onda, hvil-
ket gick desto lättare, ju fastare hon genom
kärlekens band blef fästad vid hemmet.
Innan ett äldre betyg återlämnas, bör å
detsamma antecknas, hvilken tid (år och da-
tum) det nästföljande betyget är utfärdadt.
Förefinnes någon lucka i tjänstetiden, så bör
tjänarinnan styrka, hvar och huru hon till-
bringat den lediga tiden.
Af underordnad betydelse, men dock ej
utan vikt synes oss vara, att betygens ut-
styrsel är god. Blanketterna böra utgöras
af ett halfark godt skrifpapper med vacker
och tydlig tryckstil. Detta kan i sin mån
bidraga till att åt betygen gifva ökadt värde.
Axe! B/omqvist.
Ett kinkigt uppdrag.
Skiss af
Laura Fitinghoff.
»Iffljan är afskyvärdt odräglig. — Jag dan-
sar inte med honom i kväll.» —
»Ja, inte jag heller.»
»Och inte jag — en sådan obehaglig fjan-
ter. »
»Ja, det ginge väl ändå för sig med hans
utseende,» sade den flicka, som först talade,
Sara Berg; »men det att han var full på
balen i onsdags.»
»Full — hu, så du säger; alldeles som
om du talade om — om — —» afbröt
Amina Fröman.
»Nå, pirum då, onykter, säll, glad, lifvad,
upprymd, säg hvad vackert du vill om det;
jag säger, att ingeniören var full — för det
var han — pratade dumheter och luktade
sprit, var rödmosig, högljudd, ja, till och med
osäker på benen.»
»Ja fy, oeh en sådan skall man vara
tvungen att dansa med,» inföll nummer två
af de talande.
»Nå, men hvarför i alla dagar,» utropade
en fjärde flicka i kotteriet, Maja Enebuske,
»kunna vi inte låta bli att dansa med honom
i kväll hos Bosenhägers, där de alltid ha så
mycket dryckesvaror, att han säkert blir värre
än någonsin.»
»Nej, vi våga inte, det kunde bli ett rik-
tigt uppträde. Hvad gör det föröfrigt, om
han är litet kärvänlig och öm af sig; man
är väl inte vigd vid honom heller, och den
där stunden går väl snart öfver,» medlade
Amina; »jag tycker, att man skall vara lika
mot alla på en bal; det tycka för resten her-
rarne allra mest om. Alla sådana där strama
och tvära flickor» •— hon såg ofrivilligt åt
Maja — »dra de sig för. Det vet jag; de
anse dem nyckfulla och okvinnliga och allt
möjligt ohyggligt.»
»Nå, det var då fint resonneradt, » for Maja
ut — hon kände sig kanske litet träffad.
»Skulle jag vara lika vänlig mot en —• en
— ja, en suput, som med dimmiga blickar
säger mig fadda artigheter, som mot en an-
nan, som kan behärska både sin själ och
kropp, en sådan inför hvilken jag ej behöf-
ver skämmas för mig själf eller min omgif-
ning. »
»Hm — en sådan som löjtnant» — —
Amina afbröt sig med ett fnitter.
»Han eller någon annan af våra hyggliga
kavaljerer på balerna. Den här ämnar jag
inte dansa med i afton.»
»O, inbilla dig det,» skrattade Sara. »Du
kommer att dansa både andra valsen och
kotiljong med honom. Han gör ju dig den
äran att utmärka dig, dansar alltid med dig
först, sedan kommer turen till oss stackare.»
»Men jag vill inte.»
»Inte jag heller.»
»Nå så säga vi nej allihopa.»
»Det blir obehagligt för honom,» afbröt Sara.
»Han måste ju också veta hvarför.»
»Nå, nu vet jag,» utropade Maja. »En af
oss skall säga honom anledningen, hvarför de
andra vägra eller vägrat att dansa. Vi skola
lotta, och den som lotten faller på skall göra
det. »
Flickorna skrattade och gingo in på försla-
get, alla med ett hemligt hopp att undgå den
lott, som skulle medföra ett så kinkigt upp-
drag.
Papper anskaffades. Amina drog med
hemlighetsfull min ett bref ur sin ficka, tog
bort kuvertet, stoppade skyndsamt, med en
liten triumferande blick på flickorna, tillbaka
brefvet och ref kuvertet i remsor, hvilka hop-
rullades och omskakades i en tom korg. Fyra
mer eller mindre vackra ifriga händer döko
nu ner en efter annan. På en gång veckla-
des lotterna ut.
Maja hade fått den längsta! Maja skulle på
aftonens bal säga, hvarför ingen af flickorna
ville dansa med ingeniör Perlkranz.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
