Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 35. 26 augusti 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
! D U N 277
1892
hörnen —- på resa söderut. Då tog jag hen-
nes hand, och när vi sågo hvarandra in i ögo-
nen, betydde det:
»En gång sitta också vi på det här tåget
— hand i hand i vaggonbörnet — på resa
söderut. »
Han tystnade. Yi hade hade åter kommit
fram till Storgatan, och denna gång vände vi
ej-
»Det blef hon, som for ensam. Det är löj-
ligt, just därför att det är så ohejdadt menings-
löst.
Och ännu mera meningslöst är det, att jag
aldrig blir mig själf igen. Ibland om nätterna
drömmer jag, att jag går ensam på vår gata
och väntar på en, som aldrig kommer. Och
ibland — rätt ofta — drömmer jag, att allt
är som förr, och att lyckan ej dött, att vi båda
gå ensamma i en värld, som finns till en-
dast för oss, ensamma med vår kärlek och rika
och lyckliga som inga andra.
Jag drömmer också, när jag är vaken. Jag
väntar på henne. Jag vet, att hon är borta,
och att hon ej kommer igen. Men jag vän-
tar ändå, jag kan inte annat än vänta — fast
jag vet, hur meningslöst det är.»
* *
*
Han följde mig fram till Stortorget. Men
han hade nu åter blifvit tyst och inbunden.
Det var endast på deras egen gata, han kunde
tala.
Och jag tyckte naturligtvis, att jag var ett
dumhufvud och eu dålig kamrat, som inte
kunde gifsTa honom till afsked annat än de
dumma orden:
»Yänta ett år, få vi se, hvad du då tänker
om saken.»
När jag nästa kväll for söderut, såg jag ho-
nom stå på samma ställe, där tåget korsar
Storgatan, och se upp till de upplysta kupé-
erna. Han kunde inte låta bli att vrida om
knifven i sitt sår.
Af andra stadsbor hade jag fått höra, att
han på sista tiden blifvit betydligt angenämare
än förr, mera tillgänglig och sällskaplig. Han
arbetade mycket, mera än det egentligen ansågs
passande i det lilla samhället. Han festade
också, som sed och bruk voro — han var inte
längre någon enstöring som förr. Och det
tycktes ej gå någon nöd på honom.
Jag återsåg honom, som sagdt, på Gästis.
Han var språksam och bullersam och ostenta-
tivt vänskaplig. Han påminte mig ej om den
höstkvällen, dä han var sentimental för mig,
och då han beklagat sig som ett barn. Han
ville nog ha den aftonen utestruken ur sitt lif.
Jag fick inte veta, hvad han nu »tänker om
saken». Inte heller, om han ännu drömmer
om den där gatan, som han en gång ej var
ensam om.
iSY^
Mot koleran.
Jul eD fruktade asiatiska fienden nalkas allt
jSjl närmare våra gränser, och äfven om vi
ännu kunna bysa förhoppning att helt
och hållet undgå hans besök, är det vår
plikt att för alla händelser vara väl rustade.
Svenska läkaresällskapet har till allmänhetens
tjänst utarbetat några »underrättelser om ko-
leran», hvilka som ströskrift skola spridas så
vidt som möjligt. Yi låna härifrån följande
om de särskilda försiktighetsmått, genom hvil-
ka den enskilde kan bereda sig skydd under
hotande eller gängse kolerafarsot.
Lefnadssättet bör icke förändras, om det
är måttligt och ordentligt. Särskildt har man
att undvika öfverdrifna kropps- och själsan-
strängningar samt utsväfningar af alla slag;
att vara måttlig i mat och dryck och ej miss-
bruka starka drycker; att ej gå ut på fast-
ande mage; att ej sofva ute på marken; att
omsorgsfullt behandla hvarje oordning i mat-
smältningen, äfven om den synes obetydlig;
framför allt bör man ej försumma att söka
erhålla lämplig vård, om diarré påkommer.
Personlig renlighet måste iakttagas med
ytterlig noggrannhet. Särskildt är detta vik-
tigt med hänsyn till händerna, hvilka böra
tvättas, så snart man utomhus tagit i solkiga
eller fuktiga föremål. Smutsiga kläder böra
icke förvaras i bostaden, utan snarast möj-
ligt tvättas.
Födoämnena kunna, om kolera finnes på
platsen, på- mångahanda sätt komma i berö-
ring med personer eller saker, som äro smit-
tade, och böra därför, om man ej noga kän-
ner deras ursprung och föregående behand-
ling, innan de införas i m innen, renas genom
hetta. Då alla föremål, som äro smittade
med kolerabakterier, göras oskadliga genom
upphettning, kan den egna eftertanken lätt
anvisa, huru man härvid bör gå tillväga.
Händerna böra alltid före måltiderna tvät-
tas noggrannt med tvål eller såpa. Hos den,
som tillreder mateD, bör inskärpas nödvän-
digheten af att under koleratiden mera än
annars iakttaga ytterlig renlighet med hänsyn
till händerna. Tallrikar, skedar och andra
saker, som användas vid måltiderna, diskas
i kokt vatten, och det linne •— serveter,
kökshanddukar o. s. v. — som brukas vid
matens beredning och servering, tvättas helst
i eget hem.
Ät endast kokt eller stekt mat! Försaka
således t. ex. rå frukt, bär, rädisor, sallat;
afstå från smör på brödet; förtär icke okokt
mjölk o. s. v. Lägg allt bröd, som ej ba-
kas i eget hem, för en tid af omkring 5 mi-
nuter i en starkt upphettad ugn.
Försök att genom tillgängliga medel af-
hålla flugor.
Dricksvatten från en god vattenledning eller
en källa, hvars läge utesluter möjligheten af
all slags förorening, kan användas utan fara.
Allt annat dricksvatten, äfven filtreradt, bör
uppkokas. Bäst är att göra detta på en
gång för dagen och sedan förvara vattenför-
rådet i slutet kärl.
För vatten till husbebof gäller detsamma
som för dricksvatten.
Beklädnaden bör afpassas efter årstid och
väderlek. Fotterna skola hållas torra och
varma. Den som är lätt utsatt för förkyl-
ning, tillrådes att bära ylle närmast kroppen
(tröja, maggördel). Linne bör ömsas ofta,
isynnerhet af den, som svettas lätt. Bostaden
bör hållas så fri från dam som möjligt och
luften däri genom vädring flitigt förnyas.
Vid utbrott af en koleraepidemi gripes
ofta befolkningen af fullständig panik, och
många skynda att lämna platsen för att und-
gå farsoten. De flyende bidraga till att spri-
da smittan till andra orter, utan att skydda
sig själfva, ty ansträngningarna på en resa
göra den mera mottagliga för sjukdomen, och
på främmande ort kunna de aldrig så som i
sina hem genom nödiga försiktighetsmått be-
vara sig för sjukdomen.
Sjukvårdare och andra personer, som kom-
mit i beröring med kolerasjuka, böra tvätta
ansikte och händer i varmt såpvatten och
därefter skölja dem med sublimatlösning.
Härvid har man särskildt att iakttaga stor
noggrannhet vid rengörande af naglarna. Yt-
terst väl får sjukvårdaren akta sig för att,
innan fingrarne äro desinfekterade, införa dem
eller föremål, som med dem fattats, i mun-
nen.
För att förhindra, att smittämnet med den
sjukes uttömningar sprides och ger anledning
till uppkomsten af nya kolerafall, måste ex-
krementerna så fort som möjligt uppsamlas i
en hink eller dylikt och försättas med desin-
fektionsmedel. Linne och andra tvättkläder,
som nedsmutsats af kolerauttömningar, läggas
i saltsur sublimatlösning eller karbolsyrelös-
ning och upptagas därur för att sändas till
tvättning först efter ett dygn. Betryggande
är äfven att genast koka dylika persedlar i
vatten under en half timmes tid. Gång- och
sängkläder desimfekteras bäst i en offentlig
desinfektionsanstalt, men kan man i nödfall
själf desinfektera dem genom att inlinda klä-
despersedlarna i ett lakan, doppadt i saltsur
sublimatlösning, och sedan byka det, som äg-
nar sig härför, i kokande vatten samt tvätta
det öfriga med en svamp, doppad i sublimat-
lösning. Skodon och andra persedlar, som
ej utan att förstöras kunna behandlas med
hett vatten, tvättas med sublimatlösning.
Rum, där kolerasjuk vårdats, bör ställas
på vädring under minst en veckas tid, innan
det af någon annan begagnas. Hafva flere
personer sjukoat i samma hus, är detta att
betrakta som en kolerahärd och bör om möj-
ligt utrymmas för eu tid af minst tre veckor.
Den som desinfektionsmedel använda salt-
sura sublimatlösningen består af 2 delar (gram)
sublimat + 10 delar (gram) utspädd salt-
syra + 1,000 delar (1 liter) vatten. Detta
ämne är särdeles giftigt och erhålles från apo-
tek endast efter läkares recept.
Om tecken, som tyda på kolerasmitta, hos
någon visat sig, bör man genast -vidtaga nö-
diga åtgärder, emedan erfarenheten ådaga-
lagt, att en tidigt inledd ändamålsenlig be-
handling är särdeles verksam. De första
sjukdomstecknen äro: känsla af illamående,
oro vånda och tryckning i maggropen samt
diarré jämte snart påkommande kräkningar.
Vid dylikt illamående bör därför sängen ge-
nast intagas, terpentinduk och senapspapper
läggas öfver buken, något te med tillsats af
vin eller konjak drickas, tills lindrig svett-
ning inträder. Mot diarréet bör tagas något
opiumbaltigt medel, och det är därför fördel-
aktigt att redan på förhand af en läkare
hafva erhållit recept å dylikt medel jämte
noggrann föreskrift angående användningen.
Mot kräkningarna gifvas små isbitar eller
kallt kolsyrevatten, möjligen tillsatt med nå-
got vin eller konjak. Påkommer kramp, böra
armar och ben ihärdigt, men skonsamt gni-
das med blotta händerna eller med ylle; mel-
lan gnidniugarna värmas fötter och ben med
varma krus eller dylikt.
Så fort sig göra låter, bör ernellertd läkare
tillkallas.
Sorger likna de människor, som bära dem — de
små göra mest väsen af sig, under det att de större
och äldre vanligen äro lugna och stundom tysta. Våra
sinnen äro som dåliga vagnar; då de hafva litet att
bära, skramla de förskräckligt, men då de äro tungt
lastade, gå de ljudlöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0281.html
