Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 2 september 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 IDUN 287
Sena middagsmål.
S
en som tillbragt någon längre tid utom-
lands, skall gärna gifva mig rätt, när
jag påstår, att dagens indelning här hemma
i Sverige ej är synnerligen praktisk, och ej
utan skäl förebrår man oss svenskar, att vi
spilla den bästa arbetstiden på ätandet och
matsmältningen. Hos oss härskar allmännt
den seden — med undantag för de högre
kretsarne i Stockholm och några större stä-
der måhända — att förlägga hufvudmåltiden
till midten af dagen. Men kan man gärna
tänka sig något oförnuftigare?
Det kommer ju ieke endast an på livad
man äter, utan äfven huru, och liksom
lugn öfverhufvud är en medborgares första
plikt, så är det isynnerhet just vid ätandet.
Men hvarifrån skall lugnet komma, när fa-
miljemedlemmarne under den korta middags-
fristen, enkannerligen i staden, komma rusande
från alla väderstreck för att så fort som möj-
ligt kasta i sig den heta maten och så åter
skyndsammast vända tillbaka till sina syss-
lor? Familjefadern dröjer förklarligt nog
under måltiden ännu med sina tankar vid
det afbrutna arbetet och, i stället för att
gladt, uppfriskande samspråk borde krydda
maten, härskar allmän tystnad, som blott
sällan afbrytes af ett ord i förbigående. Bar-
nen komma trötta ur skolan; oftast sakna de,
till följd af de andliga ansträngningarna, or-
dentlig aptit; de ville helst begagna den korta
middagsrasten till att rasa om i det fria och
måste bara i all hast fylla den motspänstiga
magen. Efter måltiden kommer med »mat-
smältningsfebern » den oundvikliga känslan af
andlig tröghet, hvilkens berättigande det
gamla ordstäfvet: sen full mage studerar
ogärna» obestridt erkänner. Men om någon
ens aldrig så kort hvila kan ej bli tal: bar-
nen kallas af skolan eller lexorna, ehuru de
den första timmen hvarken uppmärksamt
kunna hålla tankarne tillsamman eller få
unna sina öfveransträngda kroppar någon ve-
derkvickelse. För husfadern går det föga
bättre: äfven honom kallar plikten till hans
embets- eller yrkesgöromål, hvilka han när-
mast efter måltiden endast motsträfvigt och
på sin hälsas bekostnad besörjer. Ger han
däremot efter för kroppens berättigade kraf
på hvila, så försummar han den bästa ar-
betstiden.
Huru helt annorlunda, om hufvudmåltiden
bildade afslutningen på dagens arbete! Bort-
faller middagsrasten, så kan man från mor-
gonen arbete ostördt hela dagen till ungefär
5 eller 6 på aftonen, vid hvilken tid det
hufvudsakliga arbetet bör kunna vara af-
slutadt — med undantag möjligen för dem,
som tjänstgöra i öppna handelsbutiker — och
alla familjemedlemmarne i det angenäma med-
vetandet af fyllda plikter kunna samlas kring
middagsbordet för att i behaglig ro njuta den
för kroppen nödvändiga näringen.
Hur går det till exempel till i Frankrike,
England, Amerika och på flere andra håll?
Utan tvifvel uträttas mera på denna kortare
arbetstid än under den långt uttänjda, eme-
dan man på den förra kan arbeta mera in-
tensivt.
En alldeles särskild välgärning blefve
en dylik dagsindelning för skolbarnen, då
genom en så vidt möjligt och skäligt för-
längd förmiddagsundervisning eftermiddags-
läsningen alldeles borde bortgå. Så fort
de komma hem från skolan, kunde de
förtära en lätt, närande mellanmåltid, rent
ut på stående fot, utan att vänta på den
gemensamma middagstimmen. På så vis
kunde de under ett par timmar af dagen få
ägna sig åt den så nödvändiga vederkvickel-
sen med lekar i det fria och ändock ha tid
och krafter öfver till lexorna, för så vidt
dessa ej öfverskrede måttans gräns. Efter
hufvudmålet borde endast undantagsvis och
i hvarje fall blott sådant arbete tillåtas, som
ej allt för starkt frestade på själen.
Men skulle äfven husmödrarna vinna härpå?
Kanske skola de finna det obehagligt att först
vid en så sen timma se sig befriade från sina
husfruplikter, utan att betänka, hur de under
de nu rådande förhållandena måste jäkta sig
hela förmiddagen för att i rätt tid få mål-
tiden på bordet, och hur ofta ändock de om-
sorgsfullaste bemödanden komma på skam,
genom att de väntade möjligen hindras passa
på den rätta tiden. Med det andra systemet
skulle däremot äfven för husmödrarna några
stunder kunna bli disponibla för personliga
uträttningar och promenad i Guds fria na-
tur. Särskildt om hösten, vintern och våren
— alltså under största delen af året -— äro
timmarne midt på dagen de, som bäst ägna
sig för friluftsmotion ; men nu upptagas dessa
uteslutande genom husliga sysslor. Många
skola kanske svara mig, att de först kunna
göra toalett, när hushållsbestyren äro klara.
Mina damer: ifören er redan till frukosten
eder promenaddräkt; när I så vänden åter
till hushållsgöromålen, är densamma lätt
skyddad med en prydlig hushållsdräkt !
Vi finna alltså, att samtliga parter skulle
vinna på en annan dagsindelning, hvilken
dock hittills, som nämndt, blott torde vara in-
förd i några enstaka familjer i en eller annan
af våra större städer. Vanan är visserligen en
allsmäktig makt, men »droppen urhålkar klip-
pan », och om endast de af Iduns läsarinnor,
som i sitt lefnadssätt äro mindre beroende,
engång ville göra början, skulle de nog snart
finna efterföljare.
H. Stolze.
Husmoderlig- almanack.
Sepiember.
Denna öfvergångsmånad från sommar till höst
medför sina egna göromål. De husmödrar, hvilka
hela sommaren vistats på landställe eller vid badort,
återvända nu hem och finna rikligt med arbete vid
återinrättandet af bostaden, såsom den skall se ut
under den stundande vintersäsongen ; och äfven
den, som varit hemma i lugnet, har full sysselsätt-
ning med de bekanta höstgöromålen eller i och för
en förestående flyttning till 1 oktober. Dessutom
är september en viktig månad för källare och skaf-
feri, hvilka efter vederbörlig vädring och städning
skola upptaga hela vinterförrådet af grönsaker, po-
tatis och frukt, vare sig såsom skörd ur egen träd-
gård eller genom klokt beräknadt uppköp. —■ Om
smörbyttan ej fyllts under juni, lämpar sig ännu
septembersmör bra till förvaring, likaså september-
ägg. — Syltningen inskränker sig nu till päron,
plommon, äpplen (fruktmos), gurkor, pippling och
lingon ; konserverna bestå hufvudsakligast af blom-
kål, skärbönor, tomater, rödbetor m. m. ; torkning
af äpplen och päron företages, där sådant lönar sig.
Ägare af bikupor tillvarataga honung.
Allt eftersoru väderleken tillåter, skördar man i
i trädgården återstående lök, blomkål, bönor och
rotfrukter — kålen dock icke ännu — och höst-
gräfver de friblifna trädgårdslanden. Bärbuskar gran-
skas och nya planteras ; sparrissängar behandlas enl.
allmän regel ; persiljekaggen för vinterbehofvet go-
res, i ordning; frö insamlas. Äppelplockningen öf-
vervakas noga och verkställes helst med »äppelploe-
karen». Äppelförrådet förvaras omsorgsfullt i lämp-
liga källare eller rum och granskas alltsom oftast.
— Jordgubbssängar täckas icke ännu med granris,
ty om detta sker, innan plantan vissnat litet, skulle
den ruttna. Vid potatisskörden låter man genast
sortera potatisen i 3 olika storlekar, (hvarvid dess-
utom de ovanligt stora och de allra minsta läggas
särskildt). Det nyare sättet att förvara potäterna i
frostfri källare mellan torfströ bibehåller dem friska
och goda och rekommenderas åt alla husmödrar.
Stenia.
Up notisboken.
Kvinnorna först. Det första utställningsföremålet
i den svenska Chicagoutställningen har nu mottagits af
Chicago-komitén ; det består i några kvinnliga slöjd-
alster, insända till bedömande af den spec, jury, som
tillsatts för att granska dylika. Juryns medlemmar
äro rektor Adler samt fröknarna Branting, Giöbel
och Västberg. Arbeten mottagas intill den 15 sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
