Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 9 september 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 ÎDUN 1892
Lilian till sist, helt öfverraskad, att denna
lösning ännu inte fallit någondera in.
»Det går inte för sig, Lillan, » inföll mamma
strängt.
»Och jag kommer för sent till tåget!»
»Ack ja, kom för sent till det otäcka, gamla
tåget! Hvarför stannar du inte här?»
»Det går inte för sig,» sade han kort.
Lillan såg från den ena till den andra. Göra
livad de göra ville, hon släppte ingen af dem
lös, hon höll dem fast med en instinkt, som
var mer än vishet. Och som de nu betrak-
tade det egensinniga barnet, som ej kunde be-
gripa, att pappa och mamma ville skiljas, då
grepos de båda af ett oerhördt medlidande
med den stackars lilla, som de ärnade tillfoga
en sorg, hvilken hon ännu inte ens kunde
fatta, och mot hvilken de ock själfva af hela
sin själ reste sig. Och hvarför ville de göra det?
I detta ögonblick visste de det ingendera.
Mannen fann hvarken mod att gå eller att
bli kvar och såg, halft retad, halft rörd, på
Lillan.
»För barnets skull,» sade den unga kvin-
nan, hviskande, med sänkta ögon, »skulle du
för barnets skull kunna ha tålamod med min
’olidlighet’ ?»
»Och skulle du för barnets skull kunna
lära att fördraga min ’outhärdliga häftighet’?»
»Jag vill det,» snyftade hon sakta. Då
kastade han af sig sin rock, slängde sin hatt
åt sidan och drog Lillan till sitt bröst.
De visste nu, att de icke kunde skiljas. I
detta medvetande och i känslan af samhörig-
het mildrade hon märkbart sin »olidlighet»,
och äfven hans »outhärdliga häftighet» läm-
nade plats för en manlig själtbehärskning. De
lekte nu ej längre med det farliga ordet »skils-
mässa», hvilket så länge slungats som en boll
emellan dem, att det från ett blott tomt ord
till sist varit nära vid att bli verklighet. Och
om de någon gång fruktade ett återfall i sin
gamla stämning, så var en blick på Lillan
nog att föra dem till besinning. Hon var och
blef den fredsängel, som för alltid höll oenig-
heten borta. A. Noël.
Från kvinnans arbetsfält.
Studier från Stockholms horisont
af G. Gu/Iberg.
X.
Kvinnan i skilda yrken.
Teknisk undervisning åt kvinnor.
^s^vinnan har sä småningom eröfrat sig en
’j-Hk’- plats på nästan alla mannens arbets-
områden, ej endast inom de intellek-
tuela arbetsområdena, utan äfven i handtver-
ket och yrkena ända ner till det tyngsta
kroppsarbetet.
Utan att här i ringaste mån inlåta mig
på frågan om det inflytande detta i stort
sedt kan ha på arbetspriserna, på mannens
ställning och på den naturliga samfundsut-
vecklingen i sin helhet, skall jag nöja mig
att helt enkelt konstatera detta som ett en-
kelt faktum och framhålla några utaf de yr-
ken, där kvinnan har tillkämpat sig plats, och
där hon kan framgångsrikt täfla med mannen.
Ett bland dessa är typografens. Ännu för
ett tiotal af år sedan skulle man fått leta
efter kvinnliga typografer. Några sådana
funnos säkerligen, men de voro ytterst få.
Tryckeriägarne engagerade ej gärna kvinnor,
då de icke tilltrodde dem den ackuratess, den
snabba uppfattning, den uthållighet, som for-
dras för sättarens yrke.
Men i konkurrensen fingo kvinnorna här
som öfverallt en mäktig bundsförvant. Kon-
kurrensen i boktryckeriyrket nedsatte arbets-
gifvarens inkomster, han måste således för-
minska sina utgifter. Och kvinnorna arbe-
tade billigare än männen. Och på så sätt
fingo kvinnliga sättare snart insteg på talrika
tryckerier, dock ännu ej på hufvudstadens
största tryckerietablissement.
Sanningen torde ock vara, att de kvinnliga
sättarne sällan hinna upp till sina manliga
kamraters snabbhet och skicklighet i arbetet.
De användas också merendels i s, k. »slät-
sättning», tidniugssättning o. d.; för »tabell-
sättning» och svårare typografiska arbeten
har hon sällan nödig skicklighet.
Sannolikt kan kvinnan här som i de flesta
fall utveckla sig allt mer och mer.
De kvinnliga typograferna kunna göra sig
rätt goda inkomster, beroende på skicklighet
och flit, då arbetet i de allra flesta fall betalas
pr styck eller efter »beräkning», som det
kallas. En god kvinnlig typograf kan drif-
va upp sin inkomst till 12 ä 18 kronor i
veckan, med en medelinkomst under största
delen af året af 15 kronor i veckan.
Ett annat område, där kvinnorna i större
mängd användas, är bokbinderiet. Detta ar-
bete ägnar sig ock i högre grad för henne,
då det fordras en lätt och kvick hand, »hän-
dighet» och smak. En bokbinderiarbeterska
kan förtjäna sina 10 à 14 kronor i veckaD.
Medelförtjänsten beräknas till 12 kronor i
veckan.
Ett yrke, som mera närmar sig konstnä-
rens arbete än handtverkarens — och på dess
högsta stadium är konst — är porslins-
måleriet.
Vid våra stora porslinsfabriker användas
i allmänhet unga flickor till detta arbete,
som fordrar stor vana och en snabb och lätt
hand.
De enklaste formerna af porslinsmåleri: att
anbringa de kulörta ränderna kriDg tallrikar,
tefat, koppar o. d. sker på det sätt, att det
kärl, 3om skall målas, ett tefat t. ex., stäl-
les på en liten ställning, som genom en tramp-
apparat är försatt i en ytterst hastig rote-
rande rörelse. Penseln med färgen föres i en
lätt beröring med det ställe å fatet, hvarifrån
randen skall dragas, och på mindre än en
hundradels sekund är randen anbringad.
Men det fordras stor vana och färdighet,
dels att snabbt sätta fatet på den roterande
ställningen, att anbringa penseln just så, att
randen blir lagom bred och jämn och att
ränderna — då de äro flere — korama på
riktigt afstånd från hvarandra, äfvensom att
blixtsnabbt utbyta det målade fatet mot ett
annat. Blommor och ornament på finare
porslin målas för hand antingen efter scha-
blon eller fritt.
Porslinsmålerskorna kunna drifva upp sina
inkomster ganska högt, från 40—50 kronor
ända till 100—125 kronor i månaden, be-
roende på konstfärdighet och flit.
Bland öfriga yrken kvinnorna kunna ägna
sig åt, märkas snörmakeri, xylografi, guld- och
silfverpolering, skonåtling m. fl.
I de tyngre kroppsarbetande yrkena an-
vänder man af helt naturliga skäl sällan
kvinnor.
Det är endast byggnadsfacket, som härvid
är ett undantantag, då kvinnor, åtminstone
här i h ifvudstaden, i stor utsträckning an-
vändas som murerihandtlangerskor. Dessa
kvinnor, oftast starka, unga flickor från lands-
bygden, ha en inkomst af mellan 22 och 18
öre i timmen eller mellan 2: 50 à 2 kr. pr
dag. Men arbetstiden räcker blott från vår
till vinter.
Största delen af den fattigaste klassens un-
ga kvinnor blifva tjänarinnor i hemmen -—-
men om denna kategori af arbeterskor har
säkerligen mina läsarinnor för stor erfarenhet,
för att jag här behöfver vidröra densamma.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
