Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 9 september 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 DUN 293
samt äga ett kunskapsmâtt motsvarande femte
klassens, äfvensom skicklighet i teckning.
För de öfriga fackafdelningarna : att hafva
god frejd, ha fyllt 15 år samt rimliga skol-
kunskaper.
Årliga äfgiften varierar för de olika fac-
ken mellan 16 kronor och 8 kronor samt
är i afdelningen för teckningslärare 20 kr.
Extra läroämnen äro konstsömnad, stil-lära
och Ornamentik samt fotografi.
Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar
räknade under läroåret 1889—90 icke min-
dre än 264 lärjungar, af hvilka 32 redan in-
trädt i tekniskt yrke. Af dessa 32 voro 7
lärarinnor i teckning och slöjd, 6 skulptörer,
5 gravörer, och 14 tillhörde andra yrken.
Från Stockholm voro 128 lärjungar och
från landsorten 125. Resten voro utländin-
gar från Finland, Danmark, Ryssland, Bel-
gien, Italien, ja till och ned från Amerika.
Den högre konstindustriela skolan hade un-
der samma tid 64 kvinnliga lärjungar. Sko-
lan i sin helhet — i alla dess olika afdel-
niDgar — räknade 309 kvinnliga elever.
De kvinnor, som vilja ägna sig åt yrkena,
ha sålunda ett utmärkt tillfälle att grundligt
och så godt som gratis tillägna sig nödig
underbyggnad — något som också behöfves,
om de vilja framgångsrikt täfla med männen.
I medgång och i motgång.
fjÉpedgängens dygd är återhållsamhet; mot-
gångens dygd är tålamod. —• Medgån-
gen saknar icke bekymmer och obehag;
och motgången saknar ej tröst och för-
hoppningar. Yi finna i handarbeten och
broderi, att man har mera nöje af ett lifligt
mönster på en mörk och allvarsam botten,
än af ett melankoliskt och mörkt mönster på
en ljus botten; döm därför hjärtats nöje efter
ögats nöje. Dygden är verkligen lik dyrbara
vällukter, hvilka dofta starkast då de brän-
nas eller krossas; ty medgången förråder bäst
felen, men motgången uppenbarar bäst för-
tjänsterna. o
J Bacou.
-As».
Genom förnöjsamhetens glasögon.
»Jag har ett förnöjsamt sinn,
Det är rikedomen min,
Det är mera än silfver och guld.»
Det vill något till för att, då man brutit
benet, tacka Gud, att det ej var båda benen
och armarne med, och dock fordras därtill en-
dast, att man från ungdomen fått de riktiga
glasögonen på sig. De äro allt en stor skatt,
dessa präktiga glasögon, som visa alla lifvets
förhållanden från deras ljusaste sida, och inga
föräldrar borde försumma att tillförsäkra sina
barn denna klenod. Den är »mera än silfver
och guld», säger folkvisan, och det är för visso
sannt. Silfver och guld kunna förtäras och
förskingras, men med dessa glasögon gifva
föräldrarne åt barnet en sådan fond af lycka
med på vägen, att den näppeligen helt kan
decimeras af lifvets stormar.
Att utan vidare gå till optikern och för en
rund summa skaffa sig de oförlikneliga glas-
ögonen gär visserligen ej för sig, och ulan att
själf äga ett par sådana, har man svårt att
förse barnen ; men med litet själföfvervinnelse,
god vilja och uppmärksamhet på sig själf kan
man nog inom en jämförelsevis kort tid komma
sig till dem, och denna ansträngning bör ej
vara för stor vare sig för far eller mor, då
det gäller en sådan familjeklenod.
Då liten tös kommer hem från skolan och
med smått afund i rösten talar om kamratens
vackra fina klädning, säger den mor, som ser
genom försakelsens och tålamodets dystra glas-
ögon: »Vi hafva ej råd till sådana dyrbara
saker; du måste vänja dig att vara nöjd med
mindre,» under det att den mamma, som genom
de ljusa glasögonen tittar på sin lilla flicka,
säger: »Men tänk sådan präktig, varm kläd-
ning du själf har; hvad tror du stackars tra-
siga Torp-Greta skulle säga, om hon fiuge en
så här god klädning?»
Om soppan är för mycket salt, är det inga-
lunda rådligt, att husmodern lämnar detta obe-
aktadt gent emot köksan ; men saken behöfver
därför ej vid bordet behandlas som en familje-
olyeka. -
Då ovädret förhindrar en utfärd, är det litet
ledsamt, men tur ändå, att man ej redan hun-
nit ut och blifvit obehagligt öfverraskad.
Går ett hopp, hvaråt man länge gladt sig,
ej i fullbordan; nå, så har man ändock haft
nöje, så länge man hoppats!
Då lille pysen skadat sig, behöfver det ej
genast heta: »Min stackars, stackars gosse!
Aj, aj, ett så styggt sår!» Hurtigare tager
man saken sålunda: »Åh, en duktig pojke
skriker inte för småsaker; en sådan tur, att
såret ej är större.»
Det är godt och nyttigt, att barnen tidigt
vänjas vid små försakelser och uppoffringar;
men de behöfva ej därför göras till martyrer,
utan lära sig att äfven då söka upp den lju-
saste sidan af saken.
Världen är ingalunda en sådan jämmerdal,
som pessimisterna vilja göra den till; det galler
blott att öppna barnets blick för det sköna
och goda i den. Den ödmjuka resignationen,
det tåliga korsdragandet äro vackra dygder ;
men ädlare, bättre är det väl att midt under
försakelsen inse,, huru mycket man, trots allt,
har att vara glad och tacksam åt.
»Hvad rätt har du att fordra mera af lyc-
kan än din nästa,» är en af socialismens tros-
artiklar, och den vore nog värd att taga vara
på, om blott det lilla »du» utbyttes mot »jag»
och hvar och en sedan i lifvets skiften till-
lämpade den på sig själf. Det är märkvär-
digt, huru trösterik den tanken är, att man
ändå har litet mera än andra. Och den trö-
sten kunna de flesta oförnöjda mycket väl
skaffa sig, ty det är ej bland de mest van-
lottade man finner de minst förnöjda. Konsten
är blott att skaffa sig lämpliga glasögon, som
ej vända blicken uppåt, ty då bländas man af
lyxen och glansen, så att ens egen omgifning
ter sig full af svarta fläckar; men har man
fått på sig ett par glasögon, som rikta blicken
nedåt, där ser man, huru mycket mörkare och
dystrare det ännu kunde vara, och då finner
man sig själf stående midt in i lyckans solljus.
NI. N.
-«I
En kvinna, som sysslar med politik, gör
samma intryck som en dam, hvilken lägger
sig till med mustascher.
Otto Neumann-Hofer.
Hyacinter för vinterträdgården.
edan ännu sommarens sista stunder med
fulla händer skänka oss af sin blomster-
prakt, må vi icke glömma alt i rätt tid äf-
ven för de kulna vinterdagarne bereda litet som-
marglädje i våra hem. Bland de skiftande väx-
terna i vår fönsferträdgård finnas väl knappast
några, som angenämare minna oss om sommaren
än de tacksamma hyacinterna med sina klara fär-
ger och sin sköna doft. Vi vilja därför här ägna
några ord åt denna del af blomsterkulturen i våra
boningsrum, synnerligast som hyacintlökarne just
vid denna tid bäst höra köpas från fröhandlaren,
som nu nyss intagit dem från Holland. Märkvär-
digt nog har ingen, mig veterligen, här i Sverige
kommit sig för med att föröka hyacinter, hvilket
dock ej borde vara värre för våra trädgårdsmä-
stare än för holländarne.
Som sagdt, man skaffar sig stora och friska lö-
kar af de färger man vill hafva; lägger så i botten
af den circa lö cm vida krukan först naturligen
en krukskärfva öfver hålet och därpå ännu några
krukskärfvor eller, nästan ännu bättre, i bitar
sönderslagna träkol. En blandning af god löfjord,
hästgödsel och fin sjösand fylles uti. krukan, så
att blott 3 cm återstår till kanten. Öfver jorden
lägges därpå ett lager af enbart fin sand, och of-
vanpå detta sättes löken samt nedtryckes så, att
densammas »hals», d. v. s. det ställe därifrån
bladen skola framkomma, blir i jämnhöjd med
sandlagret.
Sedan löken sålunda är planterad, nedgräfves
krukan å något ställe i trädgården circa 18 cm
djupt, och öfver stället lägges löf, halm eller dy-
likt för att hindra kölden att bilda »käle» i jorden
ofvanpå krukan. En pinne nedsättes också, på det
man må kunna taga rätt på platsen, äfven om snö
skulle komma. Det går ock an — enkannerligen
för stadsbor — alt hafva hyacinterna i en källare
under denna s. k. »rotningstid», men de måste
då noga tillses, att de ej mögla eller alldeles
ruttna.
Hvarför så mången gång hyacinterna misslyc-
kas, som man säger, är just af den omständighe-
ten, att de börja drifvas, innan de fått tid att
rota sig, och då är j_u helt naturligt, att blomnin-
gen går om intet. Äfven lökar, som ett år förut
blommat och få kvarstå i krukorna, måste plan-
teras jså tidigt på hösten, att de hinna ånyo rot-
sig, ty de gamla rötterna vissna bort, och nya
måste utväxa, om växten skall kunna blomma.
I början eller medlet af december intagas samt-
lige hyacintkmkorna från trädgården — om man
haft dem där — och ställas i källaren; de tidi-
gaste sorterna kunna då börja drifvas i ett rum
med 9 à 10° C., hvilken värmegrad snart nog kan
ökas ända därhän, att krukorna ställas i nisch å
kakelugnen eller annat varmt ställe, till dess blom-
morna slå ut, då man kan sätta dem hvar som
helst i rummet.
Vattningen börjas naturligtvis i och med drif-
ningen och i förhållande till densamma, så att
krukorna aldrig få vara torra. Då lökarne ut-
blommat, afskäras bladen eller få vissna af sig
själfva ; dock måste man, om man vill drifva samma
lök nästa år, blott så småningom upphöra med
vattningen, i annat fall torkar löken för hastigt
tillsammans och blir oduglig. I allmänhet kan
man drifva hyacintlökar 2 år å rad ; sedan löna
de sig knappast. Dock kan man, genom att plan
tera dem på kalljord i trädgården 1 à 2 år sedan
åter inplantera dem i krukor, och blifva,rde då
åter ganska vackra och frodiga. De plante as då
ute på en liten grupp med skyddadt läge och djup
och fet jord; lökarne sättas 12 à 15 cm djupt
med ett lager stallgödsel under. Måste vintertiden
täckas med löf eller halm.
Samma förfaringssätt som med hyacinterna
iakttages äfven med andra lökväxter t. ex. crocus,
tacetter, liljor m. fl. Liljorna kunna dock ej drif-
vas så tidigt som crocus och hyacinter. Med
iakttagande af ofvan anförda förfaringssätt, skall
man lätt kunna skaffa sig många och vackra blom-
mor af lökväxterna under vintern.
Blomstervän.
Om en ful kvinna har begåfning, tröstar
hon sig därför ej öfver sin brist pä skönhet;
men hon hamnar sig pâ alla, som icke dela
denna brist.
Hälften af nöjet vid hvarje bikt består
däri att förråda sina hemligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
