Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 40. 30 september 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 IDUN 319
tänka på att bilda ett eget hem, såvida han
icke kan få en hustru, som pekuniärt kan bi-
stå därvid, om denne man genom annons sö-
ker en sådan kvinna under allvarliga afsikter
och under förutsättning att ieke »taga ett troll
för guld», eller om en kvinna, under längtan
efter kärlek och oberoende, svarar på en bur-
gen mans annons, där hon tror sig läsa all-
var, är det verkligen mera förkastligt än det
vi dagligen äro vittnen till. Huru många män
uppbjuda icke i det dagliga lifvet allt och
åsidosätta icke allt för att »fånga» sig en rik
flicka, likgiltiga om hjärtats guld följer med
eller ej, och huru många kvinnor sälja sig
icke bokstafligen för sin »utkomsts» skull, för
att nu ändå använda det vackraste ordet, till
män, med hvilka da aldrig komma att äga
mera gemensamt än namnet och det materiella
hemmet. Det är sorgligt, men obestridligt.
Det tolereras, ty det är gammal praxis, och
alltid finnas fraser och kvasipoesi tillhands, som
kunna ge förbindelserna ett behöfligt romantiskt
skimmer.
Här dragas fram så många exempel på, huru
olyckliga de föreningar blifva, hvilka ingås ge-
nom annons. Jag vill visst icke bestrida dem,
men anser dem ingalunda absolut bevisande.
Icke sällan blifva tyvärr äfven de äktenskap
olyckliga, hvilka ingåtts under erkända konven-
tionella förhållanden. Men det finnes inga
exempel, säger man, på några lyckliga förbin-
delser, ingångna »på det numera så vanliga
sättet». Kanske icke; men i så fall beror det
helt visst på, att de, hvilka ingått sin förening
på detta sätt, akta sig för att gifva sig till
pris åt ett tanklöst löje ; det är endast om
slitningar uppstå, som bekantskapens början ut-
basunas som ett afskräckande exempel. Ett
exempel, mig nära bekant, men också det enda
som är mig kändt, vill jag dock här framdraga,
om också detta ingenting behöfver bevisa. En
medelålders man, hvilken både lärt sig att ar-
beta och att älska arbetet, men som under ett
hårdt lif blifvit lämnad ensam, beslöt sig en
dag, efter långt sökande och stor längtan, att
försöka sin lycka genom annons. Nå, det kom
många svar, alla allvarliga, och hvilkas samt-
liga afsändarinnor, efter hvad jag tror, icke
behöfde ångra sin djärfhet, ty diskretion var
här verkligen hederssak. Bland dem fanns
särskildt ett, anonymt och tvekande, men skrif-
vet med intelligens och hjärtevärme. Det slog
an, en korrespondens inleddes, och ett sam-
manträffande ägde snart rum. Båda funno här,
hvad de hade sökt; de lärde känna, förstå, hög-
akta och äfven älska hvarandra, öfver den
hjärtesaga, som här uppkom, skulle det kanske
kommit att hvila ett mera poetiskt skimmer, om
dess uppränning förskrifvit sig från en bal eller
en badort, men säkert är, att den röda tråd af
kärlek, som nu ändå går igenom densamma,
aldrig kunde ha blifvit starkare.
Helt säkert förundrar det såväl A. K. som
mången annan, att någon har velat bryta en
lans för giftermålsannonserna. Jag vill också
uppriktigt medgifva, att det skett först efter
stor tvekan. Men mig berörde det smärtsamt
att se denna viktiga fråga hårdt och ensidigt
bedömd, och jag vågade icke vänta ett tole-
rantare inlägg, ty jag vet, att fördomskänslan
härvidlag är så godt som allmän. Icke har
jag dock velat bevisa, att detta omskrifna bruk
för tagandet af lifvets viktigaste steg är pas-
sande för vår tid eller det rätta. Långt där-
ifrån! Jag vill vara en af de första att be-
klaga de följder, som dess användande i lätt-
sinne mången gång kan hafva i alla sina kon-
sekvenser. Jag har endast velat påpeka, att
det dock finnes förhållanden, där den triviala
giftermålsannonsen kan både förklaras och för-
svaras, och jag önskar, att jag hade kunnat be-
visa, att detta bruk icke alltid är en »sport»
eller ett »ofog», utan ofta framsprunget ur en
af människans ädlaste drifter: sökandet efter
lifvets sällhet och lycka. Har äfven jag skju-
tit öfver eller under målet, må det därför för-
låtas mig.
Q*** JU****%
~it
Up notisboken.
Svenska på studieresa. Under den gångna
sommaren har fru Bamsay, föreståndarinna för det
epileptiska barnhemmet på Wilhelmsro, tvänne må-
nader vistats utrikes för att särskilt studera epilep-
tiska anstalter i Tyskland och Holland samt med-
verka till bildandet af dylika i England. En del af
läkarekåren i London har med värma omfattat isyn-
nerhet den plan, som följes vid Bielefeld, olika små
arbets- och sjukhem för olika grader af epilepsi, för-
enade inom en större koloni under ett hufvud, med-
delas till Idun.
*
De svenska tjänstflickorna i Amerika
få varma loford i en artikel, som nyligen varit syn-
lig i »Newyork Herald». Den amerikanska förfat-
tarinnan yttrar däri, att hon pröfvat tjänstflickor af
många nationer, men förklarar dem af svensk na-
tionalitet vara de bästa, som hafva anställning i
amerikanska hem. I Sverige förrättas arbete inom
hus förnämligast af kvinnor. De uppfostras således
för hushållet och såsom ett tillägg till denna »trai-
ning» i hemmet erhålla de i folkskolan en god bok-
lig bildning. Svenska folket är hederligt, pålitligt
och nyktert. Detta är af dubbelt värde hos dem,
som taga tjänst, och den välvilja, som visas de sven-
Bka flickorna, och af hvilken de i de flesta fall göra
sig förtjänta, uppskattas högre än af någon annan
klass.
*
Kvinnofrågan i Nederländerna. De hol-
ländska kvinnorna ha på senare åren skaffat sig in-
steg i en mängd olika yrken. I Amsterdam har ett
fruntimmer i aderton år praktiserat som läkare. Hon
är gift med en af stadens mest betydande män, Ge-
rittsen, framstående både såsom författare, affärsman
och kommunalman. Ett annat fruntimmer, fru Du-
sart, är skicklig ögonläkare och assistent vid Am-
sterdams oftalmologiska institut, där hon har ett
tiotal kvinnliga biträden.
Inom apotekareyrket är en mängd kvinnor an-
vänd, och på hvart enda apotek i Amsterdam fin
nas kvinnliga elever. För öfrigt äro kvinnor i mängd
använda i handel, i banker, vid post, telegraf, tele-
fon och järnvägar.
Af Nederländernas fyra universitet äro tre, Ley-
dens, Utrechts och Amsterdams, öppna för kvinnor,
hvilka ganska talrikt begagna sig af denna rättig-
het. Samskolesystemet tillämpas allmänt i Neder-
länderna på det lägre stadiet, och äfven gymna-
sierna äro öppna för flickorna.
*
Den allmänna tyska lärarinnef’örenin-
gen har hos preussiske undervisningsministern be-
gärt, att lärarinnor och skolföreståndarinnor måtte
få deltaga i de öfverläggningar rörande flickskole-
väsendets omorganiserande, hvilka inom kort skola
äga rum. I motiveringen till denna begäran yttras,
att det vore nödvändigt för den kvinnliga ungdomens
sunda utveckling, att den i skolan, i synnerhet på
det högre stadiet, då dess karaktär bildades, åtnjöte
kvinnligt inflytande. Enligt de förslag till flicksko-
lornas omorganiserande, som uppgjorts, skulle den
s. k. öfverskolan stå uteslutande under manlig led-
ning, och häri se de båda damerna icke blott ett
orättvist tillbakasättande af lärarinnorna, utan äfven
en fara för den kvinnliga ungdomen och därigenom
äfven för familjen.
I vänskapen förlåter man den andres för-
tjänster, i kärleken hans fel.
Kvinnorna hafva en mun för att tala och
tvä ögon för att svara med.
Teater och musik.
Kungl. operan gaf i måndags operan »Figaros
bröllop» inför till sista plats ussåldt hus, hvilket
visar, att de klassiska Mozartska operorna fortfa-
rande äga oförminskad dragningskraft. Utförandet
var på det hela taget mycket godt, om man också
ej kan säga, att mer än två af de uppträdande ägde
förmågan att stilenligt tolka sina uppgifter. Dessa
två, fruarna Östberg och Edling som resp. grefvin-
nan och Susanna, äro emellertid här öfver allt beröm,
den förra särskildt på sångens, den senare på spelets
område. Båda låta emellertid sång och spel sam-
mansmälta så nära, att de olika karaktärerna i hel-
gjutenhet lämna föga eller intet öfrigt att önska.
Också hyllades de båda konstnärinnorna gång på
gång med de mest ihållande applåder. Fröken Karl-
sohn återgaf Chérubins roll med skalkaktig hurtig-
het och sjöng sina romanser förträffligt. Marcellina
spelades nu liksom förut af fru Strandberg, hvars
gälla stämma denna gång öfvergick till formligt skrik,
som inverkade obehagligt störande. I Barbarinas
lilla roll uppträdde för första gången fru Heintz. Ny
för aftonen var likaledes hr Brag som Figaro. Hr
B. har goda förutsättningar att bli en bra Figaro.
Det hvilar dock ännu något tungt öfver hela fram-
ställningen. Komiken är något för godmodig. Fi-
garo bör framställas klipsk och slug, vig och lätt i
vändningarna, liflig och ytlig, på samma gång äfven
en djupare känsla hos honom bör pointeras. Hr
B:s i sig själf vackra röst räcker ej alltid till; ton-
bildningen, sångsättet behöfde upphjälpas, och där-
till är ännu tid. I dröjsmål ligger fara. Hr B. har
emellertid som sagdt mycket goda förutsättningar
och har redan visat sig kunna bli en god stödje-
pelare inom opera-comique-facket. Hr Johansons
grefve Almaviva var rätt lyckad beträffande såväl
sång som spel och maskering. Hr Strömbergs Bar-
tholo och hr Rundbergs Bazil äro kända prestationer.
Det hela gick, om man undantager ett par små miss-
öden, synnerligen förträffligt under kapellmästaren
A. Halléns säkra ledning.
I afton gifves åter »Lalla Kookh» och baletten
»Undina», i morgon lördag »Oberon» med fru Ost-
berg som Bezia och hr Ödmann som Huon.
K. Dramatiska teatern är redan färdig med ännu
ett nytt program, som gifves för första gången i
morgon afton. Det nya stycket heter »Lilla mamma».
För åstadkommande af bidrag till upprätthållande
af operainstitutionen under de närmaste fyra åren
har den nya direktionen utfärdat följande upprop:
K. Operans nuvarande ekonomiska belägenhet
utesluter möjligheten att uppehålla dess verksamhet
på ett med denna konstanstalts uppgift och tradi-
tioner värdigt sätt. Under sådana förhållanden kan
man förutse, att, vare sig operaverksamheten skulle
alldeles upphöra eller ock föra en endast tynande
tillvaro, den personal, som, då det nya operahuset
blir färdigt, finnes att tillgå, ej kan motsvara de bil-
ligaste fordringar. Det blir därför en tvingande nöd-
vändighet att ställa k. Operans verksamhet under
bygnadsåren i ekonomiskt hänseende fullt oberoende,
för att därigenom förhindra splittring af den nuva-
rande personalen samt bereda möjlighet till upp-
fostrande af nya krafter. För att till k. Operans
nuvarande bidrag erhålla den tillökning, som efter
noggrann beräkning visat sig vara alldeles nödvän-
dig för de närmaste åren, anser sig den t. f. direk-
tionen, då andra hjälpkällor ej stå till buds, kunna
med tillförsikt vända sig till den konstälskande all-
mänheten, som redan förr vid operan hotande kriser
visat sig både vilja och kunna räddande träda emellan.
Stockholm i september 1892.
T. f. direktionen.
Anteckningslista är tillgänglig å k. Operans kansli.
Anteckningslista finnes utlagd äfven å Iduns byrå,
Klara vestra kyrkogata 7.
En dam är först dä belåten med sitt por-
trätt, när det ser ut, som hon själf tycker,
att hon borde se ut.
Kvinnorna äro som ur, som alltid gä efter,
när det trettionde året är förbi.
Fruarnas kvickhet består mycket ofta endast
i männens dumhet.
För många kvinnor består »det allra nöd-
vändigaste» just af det öfverflödiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0323.html
