Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 21 oktober 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- ■ . -............... ■–: ■
yiNNAN
■
:
âmg?M
Stockholm. Qernandts Boktr.-Jktteb.
N:r 43 (253) Fredagen den 21 oktober 1892. 5:te årg.
Prenumerationspris pr är:
Idun med Modetidning och
Byrå :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr,
(Aftonbladets nya has.)
Kedaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 12—1.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningsti d:
hvarje helgfri fredag
Aniionspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad
Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50
Idun ensam–––––––––– > 4: —
Prenumer. sker i landsorten å post-
anstalt, i Stockholm hos redaktion.
LÖ8nummerspris I 5 öre
(vid kompletteringar)
Alfhild Agreil.
B
ru Agreil har er-
kändt sig vara för-
fattarinna till en
bok, som under
denna sommar lästs med
girighet, sommarens mest
lästa bok. Boken beter
I Stockholm, är utkom-
men i sin andra upplaga
ocb väntar pä den tredje.
Det är den svenska fru
Bucbholz, som talar i bo-
ken, det är Lovisa Pet-
terkvists memoarer un-
der en stockholmsvistelse,
som beskrifvas ; en re-
sebeskrifning af komisk
art är det, som I Stock-
holm lämnar. Det be-
rättas, huru fru Petter-
kvist, som behöfde »bilda
sin själ», far ned från
Norrland till Stockholm
med sin man, och där
gjorde fru Lovisa bekant-
skap med hufvudstadslif-
vet och med alla dess
förförelser, men icke en
tum vek hon från sin
uppfattning — icke en
tum.
Låt vara att det är en
småstadsuppfattning. Pru
Lovisa är i alla fall en
personlighet, hon har sina
tycken och sina »präng-
siper», den adliga själen.
Skratta kan man åt hen-
ne, men hedra henne må-
ste man på samma gång.
Hon har sin lilla fåfänga,
och ännu vet hon, att hon
kan sätta ett manligt
m
lilBiilH
mlh liifl
ml:
.mm
äüM
1W
hjärta i brand, och så
mycket gumma som Vig-
netten vill låta påskina
att hon är, vill hon då
icke vara -— bestämdt
tycker hon sig vara i si-
na bästa år ännu. Skratta
måste man åt hennes
naiva misstag. Tror hon
icke rent af, att kyparne
äro fina herrar, därför att
de äro klädda i frack !
Och likasom hon tar de-
ras frackar på allvar, så
ser hon också varietén
med husmoderns och hust-
runs nyktra blickar och
blir sedligt harmsen där-
öfver; hon ser taflorna
på konstutställningen från
innehållets synpunkt, och
när hon finner en, som
framställer en strumpstic-
kerska, utbrister hon, att
ingen människa stickar
strumpor på det viset,
och målaren är en klå-
pare, förklarar hon djärft.
Hon lägger det sunda
förståndets kritik på det
hela. I början niger hon
väl för alla, men snart
repar hon mod. Hon har
också goda läromästare ;
hennes förträffliga vän-
ner Willy, en något vrä-
kig stockholmslitteratör,
ända till brädden fylld
med slangord och världs-
förakt, och den allvarlige
Krycke, något för myc-
ket storartadt melankolisk
och dystert grubblande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
