Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 21 oktober 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 ! DU N 1892
Om det gifves ett eiida vekt ställe i ditt hjärta, så vet, att
det är därifrån din räddning skall komma.
p. JJ. piNDBSBÖLL.
Lovisa Petterkvist är en humoristisk karak-
tär, konsekvent hållen, och uttrycker därigenom
en ny sida hos fru Agrell, som vi hälsa med
glädje. Orden: skratta på samma gång som
hedra skulle kunna begagnas för att uttrycka
hela humorns hemlighet ; skratta och förakta
det är komik; fru Agrell har ofta låtit oss
i sina pjäser skratta föraktfullt; skratta och
hedra, känna sympati, under det man skrattar,
detta intryck af välvillig ironi har fru Agrell
ej lyckats framkalla sä väl någonsin som i
denna sista bok.
Fru Agrell hade också förut »gjort sig ge-
men» i sina bondhistorier. »På landsbygden»
var en sådan samling, »Från land och stad»
en annan.
Hennes bondhistorier äro mycket förtjänst-
fulla utan all fråga — de äro väl studerade,
väl berättade, och en sådan bit som T’ ar Her-
res blomster är en liten pärla. Fru Agrell
har själf sett sitt folk; hon har varit inne i
ladagården och sett ladugårdspigan brottas med
korna, hon har varit med på bondbröllopet och
hört mågen ackordera med svärfadern om hem-
giften, hon har på åkern sett far och mor
vara osams, därför att mor ej orkade arbeta
så snart efter barnsbörden, hon har sett på
marknadsstassen och marknadseländet med fyl-
lan och villan, auktionsklubban bar bon hört
och auktionskvickheterna känner hon — och
egoist, girig och småaktig är han, denne bon-
de, det har hon funnit. Grunden till denna
girighet vet bon visserligen. Hon vet, att
bonden har det knappt, och att det är de yttre
förhållandenas små och trånga villkor, som göra
honom till handelsman, som så godt som tvinga
honom att anse allt som varor; dessa förhål-
landens tryck skapar honom till en, hvilken
dyrkar penningen mer än lif och hälsa, ofta
mer än hedern. I Stora pengar visar hon,
bur en bondkvinna vill vara ädelmodig och
verkligen gör en uppoffring, men i stället för
att ha godt samvete öfver det, känner hon sig
olycklig; hon vet bäst, att det är »stora pen-
gar» för henne.
Fru Agrell har sett bonden L de stora kri-
serna, vid de festliga tillfällena, och aldrig
visar han sig mindre till sin fördel än då.
Hon har icke som Bondeson t. ex. sett ho-
nom i sitt stilla förnöjsamma hvardagslag, i
det rena hemlifvet, när han icke är bragt ur
jämvigten genom för honom ovanliga förhål-
landen. Hon lärde sig förstå deras gester,
hon lärde sig tala deras språk, och till och
med deras ädelmod lärde hon sig, men den
äkta sympatien för dem fick hon aldrig.
Fru Agrells sätt att skildra bondlifvet visar
en sida i hennes naturell och hennes författar-
skap. Hon har den dramatiska talangen, hon
griper en situation, hon ser raskt, hon målar
djärft, karaktären står framför henne i en ögon-
blicksbild; i ett psykologiskt moment, uttryckt
genom någon yttre påtaglig handling, vill hon
fånga människan. Hon vill ofta låta sina ka-
raktärer få ett visst manér, någonting utmär-
kande för ögat och örat. Så t. ex. Sandén
med sina korta, kärfva uttryck och sin brum-
mande toD, Erik i Vår med sitt stilla, säfliga
bondlugn eller gumman, som rycker af sig
mössan, jag minns ej livar. Författarinnan har
sett dem så. Hon bar en bos kvinnlig för-
fattare sällsynt förmåga att tillspetsa sin re-
plik, så att den verkar kraftigt som ett klubb-
slag: denbåde hörs och känns. Men just denna
förmåga af effekt, af vision är också faran för
henne, hon ser för hastigt, för ytligt, för ögon-
blickligt, har svårt att vara rättvis, vill icke
gärna fördjupa karaktären. Så blir t. ex.
Thora i Ensam en nära nog skematisk figur,
det är hennes situation som misskänd, som in-
tresserar författarinnan, och karaktären hålles
abstrakt ädel utan många nyanser. Hon har
med en energi, som förskaffat henne namn af
manhataren, giort sin krigsförklaring mot de
manliga odygderna. Allt för mycket har re-
dan skrifvits och talats om fru Agrell i detta
hänseende. Det är icke någon hufvudsak för
vår författarinna att förfölja männen, så som
det t. ex. varit för fru Schram eller för Strind-
berg att förfölja kvinnorna. Hennes syfte är
snarare dels att predika idealism som i Vår,
där en ung flicka förenar sitt öde med en
kroppsarbetare, dels att predika uppror mot
de konventionella former, som samhället påläg-
ger. Hennes opposition är riktad mot värl-
dens orättvisa, hon vill uppvisa, att världens
dom är ett dömande efter skenet; detta ge-
nomgår hennes författarskap. När männen,
därför att de äro män, tillåtas att tyrannisera
sina hustrur och, ehuru odägor, gynnas och
uppmuntras af den allmänna oponionen, dä
blir fru Agrell på allvar förtörnad — se Räd-
dad. När en kvinna, därför att hon en gång
begått ett felsteg, stämplas som ohederlig, fast
hon hela sitt lif bemödat sig att utplåna det
och försona — då tar fru Agrell hennes för-
svar — se Ensam. När en hustru tvekar
mellan ett nyttigt lif, tillbragt i armod, och ett
onyttigt, tillbragt i öfverflöd — då visar fru
Agrell, att hon står under inflytandet af värl-
dens falska värdering, och att, har hon blott
mod och kraft, kan sagan om prinsessan, som
tog herdegossen, än bli sanning och den rika
flickan bli nöjd med sin kroppsarbetare som
man —• se Vår.
Verkligheten kanske icke alltid är så osam-
mansatt, som den här framställes, pliktens bana
icke alltid så klart utstakad som här, och det
konventionella torde ha sin nödvändighet lika
väl som det principiella — erkännas måste
dock, att i de flesta fall fru Agrells stridsrop
mot det falska skenet och mot fegheten att
följa med hopen gjort godt och väckt tankar.
För öfrigt ligger öfver hennes författareskap
en sådan frimodighet, hon styr en så rak kurs
mot sitt mål, att man i denna tid af tvekan,
där synpunkter ändras, lifsmål uppgifvas, känner
sig helt upplifvad af att finna fasthet och mot-
ståndskraft och klarhet i syftet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
