Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. 28 oktober 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
(DUN 1893
skyla affärsspekulationen under en lånad flik
af kärlekens mantel.
Tina afvisade alla dessa giftermålsanbud,
och då hon vid föräldrarnes frånfälle — hon
var då tjugusju år — stod fullständigt ensam
i världen utan en enda förtrogen vän, beslöt
hon att vara ännu mera på vakt mot alla
människor.
Vid denna tidpunkt hade hon lagt en lifs-
plan, som det var hennes fasta föresats att
följa: Göra hvar människa rätt, men aldrig
godt; aldrig bry sig om nästans görande och
låtande, icke fästa sig vid någon, vare sig
man eller kvinna, betala — på ett eller an-
nat sätt — hvarje tjänst, som visades henne,
samt för öfrigt njuta af lifvets goda så myc-
ket, som var förenligt med en bildad flickas
smak, goda rykte och förmögenhet.
Tina inbillade sig, att hon härigenom kring
sig uppfört en kinesisk mur, som skulle skydda
henne mot lifvets alla sorger och växliDgar.
Hon hade med fullt uppsåt dresserat sig till
egoist.
Det låg dock ingalunda i Tinas lynne eller
lifsplan att lefva som enstöring; hon ville del-
taga i sällskapslifvet för att visa forna skol-
kamrater, att hon förstod skicka sig och göra
anspråk på att höra till bildadt folk.
Agenten Ströms fru hade redan i Tinas
föräldrars tid hört till hennes bekanta, och
nu var det denna dam, som införde den rika
arftagerskan i åtskilliga tongifvande familjer,
med hvilka fru Ström räknade släktskap, och
för dessa tjänster betaltes af Tina medels
ansenliga presenter.
En eftermiddag bjöd fru Ström Tina jämte
tvänne andra ogifta damer till sig på kaffe.
Agenten var borta och väntades först hem
nästa dag, sades det, och nu skulle i denna
lilla fruntimmerskrets föreläsas en nyss ut-
kommen roman.
Men af läsningen blef det ingenting, ty
agenten kom hem, »förrän han trott», och i
hans sällskap befann sig den i stadens alla
sällskapskretsar så mycket omtalade Ludvig
Hain. De båda herrarne förenade sig då med
det inbjudna damsällskapet och detta till all-
män trefaad och belåtenhet.
Ludvig Hains skygghet för bildade kvinnor
i allmänhet hindrade dock icke, att han var
en skicklig fågelfängare, då han förut fått be-
sked om den fågels natur, som han önskade
fånga. För första gången fick nu den tanken
insteg hos Tina, att någon höll af henne för
hennes egen skull.
Ludvig Hain var ju själf allt för rik till
att bry sig om hennes penningar, trodde hon,
och både agenten, dennes fru samt friaren
förstodo att styrka henne i denna tro.
Ett halft år efter hennes, som Tina fullt
och fast antog, tillfälliga sammanträffande med
Hain i Ströms hem bief hon gift med den
vidtbereste mannen, och sammanslåendet af
hennes och hans kapital bildade en ställning,
på hvilken ban klef raskt upp i affärsvärlden.
Tina kände sig obeskrifligt lycklig, sedan den
mur hon uppfört omkring sig hade fallit och
hon ägde någon, på hvilken hon kunde slösa
hela det sparade förrådet af sin kärlek och
sina omsorger.
Den äkte mannen befann sig synnerligen
väl vid samlifvet med en hustru, som blott
lefde för att lyckliggöra honom och ej ett
ögonblick reflekterade öfver, huruvida hon var
älskad tillbaka.
Tina hade ju åtnjutit så få prof på kärlek
— föräldrarne hade aldrig ansett det för pas-
sande att smeka sitt barn —, och då Hain,
när det föll honom in, icke hade svårt för
att spela älskare, blundade Tina envist för
den brist på finhet, som utmärkte den äkte
mannéns uppförande mot hustrun.
Något öfver ett år drömde Tina sin kär-
leksdröm ; då inträffade en af dessa oförbränne-
liga tilldragelser, som både i dikten och verk-
ligheten förekomma så ofta, att de i all sin
sorglighet fresta till löje.
Tina ville en dag gifva bort en af mänuens
gamla aflagda rockar och frågade honom om
lof därtill. Han stod just i färd att tända
sin cigarr och gå till sitt kontor, då frågan
framställdes, och till sitt liknöjda: »Var så
god!» tillfogade han: »Känn dock först efter,
hvad det är som glidit ned emellan tyget och
fodret; jag tyckte, då jag nyss kastade rocken
från mig, att där ligger något; kanske en se-
del, och dä är det din.»
Det var ingen sedel, utan ett bref från
agent Ström, skrifvet i Hamburg en månad
efter Tinas bröllop och innehållande en ma-
ning till Hain att betala honom den summa
han betingat sig, för det han »tjänat honom i
affären T. M».
Ett uttryck i slutet af brefvet lämnade icke
Tina Möller i tvifvel om, hvilken affär som
menades, och i ett nu rycktes äfven från hen-
nes själs ögon den bindel, som dolt hennes
makes råa, lumpna natur.
Tina Möller hör dock icke till dem, som
erkänna för någon, ieke ens för bedragaren,
att de låtit sig snärja, narra och bedraga.
Tcke med ett enda ord röjde hon för Ludvig
Hain eller agenten, att hon kände till »affären
T. M.», men den forna försteningen i hennes
väsen inträdde åter.
Detta dock endast på ytan, ty i hennes
inre rasar smärtan dubbelt stark, emedan den
aldrig får komma till utbrott, icke ens då
Tina är ensam. Hvad hon dock icke helt
och hållet kan dölja för människokännaren, är
sin afsky för Ludvig Hains hela uppträ-
dande; hvarje rått ord, hvarje simpel åtbörd
framträder nu för henne i en till vämjelighet
förstorad gestalt och pinar hennes sönderslitna
själ ända till förtviflan.
Han tyckes dock icke lägga märke till hust-
runs allt mer och mer förstenade yttre vä-
sen, utan skrifver hennes afvisande sätt på
samma räkning som sin egen likgiltighet för
»äktenskapliga karesser».
Agenten är dock så stolt öfver »affären T.
M.», att han sedan med en ganska stor för-
kärlek drifver giftermålsmäkling som en bi-
näring i kompaniskap med sin smidiga, in-
ställsamma hustru.
Ave.
Epigram.
cJ~\- barnan kvicka, då är saken klar,
iVå bras de då så visst -på kära far;
ÜVlen råka de bli dumma,
fja, då är skälet lika klart och visst,
ffdå syndabockar är det aldrig brist,
bras dc på — nmin gumma».
narre.
Änne Charlotte Leffler
di Cajanello.
71t 3et oa£ 6annt, Rat Setta fvj.at.ta
3omnat,
som gomv3e Senna i: an6fau.s t it: e3om,
Pvat Senna 6gaP ap eP3 pot a£Ptv3 Somnat,
past 6o3etn4 to6ot tinmi 6tå v REom?
Jag mmn6 ett RPa3 ptån 0L£ve6 Råt£eR6-
6aga,
ett RPa3, 6om tvj6et öpoet not3en6 Root —-
så mvotR pvnn» nagen {voit »om Set att taga
pot aP£tv3 apoRe3 ap en a£oRa3 -rÖ6t.
2)vn oj.upa voit –– faut Råt 3en Ra3e
REtpuvt,
ut Roatge ta3, nt Roatge ot3 3en Ego3 :
3u Rot tv££ 3env, 6om nve3 6vtt PvgattREo3
oRtvjmvt,
3m ReEa SvRtnvng, 3en trat patg oeR gEo3.
9ïlen nät 3n 6ag, Rut nvötRa »Ruggot
tacRte
3en nag, 3at nvanoREvgReten 3tog ptamåf,
en pacRPa 3u åt tv3en ocR,iå tåcRte ––
oeR Pju6et poEP på 6otg ocR RuaP oeR gtât.
9ïlot otattoiiau! Så 3en Ego3 patoEPen,
oeR Sgåtpf v tèteva éåg man j-ämt 3vg gå;
3m pennai REvxfat oRtanvSe Pe3a ttoEEen—
3m 6tgtRa pvcR ap Ran6?an pot 3e 6mà . . .
9Lu åt 3u Rotta. . . ©cR 3m gtap »RaEE
te3a6
eg utv 6nôn6 oeR nottoRen6£gu6et6 Ean3 ––
neg, Rvatan 6RaPE nve3 RPa66voR Eaget
R£a3a6,
nat 6oPen OgnnRet ov3 3ta£ien6 6ttan3.
91Xen pgattan ptån 3vtt gamEa RemEanS
Ȍn3et
en Rtam6 ap Pgung, 6om atlnu aRimtat
tô3 ––
en Rg.f£nmg6gat3, Soin Rnot6 ap AuenoRa
RanSet
m3 pj-àt3at6 6tvPPa fitu6 v aptongEoS.
Daniel Fallström.
Prima Tvätt-Tvål, den "bästa i bandeln förekommande tvälsort ocb därjämte det mest praktiska ocb ekonomiska^reningsi
FÖrsäljes bos de flesta speceribandl. såväl i stänger som utstämplad i stycken om 400, 200 och 100 gr;
Efterse att tvålen är stämplad Mylin <fr C:i, ty endast då garanteras för, att den är utgången från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
