Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 4 november 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DUN 357
sâ snart en starkare värme böljar genom luf-
ten, äro de borta, lika hastigt som de kommo.
Det är, som om de inte kunde tåla att
möta lifvets vanskligbeter, utan endast existe-
rade, som en känsla eller fantasi kan existera,
och man minnes dem också, som man minns
en lycklig dröm från sin ungdom.
Men de följas snart af andra blommor, som
också komma i härskaror och ge hela jorden
omkring oss en alldeles säregen prägel, —- och
det är fruktblommorna och med dem de blom-
mande buskarne, syrener, guldregn, viburnum,
hagtorn, hvilka, alla på en gång, ge allt hvad
de ha. På ingen tid af året bryta blommorna
fram i en så öfverflödande rikedom. Frukt-
trädgårdarne se ut, som om de vore öfvertäckta
med snödrifvor af blommor, de snöhvita pä-
ronträden stå där bland de hvita och ljusröda
äppelträden, och där emellan ösa guldregnsbu-
skarne sitt guld, så att det flyter ned utefter
alla grenar, och syrenerna knuffa hvarandra i
sidan för att få plats.
Det är öfver denna första sommarens blom-
ningstid en hänsynslös slösaktighet, som en-
dast den första ungdomen känner.
Så bära sig människorna åt i det första ut-
brottet af en ung och lycklig kärlek. Det är
ett fullkomligt förtroende, en gränslös lust och
längtan efter att skänka allt, säga allt, jubla
frän morgon till afton.
När man tänker på dennu första sommar-
tid, är det blommorna man i synnerhet minns.
Man ser dem lysa och rodna, stråla och
brinna öfver alla buskar och träd. Och un-
der trädens och bu9karnes blommor har man
sedan allt, som samtidigt vältar fram ur jor-
den : tulipaner och narcisser, auriklar och pio-
ner, allt som strålar i färger och ljus. Är
det någon tid, då blommorna bebärska jorden
och ge sin prägel åt hvar enda odlad fläck,
så är det då.
Men sedan uppstår en tystnad.
Det är blott som en kort öfversvämning af
ett stort, vildt blomsterhaf, denna första blom-
stringstid! Den sköljes hastigt bort och för-
svinner, ocb jorden öfvergår till sommarens
mognare och mera arbetsamma period, då blom-
morna blott odlas gruppvis, och då man mera
sysselsätter sig med att få frukten att mogna.
Men midt i sommaren kommer så ett nytt
utbrott af den poesi, som till och med den
allvarligaste arbetsjord gömmer på.
Det är rosornas tidl
De trädgårdar, där man särskildt älskar och
odlar rosor, få också af rosorna en alldeles
egen prägel. När man tänker på ett sådant
ställe, tänker man på rosor. Man ser dem
klänga uppför husets murar ända upp till
skorstenarne, man ser dem på alla buskar i
alla färger. Man minns, hur man har beun-
drat dem i alla deras olika nyanser och arter,
och man tänker på dem som på höjdpunkten
af sommarens lycksalighet.
Ingenstädes har jag fått ett sådant intryck
af rosornas öfverflöd som i Cannes.
Som bekant odlar man i denna stad blom-
mor till parfym och däribland stora åkrar
med rosor. Men de rosor, som användas till
rosenparfym, äro ett särskildt slag, mest lik-
nande vilda rosor och växande på låga buskar,
hvilka afskäras korta, så att de ej såsom växt
egentligen pryda landskapet.
Men däremot finns där en oändlighet af
alla andra rosensorter.
KläDgrosorna krypa upp i de högsta träd
och öfversålla dem med buketter af sina små
hvita och gula blommor. Öfver alla de mu-
rar, som här omge trädgårdar och parker, kasta
sig klängrosorna ut, som om de störtade sig i
ett bad, och bland dessa rosor träffar man icke
blott lösbladiga bukettrosor utan man ser täta,
mångbladiga rosor som gloire de Dijon, Ma-
réchal Niel och stora, mörkröda, tunga rosor,
som blanda sina kvistar och grenar i hvar-
andra och slå ut i så otaligt rnåDga blom-
mor, att man knappt fattar, huru de kunna
få plats.
Redan under det de stodo i knopp, undrade
man, huru alla dessa otaliga knoppar en gång
skulle kunna rymmas, då de slogo ut, men de
skaffade sig plats. De trängdes så tätt som
människor, hvilka vilja se på ett triumftåg, de
kröpo upp på hvarandra, lade sig tillsammans
i pressande klungor och fyllde alla murar, alla
hus, alla staket med millioner doftande blom-
mor!
Som bakgrund till trädgårdarne i Cannes
ser man alpernas snötäckta toppar långt borta
mot den blå luften, i förgrunden störta de
brännande röda rosorna ut som jubelrop i sol-
skenet!
Jag minns särskildt en rätt hög klippa,
som var alldeles betäckt med hvita och ljus-
röda rosor, som kastade sig ned öfver stenarne
som ett vattenfall; andra klippor voro alldeles
betäckta af blodröda kaktusblommor. Den lilla
oansenliga planta, som till hälften dolde sig
bland stenarne, slog plötsligt ut i en häftig,
röd flamma, och alla dessa flammor inhöljde
klippan som i eld.
Vid Como-sjön har jag också sett, huru ett
slag af blommor har kunnat eröfra en stor ut-
sträckning jord. Så till exempel nerierna (ole-
andrarne, som de kalla dem i södern). Deras
långa grågröna blad ha ingen vidare skönhet
och buskarne växa ofta risigt, men när blom-
stertiden kommer, slå de ut i en sådan mång-
fald af rosenröda, mandeldoftande blommor, att
det på afstånd ser ut, som om en tjock rosen-
krans omvirade de vägar, där de växa.
Ett berg vid samma sjö var från foten till
toppen betäckt med ljusblå hortensia, så att
man på afstånd trodde, att det var inhöljdt i
ett särskildt lysande luftlager.
(Forts.)
Från velocipeden.
S
elocipedsporten börjar vinna allt större
terräng äfven bland damerna i värt
land, och dess hittills mest framstående ut-
öfvarinua, lärarinnan fröken Nanny Palmkvist
i Helsingborg, har för sina duktiga hjulsports-
bragder under de sista åren låtit ofta tala
om sig. Vi äro därför också öfvertygade,
att våra läsarinnor skola känna sig intresse
rade af följande lilla skildring, som fröken
Palmkvist tillsändt oss från sin senaste längre
velocipedfärd från Helsingborg till det i
somras afhållna lärarinnemötet i Jönköping,
om än densammas nedskrifvande af flere ound-
vikliga omständigheter blifvit försenad, hvilket
författarinnan ber oss ursäkta inför våra ärade
läsarinnor.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
