Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 4 november 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 iUUP» 1892
Men starkare tryck pâ pedalerna! Stormen
har saktat af, suckarna ha tystnat. Om en
yngre helsingborgska nu suckar, så är det
i nio fall af tio för en velociped. Rid på
alltså! Många damer hafva fritt erkänt, att
de vilja komma efter. Vill man, och inser
man välsignelsen, så —■ för att få pengar till
»hästen» — en hatt, en kappa mindre bara! —
Hvilken dag, hvilken sommarluft, hvilken
sommarfägring, hvart man blickar! Gula och
gröna fält, ängar och kala backar, en liten
skogsdunge då och då af björk och bok, gran
och furu, ilar man »pibende grad» förbi, un-
der det att doften af slaget och icke slaget
gräs, af björklöf och barrskog strömmar en
emot och begärligt inandas af ända till sin
bas kraftigt vidgade lungor. Ögat glänser
af lust, huden rodnar, muskler spännas af
energi och kraft — en kraft, som man kan-
ske aldrig drömt — hjärtat klappar i en
raskare takt och drifver fram genom ens kropp
i hastigare lopp ett lifligare syresatt, högrödare
blod. Hur man känner sig ungdomlig och
varm! Hur ha de kommit, denna lefnads-
lust och denna ifver? Hur denna harmoni
mellan kropp och ande, mellan människa och
den natur, man rör sig i? — »Hälsans gåfva
dyraste gåfva!» uttalade jag omedvetet. Hälsa
är lycka. Velocipedridt befordrar hälsa. Ergo:
Velocipedridt befordrar lycka.
På styrstången hade jag bundit fast mina
nödvändigaste reseffekter. En impregnerad
regnkappa, en klädning (ifall resdräkten blefve
genomblöt), ett par linnen och strumpor, ett
par böcker, det var allt och ändå en god
del för mycket. Ty vid sportsfärder måste
man inskränka sina behof på reseffekter till
det minsta möjliga. Däremot bör man be-
räkna resdräkt, skodon så solidt som möjligt.
Ty man råkar ut för regn och solsken, för
goda och dåliga vägar, för små olycksöden,
som ej kunna undvikas. För den skull bör
resdräkten göras af mörkt, mjukt tyg, som
»för sig». I stället för de besvärande under-
kjolarna bör man bestå sig en underdräkt af
sammanhängande lifstycke och benkläder af
samma tyg som ytterdräkten och fodrade,
hvars tyngd uppbäres liksom ytterdräktens af
axlarna. Alla plaggen böra gifva kroppen
tillräckligt utrymme. Det är af särskild vikt
att bröstkorgen kan för en kraftig in- och
utandning röras fritt. Inga band få »dragas
åt» kring veka lifvet.
Emedan jag föreställde mig, att vägen öfver
Örkelljunga, Fagerhult, Markaryd, Ljungby
och Värnamo, utom det att den var den
kortaste, skulle ligga jämförelsevis jämn och
därtill erbjuda turisten sevärda platser, hade
jag bestämt min färd däröfver. Mina djärf-
vaste förhoppningar öfverträffades åtminstone
hvad vägen angår: äuda till omkring åtta mil
söder om Jönköping ligger den jämn och fin
med högst få backar. I Fagerhult har man
nu visserligen starkt kuperad mark på en
mindre sträcka. Men det är en så frisk motion
träna sig upp till höjderna, och det är något
utomordentligt »fröjdefullt» med fotterna på
hvilpinnarne ila utför sluttningen på backens
andra sida.
Men man kan också hamna i landsvägs^
dammet, om man är för öfverdådig i utförs-
backarna. Denna kloka slutsats drog jag,
då jag efter en sådan där misslyckad flykt
utför gjorde mitt bästa för att uplåna de allt
för tydliga märkena efter en allt för innerlig
beröring med allas vår moder jorden. Min
»jordafärd» var så mycket mer snöplig som
den haft åskådare.
»Själfreglerande sadelställning för damer.»
— »En dam behöfver ej stiga ur vid möte
med rädda hästar; kan hvila sittande i sa-
deln.» ■— Damerna äro bekväma, ja. Men
hur vill man dra växel på denna arfsynd?
Sport är ju ägnad att utveckla vighet, styrka,
kraft, icke bekvämlighet. Den dam, som är så
bekväm, att hon icke, då så påfordras, vill
stiga af velocipeden, som icke genom använd-
ning af trampen kan svinga sig opp i sadeln
— en mycket enkel konst för öfrigt — den
gör helt säkert klokast i att stanna hemma.
Skygga hästar blifva ej mindre skygga, där-
för att velocipeden stannar på vägen. Ofta
måste den kastas i närmaste dike, medan de
uppskrämda djuren passera förbi. Den, som
önskar hvila efter en längre ridt, gör det tro-
ligen icke i sadeln utan på — dikeskanten.
Ljungbackar på ena sidan, Lagans ådal
på den andra, sådant ser Småland ut från
vägen till Ljungby. Täck ligger dalen på
ömse sidor orn den speglande ån, obeskrifligt
täck ligger Vidöstern i sin rika, gröna in-
fattning af lummig löfskog. Smeksamt springer
här och där en udde ut i vattnet, öfver hvilket
alar och andra strandens träd böja sig än
längre ut för att skåda sin sommarfägring i
vänliga vågor. En ko, som glupskt äter däl-
dens saftiga gräs, en get i allt sitt naturliga
okynne, ett människobarn, som latas i gräset
bredvid sin liggande velociped, störa ingalunda
taflans poesi. Utsikten från bron öfver Lagan
vid dess utfall i Vidöstern: glöm ej tillräckligt
länge njuta af den, herrar och fröknar turister!
Sjön, stränderna, Värnamo, allt tillsammans
bildar ett helt af obeskriflig täckhet, stäm-
ningsfullhet, som i all sin fridfulla skönhet
fängslar t. o. m. icke födde småländingar.
Med smålandsbackar, sandmoar, dåliga vägar
får man formera en närmare bekantskap, ju
närmare man nalkas Jönköping. Vore icke
vägarne så fullständigt utan »bund» och grund,
man föredrogo bestämdt trots kapplöpnings-
maskin och naturanlag krypa på alla fyra
upp till den hvassa backryggen. Har man
så hunnit upp på backens krön, så skådar
man blott nedanför en sluttning, utför hvilken
man endast kan gå, en ny ättestupa, uppför
hvilken ens väg går fram. Om och om igen
samma syn och lervälling, som stod bara upp
på halfva stöfvelskaftet.
Allt har en ände. Uppför och utför hur
många backar jag gått, där låg ändtligen
Vättern nedanför mig! Och där som en tafla
ur »Tusen och en natt» i månsken och strå-
lande i den ståtligaste illumination Jönköping.
Aldrig kan jag glömma den synen! Månsken,
glänsande vattenspeglar, en mörk landremsa
liksom simmande på vattnet, konturer af hus
med och utan torn och — ljus! ljus! ljus!
hvart och ett reflekteradt af vattnet. Kring-
ramande detta skogens och de otaliga kring-
liggande däldernas djupa och skarpt fram-
trädande skuggor, öfver hvilka de högre upp-
springande höjderna, öfvergjutna af ett svagt
månsken, ställt sig som en yttersta vakt.
Genom dessaoupplysta skogar, hvilkas mörker
från den plats, där jag stod, nästan förskräckte
mig, genom dessa djupa dälder och öfver dessa
något bättre belysta höjder hade jag i kvällen
dragit mig fram, själf en mörk »reflekteran-
de» skugga i darrande månsken, till Vätterns
strand, som låg där framför mig så under-
bart skön.
Vid målet ännu ett mål. Alltså besteg
jag ännu en gång kapplöpningsmaskinen, for
utmed Vättern — hvilken härlig färd! —- in
i staden, genom dess gator, styrde upp i en
gata och ett nummer vid den, steg af, knackade.
Jag har endast att tillägga: jag blef insläppt,
ehuru jag kom sent. Jag är kvar än.
Endast glada och välsignade minnen har
jag kvar af min angenäma sommarfärd. Jag
far nästa sommar, troligen, ut för att samla
nya. De behöfvas under långa, arbetsamma
vinterdagar. Då väntar jag möta många, ute
i samma afsikt som jag. Kanske bör jag
nämna, att jag då har hopp om resa i säll-
skap med och som ciceron för en landsman-
inna från Washington och några amerikanska
misser. Kom med ! Såvida jag icke vinner
Iduns pris och reser fritt till Chicago.
Alf.
Ur notisboken.
Kvinnoklubbens femårsmöte ägde rum den
27 okt. härstädes uti dess lokal, Mästersamuels-
gatan 13. Sedan ordföranden hälsat de närva-
rande välkomna till ett nytt verksamhetsår, fram-
hållande att klubben nu kunde se till baka på en
5-årig tillvaro, upplästes styrelsens berättelse, af
hvilken framgick, att under förra vinterns lopp
hållits femton samkväm samt två soaréer â Hôtel
Continental, den ena af dessa för hufvudstadens
fattiga, hvilken inbragt öfver 1,600 kr. Af en med-
lem hade under vintern en gång i veckan hållits
föredrag i hälsolära, hvilka föredrag följts med
stort - intresse. Såsom särskildt glädjande påpe-
kades att klubben, så väl vid ordinarie samkväm
som andra aftnar, varit synnerligen flitigt besökt
under senaste året. Revisionsberättelsen upplästes
samt godkändes, och full ansvarsfrihet beviljades
styrelsen.
Till styrelsemedlemmar utsågos fruarna S. Bo-
ström och N. Frölander samt fröknarna H. An-
dersson, Ch. Bandelin, S. Gumælius, Ch. Nyqvist,
M. Svensson, A. Tibell och E. Ullmark samt till
suppleanter fruarna A. Burén, C. Raphael och
A. Oberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
