Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 4 november 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Ü U N 3Ö9
1892
hennes sjukbädd och kunde icke förmås att vika
därifrån vare sig för att arbeta för sin kandidatur
vid det stundande presidentvalet eller för att fun-
gera vid den nyss firade invigningsfesten i Chicago.
I kärlekstjänst. Kate Marsden, hvilken unga
engelska vi förut on^alat för hennes uppoffrande
verksamhet bland de spetelske i Sibirien, har nå-
gon tid uppehållit sig i London, hvarifrån hon
inom kort afreser till Förenta staterna. Här skall
hon företaga en föreläsningsturné för att samla
penningar till anläggande af två kolonier för spetel-
ske i Sibirien. Under sin vistelse i London har
miss Marsden haft audiens hos prinsessan af
Wales och prinsessan Christian af Slesvig Holstein.
Äfven till drottningen på Balmoral har hon varit
kallad.
jS{^.
Vid sjukbädden.
Några ord om grunddragen af en
naturenlig sjukvård.
Af Fr. Müller.
(Forts. o. slut från n:r 42.)
8
vad läget i bädden angår, väljes detta efter
den sjukes önskan och välbefinnande. Det
skall då alltid af sig själft bli sådant, att alla
muskler hvila och intet viktigt organ tryckes eller
blodomloppett hämmas. Vill den sjuke sofva,
intager han helst ett lindrigt åt högra sidan
böjdt läge, så att hjärtat blir friare och lefVern
ej trycker på magen och tarmarne. Den sjuke
har därvid hufvudet eûdast helt litet böjdt,
men lägger det aldrig bakåt, drar upp benen
något litet och kröker knäna lindrigt. Mången
sjuk kan genom att iakttaga denna enkla före-
skrift falla i den efterlängtade sömn, han länge
måst umbära. Läget på rygg är däremot nästan
uteslutande skadligt. Det framkallar lätt ängslan,
drömmar, s. k. mara, könskongestioner etc.
Läget på rygg kan till och med vid akuta
lunginflammationer vara förenadt med stor fara.
Den sjukes hufvud bör hvila så djupt som
möjligt, likväl icke nedsjunket i kuddarne;
allra minst får det ligga för högt. Det ned-
sjunkna läget gör hufvudet hett och öfverfylldt
af blod; det höga läget har i längden nästan
alltid bröstsvaghet till följd.
3. Sjukvården i trängre bemärkelse. En
naturenlig uppassning af den sjuke är den vik-
tigaste faktorn i hela sjukvården, emedan denna
icke blott afser de kroppsliga behofven, utan
äfven är af högst verksamt inflytande pä den
sjukes lynne. Eör att detta inflytande skall
vara riktigt välsignelsebringande, måste den
sjukes hela behandling grundas på en upprik-
tig och offervillig kärlek.
Hvad den psykiska behandlingen angår,
gäller det att så mycket som möjligt upplifva
den sjuke, att sysselsätta hans nedtyngda sinne
med glada, uppfriskaude bilder och att hålla
all förargelse, alla bekymmer och sorger borta
från honom. Samtal om olycksfall och mer
eller mindre sorgliga händelser höra icke till
sjukrummet, ty sådana saker uppröra den li-
dande, äfven om han ej låter märka det. Sorge-
bud, som ovillkorligen måste komma till hans
kännedom, få ej meddelas honom förrän efter
en långsam förberedelse. Motsatsen kan ha
de ödesdigraste följder.
Aldrig skall den kärleksfulla vårdarinnan
väcka den sjuke ur hans sömn, ty hon vet,
att han icke så snart kan somna om. Lika
litet bör man tilltala honom plötsligt eller låta
honom ligga och vänta på sin vård eller på
att få en önskan uppfylld.
Friska blommor göra den sjuke stor glädje,
detta borde de sjukbesökande lägga på minnet
och tänka, att det är bättre att med blommor
glädja den sjuke i lifstiden än att vid begraf-
ningen hölja kistan med deras prakt.
Den sanna kärleken blir först riktigt satt
på prof, då den sjuke en längre tid hålles
fjättrad vid sängen. Dä först visar sig, hvad
den offervilliga kan åstadkomma i en aldrig
förtröttad vård af den lidande. Hit räkna vi
alla de hjälpmedel’, som finnas till häfvande
eller lindring af plågorna eller till påskyndande
och säkert återvinnande af hälsan, såsom inpack-
ningar, kompresser, sittbad, halfbad, ångbad etc.
Beträffande dieten, som den sjuke bör iakt-
taga, får denna ej vara hetsig och bör därför
bestå af okryddad föda, så mycket som möjligt
vegetabilisk. Oafsedt att köttätandet ofta starkt
befordrar utbrottet af många sjukdomar, är det
ovederläggligt bevisadt, att flere sjukdommar ge-
nom Vegetarismen jämförelsevis lätt kunna häfvas
och botas, ifall någon bot verkligen är möjlig. Dit
höra alla febersjukdomer, tuberkulos, magsjuk-
domar, njurlidanden, gikt och reumatism, skör-
bjugg, nervsvaghet o. s. v. Vidare bör ifrån
sjukkosten uteslutas njutningen af te, kaffe,
viu, öl och bränvin — tobak och cigarrer
medräknade. Alla dessa saker duga icke myc-
ket till för friska och kunna således sä mycket
mindre vara lämpliga för sjuka. Af de vanliga
kryddorna inskränkes användningen af salt till
det allra minsta möjliga, ättika, senap och
peppar etc. undvikas helt och hållet. Som
dryck mot törst användes klart, friskt brunns-
vatten, för omvexligs skull då och då bl ndadt
med någon fruktsaft. Att rekommendera är
att klunkvis dricka friskt vatten, särskildt för
alla som lida af dålig matsmältning. I stället
för te och kaffe ger man den sjuke god, söt
mjölk och tjärnmjölk samt dekokt eller välling
på hafre-, korn- eller klimjöl. Frukt borde ej
saknas i något sjukrum och i alla former,
färsk, kokt, torkad eller inlagd, gifvas den
sjuke, så mycket han själf önskar.
En sjuk har vanligen ingen eller helt liten
aptit. I detta fall bör man likväl akta sig
för att mot hans vilja truga på honom mat
eller dryck, emedan matsmältningsorganen ej
tjänstgöra ordentligt och den sjukes plågor så-
lunda endast ökas. — Aldrig får en sköterska
låta narra sig af den sjukes skenbara svaghet
att genom kraftig näring söka stärka honom
— ofta nog bakom läkarens rygg •— hvilket
sedan regelbundet har patientens försämring
till följd. Ingenting följes väl så ogärna, som
om läkaren föreskrifver sträng diet. Då heter
det genast: »Det går ej an; den sjuke för-
lorar helt och hållet krafterna. Den stackarn
måste äta, eljes dör han af huDger.» — Oaf-
sedt att den friska människan i vår tid äter
mycket mera, än hon till en normal lifsverk-
samhet behöfver, behöfver den sjuke, som ligger
och sålnnda ej förbrukar några stoffer genom
rörelse och arbete, endast helt litet föda. Ja,
vi gå ännu längre och säga, att måttlighet i födan
är vid många sjukdomar en ytterst viktig faktor
för hälsans återställande. Under många feber-
och inflammationstillstånd är det till och med
nödvändigt att tidtals undvika all föda.
Men icke blott under sjukdomstiden, utan
äfven under tillfrisknandet, fordras ständig upp-
märksamhet, och bör då iakttagas en återhåll-
sam och mild diet, vistelse i frisk bergs- och
skogsluft, lagom kroppsrörelse, omvexlande med
tillräcklig hvila, god hudvård och förströelse.
Mycket skulle ännu kunna anföras, men
ändamålet med dessa rader: att framställa
grunddragen af en naturenlig sjukvård, torde
få anses uppnådt.
Teater och musik
Kunjl. operan. I lördags och måndags återupp-
fördes Bizets populära ope-a »Carmen», som nu
fått ökadt intresse genom fru Jungstedt-Lindens
uppträdande i titelrollen. Tyvärr hafva vi båda
gångerna varit förhindrade närvara och kunna
därför endast konstatera, att omdömena hos såväl
kritiken som publiken varit ganska olika. Somliga
hafva haft nästan för mycket beröm för henne,
andra hafva förhållit sig ganska reserverade. An-
tagligen har utförandet af den tacksamma rollen
haft att uppvisa både förtjänster och brister, och
begärligt är ju ej heller, att fru J.-L. skall vara
en i allo fullgod Carmen. — På onsdagen skulle
fru J. L. för sista gången uppträda i samma roll.
I dag (fredag) begynner fröken Petrini ett gäst-
spel härstädes med utförandet af Lakmés parti,
som hon kreerat.
K. Dramatiska teatern. I tisdags hade femtio år
förflutit, sedan Dramatiska teaterns portar för för-
sta gången öppnades. Med anledning häraf gafs
denna dag en festföre’ fällning, till hvilken direktör
Gustaf Fredrikson inbjudit samtliga förutvarande
skådespelare och skådespelerskor vid teatern, skrift-
ställare och skriftställarinnor, som arbetat vid
teatern, förutvarande ämbetsmän vid teatern, re-
presentanter för pressen, släktingar till teaterns
gruudläggare Anders Lindeberg, m. fl. Större de-
len af den öfriga publiken hade också infunnit
sig i högtidsdrägt, hvadan teatern denna afton er-
bjöd en mer än vanligt festlig och intressant
anblick.
Kort innan föreställningens början infann sig
konungen, åtföljd af prins Karl och svit, hvarvid
folksången uppspelades. Härefter vidtog festpro-
grammet, som öppnades med en festmarsch af
Foroni, hvarpå hr Hillberg framträdde och med
klingande stämma uppläste en af Frans Hedberg
författad, särdeles lyckad prolog, i hvilken hyl-
lades minnet såväl af teaterns grundläggare som
af dess mest framstående konstnärer under det
gångna halfseklet. Så gafs Aug. Blanche’s odöd-
liga sagolustspel »Döden fadder», hvartill Carl
Grabow målat nya dekorationer. Utförandet af
det på kvicka och bitande repliker flödande styc-
ket var på det hela taget mycket godt, Särskildt
hade de båda hufvudrollerna Knut kolare och
Döden fått ett par goda representanter i hrr Grun-
der och Örtengren. En ännu något bredare och
saftigare humor skulle dock ej skadat den förres
spel, liksom den senare kanske ock bort göra sin
roll litet mera parodisk. Bland öfriga rollinne-
hafvare bör särskildt fröken Ahlander som fröken
Silfversvanz framhållas. Det hela afslöts med en
tablå, upptagande grupper och figurer ur stycken
från teaterns föregående repertoar — allt synner-
ligen väl anordnadt.
Samma program var anslaget till de båda föl-
jande dagarne.
I dag fredag har Dramatiska teatern åter anled-
ning att gifva en festföreställning, i det direktör
Gustaf Fredrikson denna dag firar sitt 30-åriga
jubileum som skådespelare. Programmet upptager
»Klädeshandlaren och hans måg», med de värde-
rade gästerna Knut Almlöf och C. F. Lagerqvist
i Poiriers och Verdelets roller.
Vasateatern öppnade i måndags afton på nytt
sina portar efter en genomgripande ombyggnad.
Af den forna anspråkslösa lilla salongen kunde
den feststämda publik, som samlades till premiè-
ren, svårligen igenkänna ens hufvuddragen. Både
scen och åskådarrum ha vidgats och höjts, den
forna pelarkonstruktionen, som störde och skymde,
har alideles försvunnit, och i dess ställe presenterar
sig nu allt ljust, luftigt, elegant och lysande af
glada färger och guld. Askådareplatserna äro
högst praktiskt anordnade, så att från alla håll
den bästa utsikt erbjudes; särskildt synes det ori-
ginella arrangementet med det mot scenen starkt
sluttande galleriet med sina — parallelt med parkett-
stolsraderna — tvärställda bänkrader vara ett godt
fynd. Af en charmant verkan är framför allt ta-
ket med sin väldiga gyllene ljuskrona omgifven
af medaljonger med arlistiska porträttbilder ur en
del favoritoperetter och stilfullt inramade fält med
genier och amoriner i lek och spel. Victor Andréns
geniala pensel har här riktigt hedrat sig.
Efter en väl utförd festuvertyr höjdes ridån,
hvarpå direktör Varberg framträdde och föredrog
en med anledning af dagens betydelse författad
prolog, i hvilken Selfrid Kinmanson i lustiga vers
skildrade, hur »fru Thalia», som varit missnöjd
med sin »gamla våning» på Vasateatern, redan
»sagt upp», då emellertid värden skyndat att gå
henne till mötes med den lysande reparation, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
