Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 11 november 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 D ü N 365
im
läraren lika nära till hands att på samma
grunder utmärka den ena eller den andra.
Om också detta kan till en viss grad för-
svaras, kan ett motsatt förfarande aldrig för-
svaras och dock — huru ofta händer det ej
såväl från oförståndiga föräldrars sida som
från dito lärares, att gunatlingsskap å ena
hållet framkallar eller förutsätter aversion,
ja, nära nog hätskhet å ett annat. »Hvilket
skulle bevisas» med detta — skol skvaller.
J. F—Im.
Blommor.
För Idun af Helena Nyblom.
(Forts.)
S
enna verkan af en stor massa blommor af
samma slag, som ger landskapet karak-
tär, har kanske liirt människan, att blommor,
äfven som afplockade, göra bäst verkan, då en
bukett endast består af ett slag.
Man ansåg det i min ungdom för en konst
att kunna binda vackra buketter, och man öf-
vade sina ögon i att välja sådana blommor,
som bäst kunde passa tillsammans. Mén till
och med den bäst sammansatta bukett af olik-
artade blommor gör icke samma fängslande in-
tryck som en bukett af en sorts blommor.
Det blir ofta något oroligt och fläckigt i en
blandad bukett, som ieke låter hvarje enskild
blomma komma till sin rätt.
Man läser om, huru japaneserna, som kanske
af naturen äro ett af de mest konstnärligt an-
lagda folk, som finns, endast pryda sina rum
med en enda gren eller blomma. I de smala
vaser eller det tunna, hängande rör, hvari de
fästa en afplockad växt, sätta de antingen
en furugren, en blommande plommongren, en
enda stor lilja eller någon annan gren eller
blomma, hvars form eller färg tilltalar dem
som en passande dekoration. Utan att härma
dem kan man lära af dem och försöka, om
de icke ha rätt i den smaken, att en enda
blomma eller en bukett af likartade blommor
gör ett mera tilltalande intryck än en samling
brokiga blommor.
Jag har sett middagsbord dekorerade så-
lunda med ett slags blommor i olika färgny-
anser, från mörkrödt till blekrödt, från orange
till gult, från violett till lilas, och en sådan
anordning gör en mycket behaglig verkan.
Man har ett slags afl|nga fat af terra-cotta,
som fylla midten af bordet, fatet fylles med
våt sand, och i denna våta sand stickas blom-
mor med långa stjälkar, så att uppsatsen bil-
dar som en lång blomsterkudde. Dessa blom-
sterfat kunna täcka ungefär en meter af ett
långt bord och ha dessutom den fördelen, att
man kan se de personer, som sitta midt emot
en, och det kan ju hända, att det just är. ett
af de ansikten man helst vill se, som sitter på
den andra sidan bordet, och då är det ett då-
ligt nöje att se det doldt inom en af de. höga,
smaklösa silfveruppsatser med en jättelik bu-
kett, hvarmed man så ofta plågas vid ett
middagsbord.
I södern brukar man också lägga lösa blom-
mor öfver hela duken, rosor eller nejlikor eller
andra doftande blommor, sä att hvar och en,
som sitter vid bordet, kan taga sig en kvist
att lukta på eller leka med.
En annan egendomlig bordsprydnad, pas-
sande för stora festbord, är att binda helt
smala guirlander af fina blommor mellan arm-
stakarne.
Från den ljuskrona eller lampa, som hänger
öfver matsalsbordet, kan man också fästa lån-
ga rankor af klangrosor, kaprifblium, guldregn
eller andra blommor, som växa på länga, böj-
liga kvistar, och draga dem ned emot midtel-
uppsatsen, hvarmed de förenas. Ett sådant
luftigt lusthus blir icke tätare, än att man
lätt kan se och tala med sin vis à vis.
Hvad som också nu har blifvit modernt och
som både klär ett bord och är praktiskt, är
att på olika ställen af bordet anbringa små
vaser af glas eller porslin i olika former och
sätta några få blommor i hvar. Har man icke
något stort öfverflöd af blommor, är detta en
anordning, hvartill man kan hjälpa sig med
litet, och som dock alltid tar sig bra ut.
Visset löf, medan det ännu bär de många
olika färgskiftningarna, är också en vacker
bordsprydnad och lätt för alla att skaffa. Lån-
ga, afskurna grenar kunna användas till stora
vaser på hörnskåp o. s. v.
Vid en middag en sommar har jag sett fön-
sterna prydda och ljuset dämpadt genom en
stor lindgren, fästad med ett par stift i mid-
ten af fönstret. Lindbladen, som alltid ligga
flata i horisontal riktning, bildade som en enda
grön solfjäder, och genom denna naturliga fön-
sterskärm blef det ett angenämt, dämpadt ljus
i rummet.
En egendomlighet för modet nu för tiden
är, att damerna så litet använda blommor till
hårprydnad. Det vore dock den naturligaste
sak i världen, om unga flickor prydde håret
med lefvande blommor. Bland de sydländska
folken är det den vanligaste prydnad af alla.
I Spanien och Italien sticka alla fattiga flic-
kor en ros eller en nejlika i håret, ja, till och
med de. unga männen af folket sätta en blom-
ma bakom örat, då deras hår ju icke är till-
räckligt långt att bära blommor.
Att ieke använda blommor till hufvudpryd-
nad är en tillfällig nyck af modet. Intet klär
ett ungt ansigte och ett vackert hufvud så
bra som en krans. Man vet, huru det i den
antika tiden hörde till seden, att också män-
nen buro blomsterkransar under måltiden. Vär-
den skänkte hvar och en af sina gäster en
krans att pryda sig med vid bordet, för att
dess doft och friskhet skulle vara ett plus i
måltidens behaglighet.
Men om det nu skulle se allt för oharmo-
niskt ut, om våra herrar uppträdde i svart
frack ooh med en blomsterkrans på hufvudet,
— en blomma i knapphålet borde de aldrig
försmå, — så borde däremot de unga da-
merna icke underlåta att pryda sig med den
naturligaste och vackraste afi alla prydnader
— en krans af lefvande blommor.
I min ungdom, när en bal eller fest före-
stod, var det en riktig ängslan bland oss flic-
kor, hvarifrån vi skulle få blommor till våra
kransar. Var det långt framskridet på vin-
tern, fanns där icke mycket att välja på, och
blommor voro då för tiden dyrare än nu och
infördes icke heller i stora massor utifrån
som nu.
i Då jag var sjutton år och var på julaftonen
i Rom, köpte jag för en obetydlighet stora,
ljusröda rosor till en krans till håret, men så
lycklig var man icke om vintern nere i Dan-
mark. Då nöjde man sig med kransar af
violer eller de hvita vinterblommor, som kal-
las heleborus, eller i nödfall band man en
krans af murgröna. Men kransar skulle vi
alla ha, och jag tror, att de alltid gjorde oss
litet vackrare, än vi skulle ha varit utan dem.
Så kunde ju de andra i alla fäll se på blom-
morna. (Forts.)
Iduns julklappsbasar.
Vi börja i dag införandet af de till denna
täfling insända förslagen till julklappsarbeten
i hemmet och hoppas, att våra nu som bäst
julklappsbekymrade läsarinnor ur dem skola
finna mången god idé som räddning ur valet
och kvalet. Som tiden för täflingsskrifternas
insändande varit något knapp, anse vi skäligt
utsträcka den så, att alla inom denna månad
ytterligare insända skrifvelser äga rätt deltaga
i täfian om det utsatta priset å 25 kronor.
Liksom de föregående åren skola vi seder-
mera afgöra densamma genom »allmän omröst-
ning» bland våra läsarinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
