Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 11 november 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 367
189Ü
Nej, det hade hans hustru visst icke tänkt,
men det fanns sä mycket annat, som kunde
vara bra att fä lära, t. ex. att sy hälsöm
och märka linne, något hvaruti min mor icke
var riktigt hemmastadd, ehuru det brukade
utgöra en del af äfven »sämre» flickors un-
dervisning.
»Och... och...,» tilläde min mor, men
vågade ej säga ut.
»Åh, jag vet hvad du menar,» förklarade
min far, och nu säg han riktigt förtörnad
ut. »Du vill, att flickungen skall läsa fran-
syska. Jo, det fattades bara.»
Han tog hatt och käpp och gick sin väg
i vredesmod samt kom ej tillbaka förrän sent
på kvällen, och då var ej längre fråga om
min skolgång.
»Du var länge ute,» sade min mor sakt-
modigt. »Nu är gröten kall.»
»Jag har ätit sexa,» sade min far och såg
upprymd ut, »ända ute på Barnhuskällaren,
må du tro. Det var Gustafsson, målarmä-
starn, som bjöd. Han vill bli rådman, skall
jag säga, men det går väl inte än på länge.»
Jag låg, men tanken på skolgången och
franskan höll mig ännu vaken, och jag lyss-
nade uppmärksamt till föräldrarnes samtal.
%
Husmoderlig almanack.
November.
I föregående årgång af Idun (sid. 358) ordades
utförligt om husmoderns stora november-arbete :
korfberedning. Om seinslakt särskildt handlar
en uppsats i Hjälpredan 1891 sid. 176; fårslakt
behandlades i Idun 1890, sid. 558 och gåsslakt
i samma årgång sid. 553 samt i Hjälpredan 1891,
sid. 181, jämte bilagan 45 och Hjälpredan för i
år sid. 174. Det återstår således endast att här
antyda ett och annat, som icke förut bltfvit
sagdt.
Under sista dygnet före den tillämnade svinslak-
ten bör man ej ge djuret någon annan föda än
litet vatlen och mjölk, på det att tarmarnes ren-
göring må underlättas; mycken rå potatis bör man
ej gifva svinet på hösten, ty då blifva tannarne
sköra. Vid själfva slakten bör man ej förfara
på grymt sätt. — Det till insättning bestämda
fläsket och oxköttet gör man bäst i att be-
handla, så snart det blifvit lagom afkyldt : saltet
genomtränger då lättare och jämnare. Det är
fördelaktigare att välja större stycken, hvilka ju
sedan kunna efter behof sönderdelas; för smått
huggna stycken urlaka mera och bli ej så smak-
liga. De korfvar, som skola kokas, kräfva en
särskild uppmärksamhet, i synnerhet grynkorf är
ganska kinkig. Man måste vid stoppning beräkna,
att tarmarne alltid krympa något och grynen etc.
svälla ut betydligt under kokningen. Nedläggnin-
gen i grytan bör ske ytterst försiktigt, och under
hela tiden måste man se till, att korfvarne ligga
under vattenytan och ej koka för hårdt. Helst
bör man koka dem »efter klockan», ty otilräckligt
kokt korf står sig ej ; profvet är att sticka en nål
eller pinne i korfven — sprutar då en klar vätska
eller endast fett upp, kan man antaga, att den är
färdig. Efter upptagningen drar man den genom
kallt vatten och upplägger den på halm att svalna.
Lefverkorf får ett hvitt utseende, om den kvar-
blifver ett par timmar i det kalla vattnet. Ingen
korf bör utsättas för frost, ty efter upptinandet
kan s. k. korfgift utveckla sig, hvilket ju äfven
utbildas i korfvar, hvilka icke blifvit tillräckligt
genomrökta, eller i tomrummen af för löst stop-
pade medvurstar. För att pröfva, om korf inne-
håller gift, skär man den i skifvor och häller
kokande vatten på dessa. Är gift förhanden, så
visar sig efter några dygn en gulaklig, tjock grädde
på vattenytan med skarp lukt och vidrig smak,
•efter hvars förtärande snart tecken till förgiftning
inställa sig. — I senare tid använder man ej
mycket salpeter i korf, enär man anser äfven detta
innehålla gift ; i så fall rekommenderas att i stället
nyttja konservsalt. Korfvarna, som bortsändas till
rökning, förses med namnsedlar med utsatt antal af
hvarje sort. Att genast beslryka rökta korfvar
med isier förhindrar ett framlida möglande.
Alla matförråd aktas noga för frost, särskildt
saftbuteljer med osockrad saft och bär på buteljer
med vatten, hvilka af frost sprickasönder. Skulle ägg
och äpplen ändock hafva frusit, så upptinas de
långsamt i kallt vatten. Frusen potatis bör dock
ej tinas upp, utan antingeu kokas utan vatten
(sådant utvecklas tillräckligt under kokningen) el-
ler ock läggas direkt i kokande vatten. (Om frusna
ättiksgiirkor jfr Bilagan 18, svar 45.) Lök skadas
just icke af frost; dock bör frusen lök, som ej ge-
nast skall användas, icke vidröras.
Bärviner borde aldrig förvaras i samma källare
som rotfrukter, i synnerhet potatis och lök, ej
heller ställas i närheten af färskt bröd. Det senare
gäller äfven om honung, som då lätt jäser.
För en husmor, som i höst kanske inflyttat
i ett nybygdt fuktigt hus, blir det ganska be-
svärligt att bevara möbler etc. för förstörelse.
Framför allt äro speglar mycket mottagliga för
fukt, som förorsakar fläckar på spegelytan, hvilka
aldrig kunna utplånas. Ett medel att förekomma
detta är att på baksidan klistra tjäradt papper,
så att detta fullkomligt täcker alla öppningar för
luften. Dyrbara oljetaflor och porträtter behand-
las på samma sätt; eller ock kan man fastlimma
ett par tum tjocka korkbitar på baksidan, så att
luften kan fritt spela mellan väggen och taflan.
Ingen möbel bör sättas tätt intill ytterväggen och
i synnerhet pianot måste vara fristående.
Stenia.
Ur notisboken.
Hedrad kvinnlig lifsgärning. Sedan Pa-
triotiska sällskapet, på ansökan af styrelsen öfver
sjukhuset S:t Göran, tilldelat guldmedalj åt öfver-
sköterskan vid nämnda sjukhus, enkefru Clara Mar-
gareta Dahlin, hvilken sedan 1859 haft anställnin-
gar vid sjukvårdsinrättningar för Stockholms kom-
mun, blef denna medalj den 4 d:s, i närvaro af
sjukhusets öfriga tjänstepersonal, öfverlämnad till
fru Dahlin, hvarvid styrelsens ordförande, general-
konsul Fränekel, i ett varmhjärtadt tal tolkade
innebörden af den skedda utmärkelsen. Därefter
framhöll äfven sjukhusets direktör, prof. Ödmans-
son, i till hjärtat gående ordalag de förtjenster, på
grund af hvilka sjukhusstyrelsen känt sig manad
att åvägabringa detta yttre tecken till erkänsla.
Författarinnans graf. Fru A. Ch. Lefflers,
D:ssa di Cajanello, död har framkallat lifliga ut-
tryck af deltagande äfven i hennes nya hemland,
Italien. Begrafningen, hvilken var anordnad så
enkelt som möjligt, fick en storartad karaktär där-
igenom, att medlemmar af aristokratien och den ve-
tenskapliga och litterära verlden i Neapel frivilligt i
stort antal slöto sig till sorgetåget. De italienska
tidningarna ha innehållit utförliga och sympatiskt
skrifna nekrologer.
Fru Leffler har före sin död på italienska ut-
gifvit sitt skådespel »Hur man gör godt» i en om-
arbetad upplaga, där de fyra akterna sammandra-
gits till tre. Detta drama omtalas nu med en-
stämmiga loford af den italienska kritiken, sam-
tidigt med att önskningar uttalas, att ännu flere
af hennes arbeten med det snaraste måtte utgifvas
på italienska. Den svenska författarinnans stoft
är jordadt i Cajanellos familjegraf i Neapel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
