Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 47. 18 november 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 IDUN 373
sande tankar och fick till slut så litet värde
för dem själfva, att döden bief en befriare,
då han tog dem, när de ännu knappast hun-
nit lefva sin ungdom till slut.
* *
*
Se där i få ord det intryck af Sonja Ko-
valevskys personlighet, som hennes väninnas
teckning ingifvit mig.
Då boken antagligen kommer att läsas af
en hvar, som intresserar sig för vår literatur
och för psykologi, skall jag ej här ätergifva
några af de detaljer ur Sonja Kovalevskys
lif, hvaraf boken meddelar så många och så
olikartade. Från lifvet i Ryssland, från Ber-
lin, från pariserkommunens skräckdagar med-
delar’ den egendomligt belysande drag. Så
subjektivt som den är hållen, är det helt na
turligt, att en relativt stor del af dess inne-
håll rör sig kring det, som dess författarinna
hade gemensamt med föremålet för skildrin-
gen, och den uppehåller sig kanske väl myc-
ket vid enskildheter, som synas vara af föga
betydelse, då man jämför dem med andra
tilldragelser i Sonja Kovalevskys lif, hvilka
behandlas helt summariskt. Vi få likväl ej
glömma, att det är »hvad jag upplefvat till-
sammans med henne», som fru Leffler-Caja-
nello velat berätta, och det har hon berättat
på ett sätt, som kastar en utpräglad person-
lig belysning såväl öfver föremålet för skil-
dringen som öfver skildrarens egen person-
lighet. ,
Strängt taget blir läsaren i boken mera
bekant med fru LefHer-Cajanello än med fru
Kovalevsky — mer än en gång får man det
intryck, att den förra ej trängt till botten af
den senares skaplynne, och att, när det gällt
att skildra detta, hennes egna känslor och
tankar fått gifva en god del af materialet.
Hon har emellertid på ett samvetsgrannt sätt
framlagt sin personliga uppfattning af Sonjas
väsen och karaktär — och något annat har
hon aldrig velat gifva i sin bok, som ej ut-
ger sig för någon fullständig lefnadsteckning.
Hon har skrifvit med skarp uppfattning och
klara tankar, men också med värme, med
jämnvikt och med ett vemod, som särskildt
i skildringens slut visar hän på känslostäm-
ningar, dem fru Leffler Cajanellos läsekrets
ej varit van att träffa på hos henne.
Det betyder i själfva verket föga, antingen
. lifvet är kort eller långt — dess brist eller
dess rikedom på innehåll står ej i något för-
hållande till dess dagars antal; att det vä-
sendtliga i den mänskliga tillvaron är hjärte-
lifvet, och att på dess område den högst och
den minst begåfvade kunna mötas som jämn-
likar, det är den åskådning, dit fru Leffler-
Cajanellos skildring af sin väninnas person-
lighet fört henne.
Det var också hvad hon lärde af sitt
eget lif.
Georg Nordensvan.
Iduns julklappsbasar.
Strumpeband. Lilla Vivan stickade förra julen
ett par till sin egen mamma. De väckte allas
förtjusning. »Ett par dylika skulle jag vilja ha,
om jag kunde slippa de förargliga knytbanden.
Jag kunde då slippa begagna de skadliga gummi-
banden,» förklarade »stora syster». Nu kommer
lilla Vivan ihåg det och vill gärna tillfredsställa
»stora systers» önskan. Lilla Vivan har i år lärt
att virka och tycker det är myckat roligt. Lägger
upp 20 à 25 maskor, virkar rätt fram och tillbaka
med alltid 1 luftmaska i slutet af hvarje hvarf.
Hvart tredje hvarf göres en luftmaska, en öfver-
hoppad i slutet, då det bildar små hål i båda
kanter, genom hvilka trädes ett fint gummiband.
Förses med vanliga spännen att knäppa.
Bellis.
Kaffe- eller tebordsgarnityr. Detta består af 1
större och 12 eller flere mindre underlägg eller
dukar af fin linneväf. Den större duken, som är
mellan 60 och 80 cm. i fyrkant, beroende på bor-
dets storlek, skall ligga midt på bordet ofvanpå
den vanliga hvita duken och tjäna som underlägg
till kaffe- eller te- och gräddkanna, sockerskål och
brödkorgar m. m. De små dukarna, som äro 18
cm. i fyrkant, läggas rundt omkring bordet och
tjäna dels till underlägg för kopparna, dels till
servietter. På den större duken sys med tvätt-
äkta garn i flere färger, antingen en bård rundt
om och ett bottenmönster i midten, eller också
en bukett, som täcker något mera än halfva duken.
Kanterna upprispas till en smal frans, som lan-
guetteras. De små dukarna utstyras i likhet med
den större med bård eller en liten blomma i ett
af hörnen samt uppfransas och languetteras. —
(Från äldsta dottern till mor.) EHa.
Garnityr för spelbordet. Af grått linne klippas
stycken, hvart och ett något större än det före-
mål, spelbordet, hvartill det skall användas. Hvarje
stycke uppfransas och languetteras i kanterna,
hvarefter man i hörnen syr svarta klöfver- och
spader- samt röda ruter- och hjärterfigurer. På
dessa små mattor ställas ljusstakar, cigarrkoppar,
kortlek m. fl. tillbehör å spelbordet. I stället för
små mattor kan man göra en större, som täcker
hela bordet, men då bör man kring kanterna sy
ut äfven kungar, damer och knektar i brokiga
färger samt i midten inskriptionen »Lefve lyckan»
eller dylikt. Är man viss om att få tvättäkta
färger, kan man i stället för grått linne använda
hvitt tyg. Äfven kan användas mörkt kläde, men
då blir det hela mycket dyrbarare. (Från dött-
rarna till far eller stora bror). Ella.
Ölkorg. Huru får man ej fundera och bråka
sin hjärna med att finna på lämpliga presenter
åt fader eller andra manliga släktingar, det lär
väl mången hafva pröfvat på. En sak som rätt
bra passar åt dem, är en ölkorg. En sådan tager
sig bra ut på serveringsbordet samt skyler de
fula flaskorna. Man köper en sådan korg af järn-
tråd, men en mindre sort för halfflaskor, endera
för 4 eller 6 flaskor. Så tager man af tjock, brun
pappersstramalj så stora bitar, att de täcka helt
och hållet flaskrundelen, ty stramaljen kan ej
vikas, utan det bör vara skilda bitar för hvarje
rundel. ^ Dessa bitar broderas med en bredare
bård på midten och helt smala i kanterna samt
sys sedan fast vid korgen. Då detta är gjordt,
virar man ylleband i passande färg kring hand-
taget samt veckar dylika band kring stramaljen
både uppe och nere samt emellan hvar afdelning,
äfvensom uppför de trådar, hvilka gå från flask-
rundlarna uppåt handtaget. Målar man korgen
med oljefärg, innan den beklädes, är den varak-
tigare. Finska.
Hårbroderi. I stället för att, som det varit bruk-
ligt, sy namn och blommor af silke eller pärlor
på allehanda småsaker såsom t. ex. kamfodral,
linialer, visitböcker, cigarrfodral, penntorkare och
bokmärken m. m., har jag sett ett nätt mode att
sy med dens hufvudhår, som för mottagaren kunde
vara af värde och ett kärt minne. Mången sätter
ju stort värde på sin kärestas hår såsom ett minne.
Naturligtvis syr man med korsstyng på stramalj.
Ar håret fint och ljust, så användas två strån,
i annat fall blott ett, och synes detta som gult
tryck vid olika skiftning, hvilket är ganska fint.
Behöfver ej fyllas med något omkring det sydda.
F. S.
Vintermössa. Till vintermössan åtgår för unge-
fär 1 kr. mycket tjockt stickgarn, hvilket virkas
mycket löst i form af en kragpåse med randiga
styngmaskor, tills den blir 45 cm. lång. Sedan
virkningen är färdig, doppas den ömsom i varmt
ömsom i kallt vatten och valkas mot ett tvätt-
bräde, tills den är stadig. Därpå vikes en 27 cm.
bred kant, som lägges inåt i tre delar. Sedan
formas kullen rund och slät. För att pryda mös-
san kan man sätta en vinge eller en rosett på
ena sidan. Till små barn passar det utmärkt
med snören och bollar, ordnade på ett smakfullt
sätt. Samma modell passar mycket bra för her-
rar som res- eller rökmössor, endast med den
skillnaden, att mössan då virkas af mattgarn i
något vackert mönster utan prydnader och valkas
icke. Henny.
Tobaksskrin. Man köper en cigarrlåda till for- !
men helst hög. Den öfverspännes på sidorna och
locket med ej allt för tjockt, men vackert skinn
eller vaxduk, som fastsättes på ömse sidor af
hvarje hörn medels tätt sammansatta små runda
möbelstift. Sedan dekoreras lock och sidor med
större och mindre fasonerade möbelstift i en stor
stjärna på hvarje’ sida. Vid lockets och lådans
insida invikes skinnet och fastklistras. I lådans
botten sättes moirépapper och i hvarje hörn fyra
höga stift som fotter. Så skickas skrinet till en
snickare, som fordrar det inuti med tunna skifvor
af mörkt päronträ.
På samma sätt kan man göra nätta juvelskrin,
men sättes då plysch utanpå i stället för skinn
samt inuti dynor af siden, stoppade med bomull
kring väggarne och lockets insida. Violrot lägges
inuti dynorna för att borttaga cigarrlukten.
Henny.
EU särdeles elegant fotografiställ. Hos Meeths
köpas 3 st. patentstickor om 37 cm. längd samt
7 nystan guldtråd. Sedan klippes af temligen
tjockt papp en oval ram om 24 cm. längd och
19 cm. bredd midt öfver. Papperet utskäres inuti,
så att själfva ramens bredd utgör 5 cm. Papp-
ramen jämte stickorna guldfernissas (fernissan
fås i färghandeln). Därefter lindas ramen tätt
med guldtråden, med stickorna förfares på samma
sätt, man börjar 2’/e cm. från spetsen och lindar
ända ned till knoppen. Därefter tagas 2 af stic-
korna, ramen lägges på dem 8 cm. från knopparna
och fastsys. Vid ramens öfre kant föras stickorna
ihop i kors. Den tredje stickan fastsys äfven
bakpå och bildar stödet. Man lagar så, att alla
spetsarna komma i jämnhöjd med hvarandra. För
att gifva ramen ett pikant utseende hänges ett
par mörkröda rosor öfver de i kors lagda stic-
korna. Alma U.
Vackert näsduksetui. Man tager ett stycke blom-
migt siden, 42 cm. i längd och 21 cm. i bredd,
på baksidan lägges en tunn vadd (om så önskas,
kan vadden parfymeras), och öfver denna dragés
slätt siden i samma färg som det blommiga (eiler
1 någon annan passande färg). Sedan syr man
ihop det hela med smygstyng rundt om. Längden
vikes sedan midt itu, och så hopsys ena sidan
från vikningen. Den ena af de båda öppna hörn-
snibbarna vikes upp och nedfästes med en siden-
rosett. Vid de båda öppna sidorna fästas siden-
band, som hopknytas i rosett. Hela etuiet kan
äfven göras af slätt siden, och sys ett monogram
med guld- eller silfvertråd nedanför den uppvikta
snibben. Alma U.
Toalettdyna, piffig och ovanlig. En påse göres af
tät domestik 14 cm. i fyrkant. Denna stoppas
väl med kli, ena sidan öfverklädes med siden, väl
spändt. Så tages 38 cm. siden i fyrkant, som
rynkas på alla sidor. Dynan lägges uti det ryn-
kade stycket med den med siden öfverdragna
sidan uppåt, därefter fastsättes det rynkade stycket
2 cm. från dynans hörn. Tygets och dynans hörn
sättas mot hvarandra. Man lagar, så att det blir
mest med rynkor i hörnen. Därefter vändes den
pösiga sidan uppåt. Sedan virkas en liten duk
af kremfärgad ankartråd. Duken virkas med tof-
felvirkning, i 25 små fyrkanter, hvarje fyrkant om
12 maskor i längd. Dessa fyrkanter hopvirkas, så
att mellan dem bildas fyrkantiga hål. Hvarje
sida innehåller 5 fyrkanter. Omkring det hela
virkas ett pikåvarf. Duken lägges nu öfver side-
net och nedfästes med hörnen åt dynans sidor,
därefter uppdrages sidenet i puffar mellan dukens
hål. Denna dyna är ovanligt vacker. Alla dessa
arbeten äro billiga. Alma U.
Mormors garnpåse. Materialet, som väljes allt
efter råd och lägenhet, kan bestå af grå linneväf,
ylle- eller linnestramalj i någon mörk färg. Af
tyget klippas. 2 lika stycken, 9Ö cm. lårjga och 30
cm. breda., vid ena kortsidan tvära och den andra
slutande i en snibb. Det ena stycket uppklippes
30 cm. längs efter på midten, hvarefter denna
öppning kantas. Styckena sys på afvigsidan sam-
man, sedan det hela först blifvit försedt med in-
skriptionerna »Ylle» på den tvära sidan och »Bom-
ull» på den spetsiga samt dessutom måttligt ut-
sirats med ornament eller blommor. Omkring
midten af arbetet knytes ett band, vid hvilken den
sålunda bildade dubbelpåsen upphänges på väggen.
Färgerna väljas efter godtycke. Denna present
blir nog välkommen till mormor, ty hon kan ju,
antingen hon stickar eller stoppar, ständigt hafva
sitt lilla garnförråd hängande vid sin sittplats.
Ella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0379.html