Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 47. 18 november 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
IDUN
Under fruktträden löper en bred, rak sand-
gång, beströdd med fin hafssand, oeb på hvarje
sida om denna, under de nedhängande frukt-
grenarne, gå två långa blomsterrabatter, där
alla slags gammalmodiga blommor riktigt fro-
das i vild oordning.
Där stå mångfärgade stockrosor, brokiga da-
lior, solrosor, stora som hjul, vända sina gyllne
sköldar upp emot ljuset, riddarsporrar, mörk-
blå och ljusröda, stå höga och stela som sol-
dater. Vallmoblommor i alla färger, mörk-
röda med hvita kanter, hvita med mörkröda
kanter, violetta, brunsvarta och lilas-färgade,
vrida sina buktade stjälkar bland det blågröna,
tandade löfvet. Astrar i alla upptänkliga fär-
ger trängas om platsen. Resedan flyter ut
som ett ogräs, och jag får icke glömma de
låga rosenbuskarne, de äkta, gammalmodiga
provençe-rosorna, som dofta bättre än alla an-
dra rosor, och som egentligen äro den ursprung-
liga typen af hvad man tänker sig vid en ros.
Där är en brokig lek af färger öfver dessa
gammalmodiga blomsterrabatter, som gör en
glad vid åsynen däraf, och som också sär-
skildt tyckes tilltala bien, hvilka alltid svärma
ötver denna gamla trädgård.
Detta slags odisciplinerade blandning af alla
upptänkliga plantor och färger har också sin
skönhet. Det finns ingen bestämd skönhet i
naturen, som man kan nämna som den bästa.
Det beror på personliga sympatier, ceh man
kan glädja sig öfver alla olika arter, då ingen
art är ledsam.
Med blommor är det som med människor:
»Hvar tar sin, så tar jag min», och de flesta
ha någon blomma, som de föredraga framför
andra.
(Forts.)
Ur notisboken.
Studiistipendium för kvinnor. Ansöknings-
tiden till det af Fredrika-Bremer-förbundet annon-
serade studiistipendiet för kvinnor å 120 kr, utgår
med denna månad. Ansökningar insändas till för-
bundets styrelse och böra vara åtföljda af betyg öf-
ver aflagd studentexamen, afslutad 3-årig kurs vid
högre lärarinneseminarium eller motsvarande kun-
skapsmått samt uppgift å beskaffenheten af de till-
ämnade studierna.
*
Ett vackert mål förverkligas. Då vi i
juni detta år meddelade föreståndarinnan för Tysta
skolans, fröken Amy Segerstedts porträtt, omnämnde
vi på tal om hennes ädla lifsgärning äfven hennes
verksamhet för bildandet af ett lånbibliotek för
blinda. Till fullföljandet häraf har hon i dessa da-
gar af fonden »Lars Hiertas minne» erhållit ett an-
slag af öOO kr.
*
En lifsgärning i lidandets tjänst har öf-
versköterskan vid Borås lasarett, änkefru Sofia An-
dersson, fullbordat, då hon nu vid 67 års ålder och
efter 29-årig tjänstetid dragit sig tillbaka till privat-
lifvet. Till fru Anderssons efterträdarinna i det
maktpåliggande kallet har antagits sjuksköterskan
fröken Kjellson från Sofiahemmet i Stockholm.
*
En smalandsflickas roman. I början af
80-talet begaf sig en ung smålandstös, Mathilda
Hartman, från föräldrahemmet i Vissefjärda försam-
ling ut för att söka sin lycka. Hon kom först till
hufvudstaden, hvarest hon uppehöll sig som sömmer-
ska till slutet af decenniet, då hennes äfventyrsäl-
skande sinne dref henne ut i världen. Denna gång
ställdes färden hinsidan Atlanten, där den dugliga
flickan lyckades slå sig väl ut.
I en familj i Newyork fick hon så ett långvarigt
arbete med förfärdigandet af en af döttrarnas ut-
styrsel. Denna skulle nämligen gifta sig med en
engelsk sjöofficer, stationerad i Bombay i Indien,
dit fröken Hartman, som under sitt arbete lyckats
vinna familjens vänskap, på inbjudan följde det ny-
gifta paret. Hon har sedan dess följt familjen på
en mängd resor och därunder besökt en hel del
platser i Asien, Afrika och Europa. I fjol gjorde
hon en tripp till Sverige.
.Nu står Mathilda Hartman i begrepp att gifta
sig i Bombay, enligt hvad hon i bref underrättat
sina i Sverige boende föräldrar och anhöriga. Det
är en officer i engelska marinen, som vunnit den
vidtberesta smålandstösens hand och hjärta.
*
En lycklig mormorsmor. Drottning Vic-
toria har i dessa dagar fått sitt 14:de barnbarnsbarn
genom födelsen af en son till prins Ludvig af Bat-
tenberg, som är gift med drottningens dotterdotter,
prinsessan Victoria af Hessen. Drottningen har för
närvarande icke mindre än 53 afkomlingar ; 7 barn,
32 barnbarn och 14 barnbarnsbarn.
%
Teater och musik.
Kungl. operan. Andra symfonikonserten gafs i
lördags med ett alltigenom svenskt program, som
inleddes af L. Normans uvertyr till »Antonius och
Cleopatra», ett af programmusikens mest anslå-
ende nummer, som alltid höres med intresse. I
A. Södermans utomordentligt vackra tonsättning
till Heines dikt »Vallfärden till Kevlaar», ett af den
genialiske tonsättarens förnämsta alster, utförde
hr Lundqmst med dramatiskt lif och värme samt
vid god röstdisposition solopartiet. Denna kompo-
sion, i hvilken körens lofsång bildar en stämnings-
full bakgrund, kan räknas till dem, som alltid
gärna höras om och om igen. Hr A. Hallöns
symfoniska dikt »En sommarsaga» har utförts
flere gånger och alltid vunnit bifall. Säkerligen
skulle den dock vinna ännu mera på någon för-
kortning. En bland våra yngre, mest framstående
tonsättare är hr E. Sjögren, hvars »Aftonstäm-
ning», förut intagen som pianostycke i hans sam-
ling »På vandring», väckte liflig och välförtjänt
uppmärksamhet. Programmets hufvud- och slut-
nummer utgjordes af F. Berwalds i kontrapunk-
tiskt hänseende genialiskt utarbetade »Sinfonie
serieuse». Praktfullt instrumenlerad och flödande
af liffullhet och glöd kan den ej annat än verka
elektriserande, särskildt genom den eldiga finalen.
Den hälsades ock med det lifligaste bifall. Ut-
förandet af samtliga nummer hedrade såväl hof-
kapellet som dess skicklige anförare hr A. Hallen.
Publiken borde hafva varit fulltalig.
K. Dramatiska teatern gifver i morgon för första
gången G. af Geijerstams nya stycke »Andras af-
färer».
Vasateatern, som riktigt synes raska undan för
att taga in den tid, som förlorades i början af
terminen, har hunnit med ytterligare tvänne re-
priser, sedan vi senast sysselsatte oss med den-
samma. I förra veckan gick Audrans täcka operett
»Miss Helyett» under lifligt bifall öfver scenen.
Rollfördelningen var densamma som under näst-
förgångna säsong med ett viktigt undantag : titel-
rollen. Fröken Helfrid Sundgvist kreerade den
då med mycken framgång. Fröken Hamberg lyc-
kades icke mindre träffa stockholmspublikens
hjärtan. Hennes röstresurser äro obestridligen för
mer än föregångerskans, och hennes spel är lif-
ligt och af god nyansering, om än ej så kokett
smidigt som fröken Sundqvists. Fröken Ekströms
Manuela var strålande och fru Lindströms spanska
sennora af dråplig effekt. Teaterns två direktörer,
hrr Strömberg och Warberg, skämma minsann
icke heller bort sina roller, men i öfrigt är
manssidan icke synnerligen glädjande. Hvilken
som är ledsammast som operetthjälte, hr Rönn-
blad eller hr Ander, kan man tveka om en god
stund, i synnerhet när man som här får bägge
två till lifs på en kväll. I ett äro de jämnspelta:
i den absoluta bristen på både röst och sång-
konst. De borde ändå ha bra nära till hands
goda förebilder, hvad som med äfven anspråkslösa
instrument kan göras i kuplettsång, om endast
uppfattning och smak bära upp föredraget.
På måndags afton hälsade vi i »Sköna Helena»
välkommen åter vår obestridt främsta stjärna på
opereltfackets himmel, fru Anna Petterson-Norrie,
hvilken återvändt från sina triumfer i Köpenhamn,
som, numera med ökad rätt, ej vill afstå att till
hälften räkna henne som sin. Denna prestation
är för välkänd att ytterligare behöfva omordas;
det är nog att konstatera, att gunstlingen var sig lik
i hvarje drag af det fint utarbetade, litet för själfs-
våldiga, men plastiskt verkningsfulla spelet som
i hvarje ton af det fulländade vokala föredraget.
En hjärtlig hyllning af blommor och applåder kom
henne ock till del.
Herr Ander-Paris förnekade sig ej heller — dess
värre! Ej ens motspelerskans öfverlägset säkra
sång kunde hålla honom uppe i duetterna, och
i solonumren var han naturligtvis alldeles pris-
gifven.
Den glada operetten gick för öfrigt med lif och
lust, och hr Strömbergs Menelavs, som visserligen
för hvarje nytt uppförande synes allt mera char-
geras, verkade dock oemotståndligt skrattretande.
Ty om någon roll tål stark parodi, är det väl just
denna.
Filharmoniska sällskapet gifver sin första abonne
mentskonsert tisdagen den 29 dennes, hvarvid
kommer att utföras Ant. Dvoråks utomordentligt
intressanta och af de förnämsta musikauktoriteter
med öfverflödande loford omnämnda stora kör-
och orkesterballad »Spökbruden». Anteckning till
biljetter torde böra ske med det snaraste.
Fröken Tora Hvass gifver sin konsert i afton med
biträde af fröken Selma Ek och hr Franz Neruda,
hvilket vi velat erinra om.
Hr Franz Neruda har ankommit hit från Köpen-
hamn och ämnar här liksom förra året anordna
en serie musikaftnar. Då dessa helt naturligt äro
mycket gouterade, torde med säkerhet hvarje bil-
jett varda npptagen. Första soarén på måndag.
Operasångaren Johannes Elmblad, den framstående
bassångaren, gifver konsert i Vetenskapsakademien
lördagen den 26 dennes. Biträdande förmågor
blifva fru Sterky och hr E. Sjögren. Programmet
upptager romanser af Schumann och Schubert m.m.
Fröken Sigrid Carlheim-Gyllensköld förbereder en
konsert i Musikaliska akademien.
ßßfeirsköFd.
Berättelse
af
Vilma Lindhé.
(MjTradern hade ej kunnat säga det med ord,
!||5y men Agnes hade läst i hans slocknande
ögon och förstått, att det var på henne
ensam han litade.
Själf hade han sträfvat sig till döds för hustru
och barn, och nu skulle hon — den tjuguåriga
dottern — upptaga kampen i hans ställe.
Modig, klok och förtröstansfull — stark till själ
och kropp — kände hon ingen bäfvan, endast
glädje öfver att i gärning få visa sig värdig den
hon älskat öfver allt på jorden.
Han hade varit tyst, inåtvänd och sträf; men
hon hade förstått honom, och de hade varit myc-
ket för hvarandra samt ingått liksom ett hemligt
förbund.
Han behöfde ej säga henne, att han var olyck-
lig i sitt äktenskap, ty hon mindes ej den tid
hon ej vetat det. Han begärde ej tröst, men fick
den — anklagade aldrig, men blef dock förstådd.
Hustrun hade varit en skönhet och kunde ej
glömma det. Ännu såg hon ovanligt bra ut och
var stolt däröfver.
Som ung student hade han blifvit inackorderad
y hennes föräldrahem och förälskade sig så ohjälp-
ligt, ehuru han visste, att familjeu var tarflig och
dottern utan uppfostran.
Han trodde att kärleken, den dagliga samvaron
med honom själf, läsning af goda böcker, umgänge
med bildade människor och en sogfri existens
skulle utjämna bristerna, men fann snart, att han
misstagit sig, och att hon var en natur, som endast
försämrades af medgången.
För benne, som växt upp nästan i fattigdom,
var ingenting nog dyrt eller präktigt, och att
spara i något hänseende försökte hon aldrig.
Att uppmana därtill åstadkom intet annat än pin-
samma äktenskapliga scener, där mannen alltid
drog det kortaste strået. Därför hade också hans
ärfda kapital gått åt till sista skillingen, och hade
han ej räddat undan en lifränta, skulle intet fun-
nits kvar efter hans död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0381.html
