Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 2 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 I DU N 1892
Husmoderlig almanack.
December.
I december upptages husmodem i främsta rum-
met af julbestyr. I god tid lutar hon sin fisk,
nedsaltar julskinkan (som blir riktigt läcker. om
man sedermera under kokningen tillsätter ett glas
brännvin), ser om iulkorfoen och/rw/rt-förrådet, be-
reder konfekt till julbord och julgran, bakar de
sedvanliga cörtl/inporna, pepparkakorna, smör-
bakelserna, klänetler m. m. och putsar och fejar
hela huset. (Såvida det ej är barvinter, tjänst-
gör snö vid rengöring af mattor, dock måste den
sopas af, innan den hunnit smälta).
Har hon att tänka på julgåfvor åt aflägsna barn
eller släktingar, så lagar hon, att dessa afsändas
i god tid — alltid besinnande, att post och järn-
vägar ej kunna befordra dessa massor af paketer
lika snabbt som eljes. På det att adresslappar
ej må tryta, tillrådes att laga i ordning sådana af
linne med papper alldeles slätt klistradt inunder,
så att bläcket ej må flyta; men man låter dem
torka, innan man skrifver adressen. — För att
komma minnet till hjälp, huru stora och hvilka
julklappar man förut gifvit åt tjänstefolk, hjälp-
gummor och fattiga, hvilka man brukar ihågkomma
med gåfvor, är dét, bra, om man inrättat åt sig
en anteckningsbok; eljes händer det lätt, att man
ger precis samma sak flere år å rad. I samma
bok kan man ju anteckna alla födelsedags-, bröl-
lops- och andra presenter, som man gifver bort
under årets lopp.
Den som ej har gasbelysning, utan måste upp-
lysa sin våning med fotogenlampor, kan till julen
höja deras lyskraft genom att tillsätta kristalloljan
litet kamfert. Väx- och stearinljus brinna ej så
snart slut, om man ej tager in dem i varmt rum,
förrän de skola tändas, och dessförinnan förvarat
dem i fryskallt rum.
Vid inrättningen af själfva julrummet kan hus-
modern ådagalägga sin smak och sitt skönhets-
sinne. — Julgranens plats rättar sig efter rum-
mets storlek och möblering. Af god effekt är det
att placera den framför en spegel, som reflekterar
hennes strålande bild. Minst i vägen i små, men
höga rum är den, om man hänger upp den som
ljuskrona i taket. Stammen sågas då utaf tätt
vid det det nedersta gröna kvisthvarfvet och klä-
des där med en stor rosett af guldpapper.
I julbrådskan brukar husmodern ej finna tid
att ordna och städa riktigt i alla byrålådor och
skåp, men under de lugna dagarna eher helgen,
innan det nya året inträder, kan hon äfven hafva
hunnit med detta.
Stenia.
Blommor.
For Idun af Helena Nyblom.
(Forts. o. slut fr. föreg. n;r.)
En af dem, en porträttmålare, yttrade en
gång till en målarinna, att han ofta började
sin dag med att måla några blommor för att
få en riktig känsla för färg.
Det kommer troligtvis icke att vara länge,
förrän man äfven hos oss får syn på, huru
en blomsterdekoration kan ge stämning åt ett
rum. Hvarken porträtt- eller landskapsmålare
kunna dock i sina ämnen finna så färgrika
modeller, som dem blomstermålarne ha att
tillgå. Så som blommor kunna glöda, och
en sådan färgskala som de olika blommorna
ba att bjuda på, det har icke sitt motstycke i
något annat i naturen. Det finnes heller
intet land eller folk, som icke har användt
blommor eller blomstermotiv som dekoration,
antingen direkt eller tillämpadt i de olika haudt-
verken, i väf eller broderi.
De folk, som utan tvifvel hittills ha drifvit
blomsterdekorationen med mest smak, äro kine-
ser och japaneser.
I Japan är blomstermålning uppdrifven till
en sädan virtuositet, att hvarje konstnär, som
utöfvar den, sysselsätter sig med att måla ett
slags blommor, vattenblommor, fruktblommor
eller trädgårdsblommor o. s. v. IIvilken fär-
dighet de måste få genom att så där i det
oändliga studera samma växt, kan man lätt
tänka sig. Till sist måtte de kunna göra det
med förbundna ögon.
Men dock kan man ieke tycka annat, än att
detta i alla fall är ett något trångt sätt att
idka konst, att evigt och alltid upprepa samma
modell, ehuru det ej kan nekas, att japaneserna
också uppnå en säkerhet och en lätthet att
med få linier återge en plantas karaktär och
ställning, som ingen europé kan göra efter.
De besitta dessutom en alldeles egen smak
att fylla ett rum på bästa sätt. De många
japanska skärmar, lackeringar o. s. v., som vi
se hos oss, bära vittne därom. Meo allra mest
kan man öfverbevisa sig om detta genom att
betrakta godtköpssakerna från detta land, de
små papperssolfjädrarne, de tunna papperen,
dekorerade med figurer och blommor, de ku-
lörta papperslyktor o. s. v., som man för några
öre kan köpa i alla japanska bodar bos oss.
Till och med på de allra billigaste kan man
se, med hvilken öfverlägsen säkerhet en växt
eller blomma äro utkastade, i de djärfvaste för-
kortningar, med en elegans i utförandet, som
blott den kan inlägga, hvilken bar studerat sia
konst till botten.
Kinesernas blomstermålningar på rispapper äro
utförda med den mest samvetsgranna noggrann-
het, som gränsar till pedanteri, men de sakna
den lätthet och frihet, som beteckna de gra-
ciösa japanernas blomsterdekoration.
Afjapaneserna kan man lära sig den konsten
att aldrig öfverlasta ett rum med dekoration.
Det enklaste och noblaste behöfver icke kom-
ma massvis för att göra verkan, och man
ser hellre på en målad gren än på stora bro-
kiga blomsterdekorationer.
I de flesta länders väfnader och broderier
ingå blomstermotiv, men för det mesta upp-
lösta i andra ornament. Att använda naturliga
blommor i sådana stoffer, som skola tjäna till
mattor att gå på, därtill ha både perser ocb
araber haft för god smak.
Det är blott en så fördärfvad smak som
den vi européer presterade i början af ocb
rätt långt in i detta århundrade, som kan till-
låta sig att väfva eller brodera golfmattor med
kolossala rosor, penséer eller andra välskapade
blommor, hvarpå herrar och damer sedan skola
sätta sina skoklackar. Ja, det är till ocb med
ganska stötande och meningslöst att pryda
soffkudden, mot hvilken man skall luta sitt
bufvud, med direkta kopior efter naturliga
blommor.
Vanligtvis äro också de damer, som förfär-
digat liknande konstverk, alldeles icke nöjda
med, att deras gäster använda sådana kuddar
till sitt naturliga bruk. De sitta i en hemlig
ångest, för att dessa blekröda rosor ocb jätte-
stora penséer skola taga någon skada af mänsk-
lig beröring, — jag vill nu icke tala om de
längesedan omoderna, pärlbroderade soffkud-
darne, som skaffade dem, hvilka hade den
djärfheten att använda dem, ett vanstäldt,
koppärrigt utseende.
Jag erinrar mig därvid alltid Mark Twains
historia om en ung amerikansk fru, som hade
prydt alla soffor och stolar med en sådan
rikedom af blomsterprydt tapisseri, att hennes
olycklige unge man, som kom hem trött från
sitt arbete, oupphörligt blef bortjagad från alla
möbler med de orden:
» Tänker du verkligen sätta dig på mitt blom-
sterbroderi,» till dess han alldeles utmattad
utbrast:
»Är det något väsentligt som hindrar, att
jag går ocb sätter mig på ett klädstreck?»
Hvad man har i sina rum bör kunna an-
vändas, annars skall det icke vara där, och de
mönster man använder på mattor och stoffer
böra vara af det slag, att det icke förefaller
en naturvidrigt att gå på dem, sätta sig på
dem eller luta sitt bufvud mot dem.
Föreningen »Handarbetets vänner» har häri
angifvit den rätta smaken genom att alltid för
stoffer, som skola användas till praktiskt bruk,
blott välja stiliserade mönster.
Eq annan sak är, att på sådana draperier och
stoffer, som blott skola hänga till prydnad som
t. ex. portièrer eller lösa stoffer att bekläda
väggarne med, eller på skärmar, som stå upp-
spända, kunna naturliga blomstermotiv anväDdas,
då sålunda anbragta stoffer nästan göra samma
verkan som en målning.
Broderi i båge, då ett arbete utföres med
lefvande blommor till modell, är en konst,
som ligger måleriet mycket nära. Blott de,
som kunna teckna och till en del nyttja fär-
gerna, kunna utföra detta slags handarbete,
som väl må betecknas med namn af konstverk,
ocb få damer ha tillräklig talang och tålamod
att utöfva denna konst. Icke heller passar
det sig, att dessa konstbroderier användas an-
norlunda än som draperi till prydnad, liksom
man förr i världen upphängde gobeliner ocb
väf vid festliga tiilfällen.
Om man undersöker de olika broderi- och
väfmönstren, skall man snart finna, hurusom
blommor och växter ofta ligga till grunden
för både teckning och färger.
Ända från det egyptiska motivet med den
öppna ocb slutna lotusblomman och accantus-
bladet i pelarekapitälerna till de brokiga orien-
taliska mattorna är det beständigt blommorna,
som leka i konstnärernas fantasi, och hvad som
isynnerhet frapperar en i de många af de
mönster, som de orientaliska folken och alla
nationers bondfolk använda, är djärfheten i färg-
sammanställningen, som ofta kan verka likt
blomsterprakten i en äng, där naturen icke
är rädd för att strö högrödt ocb ljusrödt, lilas
och blått tillsamman i brokig mångfald.
Hur mycken smak och medfödt färgsinne
det dock behöfves för att afväga de olika fär-
gerna rätt, så att de väcka uppmuntrande och
icke stötande för ögat, ser man bäst, när fär-
gerna äro orätt eller smaklöst blandade.
I detta, liksom i allt annat, kan man icke
nog studera och fördjupa sig i naturen, naturen
som om sommaren skänker oss blomsterskön-
heten lefvande och lär oss att som tröst för
denna, när den vissnar, utföra arbeten, som
påminna om den och glädja våra ögon med
de linier och färger, som blott blommorna be-
sitta i den mest fulländade grad.
Ur notisboken.
Svenska kvinnoföreningen för foster-
landets försvar har, då från måDga håll utta-
lats en önskan om, att man i stället för reda pen-
niogar, som kanske ej alltid kunna undvaras, måtte
få öfverlämna ett eller annat umbärligt värdeföre-
mål, gärna velat gå dessa önskningar till mötes och
därför inom sig bildat en särskild komité, uteslu-
tande afsedd att insamla och i penningar förvandla
dylika gåfvor. Ett upprop i afsikt att väcka in-
tresse för detta sätt att offrar på fosterlandets altare
har ock utställts och skall säkerligen vinna genklang
hos många. Dylika bidrag mottagas af friherrinnan
Anna Bappe, f. Sandahl, Stockholm m. 11.
t*
Efter 30 års verksamhet såsom ordförande
för Kungsholms församlings skyddsförening härstä-
des har nu friherrinnan Adèle Lindersköld lämnat
denna befattning, som hon med sällspord kärlek till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
