Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 9 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DUN 393
i89å
frère ganska hög rang med 2,000 dollars aflö-
ning.
Öfver hufrud taget kunna slräisamma kvin-
nor bli allt i Amerika, utan att just behöfva
slä sig ned i Wyoming, där det täcka könet,
tack vare sina förkämparinnors energi och
taännetlS) såsoiU Söhopéöbäuet Säger, »degrade-
rande vördnad för kvii norna» fått full jäten-
likhet med männen.
Visserligen har en kvinnlig jurists ansökan
att erhålla platsen som högste domare vid
unionens högsta domstol blifvit afslagen, ehuru
kvinnliga jurister, såsom i föregående artikel
omtalats, fått rätt att föra ruål vid denna
domstol, men i stället har den viktiga posten
som förbundsmarskalk, hvilken hvarje enskild
stat har att besätta, och som hittills endast
gifvits åt mäö, nyligen i Missouri förlänats åt
en kvinna.
Till och med värdigheten af Förenta sta-
ternas president vilja de eröfra, och ett all-
deles nytt försök härtill har vid de nyligen
afbållna valen gjorts. Redan när Cleveland
förra gången skulle afgå, lät den bekanta fru
Belva Lockwood från Washington af de eman-
cîperade kvinnornas förening uppställa sig som
kandidat och lyckades äfven få några tUseil
röster. Oeh nu, Där han på nytt genom sina
landsmäns förtroende står vid trappsteget till
presidenttribunen, hade den kvinnliga motkandi-
daturen samlat ännu Here röster.
De amerikanske damerna ha emellertid i
själfva verket för längesen eröfrat de första
trappstegen till denDa värdighet. Många af
dem, ensamt i staten Jowa 13, styra de s. k.
counties, och hvad staden Argonia i Kansas
beträffar, äger den sedan 1887 en kvinnlig
borgmästare, Susanna Medora Salter, af hvil-
ken Idun i årgången 1890 n:r 26 meddelade
ett porträtt. Hon är ännu ung, hustru till en
advokat och moder till fyra barn. Hon val-
des med hjälp af kvinnornas röster, ty i
Dämnda stat ha kvinnorna redan fått rösträtt.
Utom Argonia har visserligen ingen ameri-
kansk stad kvinnlig borgmästare, men i stället
har i den lilla rumäniska staden Branesti en
kvinna valts till sådan.
På det rent vetenskapliga området ha kvin-
norna med framgåDg upptagit täflan med män-
nen. I Amerika verka mänga kvinnor vid
därvarande universitet såsom professorer i filo-
logi, filosofi och historia. En af dessa, miss
Johanna Backer, anses såsom en utmärkt kän-
narinna af den grekiska forntiden, och miss
Alice Lamb är framstående i det matematiskt-
astronomiska facket. Hvad Sverige angår,
torde det vara öfverflödigt att erinra om den
för oss alla bekanta aflidna professor Sofie
Kowalewski vid Stockholms högskola samt om
de måDga kvinnor, som hos oss utbilda sig till
läkare.
Två parisiskor ha eröfrat områden, som
männen aldrig trott sig skola förlora. Den
ena, fru Le Ray, har med lysande framgång
studerat fornforskning i Asien, den andra, frö-
ken Palbotier, orientaliska språk.
Till och med själavården ha kvinnorna be-
mäktigat sig; i Amerika finnas för närvarande
165 kvinnliga pastorer, af hvilka miss Carrie
Bartlett i Calamazzo, CaliforneD, var den för-
sta.. Reverend Bartlett är 22 år gammal och
har ett synnerligen fördelaktigt utseende. Under
sina kyrkliga funktioner bär hon dock ej prä-
sterlig dräkt, utan är klädd i en helt modern,
svart klädning och har en stor svart Rem-
brandtshatt på hufvudet. Hennes församling
är mycket nöjd med henne.
En amerikansk fru Hattie Kimball har där-
emot mera fäst sin uppmärksamhet på de jor-
diska vägarne och såsom järnvägstjänsteman
visat en sådan förmåga, att hon nyligen blif-
vit valt till president i ett järnvägsbolag.
De tekniska studierna synas dock ligga främ-
mande för kvinnorna, ty utom denna järn-
vägäpresidentska ha endast fyra amerikanska
dainer afiagt teknisk examen. Af dessa äro
två civilingenjörer,- en miss de Barr från Chi-
cago skeppsirtggniöt, och den fjärde, Elise
Pool fran Chelsea i Massachusetts, styrman.
En första eröfrarmna på det maritima området är
hon dock icke, ty Tatjena Statov, en rysk
jättekvinna, var befälhafvarinna på en skonare,
som hufvudsakligen gick på Hvita hafvet oeh
som förolyckades 1891, och den 1889 aflidna
miss Hannah Millar, en engelska, kunde i lik-
het med sin syster Betsy berömma sig af att
under många år som kapten på briggen »Cle-
tus» ha genomkorsat bafVen. Öregoria Hayden,
den kvinnliga arkitekten och kvinnoutställ-
nings-palatsets i Chicago skaparinna, är för
våra läsarinnor väl känd,
I England ha kvinnorna intagit en domine-
rande ställning som lärarinnor, och det finnes
nu där flere sådana än lärare. Äfven som
handelsbiträden ha de börjat att användas så
mycket, att manliga biträden till och med i
London börja bli sällsynta.
Detsamma är förhållandet i Tyskland, och
man har redan exempel på kvinnliga handels-
resande, och hvad Sverige angår, veta vi ju,
huru kvinnor allt mera anställas i affärer, på
kontor, ja, till och med i statens ämbetsverk.
Vi afsluta dessa spridda drag från de
kvinnliga eröfringarnas fält, hvilka för öffigt
kunde fylla en volym, med att för rättvisans
skull omnämna ett område, där kvinnorna an-
setts »omöjliga». Åtminstone berättas det från
Amerika, att kvinnor icke kunnat användas
som tulltjänsteman, emedan de visat för stor
»grundlighet» (d. v. s. nyfikenhet) vid Visita-
tionen af resandes bagage, men detta kan, så-
som vi tro, endast vara förtal.
Emellertid: man har kallat vårt århundrade
ångans och uppfinningarnas tidehvarf, men det
kommer kanske ock att kallas kvinnoemancipa-
tionens och de kvinnliga eröfringarnas århun-
drade.
Giftermål.
e*
IUI et var en gång en turturdufva och en
skata. De bodde tillsammans, d. v. s.
deras bon voro i samma träd. Det var
två hanar. Nu skulle de ut och söka sig
honor, och skatan var den första, som gick
ut på friarefärd.
Han kom först till en kråka. Hon hade
sex döttrar. Hon visade fram den ena efter
den andra. Hon ställde upp dem i rad, och
de nego och nego, så att de smällde näbbar-
ne i marken. Men skatan tyckte, att de
voro för gråa.
»Men jag har förmögenhet,» sa’kråkan.
»Hvad ger du då?» sa’ skatan.
»En blank kopparslant, en silfverfingerborg
och en tesked.»
»Det var regalt, » sade skatan, —- »ja, då
tar jag henne: men jag vill ha den yngsta,»
sa’ skatan.
»Tar Ni den äldsta, lägger jag en sax
till,» sade kråkan.
»Den kan bli genant att ha i boet,» sade
skatan.
»Då ger jag en kopparslant till,» sade
kråkan.
»Mynt är bäst,» sade skatan.
Och så var det köpet uppgjordt. Och
skatan förde hem sin brud.
Det första görat han nu hade, det var att
få ett ställe, där han kunde gömma sin för-
mögenhet, så att ingen kunde komma åt den-,
S’en skulle de bygga boet färdigt.
Men nu gick det icke riktigt bra. Krå-
kan ville ha det på ett sätt och skatan på
ett annat.
»Det är jag som bygger,» sa’ skatan.
»Men det är jag, som värper och lägger
ägg.» sade kråkan. »Och om du inte gör
det bekvämt för mig, så kunde det gå på
tok alltsammans, och det vore förskräckligt. »
Ja, skatan måste gifva vika, fast det sved.
Och nu lämna vi dem så länge’.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
