Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 9 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 I DUN 1892
riktigt rara och möra pepparnötter, hvarmed bur-
ken fylles. Obs. Det är nödvändigt, att peppar-
nötterna äro sä möra, att de smälta i munnen,
hvarför följande säkra beskrifning meddelas:
211 gr. brunt farinsocker smältes väl öfver el-
den med ’/3 liter god brun sirup (den får ej vara
besk), några droppar cedro-essens samt 1 mat-
sked finstötta kardemummor iröras. 6 strukna
teskedar hjorthornssalt, upplöst i en matsked vat-
ten, tillsattes. Därefter iblandas 5 äggulor, en om
sender, 5 matskedar tjock grädde samt 10 mat-
skedar smält buljongsflott af bästa beskaffenhet.
Slutligen iröres godt hvetemjöl till en ganska hård
deg (460 gr. ungef.), som bör stå till andra da-
gen, då den utbakas till bra stora pepparnötter,
som gräddas i varm ugn. Bättre och mörare
pepparnötter får man leta efter, och de hålla sig
lika goda året om. Moster Agneta.
Originell vinterträdgård. Man låter en snickare
förfärdiga en trälåda, 3 dm. lång, 2 dm. bred och
1 dm. hög, dock något vidare uppåt — ungefär i
form af ett baktråg. Denna målas med svart
aspinalfärg utanpå samt en 4 cm. bred kant in-
uti. Sedan spikar man med möbelstift fast små
bitar af torkad granbark, så att hela ytan är
täckt — en och annan tallkotte gör god effekt.
Hufvudena på stiften målas röda med aspinalfärg
och se då ut att vara små röda lafvar. Denna
låda fylles nu med löfjord, och däri planteras
ganska tätt små fina ormbunkerötter samt blåsipp-
hylsor.med sina rötter. (Som bekant kan man i
november och december ute i löfdungar under
löfvet finna blåsippor med stora svällda, nästan
blå knoppar.) Öfverst lägges vacker mossa, och
till sist nedstickas små kvistar af »den vandrande
juden», rikt växande bladväxt, så att en vacker
grön fond bildas. Man kan också så litet timo-
tej eller andra gräsfrön i mossan. Ställer man
sedan lådan så mycket som möjligt i solen och
vattnar med ljumt vatten, så har man vanligen
vid julen den täckaste lilla plantering, där blå-
sipporna sticka upp bland mossan och gräsen.
Längre fram komma de finaste ormbunkeblad,
som vara friska hela vintern — ja året om.
Moster Agneta.
Den beklagansvärda.
r>
» Gäg mig, min vän, finns väl på jor-
dens ytä
En kvinnco mer beklagansvärd än jag?
Döm, om ejZmindre kunde en förtryta
Ån det som händt migjust i denna dag?
Så tänk dig då, attjag i dag var bjuden
Till baron H—s, på deras stora bal —
Du känner svågern, den bekante juden,
Ilvars rikedom lär vara kolossal.
Jag hade fått utaf min man ett siden,
Ett magnifikt, superbt från Elberling,
Man får så vackra siden nu för tiden
För billigt pris, ja,, nästan ingenting.
Jag sömmerskan med stort besvär fått
mutad,
Jag hade tiggt, tillsjag var ond och trött,
Och nu — när Iclädningen är nästan
slutad —
Har människan ju lagt sig ned och
dött /»
Ebba Lundstedt.
Jduns julnummer
utkommer i nästa vecka med rikt textinne-
håll och vackra illustrationer och expedieras
till samtliga våra prenumeranter och öfriga
rekvirenter den 16 dennes härifråD.
\4/
Husmodem och drickspengarne.
f
ånga varningsrop mot oskicket af dricks-
pengar ha tid efter atinau uppstämts,
men så har deti förmanande rösten
blifvit allt mattare bch funnit allt svagare
genklang, tills hu igen det sista ekot dåraf
ej längre är förnimbart ens för den uppmärk-
sammaste lyssnare. Yi ha ej rest oss mot
det själfsmidda oket, allt vidare kretsar foga
sig i stället i den tryckande bojan. Oskicket
triumferar öfver den sociala karaktärssvaghe-
ten. Ja, långt ifrån att man åtminstone
borde ha försökt att på det omsorgsfullaste
stänga hemmet för den från rese- och värds-
huslifvet inträngande drickspenningebacillen,.
har den äfven där blifvit en faktor, som all-
tid måste tagas med i räkningen.
När våra husmödrar täfla med hvarandra
om de tjänstsökandes gunst för att om möj-
ligt tillfredsställa dessas alltjämt stegrade for-
dringar, så anse de älskvärda damerna hvarje
medel tillåtet: man öfverbjuder hvarandra i
att utlofva litet arbete, desto rikligare jul-
presenter, nöjen och — tillåt oss klappa li-
tet på samvetets dörr — drickspengar.
À ena sidan föreligger här ett försök att
för den tjänstsökande flickan framställa den
erbjudna platsen såsom särskildt förmånlig
på grund af rikliga drickspengar. A andra
sidan är det väl också afsikteu att kunna
pruta af något på den från början begärda
lönen, som är bestämmande vid denna hus-
moderns ömma hänsyn till sina gästers ma-
teriella väl.
Det andra fallet talar så mycket ogyn-
sammare mot den mäklande damen, som
tjänstflickan här i viss mån är hänvisad till
denna aldrig utsinande källa för att hålla sig
skadeslös för den för lågt tillmätta lönen.
Vid första skärskådande af saken göra sig
härvid två betänkligheter gällande: den brist-
ande finkänslan å värdinnans sida för gäst-
frihetens innebörd och vidare lågheten att
vilja draga nytta af sitt eget fel. Det lig-
ger ett gisslande hån i utkräfvandet af denna
sällskapsskatt, till hvars betalning man ge-
nom antagandet af en inbjudning stillatigande
måste förplikta sig. Alldeles oafsedt att
drickspengarne till betjänten eller husjung-
frun kanske alls ej stå i rimligt förhållande
till den visade tjänsten, låter husmodern i
sitt eget hem sin gäst själf betala en del af
sin undfägnad, denna må nu endast utgöras
af en enkel smörgås och en kopp te. Anser
hon att hennes tjänare behöfva någon sär-
skild godtgörelse för möjligen ökade göro-
mål, bör hon själf konsekvent betala den-
samma; af gästeD, som i förlitande pä hen-
nes gästfrihet beträder hennes hem, bör hon
i alla händelser ej begära eller ens förutsätta
något.
Men om denne nu på grund af vanans
makt och för sitt sinneslugns skull ger dricks-
pengar, hvad skall man då säga, om hus-
modern dessutom vill slå mynt för egen del
af denna sina gästers svaghet genom att draga
af på tjänarens löner mot löftet om rikliga
drickspengar. Någon undskyllan finns ej, där-
för att man passivt måste foga sig i en
härskande osed. En husmoder, som ett enda
ögonblick ihägkommer gästfrihetens plikter,
kan aldrig vid uppgörelsen med en tjänare
tänka på den förestående inkomsten ur sina
gästers fickor. Värnandet af dessa plikter
borde afhålla henne från att ställa någon dy-
lik fordran på dem, hon inbjuder till sitt
hem, af hvilka många, med små tillgångar,
kanske anse drickspengarne som en tryckande
ekonomisk börda.
Visserligen ligger det nära till hande att
tänka att utsikten till drickspengar skall öka
arbetslusten och såledeS genom drickspengarne
något vinnas, som äfven komme gästen
till godo. Men kan man verkligen tala om
någon väsentligt ökad tjänstvillighet? Svår-
ligen. Och denna sista punkt är det, som
tål betänkas.
Tjänstflickau tåger ej längre emot dricks-
pengarne Såsom ett sporrningsmedel, utan så-
som en henne ovillkorligt tillkommande tribut.
De verka därför i de flesta fall helt enkelt
skadligt. Genom sin stora disproportion mel-
lan arbete och betalning, genom sin tiggar-
lika natur göra drickspengarne det möjligt,
att mottagaren icke behöfver räkna så noga
med denna summa so.m med den vanligt
tillmätta oeh kanske drygt förvärfvade ar-
betsförtjänsten. Opålitlighet, lättja och för-
mätna anspråk bli de följder, öfver hvilka så
många husmödrar beklaga sig, oeh som af
få bekämpas i sin linda genom ett förstån-
digt förfarande.
Till sist vill jag ej underlåta den anmärk-
ningen, att det ingalunda har legat i min
afsikt att på ett grymt sätt polemisera
mot tjänstfolket; tvärtom hälsar jag med
glädje den småningom försiggångna förän-
dringen från deras tidigare, något för mycket
patriarkaliskt beroende ställning till en själf-
ständigare. Jag ville blött en gång visa
husmodern på ett ondt, hvars bortskaffande
helt oeh hållet ligger inom hennes makt, och
mot hvilket reaktionen blir så mycket svå-
rare, ju längre det fördrages.
Ilera.
Up notisboken.
Kronprinsessan som resesJcildrarinna.
Kronprinsessan har låtit till k. biblioteket öfver-
lämna ett exemplar af sina såsom manuskript
tryckta dagboksanteckningar under vistelsen i
Egypten, hvilka i år utkommit i Karlsruhe, under
titel : »Vom Nil. Tagebuchblätter während des
Aufenhalts in Egypten im Winter 1890/91.» Den
präktiga volymen, som är tillägnad författarin-
nans föräldrar, omfattar 164 sidor in 4:0 samt
prydes af talrika illustrationer i ljustryck, utförda
efter fotografier, tagna af kronprinsessan själf,
hvilket skänker de vackra bilderna dubbelt in-
tresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
