Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. 16 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189a IDUN 413
pâ, det hade den lilla vältaliga och tjänst-
aktiga fru Björklund föresatt sig, och hon
tog af sig både kappa, hatt och handskar och
talade och talade och vred och vände på sa-
ken, tills hon ändtligen fick de båda damerna
att se den frän den sidan hon ville och lofva
resa redan i morgon dag.
Och pä det viset hände det sig, att det blef
allvar af med Granköpiugsfärden.
Men det var mycket hemlighetsfullt. Åt
jungfrun och alla bekanta sades det, att man
for och hälsade pä släktingar, och det var
ingen mer än fru Björklund, som visste hvart
kosan ställts.
Tre dagar senare kommo de igen, och dä
hade Emelie fått veta, att hon hade njurli-
dande i stället för magkatarr, och att allt
hvad doktor Classon sagt, att hon skulle göra,
det skulle hon inte göra, och att allt hvad
han sagt, att hon inte skulle göra, det skulle
hon göra.
En månad senare satt hon på en vanlig
stol i stället för i hvilstolen, och efter ytter-
ligare några veckor gick hon ut och gick sin
mammas ärenden, i stället för att denna gått
hennes, och alla människor talade om under-
verket och förvånade sig öfver lilla Emelie,
som höll på att bli frisk igen. Från alla håll
kom man och lyckönskade henne. Modern
strålade af glädje och fru Björklund af stolt-
het, och hon själf kände sig så lätt och lyck-
lig till sinnes, som om hon kommit till en
annan och bättre värld, i stället för att hon
bara fått lof att stanna litet längre i den
gamla, som hon förut tyckt vara så sorglig.
Men då två månader gått, försiggick det
en märklig förändring med henne. Allt efter
som hon blef bättre och bättre till kroppen,
blef hon sämre och sämre till mods, åtmin-
stone på förmiddagarne mellan tio och tolf.
Det var som om en ofridens ande smugit sig
öfver henne vid den tiden. Hon passade för
det mesta på att gå ut och gå under de tim-
marne, men var hon tvungen att sitta hemma,
så spratt hon till vid minsta knäpp, såg först
åt dörren och sedan åt doktor Classons me-
dikamentsflaskor, som fortfarande’"stodo kvar,
dammade och ordnade på bordet bredvid hvil-
stolen, hvilken likaledes stod på sin gamla
plats, behängd med sjalar och filtar, ehuru de
numera blott sällan begagnades,
Och hvar dag klockan ett drog hon en lätt-
nadens suck. Nu började doktor Classons
mottagningstid, och han kunde inte väntas
längre den dagen.
Hvar morgon var hennes första tanke: nu
kommer han. Och hon blef nästan rädd, när
hon såg sig i spegeln och märkte, att hon blef
fetare och fetare, att kinderna började få färg
och ögonen glans.
Om han ändå ville komma en eftermiddag,
då man hade lampan tänd, skulle det kanske
inte synas så mycket. Hur skulle hon kunna
säga deras gamle doktor, som varit husläkare
hos dem i så många år, som de höllo så
mycket af, och som de hittills trott på som
på en gud, att de nu misstrodde honom och
sökt en annans hjälp. Nej, hellre ville hon
sjunka genom golfvet.
Doktor Classon tycktes emellertid blifvit
strängt upptagen, då han kom hem efter sin
utländska resa, ty den ena veckan förflöt
efter den andra, utan att han lät höra af sig.
Emelie dammade och ordnade till ingen nytta
sina medikamentsflaskor och sin hvilstol. Han
dröjde alltjämt.
Men en dag mellan tio och tolf, då hon
som vanligt tog sin promenad, höll hennes
hjärta på att stanna midt på Norrbro. Där,
på samma trottoar, endast på ett par stegs
afstånd, kom doktor Classon emot henne.
Han stannade, såg på henne, som om han
sett ett spöke, och kom sig hvarken för att
taga i hand eller säga goddag.
Ȁ det ni...? Hur kommer det sig till. ..?
Hva?» frågade han slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
