Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 52. 23 december 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DU N 44â
kvartetter och förekom ofta i anspråkslösa
sällskap. Min far hade en rätt god röst och
sjöng gärna, isynnerhet om det kunde ske
vid en bål, och en 3ådan lagades ej sällan i
småborgarneä aftonsamkväm. Visan hade
ännu icke dött ut. Den föredrogs enkelt och
okonstladt och lifvade sällskapsglädjen så väl
före som under och efter den mer eller
mindre rikhaltiga aftonmåltiden.
Dans föraktades ingalunda, och äfven bland
småborgarne fingo barnen lära den sällskaps-
konsten. Min far, som fann det hårdt att
betala åtta banko i kvartalet för en flickas
skolundervisning, knotade icke så mycket öf-
ver kostnaden för mina danslektioner, hvilka
min mor ansåg lika nödvändiga som »fran-
syskan» och märkduken.
Utom med musik och dans, roade man sig
också mycket med sällskapslekar, i synnerhet
pantlekar, i hvilka äfven äldre personer del-
togo. Mot slutet af min skoltid fick jag
mottaga bjudningar till kamrater, och min mor
höll ej mera så mycket på, att man skulle
stanna inom sin egen klass. Det till och
med smickrade henne, att jag vardt bjuden
till en kamrers familj.
»Du skall få se, att hon om några år
kommer på börsbalen,» sade min mor med
stolt öfvertygelse till min far.
»Åhå!» sade min far. »Akta dig för hög-
fördsdjäfvuln!»
Ett studiestipendium för Kvinnor å 120
kr., hvilket utgår från enskild donation, har af
Fredrika-Bremer-förbundet bland 15 sökande till-
delats fröken Marie Louise Gagner. Fröken G.
genomgår f. n. 4:de årskursen af högre lärarinne-
seminariet.
*
Kvinnliga veterinärer i Kyssland. Frå-
gan om kvinnors användande såsom veterinärer
står på dagordningen i Ryssland. Fröken Dobro-
willskaja, dotter till en godsegare i guvernementet
Cherson, har nyligen slutat sina studier vid vete-
rinärinstitutet i Zürich och uppehåller sig för när-
varande i Odessa, där hon förbereder sig till stats-
examen inför Charkows universitets professors-
kollegium. Myndigheterna vid nämnda universitet
hafva förklarat sig villiga att gifva fröken Dobro-
willskaja efter genomgången examen diplom såsom
djurläkare. Samtidigtj har äfven semstwo (krest-
styrelsen) i ett närbeläget sydryskt guvernement
erbjudit henne anställning som kretsveterinär.
*
Kvinnans rösträtt i Belgien. Den belgiska
senatorn Finet ämnar för senaten framlägga ett
förslag om kvinnors rösträtt. Två andra af hans
kolleger, senatorer Conick och Crocq, hafva ut-
talat sig i samma riktning. Sedan Finet i okto-
ber i bref till ett par belgiska tidningar uttalat
sin afsikt att framlägga ett dylikt förslag, har han
nu i senatens revisions-utskott haft tillfälle att
närmare angifva dess hufvudpunkter. Förslaget
är icke så särdeles vidtgående och går endast ut
på att komunal rösträtt skulle tillfalla änkor, som
vore förmyndare för sina barn. Då barnen blifvit
myndiga, skulle mödrarna icke förlora rösträtten.
\åx*
Med dagens nummer
följa som prof de två första arken af Vva
Vigströms prisbel. roman » Under Salomos
insegel», så att våra läsarinnor däraf skola
kunna bilda sig en uppfattning af, huru det
romanbibliotek kommer att te sig, som
med sexton boksidor för hvarje nummer skall
åtfölja Idun under nästa år. Vi lämna ock
i dag profpå den rikhaltiga gåtafdelning,
som från nyåret ingår i hvarje nummer.
&
Up notisboken.
En andra Kvinnlig läkare har vårt land i
dessa dagar erhållit i fröken Hedda Albertina
Andersson (dotterdotter till den s. k. »Lundakvin-
nan»), tillhörande malmöafdelningen af skånska
nationen, hvilken nu i Lund aflagt med. licentiat-
examen. Samma dag aflades med. kandidatexa-
men af fröken Sofie Holmgren.
Teater och musik.
Kungl. operan uppförde i måndags Aug. Söder-
mans 1-aktsopera »Hin ondes lärospån», hvilken
ej gifvits sedan tio år tillbaka. Den vackra och
melodiösa musiken, hvilken hör till den aflidne
tonsättarens ungdomsarbeten, framkallade det lifli-
gaste bifall från den talrika publiken. De trenne
rollerna Fiamma, Stenio och Babylas utfördes af
fröken Holmstrand samt hrr Strandberg och Jo-
hanson, af hvilka särskildt den sistnämnde för-
tjänar erkännande. Såväl fröken Holmstrand som
hr Strandberg borde hafva förlänat litet mera färg
åt både spel och sång. Den vackra uvertyren
applåderades lifligt.
Till sist uppfördes Mascagnis outslitliga »På
Sicilien» med fröken Hallgren för första gången
som Santuzza. Debutanten lämnade i så väl spel
som sång en på det hela taget mycket god tolk-
ning af den passionerade sicilianskan. Hr Öd-
mann var alldeles förträfflig som Toriddo, för
hvilken uppgift han synes särskildt intressera sig.
Mellan de båda operorna uppfördes baletten
»Dygnets timmar».
Hr Richard Andersson har under den förflutna
veckan haft några elevuppvisningar, hvilka tydligt
ådagalagt, att hans musikinstitut torde få anses
som den förnämsta pianoskola, vi äga här i huf-
vudstaden.
*
Dödens sKörd. Enkefru Nancy Andrésen,
född Edberg, afled härstädes den 11 dennes efter
långvarig sjukdom, 60 år gammal. I mr 15 af
1890 års årgång meddelade Idun den nu bortgång-
nas porträtt och biografi. Hon var nämligen den
första simlärarinnan härstädes och åtnjöt såsom
sådan mycket anseende. På hennes initiativ grund-
lädes ett par fruntimmersbadhus i Stockholm.
Såsom bevis på huru ansedd hon var må erinras
om, att hon kallades till England för att i sim-
konsten undervisa drottning Victorias döttrar. Vi
hänvisa föröfrigt till vår nämnda uppsats.
*
En Sveaborgs dotter. 92 år fyllde den 16
d:s en af Stockholms äldsta invånare, fröken Ul-
rika Henrika Möllerseärd, antagligen den sista i
Sverige lefvande person, som är född å Sveaborg.
Den gamla är för sin ålder jämförelsevis kry
och rask.
*
©ffeirsbö i?d.
Berättelse
af
Vilma Lindhé.
(Forts.)
«
on.hade gifvit akt på systern och funnit henne så
ojämn, nyckfull och fodrande, att det bevisade
antingen stort förstånd eller stor beräkning af
fästmannen att vara tålig och öfverseende.
»Det är något i hans ögon, jag inte tycker om,»
fortsatte hon sin tankegång, »och jag fruktar hu-
strun får umgälla, hvad fästmön brutit.»
»Det värsta är att inte äga hennes förtroende!»
Lilly hade kommit instörtande i Agnes kammare
liksom med halfuttalade ord på läpparne, men
envist nekat att besvara en enda fråga och blott
upprepat sin bön att få vara ifred.
Agnes hade bäddat ner henne på soffan, och
hon hade låtit det ske motsträfvigt nog, under
synbar ifver att bli lämnad ensam.
I sin otålighet hade hon varit rent af ovänlig;
men när Agnes stoppat själen omkring henne,
hade hon fattat hennes hand och tryckt den till
sina läppar.
»Jag skall vinna äfven henne till sist,» tänkte
Agnes och smålog vid föreställningen om, hur
godt och lugnt systern nu hade det i den fridfulla
lilla kammaren.
Det hade ljusnat upp med en svag brytning i
skyarne, som antydde att solen fanns där bakom
— om det än skulle dröja, innan den visade
sig.
Känslig som hon var, inverkade hvarje skift-
ning i naturen på hennes sinnesstämning, och
när hon vände och gick hemåt, såg hon redan
allt i en bättre dager.
Hon tog en genväg genom en afsides liggande
plantering med trånga gångar och täta buskgrup-
per, där en del blad ännu hängde kvar och unga
barrträd smekte ögat med sin saftiga grönska.
Plötsligt stannade hon tvärt.
»Var det möjligt — kunde det vara? — Nej det
var ju omöjligt!»
Hon gick framåt och stötte nästan på Lilly,
som stod med ryggen åt henne i förtroligt sam
språk med en ung man i ulster, som höll sin
paraply öfver henne.
»Var det därför hon ville vara ensam? Var
det därför hon låtsade vara illamående?»
Agnes kände, hur blodet steg, henne åt hufvudet
af vrede och förödmjukelse.
»Du är bättre nu ser jag,» sade hon hårdt
och fattade hennes arm. »Din fästman väntar —
det är bäst vi gå hem.»
Det var första gången hon tänkte på honom
med något liknande deltagande eller välvilja.
Lilly såg alldeles förskrämd ut.
»Det är mitt fel, och jag ber er om förlåtelse,»
sade den unge mannen och blottade sitt hufvud.
»Hon är ett barn, och om ni är en man borde
ni —–––-»
»Ingen kan vara räddare om henne än jag.»
Först nu såg Agnes upp på honom, tilltalad af
hans vackra stämma.
Hvilket allvarligt, godt, uttrycksfullt ansikte!
Han hade fattat Lillys hand och höll den i sin.
Hon stod med nedslagna ögon och ett skimmer
af lycka öfver sig.
Agnes såg frågande på de båda unga, medan
vreden försvann för en varm medkänsla.
»Vi lärde känna hvarandra i somras. — Mitt
namn är Möller.»
»Ah!» sade hon och räckte fram sin hand.
Det var i hans hem Lilly vistats under som-
maren, och hon hade hört så mycket godt om
honom. Bland annat a!t han var en god son och
en driftig jordbrukare, som arbetade upp sin lilla
gård till en mönsterfarm.
»Vi skildes så hastigt,» fortsatte han. »Kanske
hade vi inte riktigt klart för oss, hvad vi kände.
Jag hann i alla fall inte säga det — och så kom
underrättelsen om förlofningen.»
Lilly lutade sig emot honom liksom för att
bedja om förlåtelse.
»Men att stämma möte var inte rätt,» sade
Agnes med ett misslyckadt försök till stränghet,
ty det var henne omöjligt att ej känna glädje
öfver hvad som skett.
»Vi träffades händelsevis i går — bara ett ögon-
blick. Jag visste inte, att Edvin var i staden ens,
och jag hade aldrig tänkt att träffa honom mera,»
snyftade Lilly och såg upp på Agnes liksom för
att bedja om förlåtelse.
»Jag måste tala med henne och höra om —
om det inte kunde göras om,» sade han med
darrande röst.
»Göras om?» upprepade Agnes, medan allt det
svåra, som förestod, trädde fram för hennes inre
blick. »Göras om!» Ja, — så måste det bli —
men att det var hon själf, som skulJe komma att
gå främst i striden, det visste hon.
»Kom hem i morgon afton — om ni verkligen
älskar henne — och om hon också är säker på
sig själf?» sade Agnes allvarligt.
»Jag tror, att vi båda valt för lifvet. Eller hur,
älskade?» frågada han Lilly, som svarade med
en så varm och trofast blick, att Agnes blef vek
om hjärtat.
»Kom då, så får jag se, hvad jag kan göra?»
sade hon muntert.
Att stå här i regnet och afgöra kärleksaffärer
syntes henne med ens så öfvermåttan komiskt.
»Nå!» fortsatte hon vänd till de unga, som
synbarligen hade svårt att skiljas utan en kyss
C. W. SCHUMACHER,
Kongl. Hofleverantör.
Norrlandsgatan N:r 17, Stockholm.
CAKES oeh Biscuits
fl finnas hos de flesta hrr Kryddkrämare 1
i Stockholm.
SPISBRÖD,
I mänga sorter, oöfverträffade 1 välsmak
ock näringsvärde.
Till landsorten mot efterkraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0449.html
