Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 53. 30 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’________– ’ - – ■ ■ .
ING
VINNAN och
N:r 53 (263j Fredagen den 30 december 1892.
Stockholm. Gernandts Boktr. Aktlev.
5:te årg.
Prenumerationspris pr är:
Idun meu Modetidning och
kolorerade planscher.......... kr
fdun m. Modet, utan kol. pl »
Idun ensam ..................... . »
8 -
6 50
4: -
Byrå :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr,
(Aftonbladets nya hus.)
Prenumer sker i landsorten å post-
anstalt, i Stockholm hos redaktion
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG
Träffas å byrån kl. 12—1.
Allm. Telef. 61 47.
Ü tgifningsti d:
hvarje helgfri fredag
Lösnummerspris 15 öre
(yid kompletteringar).
Annonspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. tLediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad
Kärlekens språk.
^âÊëàrlekem språk är tåligt och mildi.
’iflf Larmar ej, rasar ej, störtar ej vildt
fram som en vårflods vatten.
Sakta det smeker likt sommarens vind
brännande panna och feberhet kind,
liviskar i striden med modersröst
styrkande tröst;
kväfoer det onda och dämpar det pockande,
bedjande, lockande;
aldrig det klagar, bannar och gråter,
1er och förlåter —
kärlekens språk, det milda.
Hugo Gyllander.
Torka tdrarne!
C’A \ u, som själf känt lyckan af att fä
I torka bort dina småttingars tårar och
att få dem att glömma de små sor-
ger och motgångar, som framkallat
dem, du, som sett deras tacksamma och strå-
lande blickar, då du varit i stånd att åter
bringa sol och glädje i deras lilla värld, du
skall säkert förstå mig, när jag säger, att
»torka tårarne» är ett af de många uttryck
från barnamun, som ljuda likt vacker musik
i föräldrars öron.
Att trösta och hjälpa barnen vid påkom-
mande bekymmer är både ansträngande och
tålamodspröfvande. Det kunde tyckas, som
om största delen af detta arbete, åtminstone
under barnens fem, sex första lefnadsår, skulle
utan fara kunna lämnas åt andra personer,
så att föräldrarne, särskildt modern, som ju
oftast tages i anspråk af de små, finge till-
fälle att spara sina krafter för de tider, då
sönerna och döttrarna råka ut för djupare,
mera verkliga sorger och i ändå högre grad
än under sin första barndom äro i behof af
faderlig och moderlig omvårdnad. Men här
gäller det, enligt min tanke, så oändligt myc-
ket mera än att för tillfället bringa tröst
med anledning af en skråma, en sönderbru-
ten leksak eller dylikt. Det gäller att för-
värfva och behålla barnens förtroende för
kommande år; det gäller att hos dem in-
planta en innerlig tro pä, att föräldrarne
hysa ett osvikligt intresse för allt, som rör
deras barn; det gäller att bli delaktig äfven
af de rika ämnen till glädje och lycka, som
ett sådant gemensamhetsförhållande skänker;
det gäller att lära barnen vägen till de hjär-
tan, som af naturen stå dem närmast. De
föräldrar, som vilja blifva för sina vuxna
barn allt hvad man kan fordra, att de skola
vara, som vilja trösta och bistå dem, när
lifvets läxa pressar fram deras tårar, eller
dela deras glädje, när lycka och framgång
strö rosor på deras väg, de måste, för att
hinna detta stora mål, med kärlek och al-
drig svikande intresse taga del äfven af de
smås förtroenden. Den mor, som vill utöfva
ett ädelt och godt inflytande på sina döttrar
och söner till och med då, när hennes röst
för alltid tystnat, bör under deras barndom
stå i ett sådant förhållande till dem, som
Stackelberg skildrar i den vackra dikten
»Min mammas förklädsband»:
Men bäst i sysslorna hon gick,
hon stannade och såg sig om —
ett leende, eD kyss jag fick.
•Tag vet så väl hvaraf det kom :
det var min späda barnahand,
som drog i hennes förklädsband.
Jag, som en annan, nâ’ngàng led —
ty smärta ingen undangår.
Om ögat eller hjärtat sved,
hvad mer! — jag torkade min tår,
såg glad ut och mitt sår förband
allt med min mammas förklädsband.
Att äfven barnens sorger, i förhållande till
deras utvecklingsstadium, äro ingripande i de-
ras själslif och lika intensiva som någonsin
de vuxnas, förbises allt för ofta. Man borde
ej bagatellisera de smås bekymmer och af-
färda dem med sådana uttryck som »spar
dina tårar, tills du bättre behöfver dem»
e. d. Det finns ju så många goda sätt
att härda det uppväxande släktet för lifvets
allvar och att förekomma pjunkig känslo-
samhet.
Barn ha ofantligt fina känseltrådar; de be-
höfva icke många gåDger bli afspisade med
hårda ord eller öfverlägsen världsklokhet, för
att de skola alltmera sällan söka tröst hos
far och mor och småningom törhända alldeles
upphöra därmed. Antingen sluta de sig då
inom sig själfva och förbli dystra och inåt-
vända kanske hela sitt lif igenom eller åt-
minstone så länge, tills det i deras väg
kommer någon, som lyckas framkalla deras
förtroende, och hvilken de då ägna all den
ömhet, som legat fördold hos dera. Eller
också ■—• det är ju en af barnanaturens väl-
signelser, att den har så stor lätthet att ac-
komodera sig — öppna de genast sitt bjärta
för och känna sig lyckliga hos hvem helst
annan, som med intresse hör på dem. Men
då beror det på en slump, om de råka ut
för ett godt eller dåligt inflytande. Det är
ju möjligt att föräldrar till sådana bara lyc-
kas en gång i framtiden återvinna deras för-
troende, men månne då bandet någonsin kan
blifva så fast och innerligt, som om det kny-
tes redan när den lille framjollrar sitt: »Tojka
tåjana, mamma!»
Det är alltid hårdt att förlora sina barns
förtroende. Men i synnerhet måste det kän-
nas smärtsamt, om man kan förebrå sig, att
man stött dem ifrån sig just då, när man
genom att deltaga i deras barndoms sorger
och fröjder kunde ha vunnit dem kanske för
lifvet.
Och om du nödgas lämna din plats pä
jorden, innan du haft glädjen att se dina
harn fullvuxna, hur mycket betydelsefullare
och innerligare blir icke det minne du får
lämna dem, om du den tid du var med
dem ägnade dem dina bästa krafter och var
deras förnämsta stöd.
Eller om en af dina små spränger sitt
jordiska hölje för att utvecklas i andra sferer,
tror du det då kan vara något värdt för dig,
att du gjort hans korta jordelif lju3t, varmt,
rikt och lyckligt, om förhållandet mellan dig
och honom varit sådant, att på din älskling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
