- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1893 /
12

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 13 januari 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 IDUN 1893
skönhet. Och lätt är att förstå, hur kvin-
norna, som naturligtvis bedöma och värdera
hvarandra uteslutande efter karaktärsegenska-
per, skola harmas, såväl öfver de medsyst-
rar, som täfla och kanske segra i täflingen
genom rent yttre företräden, som öfver män-
nen, hvilkas ytlighet i detta fall bär hela
skulden.
Men månne icke å andra sidan just hos
många af de bästa bland kvinnor finnes en
benägenhet att döma koketteriet för hårdt?
Och månne icke denna benägenhet beror på
ett förbiseende af skillnaden mellan ett i min-
sta möjliga måtto medvetet, taktfullt och vac-
kert koketteri samt å andra sidan de arter
af behagsjuka, som här ofvan betecknats så-
som oarter?
Efraim Rosenius.
%
EQålning i tusct\ och sepia.
För Idun af S. L.
S
et ser nog litet förmätet ut af S. L. att oför-
färadt fortsätta med sin »rådgifvande verk-
samhet» i Idun efter den lilla kontroversen i
liöstas med en af vårt lands erkända konstkritici.
Åtskilligt kunde nog ock S. L. ha att svara, men
åtnöjer sig med att säga, att vi, hr Georg Norden-
svan och S. L., stå på en något olika ståndpunkt.
Hr G. N. höjer, som sig bör, konstens fana högt.
S. L. törs ej ge sig in på de högre krafvens kapitel
— han är och förblir blott amatör och ger sig ej ut
för annat.
Ar denna åtskillnad mellan våra båda positioner
klar, tyckes det, som om för framtiden ej gärna nå-
gon ofrid kan komma i fråga.
Med målning med tusch eller sepia — s. k. la-
vering i tusch eller sepia — roar sig nog en och
annan af Iduns läsarinnor, och några ord därom
torde måhända vara lämpliga. (Se för öfrigt frågan
n:r 321 i Iduns n:r 50 för 1892).
Själfva tekniken är fullkomligt eller åtminstone
till allra största delen den samma som vid akvarell-
målning; samma slags penslar och papper kunna
också användas.
Färgämnena tusch och sepia kan man köpa dels
i bitar, dels flytande i flaskor, dels — åtminstone
hvad sepia angår — i tuber (kapslar). Att köpa dem
i flytande tillstånd är egentligen ej att tillråda och
det af flere orsaker. Lämpligast har jag funnit vara
att skaffa sig tusch i stycke och sepia i tub. Hvad
priset beträffar, så är det med afseende på tuschen
af synnerligen växlande karaktär, från 25 öre för
ett stycke »ordinär» till flere kronor för mer eller
mindre »äkta kinesisk tusch». Sepian har jag köpt
i tuber från Geo. Bowney & C;0, London. Små
tuber betinga ett |*r s af 25 öre. De räcka ganska
länge.
Om man vid tuschmålning köper sig tusch i stycke,
får man lof att rifva den, hvilket går så till, att
man i en liten porslins- eller glaskopp (färgkopp)
häller några droppar vatten (helt få), hvarefter man
under en stund rifver tuschstycket mot botten af
koppen. Man bör fortsätta med rifningen ungefär
så länge, att om man doppar en pensel i det rifna
och så stryker den mot ett papper, hela färgytan
blir fullkomligt svart. När detta är fallet, kan rif-
ningen anses vara fullbordad. Man bör då lägga
någon pappskifva eller annat, som sluter tätt till,
ofvanpå koppen för att förhindra dampartiklar att
komma i det rifna och äfven för att i någon mån
hindra afdunstningen, som i annat fall försiggår gan-
ska hastigt.
I handeln finnas färgkoppar af porslin, som äro
så beskafläde, att man kan sätta dem i hvarandra.
Under botten på skålarne finnes nämligen en ihå-
lighet, som svarar mot en fals på den öfre delen af
dem. Använder man dylika skålar, bidrager detta
i ganska hög grad till lyckade resultat, då eljes, om
man låter koppen med den rifna tuschen stå någon
tid, dam fastnar i och blandar sig med färgen och
sedan vid färgläggningen ofta åstadkommer fläckar
och ojämnheter.
När man nu tänker måla ett motiv i tusch (an-
taget, att behörig teckning föregått), går man till
väga på följande sätt.
Man tar först hänsyn till de allra ljusaste parti-
erna, de ljusaste dagrarne. Dessa måste utsparas vid
hvarje färgläggning. De partier, som beträffande
belysning, stå de förutnämnda närmast, utsparas där-
efter vid en senare öfvermålning, hvarefter man, föl-
jande denna princip, fortfar, anläggande allt mörkare
färgtoner ända till de starkaste skuggorna.
En ren porslinskopp fyller man tillräckligt med
vatten i förhållande till den yta, som skall färgläggas,
och flyttar medels en pensel något af den ofvan om-
talade, koncentrerade tuschlösningen öfver till vattnet,
rör om, så att blandningen blir jämn, och tillsätter
tusch efter behof. Man profvar då den beredda lös-
ningen på ett papper och börjar, när den befunnits
lämplig (i allmänhet blir en färgton ljusare, när den
torkat), färgläggningen. Då målar man med denna
första ton öfver hela teckningen, med undantag af
de partier, som skola utsparas hela tiden, d. v. s. de
allra ljusaste.
När denna färgläggning torkat, kan man verkställa
nästa. Man blandar i ordning en lösning, mer eller
mindre mörk (i alla händelser mörkare än den förra
tonen), och målar öfver det hela med undantag af de
förra gången utsparade partierna och de partier, som
med afseende på belysning stå närmast dessa.
Sedan fortgår man på samma sätt och efter samma
metod hela tiden och slutar med att — om så be-
finnes lämpligt — sätta i på behöriga ställen med
den koncentrerade tuschlösningen för att framställa
de mörkaste skuggorna. Med detta bör man i alla
fall dröja till allra sist.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
£<fö
Kvinnors affärer.
et är en allmänt känd sak, att kvinnor,
äfven de som visa synnerlig duglighet
inom den husliga ekonomien eller i
personligt praktiskt förvärf, ådagalägga en
ofta ödesdiger oförmåga, när det gäller att
förvalta sin penningeegendom. Om en ensam
stående kvinna vare sig genom eget förvärf
eller genom arf besitter ett kapital, hyser hon
ofta nog rent af motvilja att inlåta sig med
detsamma i bankaffärer och saknar förstånd
att praktiskt och säkert placera sina medel.
Hon föredrar då allt för gärna att öfver-
lämna sina affärer i enskilda personers vård,
där garantien naturligtvis aldrig kan blifva så
tillfyllestgörande, och vi behöfva ej gå långt
efter exempel, huru kvinnor genom sin god-
trogenhet i den vägen blifvit utsatta för de
kännbaraste förluster.
En institution, som tagit till sin uppgift
att i dessa och liknande fall under absolut
säkerhet och mot en ytterst billig afgift be-
tjäna den svenska publiken, är Stockholms
Enskilda Binks notariatafdelning bärstädes, som
sedan några år bedrifvit sin verksamhet un-
der alltjämt ökadt förtroende. Vi anse oss
synnerligen kunna anbefalla denna inrättning
särskildt åt alla ensamma kvinnor, som vilja
komma ifrån hvarje besvär och risk för för-
valtningen af sin egendom och ändock känna
sig öfvertygade, att densamma blir på det
samvetsgrannaste och för deras egen fördel
gynsammast besörjd.
Stockholms Enskilda Banks notariatafdelning
emottager mot kvitto värdehandlingar af alla
slag under sin vård och uppbär och redovisar
deras afkastning. Inteckningar blifva så till
exempel utan något besvär för ägaren i rätt
tid förnyade, skuldsedlar räddas undan pre-
skription, obligationsutlottningar efterses, aktie-
kuponger företes till inlösen, så snart de för-
falla, inteckningsräntor uppbäras o. s. v. Med
den lyftade afkastningen förfar notariatafdel-
ningen i enlighet med gifvet uppdrag, vare
sig denna skall insättas å deponentens räk-
ning hos bank, till deponenten försändas eller
eljes för hans räkning utbetalas.
Särskildt torde uppmärksamheten böra fä-
stas på de fördelar notariatafdelningen erbju-
der i fråga om förvaltning af förmyndare-
medel. Såsom bekant finnas, med undantag
för Stockholm, icke i vårt land några för-
myndarekamrar, afsedda att mottaga och vårda
omyndigas medel. Följden häraf har blifvit,
att i många fall myndliugarnes medel genom
oklok eller oredlig förvaltning gått förlorade.
Föräldrar och andra anhöriga hafva för när-
varande ingen annan utväg att vid sitt från-
fälle sörja för sina närmaste, som ej uppnått
myndig ålder, än att anförtro deras tillgångar
åt någon förmyndare. Äfven om det lyckas
härtill finna någon, för hvilken de hysa för-
troende, kan dock full trygghet icke på detta
sätt vinnas, då det ju alltid kan tänkas, att
förmyndaren aflider eller eljes sättes ur stånd
att fullgöra sitt åtagande. En institution,
hvilken i likhet med Stockholms Enskilda
Banks notariatafdelning erbjuder sig att för-
vara och vårda omyndiges medel, synes där-
för tillmötesgå ett verkligt behof.
Utbetalning af afkastningen sker i mån
som denna inflyter, hvarjämte redovisning till
förmyndarne lämnas halfårsvis.
En specialitet, som särskildt berör kvinno-
världeus intressen, rör s. k. äktenskapsförord.
I sin vanligaste form afser äktenskapsförordet
att till förmån för den blifvande hustrun un-
dantaga en större eller mindre del af hennes
egendom. Ett sådant förord blifver dock mer-
ändels illusoriskt, om ej denna egendom stäl-
les under särskild förvaltning. I få fall skall
man emellertid finna det behagligt, att för
utöfvandet af sagda förvaltning tillsätta en
särskild god man, hvilken så att säga kom-
mer att stå emellan makarne. Att däremot
deponera de ifrågavarande värdehandlingarna
hos notariatafdelningen, som äger att i öfver-
ensstämmelse med gjorda föreskrifter redovisa
den årliga afkastningen, skall helt säkert, på
samma gång det under alla omständigheter
blifver betryggande för hustrun, ej för man-
nen kännas såsom ett förödmjukande tvång.
Notariatafdelningen, för hvars omhänder-
hafda medel Stockholms Enskilda Bank utgör
en säker borgen, har i densammas hus
vid Lilla Nygatan sin särskildt inredda, syn-
nerligen eleganta och ändamålsenliga afdel-
niDg med brand- och dyrkfria hvalf till för-
varing af de anförtrodda värdehandlingarna,
elektrisk upplysning och bekväma små kor-
respondensrum för klienterna.
Alla kvionor inom landet, som äga ekono-
miska intressen att bevaka, torde taga i öfver-
vägande, huruvida deras fördel och säkerhet
icke bjuda att för desamma hellre anlita en
dylik allmän institution än enskilda, och vi
ha ansett det som en plikt att för dem en
gång framhålla denna viktiga sak.
Ur notisboken.
Den svenska kronprinsessan kommer att
vistas i Karlsruhe till denna månads utgång, hvar-
efter hon afreser till södra Italien. Hur länge vistel-
sen där kommer att räcka, är ännu ej bestämdt.
Hvad kronprinsessans hälsotillstånd beträffar har vid
konsultationen konstaterats en obetydlig ökning af
katarren, hvilket dock helt och hållet beror på vä-
derleken.

*


Höga gäster. Det danska kronprinsparet, prin-
sessan Louise samt prins Christian och prins Hans af
Glücksburg vistas för närvarande på besök vidhofvet
i Stockholm. Inom den högre societeten förberedas
flere lysande fester med anledning häraf.
*


^„nniTn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free