Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 10 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I D U N 45
»Skall du du gå dit in och reta upp dig
igen och låta Bertha och hennea fästman
stänga ut det ljus, som jag velat släppa in i
din hjärtekammare, med sina amerikanska rull-
gardiner?»
»Nej,» svarade Elli med handen på låsvre-
det, »jag ämnar be dem komma hit ut och göra
litet musik för oss. Jag kan inte komma i
jämnvikt i kväll, förrän jag har hört de ny-
förlofvade sjunga kärleksduetten ur Romeo och
Julia. Skratta åt mig, om du vill, men för
mig är det medikamentet visst mera verksamt
än din historia.»
Och så gick hon.
Professorskan smålog och sade för sig själf:
»Ungdom!» . . .
Det var en svag nyans af vemod i tonen.
v4/*
*T*
Kvinnornas världsutställning.
Brefkort från Iduns Chicagokorrespondent.
Grundvalen till den svenska byggnaden å Chicago-
utställningen är nu färdig. Sista handen lades där-
vid på själfva nyårsaftonen, och kommer arbetet
med uppförandet af byggnaden med det snaraste att
påbörjas. Enligt härvarande arkitekters åsikt, skall
denna byggnad genom sin originalitet och smakfulla
stil komma att väcka såväl beundran som stort upp-
seende. Den skall föra med sig en fläkt af Nordisk
själfständighet i smak och karaktär, en ton af Nor-
dens ljufva, smekande musik, »frusen», såsom ma-
dame de Staël säger, »till arkitektur.»
Äfven Chicago har, liksom Stockholm, haft sin
»Börsbasar» — Columbiabasar, som vi här kallade
den. Ändamålet med denna var att anskaffa pen-
ningar till uppförande af »Barnens byggnad»,
hvarest mödrar, som ämna besöka utställningen och
nödvändigt måste taga sina barn med, hvilket nästan
alltid är fallet här hos oss, kunna i säkerhet och
skydd lämna sina små älsklingar, under det att de
själfva i ro och lugn få tillfälle att beskåda utställ-
ningens många märkvärdigheter. Otvifvelaktigt blir
denna inrättning en verklig välsignelse för de tusen-
tals öfverarbetade och uttröttade stackars kvinnor,
hvilka ej ett ögonblick kunna lämna sina barn och
hem för att söka hvila och en smula förströelse.
Knappast någonstädes, hvar än jag än vistats, har
jag sett så många i förtid åldrade och utsläpade
kvinnor som just här i detta land, där kvinnan
säges endast befalla och icke behöfva att arbeta.
Emellertid var Columbiabasaren, som hölls i början
af sistl. december i mrs Potter Palmers palatslika
boning, i allo lyckad, och rika skördar inhöstades.
Det var den rika, lyckligt lottade kvinnan och
modern, som här gaf en skärf af sitt öfverflöd och
sin tid åt sin trötta medsyster i samhället för att
åt henne bereda en stund af verklig njutning och
vederkvickelse.
Man tror sig nu med visshet veta, att infantinnan
Isabella af Spanien med svit redan i april anträder
resan till Chicago för att såsom drottning Christinas
representant vara närvarande vid utställningens of-
ficiella öppnande i maj.
I anseende till den utmärkta och allmänt afhållna
svenska skriftställarinnan fru Eva Vigströms inväl-
jande till ledamot af »The Folk-Lore Congress», som
kommer att hållas härstädes nästk. juli månad, vill
jag med ett par ord nämna om själfva ändamålet
med denna kongress, såsom det uppfattas här.
Först och främst skall den verka för ett allmännare
intresse för studiet och beundran af folk-sägnen, folk-
visan samt mythologien, vare sig uppenbarad i kon-
sten eller endast fortplantad såsom tradition.
Vidare: för diskuterande af vissa frågor rörande
ofvannämnda ämnen, hvilka bäst kunna afhandlas
på ett möte, till hvilket jordens flesta folk sända
sina forskare i denna riktning.
Samfund, såväl som enskilda, hvilka ägnat sig åt
dessa studier, äro ombedda af den lokala komitén
(som bland andra består af: mrs Potter Palmer och
doktor Sarah Hackett Stevenson tillhörande The
»Worlds Fair Lady’s Commitee») att understödja
kongressens arbete, såväl senom bidrag och upp-
lysningar som genom uppgifter om deras resp. forsk-
ningar och samlingar. Att Sverige äfven på detta
område kan mäta sig med hvilket som helst annat
land på jorden, vet jag mer än väl.
»Iduns» prisuppgift »En resa till Chicago» blir
nog på det förträffligaste sätt behandlad af någon
hemma i Sverige. Men med stöd af min mångåriga
erfarenhet af lifvet och förhållandena i Chicago ön-
skar jag gärna gifva ett par råd att följas af hvarje
landsmaninna, som ämnar besöka utställningen. En
kvinna kan ensam i våra dagar resa världen om-
kring utan vidare obehag, men att komma till Chi-
cago, utan någon pålitlig person till mötes och hjälp,
är sannerligen, i hvilket fall som helst, men i syn-
nerhet under utställningen, att våga för mycket.
Ombesörj därför före afresan från Sverige, att en
dylik person blifver noggrant underrättad, när resan
företages, samt telegrafera genast vid framkomsten
till Newyork, hvilken järnvägslinie ni tager samt
dag och timme, då ni ämnar anlända till Chicago.
En ensam kvinna kan icke gärna för någon längre
tid, utan en mängd obehag, bo på hotell, utan
skulle jag råda till inackordering i någon känd
privatfamilj.
En ensam kvinna kan knappast under några om-
ständigheter utan manlig eskort besöka publika
nöjen såsom teatrar, konserter m. m, eller andra
sevärdheter. Under utställningen blir en manlig
följeslagare en ren nödvändighet såväl som skydd,
hvilket nog är af nöden, samt som vägvisare, ty af-
stånden här äro förvillande långa, och den person-
liga säkerheten lämnar redan mycket att önska.
Chicago är i intet likt Europas större städer, där
man möjligtvis kan reda sig på egen hand. I Chi-
cago måste man hafva någon, som man kan lita på,
att hjälpa sig till rätta. Hvad garderoben beträffar
vågar jag råda att icke taga för mycket med, dock
framför allt en varm promenadkostym, oumbärlig
vid våra så föränderliga temperaturförhållanden.
Första delen af sommaren, vanligen ända till mid-
sommar, är kall och blåsig, då däremot i juli en
nästan tropisk värme inträder. I min tanke äro
maj och juni eller sista delen af augusti och septem-
ber i afseende på väderleksförhållandena att före-
draga för ett besök på Chicagoutställningen.
Var försiktig med reskassan; ställ penningarne
för uppehållet i Chicago på någon välkänd svensk
bank.
Signe Ankarfelt.
Vår pristäfling.
duna Chicagopristäfling sysselsätter för
,?JI närvarande allas tankar, hög och låg,
ung och gammal, öfver hela Sveriges
rike allt ifrän Ystad intill Haparanda. Att
idéen har slagit lifligt an, därpå få vi dag-
ligen allt talrikare bevis. Hvem kan för
öfrigt undra därpå, att snart sagdt hvar enda
en, som kan stafva till sitt »fosterland», vill
vara med och fresta sin tur i en så ovanlig
täflan, där ju hvilken som helst kan vinna det
värdefulla priset!
Det allmänna intresse, som väckts till lif
af vår täfling, har också framkallat en form-
lig litteratur och till och med gifvit uppslag
till en smula industri. Kollegor inom pres-
sen i både hufvudstaden och landsorten ha i
kåseriets och novellens form gifvit uttryck åt
den nya »fosterlandsrörelse», som Iduns upp-
gift satt i gång, och Dagens Nyheters skämt
har verkligen blifvit sanning, då i många
tidningar företagsamma personer börjat an-
nonsera om »ord till salu». Att vi natur-
ligtvis ej hafva det minsta att skaffa med
dessa annonser, utan tvärtom tillbakavisat
dem af detta slag, som lämnats till införande
i Idun, faller af sig själft.
Ett och annat organ, som mer utmärker sig
för fortfärdighet att plöja med andras kalf-
var än för någon synnerlig själfständighet i
uppfinningsförmåga, har skyndat att efterbilda
oss och anordna liknande täflingar. Det är
dock först och sist Idun och dess »foster-
land», som ha företrädet i de täflandes gunst,
ty där veta de, att det vackra priset blir är-
ligt utdeladt, öch att de aktade prisdomare,
hvilkas namn vi meddelat, just äro de rätta
att samvetsgrant bedöma täflingsskrifterna.
Vi tycka väl, att det knappt borde be-
höfva nämnas, men efter flere bref ingått med
förfrågningar i den riktningen, svara vi, att
naturligtvis ingen af vår redaktion eller den
närstående personer komma att deltaga.
Men eljes skola alla, alla vara med! In-
gen bör försitta ett så godt tillfälle, som
till på köpet är ett riktigt nöje. Att pre
numerera på Idun för ett halfår är ju ej
hela världen, och de många, som sedan gam-
malt känna och hålla af tidningen, intyga
nog gärna, att den ärligen söker vara till
trefnad och nytta. Mer än fullgod valuta
för två och femtio, bara det!
Då många uppmaningar, särskildt från
norrländska orter med långsamma kommu-
nikationer, ställts till oss att utsträcka ti-
den för prenumeration litet längre, vilja vi
gå dem till mötes så långt vi kunna. Hvar
och en, som före den 20 dennes prenumere-
rat för minst ett halfår på Idun, må således
äga rätt att deltaga i täflingen.
Skjut därför icke upp med den saken
längre. Hvarför skulle icke Ni vara med,
när alla andra äro det? Och hvarför skulle
ej Ni kunna vinna priset lika väl som någon
annan ?
Det bästa åt våra barn.
Af Hanna Kamke.
,/fji etta är ju ett godt ord, och mången
1UI öm moder sträfvar samvetsgrannt att
uppfylla det, äfven om hon därvid
själf får umbära och försaka. Och
l sannt är, att barnet verkligen bör få
det bästa, som kan åstadkommas, både hvad
kroppens och själens vård beträffar. Men
åsikterna äro tämligen delade med afseende
på hvad som verkligen är det bästa, och
man får tyvärr se mödrar, som så missförstå
den satsen — för våra barn är blott det
bästa godt nog — att de ständigt söka gifva
dem den läckraste, dyrbaraste mat, de finaste,
modernaste kläder och de präktigaste lek-
saker.
Bäst för barnet äro dock ej läckra, dyra
rätter, utan en sund, enkel, om ock kraftig
näring. Starkt kryddade födoämnen, delika-
tesser, spirituösa och för mycket sötsaker äro
skadliga, ehuru barnet visserligen, att döma
efter begäret, har behof af de senare. För
den skull bör man ej heller helt neka det
tillfredsställandet af detta behof, utan kan
då och då såsom en liten uppmuntran låta
det få en godsak. Gif litet, gif sällan, då
skall det glädja sig öfver det minsta och
med tacksamhet mottaga din gåfva. Tillåt
aldrig, att barnet, om det får själft taga sig
ett äpple, en kaka eller dylikt, gräfver i
skålen för att ta reda på det största eller
bästa, sådant är skadligt för barnet och ser
illa ut samt väcker hos gästerna berättigade
tvifvel på ett sådant barns goda uppfostran.
För öfrigt är det alls inte själfklart, att
barn skola få med af allt, hvad de se, och
allra minst att de skola vara de första vid
bordet. Det finns väl knappt någon obe-
hagligare bild än en bjudning, där husets
barn tränga sig fram mellan gästerna, med
begärliga ögon betrakta läckerheterna och
med ord eller blickar tigga att få smaka, ofta
till och med innan någon annan ens hunnit
taga sig. Jag frågar hvem som helst, om
hon med angenäma känslor äter en bit kaka,
när bon känner, hur den med giriga blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
