Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 17 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 I D U N 1893
gamla skor. Därinne i det mörka rummet
hade han också en besynnerlig blandning af
de mest olikartade föremål, dels uppställda
pä en bred hylla, som löpte längs den ena
väggen, dels placerade pä golfvet — ett an-
tikvariat i smått — och det var denna sam-
ling, som tilldrog sig största uppmärksamheten.
»Men hvad skall ni dä göra med alla
dessa gamla saker,» frågade en dag den lilla
blonda timmermanshustrun från huset midt
emot. »De där kopparna t. ex., som inte ha
några öron, så att en hygglig människa knappt
kan hålla i dem, ifall man skulle dricka
kaffe ur dem? Och det där gamla fatskräl-
let se’n, som har lika många sinkor, som ni
själf har rynkor i ert ansikte? Hvad ska’
ni med det att göra?»
Ebenezer log ett bredt, medlidsamt leende.
»Göra geschäft med dem, lilla frun. Göra
geschäft. Det finns kanske en och annan,
som tycker mera om de där gamla pjäserna
än om allt det granna, nymodiga krämet i
bosättningsmagasinen. »
Timmermanshustrun ryckte på axlarna och
tänkte med välbehag på sitt halfva dussin
koppar därhemma i skänken. Tänk, hvad
de ändå voro mycket vackrare. Med riktiga
guldkanter och kulörta blomkvistar. De där
öronlösa, bukiga tingesterna ville hon då visst
inte hafva i stället, om hon också finge en
hel krona i mellangift.
Snart var den första nyfikenheten stillad,
men likafullt hittade man vägen till »Elfen-
bensnäsan» med sina slitna skodon, ty man
hade nu kommit underfund med, att han var
billigare än någon annan lappskomakare i trak-
ten — ja, han hade ibland vägrat att taga
betaldt för sitt arbete, om han såg, att kun-
den hade svårt att komma ut med betalnin-
gen. Ett par gånger hade man till och med
funnit väl inlindade silfvermynt inpetade längs
fram i tån på någon usel gammal stöfvel
eller känga, som gått igenom hans konstför-
farna händer, och gjorde man försök med att
återlämna den funDa skatten, skakade han
blott på hufvudet och sade:
»Den katten, den katten! Han är dock
ett förunderligt djur!»
Ingen kan därför undra på, att katten
under sådana omständigheter snart blef lika
populär som hans herre, och det fanns mera
än en af grannarne, som var nog enfaldig
att tro historien och skulle varit glad öfver
att äga en sådan sparbössa.
Också gjorde en ung, förhoppningsfull man
i grannskapet ett dumdristigt försök att sätta
sig i besittning af det märkvärdiga djuret,
men måste snart släppa sitt byte och gick
ifrån striden med många och föga ärofulla
blessyrer.
Så gick tiden framåt, och «ElfenbensBäsan»
hade nu bott i gränden nära ett år samt un-
der tiden blifvit allt mera afhållen af dem,
som kommo i beröring med honom. Besyn-
nerlig var han, det kunde då ej förnekas,
och ändå besynnerligare såg han ut, men
trots detta, hade han emellanåt en sådan vär-
dighet i sitt sätt, att till och med grannska-
pets värsta tjufpojkar fingo munnen tillstop-
pad, om de någon gång blefvo frestade att
roa sig på hans bekostnad. Benämningen
»Elfenbensnäsan» hade nu nästan öfvergått
till ett hedersnamn och var långt mera po-
pulär än namnet Ebenezer.
Mot slutet af den andra sommaren kom
timmermanshustrun en dag in till Ebenezer,
blek och förgråten. Hon ledde sin lilla flicka
vid handen och bar dessutom på en korg,
som hon varsamt satte ned framför juden.
»Hur är det fatt,» sade denne och såg
upp från sitt arbete, »några skor, som be-
höfva nya lappar?»
»Nej, nej,» sade hon sorgset. »Inga skor.
Yi få nu slita på trasorna så länge. Gub-
ben min ligger på lasarettet sedan en vecka
tillbaka, och Gud allena vet, om han nà’nsin
blir karl att ta itu med sitt arbete igen.
Han föll ner ifrån ställningen och skadade
sig mycket illa. Det är inte mycket med ho-
nom nu, ska’ jag säga.»
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
Några ord om Sveriges enda kvinnliga
trädgårdsskola.
^om jag tror, att många mina medsystrar sväfva
i okunnighet om, att i Sverige finnes en träd
gårdsskola, där äfven kvinnliga elever mottagas, an-
ser jag det vara lämpligt att i Idun, »damernas
egen tidning», låta dem få några korta notiser om
densamma.
Norrvikens trädgårdsskola,o med vackraste läge,
nära Bråviken, ’/« mil från Aby station, har nu fort-
gått i 2 år. Den är indelad i två kurser, en ett-
årig, en tvåårig — den senare afsedd för dem, som
tänka helt ägna sig åt trädgårdsskötsel. Kurserna
börja 15 januari och fortgå med 14 dagars sommar-
lof till 15 december. Undervisningen sker dels te-
oretiskt, dels praktiskt. De unga flickor, som hit-
tills besökt skolan, ha lagt hand vid de flesta prak-
tiska arbeten — naturligtvis ej de tyngsta och gröf-
sta —- och funnit det både nyttigt och nöjsamt.
Då det tycks råda allmän förvåning öfver, att
det vintertid kan finnas arbete vid skolan, ber jag
att få särskildt påpeka, att just den här tiden äi
synnerligen viktig, då de flesta förökningar nu för-
siggå, tidig drifning af vin, persikor etc. börjar, om-
planteringar verkställas m. m. In i februari till-
kommer fruktträdens beskärning etc.
Äfven höstmånaderna pågå diverse arbeten af vikt,
så att det är öfverflödigt att under den kalla årstiden
bevista skolan, skall ingen tro.
Då »trädgårdsfrågan» äfven blifvit vår och vi
fått tillträde till ett nytt verksamhetsfält, böra vi
söka bli kompetenta att där fylla vår plats och
fylla den väl och därigenom bidraga till trädgårds-
skötselns höjande i vårt land. Ett bebjärtansvärdt
mål — eller hur, mina läsarinnor?
—a.
Ur notisboken.
Kjvinnointressena vid riksdagen. Som vi
redan nämnt, har grefve Hamilton i en motion i
Andra kammaren föreslagit en ändring i 9 kap. 1
§ mom. 2 giftermålsbalken, hvarigenom hustru i
regel skulle få dispositionsrätt öfver sin i boet in-
förda egendom. Denna paragraf skulle då få föl-
jande lydelse: Öfver egendom, som hustrun infört
i boet eller som under äktenskapet tillfallit henne
genom gåfva eller testamente med villkor att den
skall tillhöra henne, så ock öfver afkomsten af sådan
egendom, råder hustrun, där ej, hvad angår egendom,
som är gifven genom gåfva eller testamente, annor-
lunda blifvit om förvaltninger föreskrifvet. Kan
hustrun genom eget arbete något förvärfva, däröfver
må hon ock råda.
Hustruns ställning vid konkurs har enligt hittills
gällande paragrafer i konkurslagen varit sådan, att vid
förhör inför rätten eller domare hon varit skyldig
biträdas af en af rätten eller domaren tillsatt god man.
I en af k. m:t till innevarande riksdag afgifven pro-
position har ändring härutinnan föreslagits, i det att
i § 140 i konkurslagen göres ett tillägg af innehåll,
att ofvanämnda förordnande af god man ej må mot
hustruns bestridande meddelas.
En kvinnlig Chicagostipendiat. Chicago-
stipendiinämnden har nu upprättat förslag till för-
delning af statens resestipendier till Chieagoutställ-
ningen. En kvinna har ihågkommits, nämligen den
bekanta slöjdinspektrisen fröken Hulda Lundin, med
ett stipendium på 1,000 kronor.
Från förenta staternas inre departements under-
visningsbyrå har till fröken Lundin ingått kallelse
att såsom vicepresident deltaga i den kongress för
skolfrågor, hvilken kommer att hållas i Chicago
nästa sommar i samband med den stora utställningen.
Fröken Lundin har antagit kallelsen.
«
En hundraåring. Ett jämnt sekel fyllde i
måndags Charlotta Wilhelmina Fürstenhoff, dotter till
kammarmusikus J. G. Fürstenhoff. Den gamla,
hvilken sedan 6 år tillbaka vistas på det s. k. Drott-
ninghuset, asylet för ålderstigna kvinnor, Johannis-
gatan 16, är oaktadt sin höga ålder vid den full-
komligaste hälsa och vet att med fullkomlig minnes-
klarhet berätta om händelser, som passerat för många,
många år tillbaka. Hon mottog på sin hedersdag
många besök och lyckönskningar från när och fjär-
ran, bland dessa senare från både konungen och
drottningen. Det torde hända, att vi återkomma
för att närmare presentera den gamla för Iduns lä-
sarinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
