Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 17 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bmn
yiNNAN
Millie
s ..... -
- sangs
N:r 11 (274) Fredagen den 17 mars 1893. 6:te årg.
Prenumerationspris pr år:
Mun med Modetidning och
Ii.yra :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr.
(Aftonbladets hus.)
Redaktör ock utgifvare :
FRITHIOF HELLBERG.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Aiiiionspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Mun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50
Mun ensam ................................. » 5: —
Prenumeration sker å alla post-
anstalter i riket.
Träffas å byrån kl. 12—1.
Allm. Telef. 61 47.
Lösnummer8pris 1 5 öre
(lösn:r endast för kompletteringar)
Amelina Sterky.
jœjj tt arbetsfält, som
H|n äfven under de
1 A hetsigaste strider
om det rätta om-
rådet för kvinnans verk-
samhet aldrig blifvit hen-
ne förnekadt, är sjuk-
vården. I hemmet kom
sjukvården helt naturligt
på hennes lott, då hen-
nes plats först och för-
nämligast var där. Men
äfven när hon som barm-
härtighetssyster vandrade
från den ena sjukbäd-
den till den andra, när
hon, trotsande faror och
vedermödor, följde i kri-
garnes spår för att taga
vård om de sårade, eller
när hon i lasarett och
hospital oförtröttadt va-
kade vid sjuksäng och
dödsbädd — äfven då
sade man, att här var
hennes rätta plats. In-
gen ifrågasatte då, att
hennes krafter ej skulle
räcka till både arbete
och nattvak. Det var
blott när hon steg fram
och ville taga del i det
lönade arbetet, som mot-
ståndet kom ; det var
när hon dristigt sträckte
sin hand efter några af
de fullmogna frukterna
på kunskapens träd, som
det blef tal om, att detta
icke passade för henne.
Men det, som skall
fram, det går fram, huru
än människorna spjärna
mÊËm
Mimik ftl
«i
och arbeta däremot. Och
så står nu saken, att ve-
tenskapens portar öpp-
nat sig äfven för kvin-
norna, och att äfven de
yppersta frukterna på
kunskapens träd äro utan
åtskillnad till person till-
gängliga för enhvar, som
har förmåga att tillägna
sig dem!
Det har dock ickelänge
varit så. Och de unga,
de, som nu få tillfälle
att lära allt hvad de
önska, att se och höra
så mycket upplysande
och förädlande, som haf-
va frihet att förvärfva
hvilka kunskaper de än
kunna önska sig, de veta
ej och förstå kanske ej
ens, huru det kändes för
dem, som med ett brin-
nande begär att lära, att
fylla sin själ med högre
och ädlare tankar, dock
ständigt höllos tillbaka
och öfverallt funno
stängda dörrar, därför att
de icke föddes till sam-
ma frihet som sina brö-
der. Dessa unga hafva
ingen aning om de stri-
der, som måste genom-
kämpas, innan medfödda
anlag fingo lof att knapp-
händigt utveckla sig.
Och de, som nu på sin
bana finna få eller inga
stötestenar, drömma <
om de hinder, som
andra blifvit undanröjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
