Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 17 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 f D U N 83
framåt än, liksom i barndomen, till ett önsk-
ningsmål. Ödet förde mig till samma stad,
hvarifrån min forne vän, magistern, haft så
svårt att slita sig, och där faDn jag, genom
bekantskapen med en framstående kirurg, till-
fälle att, trots bristande kunskaper i latinet,
dock vinna en, om ock anspråkslösare utbild-
ning i den gren af läkareyrket, som alltid
lockat min håg, nämligen kirurgien.»
Sedan Amelina vid mycket unga år för-
lorat sitt eget hem, och innan hon kom till
det, som till sist blef hennes, hade hon med
den henne egna energien lyckats förskaffa
sig så mycket kunskaper, att hon kunde an-
taga plats som guvernant. Men detta till-
fredsställde henne ej i längden: det hon skulle
göra, ville hon göra helt, och hon slog sig
på att studera musik med den framgång, att
hon vid musikaliska akademien med »ut-
märkt beröm» bestod profvet både i piano-
spelning (för van Boom), harmonilära och
musikens historia samt var en af de fyra
blifvande elever, som vid denna examen af
dåvarande prins Oskar, akademiens præses,
offentligt med beröm omnämndes. Då den
förändring i hennes öden, som ofvan antyd-
des, inträffade, afstod hon emellertid sin plats
åt en annan aspirant, en medellös flicka.
I höst börjar hon sin verksamhet som före-
ståndarinna för den förut omnämnda kursen
för fältskärselever i Stockholm, där hennes
arbete utan tvifvel kommer att medföra väl-
signelserika frukter. Hennes praktiska och
administrativa förmåga vann stort erkännande
i Upsala, där hon under ett par år hade
hufvudsakliga ledningen af den därstädes af
föreningen »De fattiges vänner» upprättade
understödsbyrån. Man måste lyckönska Fre-
drika Bremer-förbundet att vid sin verksam-
het hafva fästat en så både intelligent och
praktiskt utbildad kvinna, hvars enda och
mest brinnande önskan är att så mycket som
möjligt och i möjligaste vidsträckta mån
kunna gagna sina medmänniskor.
Mathilda Langtet.
Häxan.
%mÉj jag gick, där furor stänga
"’‘Of för mitt öga månens klot,
ej jag gick, där klippblock hänga
öfver vägen som till hot.
Ej det var, när midnatt klingar
ut från tornets kopparmund
och till bundna andar bringar
burl om frihet för en stundi
Ej hon växte upp ur sanden,
ej hon skrämde med sin röst,
ej hon hade klor på handen,
ej hon hunnit lifvets höst.
Nej, jag gick där rosor gunga,
och berusa med, sitt prål,
och där vattenkonster slunga,
ut sin sådd i marmorskål.
Och det var, när molnen dröpo
utaf morgonljusets färg,
just som nattens skuggor kröpo
bakom horisontens berg.
Hägg och björk sig undan böjde,
fram hon kom med blick i brand
och emot mig lekfullt höjde
trollspöt i sin hvita hand.
Hennes hår var liksom solens
glans på böljegungad säj,
daggjuveler prydde kjolens
silkesmjuka spindelväf.
Uti kindernas ovaler
blodets purpurvätska sjöd;
fram hon skred på guldsandaler
uti doft och morgonglöd.
Hennes röst, af vinden buren
öfver junifagert land,
lät som ton från rörflöjt, skuren
vid en paradisisk strand.
Hennes trollspö tnig berörde,
strax i ljus försmalt min sorg;
sein vid handen hon mig förde
till sin stråilomflutna borg.
Där, i rymder, evigt klara,
lifvets epos hon mig skref
uppå stanser, underbara,
tills min själ förhäxad, blef.
Men när jag försökte fånga
dikten, som på pränt hon satt,
föll den uti spillror många
vid, min häxas kalla skratt. ..
Så hon går i lifvets vårai;
länkår män’skor vid sin tron,
bländar, rusar och bedårar
och, bär namnet: Illusion!
Ernst Högman.
ty
Ett ord i sinom tid.
/(Ki nder rubriken Fusk förekommer i »Idun»
n:r 8 en artikel, som förtjänar den
största uppmärksamhet på grund af den
belysning, som däri kastas öfver skollifvet
och som nog är ägnad att väcka såväl all-
varliga frågor som djupa bekymmer hos
hvarje människa, hvilken gifver akt på sam-
hällslifvets skiftande företeelser.
Redan farhågan, att ofantliga luckor och
brister måste uppstå i ungdomens kunskaper,
då »fusk» öfvas, är nog för att väcka be-
kymmer, då man besinnar, hvilken tid, huru
mycket arbete, huru många krafter här slitas
upp, och huru stora summor här ödas för
barn- och ungdomsundervisningen. Och dock
äro bristfälliga kunskaper den minsta del af
det elände, som måste alstras genom ett så
genomgående system af bedrägeri.
Ty hvad är väl det, som förf. beskrifver,
om ej en rent af sportmessigt odlad och upp-
drifven färdighet i lögn och bedrägeri?
Det är sannerligen en allt för allvarlig
sak, som här afhandlas, för att man med
godt samvete skulle drista sig på förskönande
omskrifningar.
Den, som känner sig böjd för att vilja
tillskrifva förf. af »Fusk» öfverdrifter i sin
skildring, behöfver bara samtala med skol-
ungdom eller blott höra de skolpliktiges in-
bördes samtal för att få visshet om, att i
•denna punkt är lögnen adlad till idrott och
bedrägeriet till sport hos pluraliteten af de
unga, liksom smuggleri och försåt för tull-
bevakningen voro idrott och sport hos forna
dagars lurendrejare.
Författaren beskrifver fusket i en goss-
skola, men tala bara med flickor, som sluppit
ut ur skolan — den lägre eller högre —
och I skolen finna, att samma slags sport
idkas i flickskolorna.
Under åren mellan 1879—1889 biträdde
jag med undervisning i en flickskola i vårt
hem, och det var i hög grad nedslående att
se, hurusom hvarje barn medförde från de
skolor, hvari det förut hade gått, stark bö-
jelse för ifrågavarande sport. Denna böjelse
kunde dock icke få någon näring i den
krets, dit uybörjarne nu kommit, ty skolan
var så inrättad, att ingenting kunde uppnås
med tillhjälp af lögn och bedrägeri. Barnen
lärde sig snart förstå, att de kommo i skolan
för att höra och lära något, som var dem
själfva till glädje och gagn och icke för att
genom minsta möjliga ansträngning och ar-
bete vinna utmärkelser.
Det inträffade aldrig, att någon elev med
8undt förnuft återföll i sina tidigare bedrä-
gerier, sedan undervisningens mål blifvit dem
klart och de fattat kärlek till de kunskaps-
ämnen, hvari de undervisades. Men däremot
hände det några få gånger, att skolan erhöll
nya elever, som genom en sammansmältning
af naturlig obenägenhet för bokligt vetande
och en mångårig vana att i andra skolor ha
ljugit sig fram, icke mera kunde lägga bort
osannfårdigheten, vare sig i skolan, bland
kamraterna eller i hemmen.
En så allmänt utbredd och öfvad osed
uppkommer naturligtvis icke utan någon or-
sak, som måste finnas gömd i våra skolor,
och man tvingas ovillkorligen till att fråga:
hvar ligger den förborgad?
Aro månne läroämnena af den beskaffen-
het, att barnatanken icke förmår fatta dem?
Eller framställas de måhända så torrt och
andefattigt, att de icke kunna gripas af bar-
nens fantasi och verka på känslan, utan
blott och bart måste fästas i minnet medels
namn och årtal, liksom döda insekter fästas
fast i små lådor medels nålar och stift?
Med ett ord, är det ledan, ledsnaden som
föder fusket?
Eller har måhända detta sin rot i ett
starkt begär efter att, till hvad pris som
helst, vinna utmärkelse, bli förflyttad till en
högre skolklass, få höga betyg och möjligen
kontant belöning för sina förmenta kunska-
per? Eller är det alla dessa ting, som sam-
verka till det ifrågavarande onda?
Dessa och kanske ännu flere frågor tvingas
man till att göra, då man ser, hur fusket
blifvit så inbitet i ungdomens sinnen, att
lärjungar, hvilka undergå mogenhetsexamen,
måste öfvervakas så strängt, som om det
gällde att förhindra mogna brottslingar från
att smuggla in förbjudna varor i ett fängelse.
Man tycker, att blotta misstanken, att
en lärjunge, som njutit förmånen af en så
mångårig undervisning och ledning, kunde
umgås med tanken på bedrägeri, skulle vara
upprörande och kränkande för det unga
sinnet, men erfarenheten har ju visat, att
fusk idkas äfven vid dessa tillfällen.
Hvad förmå hemmen att göra för att
hämma denna förderfliga sport, som sätter
märken för lifstiden i många, mänga karak-
tärer? Ingenting eller nästan så godt som
ingenting under nuvarande förhållanden.
Ett barn kan vara sannfärdigt och sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
