Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 17 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
f DU N
1| kilo. Mången skickar tyvärr sin jungfru att köpa
för 5 öre af den och 5 öre af en annan sort o. s. v.
Icke nog med den stora misshushållning som ligger
däri — jag skulle finna det rent utaf generande.
Ett vänligt råd till unga, oerfarna husmödrar vid
hushållsinköp : tänk efter och skrif upp på en lapp
allt som skall köpas, på det att kryddor och dylikt
ej må behöfva köpas, just då de skola användas, som
tyvärr händer i månget hem. Frun sitter kanske vid
bordet och väntar på att soppan skall bäras in, då
jungfrun gläntar i dörren och ber att få tala med
henne, emedan det felas en brydda eller något dylikt
till soppan. Tidspillan och obehag för mannen, som
väl kunnat besparas!
För unga husmödrar faller det sig kanske litet
svårt att räkna ut allt, som skall vara till en veckas
hushållning i matväg. Handla då tvänne gånger i
veckan t. ex. onsdag och lördag eller tisdag och fre-
dag, men lägg då ifrån er hushållspenningarne i någon
ask eller dylikt; haf dem ej kvar i portmonnän, ty
då händer det så lätt, att man »lånar» af dem (kan-
ske mången gång till något, som lätt kan undvaras),
och sedan far det lof att knappas in allt hvad in-
knappas kan. Kom ej ihåg penningarne förrän den
dagen uppköpen skola göras.
Likaså bör man, så vidt man vill vara en riktig
hushållerska, ej gå hemifrån med den föresatsen att
ovillkorligen köpa den eller den maten, ty kanske
just den dagen tillförseln af något slag är ringa och
priset därå kanske dubbelt så dyrt som annars.
Som exempel härpå vill jag nämna: en dag äm-
nade jag handla strömming, men då den kostade 1: 50
pr val, köpte jag något annat i stället; dagen därpå
kostade den 75 öre. Då kunde jag ej underlåta att
utbrista: »Hur kommer väl det sig? I går kostade
den ju I: 50.» Fick till svar: »Jo, ser frun, i går
var det endast jag, som hade sådan, och då kan
man passa på och taga bra betaldt. Men i dag ha
nästan allihopa strömming, och det i massa!»
Hilda —gren.
1893
kartonger i akvarell och teckning, jämsides illu-
strerande samma sagor. De äro ämnade att inter-
folieras med broderierna till ett praktfullt Ander-
sens-album, som, engång färdigt, i sanning kommer
att bli ett lika dyrbart som ovanligt konstverk. De
unga artisternas bidrag äro samtliga af högt värde,
och om vi här blott i korthet och i förbigående
kunna nämna deras namn — K. Borgh, P. Seed-
land, A. o. Stockenström, P. Malmborg, A. Berg-
ström — så är det icke därför, att vi underskatta
deras medverkan, utan emedan Idun naturligtvis
främst har fäst sig vid det sällsynt konstnärliga
kvinnoarbetet.
Ärade läsarinnor i hufvudstaden, försummen för
all del ej ett besök! Utställningen pågår till och
med nästa tisdag, hvarefter den kommer att flyt-
tas till Göteborg.
4*
Konstnärskap i silke.
|n utställning af sällsynt art och största intresse
t — icke minst för våra damer — pågår för
närvarande i Konstföreningens f. d. lokal vid
Västra Trädgårdsgatan härstädes. Den omfattar
något af det mest fulländade af kvinnlig konst-
slöjd, nej, låt oss säga konstnärskap, man gärna
kan vilja se eller tänka sig.
Fru Emerentia von Stockenström, maka till
borgmästaren i Helsingborg, har företagit sig att
med en serie symboliska blomsterbroderier illu-
strera en del af H. C. Andersens sagor och har
därvid fört sin nål och sitt silke på ett sätt, som
väl må kallas fulländadt.. Samtliga broderier —
antalet är 21 stycken — äro utförda på hvitt kläde
och blommorna äro broderade i sina naturliga
färger efter lefvande modeller utan någon föregå-
ende teckning. Det är en glans och ett lif, som
äro fullständigt illusoriska, de finaste skiftningar
komma fram, bladen bukta sig, rosenknopparne
svälla och glöda, blåklockorna, genom hvilkas
tunna kalkblad ljuset spelar, tyckas dallra på sina
stänglar, och hasselhängena utandas sitt stoftfina
frömjöl, skimrande i solen. Den utsöktaste mål-
ning kommer här efter, ty silkets naturliga glans
och själfva textur äro så utmärkt begagnade, att
resultaten verkligen äro beundransvärda.
Mest är det ängsblommor och våra lundars vilda
växter, fru v. Stockenström afbildat, och deras
blyga poesi omramar lyckligt de väl funna citaten
ur den store naturskaldens älskliga sagor: »Hylde-
moer», »Aarets historié» — en förtjusande kvar-
tett blomstertaflor från de olika årstiderna —
»Engelen», »Den lilla Idas blomster» och ännu
flere. Men äfven orangeriernas praktinvånare
ha aflockats sin exotiskt svällande fägring, såsom
i blomsterbilden »Der er forskjel», där pendanterna
»somme der er til Stads» och »somme der er til
Næring» göra en dråplig verkan.
Man kan tänka sig, hvilket oerhördt arbete ned
lagts på dessa sällsynta konstverk, för hvilka den
åldriga mästarinnan — fru von S. är fyllda 64
år — nyttjat fem års tid, då man får veta, att i
ett enda litet blads yta af en lillfingersändas stor-
lek ofta begagnas 30 sorters silke och att endast
de schatteringar af grönt, med hvilka hon rör sig,
uppgå till närmare ett hundratal. Men så kan
man då ock fatta det framgångsrika resultatet,
när den minutiösa omsorgen som här ledts af ett
verkligt konstnärstemperament.
Kompletterande fru v. S:s silkesmålningar — ty
så skulle vi bäst vilja kalla dem —- har ett antal
yngre begåfvade artister åstadkommit en serie
Några ord om vår ”Gifter-
målsbalk.”
För Idun af Kuta Dalström.
(Forts.)
edan dess har arbetet på kvinnans fri-
görelse gått framåt, om än mycket lång-
samt.
Lars Johan Hierta, en af sin tids mest fri-
sinnade män, var en bland dem, som först
bragte på tal uti riksdagen kvinnans rätts-
lösa ställning i samhället och familjen.
Han möttes med ovilja, och hans första för-
slag i riksdagen föll, utan ättens diskuteras,
d. v. s. motionen tegs ihjäl.
Isen var dock bruten, sedan följde flere i
hans fotspår, och den ena lilla segern vanns
efter den andra.
Och nu, den dag som i dag är, har den
ogifta kvinnan nästan samma rättigheter som
mannen, om man undantager den politiska
rösträtten; men i och med det samma hon
blifvit vigd, mister hon alla sina nyvunna fri-
och rättigheter och blir omyndig som det min-
sta lilla barn.
»Sedan man och kvmna sammanvigda äro,
då är han hennes rätte målsman och äger
söka och svara för henne,» står det i »Gif-
termålsbalken ».
Bland de ifrigaste förkämparne för kvin-
nans frigörelse var baron Stackelberg, som
under en lång följd af år förde hennes talan
vid riksdagen.
Men utom riksdagen arbetade han med if-
ver för samma mål, särskildt genom sin lilla
ytterst satiriska och humoristiska diktsamling
»Träkol», som han utgaf anonymt. »Träkol
af Olof Stig» gjorde mycken både lycka och
nytta. Man läste den och skrattade åt den,
man fann, att många tänkvärda saker före-
kommo där under form af skämt. Och jag
för min del tror vi till stor del ha den lilla,
nu nästan bortglömda diktsamlingen att tacka
för de förbättringar i kvinnans rättsliga ställ-
ning, som inom kort visade sig i form af flere
s. k. »kongl. förordningar».
Den som ifrigast arbetade för »kvinno-
saken» under 60- och 70-talet var, förutom
de båda omnämnda L. J. Hierta och Stackel-
berg, riksdagsmannen Svensén, far till förfat-
taren Svensén. Men äfven flere andra riks-
dagsmän visade varmt intresse för kvinnan
och sökte få de lagar, som rörde henne, om-
arbetade till hennes förmån. Särskildt äkten-
skapslagarne ansågos redan då som alldeles
omöjliga, men äro icke dess mindre rådande
ännu i dag.
Med outtröttligt nit inlämnade Hierta m. fl.
motioner till nästan hvarje riksdag i detta
syfte. »Motionerna» komaio till »lagutskot-
tet», och där förmäler historien, att de ofta
rönte det ödet att bli kastade på golfvet. Då-
varande ordföranden, som just ej gjort sig
känd för att vara någon vän till nyttiga re-
former, ansåg dessa »kvinnomotioner» för de
onyttigaste bland de onyttiga.
Ar 1873 stiftades, på initiativ af L. J.
Hierta och hans dotter Anna Hierta, nu mera
fru Retzius, »Föreningen för gift kvinnas
äganderätt», som sedan sin början på ett verk-
samt sätt arbetat för sitt mål, nämligen den
gifta kvinnans förbättrade ställning i rättsligt
afseende.
I nder en lång följd af år har föreningen
troget gått i spetsen, då det gällt att föra
»den gifta kvinnans talan», och visat, huru
rättslös hennes ställning är både i staten och
i äktenskapet.
Dock hade den kunnat verka mera, om
den varit litet mindre »lärd», men mera popu-
lär i sina småskrifter.
Föreningens årsmöten jämte andra möten,
som den anordnat, ha dock varit mycket be-
sökta. För alla intresserade både män och
kvinnor ha de varit en samlingsplats, där man
i lugn kunnat diskutera de nya lagförslagen,
som inlämnats till riksdagen, och många kvin-
nor ha på dessa möten haft tillfälle att yttra
sig i denna för dem så ytterst viktiga fråga.
Där har den s. k. »Nya lagberedningens»
förslag till ändring af »giftermålsbalken»
blifvit dryftadt, och där har grefve Hugo Ha-
milton en afton uppläst sin lilla roliga histo-
ria om »Per och Stina» för att praktiskt visa,
huru »Nya lagberedningens» förslag skulle
gestalta sig i verkligheten. Den lilla histo-
rien var synnerligen rolig och mottogs ofta af
skratt och bifallsyttringar.
Genom sina skrifter har äfven föreningen
verkat mycket godt. Skrifterna ha dock ej
fått den spridning, som varit önskvärd, syn-
nerligast därför att de äro allt för »torra».
Men de ha varit alldeles ypperliga för alla,
soro verkligen velat sätta sig in i frågan, eme-
dan såväl motionerna som de vid riksdagen
förda debatterna om desamma finnas aftryckta
däruti.
»Nya lagberedningen» skulle nog helst se,
att kvinnorna, synnerligast de gifta kvinnorna’
hade så litet som möjligt reda på hela »gif-
termålsbalken» med ty åtföljande paktum eller
äktenskapsförord och boskillnad.
Jag villi förbigående nämna, att vilja nå-
gra af Iduns ärade läsarinnor ha närmare
reda på den saken, så skola de skafla sig
»Hufvudpunkterna af den svenska lagstift-
ningen om kvinnan» af Karl Staaff, Boken
är utgifven af »Föreningen för gift kvinnas
äganderätt» och synnerligen lättfattlig och
klar.
Få kvinnorna väl en gång riktigt klart för
sig, huru rättslösa de äro som gifta, så tror
jag ej de länge gifva sig till tåls med den
nuvarande »giftermålsbalken ».
Ordspråket säger: »Hvad kvinnan vill, det
vill Gud», det vill med andra ord säga, att
om kvinnorna allvarligt vilja en sak, så kunna
de äfven drifva den igenom, och därför kunna
vi hoppas, att om de själfva taga »gifter-
målsbalken» om hand, blir den ej länge kvar
i sitt oförändrade skick.
Vid riksdagen är det männen, som äro her-
rar, men ute i lifvet få de allt dela med sig
litet af makten åt kvinnorna. Det är där
dessa skola göra sitt inflytande gällande och
hjälpa de män, som vid riksdagen föra deras
talan.
Både i år och förra året inlämnades mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
