- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1893 /
107

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 7 april 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1893 IDUN 107
mörkaste sida, ty därigenom blir hustrun
iklädd ansvarighet för saker, som hon icke
känner till, när mannen ju ej behöfver un-
derrätta henne om sina affärsförbindelser.
Hustrun äter får ej utan mannens sam-
tycke och fullmakt sälja det ringaste af det
gemensamma boet, och om hon det oaktadt
gjort något aftal, kan mannen »rygga kö-
pet» d. v. s. göra det om intet. Likaså
kan mannen, om hustrun gör några skulder,
neka att betala dessa. Blott i några få fall
har hustrun rätt att röra det gemensamma
boet, såsom »om mannen är afvita eller
frånvarande eller förlöper hustrun», som det
står i lagen.
Den nytta hustrun har af sin »giftorätt»
blir sålunda nästan ingen, så länge mannen
lefver.
Först vid hans död, eller vid boskillnad
eller skilsmässa, får hon hälften af hans egen-
dom jämte fri förvaltningsrätt öfver sin del
och sålunda gagn af sin giftorätt.
Mannen har likaledes ensam bestämmande-
rätt öfver barnen och modern ej den ringa-
ste lagliga rätt att besluta om deras upp-
fostran o. s. v. Visserligen finnes det några
lagparagrafer, som synas tyda på, att äfven
modern har någon bestämmanderätt med,
men dessa paragrafer äro så dunkla, att de
kunna lämnas ur räkningen. Och vid en
tvist torde ej något afseende fästas vid mo-
derns yrkanden.
Äfven på annat sätt gör sig mannens måls-
mansrätt öfver hustrun gällande, på hvilken
»rätt» ytterst hans stora öfvervikt inom äk-
tenskapet grundar sig.
Om t. ex. en kvinna som ogift haft en
större affär eller något annat inbringande
yrke, så kan hon som gift ej fortsätta med
sitt forna arbete, med mindre än mannen ger
sitt skriftliga samtycke därtill och ikläder
sig ansvar för sin hustrus affärsförbindelser.
Men hustrun måste ändå med hela sitt en-
skilda handelslager ansvara för de skulder
mannen åsamkat det gemensamma boet.
Ofta kan det ju äfven hända, att det
finns en dotter inom familjen, och att denna
fyllt 21 år, då kandottern utan sin fars
och mors samtycke öppna handel eller drifva
någon annan affär, men modern kan ej, huru
duglig och driftig hon än må vara, företaga
sig det ringaste utan sin mans medgifvande.
Dottern är myndig, men hennes egen mor
omyndig inför den svenska lagen.
Och om hustrun före äktenskapet haft
några besparingar och dessa äro insatta i en
sparbank, på hennes egen sparbanksbok, så
kan hon ej taga ut dessa sina egna pengar,
utan mannen skall göra det för hennes räk-
ning eller ock lämna henne en fullmakt att
lyfta pengarna.
Mannen kan äfven hindra hustrun från
att i hemmet ha något inkomstbringande ar-
bete, såsom att gifva lektioner eller dylikt,
och detta på grund däraf att han »är herre
i sitt eget hus». —
Hustrun äger rätt att råda öfver hvad hon
själf genom eget arbete förtjänar. Denna
rätt fick hon år 1874, och den rätten är yt-
terst viktig, synnerligast för arbetarehustrur.
Förut ägde en supig och oordentlig man
med stöd af lagen rätt att taga sin hustrus
pengar och gå direkt till krogen och supa
upp dem. Och huru ofta var det dock ej,
som hela familjens väl berodde af hustruns
arbetsförtjänst.
Denna lag är äfven närmast tillkommen
just för att skydda den arbetande, gifta kvin-
nan.
Men äfven de förmögnare gifta kvinnorna
ha ett visst gagn af denna lag, emedan den
ger dem rätt att fritt råda öfver hvad de
möjligen genom eget arbete kunna förtjäna.
Men hustrun får endast använda pengarna
till sitt eget nöje eller välbefinnande, ty i
samma stund hon förvandlar dessa »klingande
mynt» i möbler eller en och annan lyx-
artikel, som kan göra det gemensamma hem-
met trefligt, så torde »rätten» att råda öfver
densamma öfvergå till mannen.
Om hon sålunda under en lång tid hop-
sparat sin arbetsförtjänst för att kunna köpa
ett piano, en spegel eller en vacker tafla,
så kunna mannens kreditorer taga den ny-
vunna skatten, t. o. m. samma dag den kom-
mit inom hemmets dörrar.
För att i någon mån mildra dessa miss-
förhållanden, som genom de nuvarande äkten-
skapslagarna råda, har lagen medgifvit tvänne
sätt för hustrun att skydda sin enskilda egen-
dom och kunna disponera öfver densamma.
Dessa båda »skydd» bestå i äktenskaps-
förord och boskillnad. Båda äro dock i det
praktiska lifvet ytterst litet skyddande, och
som mannens målsmansrätt ändå kvarstår,
är den gifta kvinnan gent emot lagen ändå
icke myndig och kan sålunda ej skydda sig
vare sig mot mannen eller dennes kreditorer,
om hon skulle behöfva det.
Äktenskapsförord skall upprättas strax före
vigseln i vittnens närvaro. Det måste vara
ytterst noggrant formuleradt och alla »Jaga
formaliteter» sedermera riktigt uppfyllas, ty
eljes händer det lätt, att det blir alldeles
värdelöst. Förordet kan endast göras om
makarnes giftorätt i boet eller om förvalt-
ningen af hustruns enskilda egendom. Det
måste dock uttryckligen stå i förordet, att hon
själf förbehåller sig rätt att äfven råda öfver
den egendom, som finns nämnd i förordet, an-
nars anses mannen få rätt att förvalta äfven
sin hustrus enskilda tillhörigheter. Äfven
anses att allt, hvad som efter giftermålet till-
faller hustrun, blir gemensam egendom, så-
vida det ej genom testamente eller genom
gåfva gifves åt henne enskildt och med för-
behåll, att hon själf skall råda däröfver.
Förordet skyddar dock blott egendomen,
så länge den bibehålies i oförändradt skick.
Om hustrun t. ex. för pengar, som enligt
förordet äro hennes, köper vare sig fast eller
lös egendom, så anses denna blifva gemmsam.
Eller om hon har aktier och obligationer och
säljer eller utbyter dessa mot andra, så torde
hvarken pengarna eller de öfriga valutorna
längre vara hennes, och ifall tvist om egande-
rätten skulle uppstå med »tredje man», så
är det antagligt, att hustrun förlorade sin
rätt öfver den egendomen.
Om hon däremot före vigseln har en egen-
dom och denna står upptagen i förordet, så
är och förblir egendomen hennes egen och
hon får själf taga afkastningen af den, ifall
hon förbehållit sig denna rätt. Likaså om
hon har ett kapital placeradt i en bank eller
på annat sätt gjort det räntebärande, så får
hon lyfta räntan och äfven använda själfva
kapitalet, huru hon vill och behagar, men
skulle det falla henne in att köpa något för
detta sitt kapital, så blefve antagligen detta
gemensam egendom. Och sålunda inskränkes
hon ånyo till att använda pengarna uteslu-
tande till helt personliga utgifter, såsom nö-
jen, resor o. d., likasom när det gällde hennes
egen arbetsförtjänst.
(Slut i nästa n:r.)
»Det är hälsosamt.»
Klädedräkten.
Det är hälsosamt att lämpa klädedräkten efter års-
tiden, d. v. s. att om sommaren välja en lät-
tare, om vintern en tyngre och varmare be-
klädnad.
Det är hälsosamt att härda kroppen. Att man det
kan, bevisa händer och ansikte, som från spä-
daste år utsättas för luften och all yttre åver-
kan. Hvad de uthärda, det kan också i all-
mänhet den öfriga kroppen efter någon härd-
ning tåla vid.
Det är hälsosamt att välja sina kläder så vida, att
luften har tillträde. Allt insnörande och sam-
manpressande är skadligt. Vida kläder äro till
på köpet äfven varmare än tätt åtsittande.
Det är hälsosamt att begagna låga klackar. Genom
höga styltor förderfvar man lätt sina fotter.
Det är hälsosamt att ofta vexla tvättkläder. De upp-
taga utdunstningarna från vår hud, hvilka som
afsöndringsprodukter från kroppen fortast möj-
ligt böra aflägsnas.
Det är hälsosamt att ofta och grundligt rengöra klä-
desplaggen.
Det är hälsosamt att alltid draga försorg om varma
fötter. Den som har varma fötter, skall för
det mesta hålla sig varm om hela kroppen.
De flesta förkylningar komma, som man vet,
underifrån.
Det är hälsosamt att nyttja rymliga och bekväma
skodon. Liktornar bli då ett okändt ondt.
Det är hälsosamt att välja sin hufvudbonad så lätt
som möjligt. »Kallt hufvud, varma fötter,» säger
ett gammalt ordspråk.
Det är hälsosamt att ha halsen fri och ledig. Kra-
gen och halsduken bära skulden för otaliga hals-
åkommor.
Det är hälsosamt att anlägga rena underkläder, då
man råkat i stark svettning. Svetten genom-
stöper linnet, och genom den härvid framkal-
lade afdunstningen aflores mycken värme från
kroppen. Faran för förkylning blir härigenom
synnerligen stor.
Det är hälsosamt att röra sig raskt, om man blifvit
våt, på det att därigenom muskelarbetet må er-
sätta den värme, som går förlorad genom af-
dunstningen.
Det är hälsosamt att välja sina underkläder af groft
linne. Yllekläder icke blott förvekliga, utan
förmå ej heller som linnet göra kroppen tjänst
som frottermedel. Däremot är ylle som ytter-
dräkt högst ändamålsenligt.
Det är hälsosamt och klokt att om sommartiden bära
ljusa färger. Mörka tyger insupa värmestrå-
larne vida mer än de ljusa.
Böhmiska folkbilder.
Tecknade för Idun af Sigrid Elmblad.
III.
Josephstadt.
8
et finnes tre sevärdheter i Prag, dem
ingen resande med lugnt samvete kan
förbigå: Hradschin, rådhusuret och den gamla
judekyrkogården. Stämningsrik är den stolta,
hela omgifningen behärskande kungaborgen
med sin präktiga götiska domkyrka och sina
historiska minnen; stämningsrikt är äfven det
sinnrika uret med sina tolf högtidligt defile-
rande apostlar, den vinkande döden och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free