Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 14. 7 april 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN ni
Det var ej lönt för mig att under årets lopp bjuda
min man den blodkorf jag lagat på hösteo, medan
bloden var billigast, nog köper jag emellanåt blod
till någon pudding, fast jag kanske denna tiden får
betala 1 öre mer pr liter, men jag har nu en gång
för alla skämt bort både min man oeh mina barn
med frisk mat.
Jag antar, att Lovisas barn äro så friska, att de
ej likt andra dödliga hemsökas af barnsjukdomar,
influensa och förkylningar ; två af våra barn hafva
varit klena en tid, och på denna tid ströko kr. 10: 82
endast till apoteket.
Jag vill nu till sist beröra den frågan, huruvida
det är rätt att uti en tidning, som läses aftusenden,
införa och söka inbilla dessa tusenden, att en man
(som medges ha varit bortskämd) samt hans hustru, 5
barn och jungfru kunna lefva sundt och godt ’af
mindre än 35 kr. pr månad. Det säkra är, att mån-
gen stackars liten fru, som likt mig söker att efter
bästa förmåga utlänka det billigaste och bästa som
kan förenas med hennes tillgångar och mannens
fordringar, men har svårt att få det att gå ihop,
kanske får fälla rätt bittra tårar öfver sin oförmåga
att likt Lovisa bereda sin herre och man
en god kost med vin, öl o. d. för hennes fabulösa
pris.
I eget och dessa mina medsystrars intresse beder
jag Lovisa förklara tillkomsten af dessa 144 tjog
ägg, som årligen omsättas i hennes hushåll; kanske
någon liten snäll tomte förhjälper henne till dem,
likaså med kläder till de 5 plantorna, ty om 48 kr.
pr år skola räcka att kläda 7 personer på, antar jag
den praktiska lilla Lovisa, likt våra stamföräldrar i
paradiset, får af löf binda dem ’skörten’.
Jag har under mitt äktenskap alltid fått höra ut-
af min man, det jag varit en välsignad liten hustru,
som ställt så förståndigt med min hushållning och
alltid gjort honom till nöjes ; i fredags, efter genom-
läsandet af Lovisas artikel, fick jag mina första snub-
bor öfver min oförmåga att spara. Jag tänkte då
på hvad mången till mig skulle få och beslöt att
bedja Lovisa spara oss dessa obehag.
Hjälper ej detta, bedja vi Lovisa taga våra man-
ner i inackordering en månad ; med tacksamhet skola
vi betala 4 kr. 38 öre pr styck och hoppas få dem
spaka och fogliga tillbaka.
Min erfarenhet är att på 20 kr. personen i må-
naden kan en familj lefva, utan vin och drickesva-
ror, därtill uppgår mina hushållsutgifter, jag håller
godt bord, köper allting kontant, går alltid på tor-
get själf och har alltid lagat all vår mat själf, så
vida jag ej varit hindrad af sjukdom. Min man och
vi hafva alltid god aptit och hafva för vana att äta
oss mätta. Jag har ej lärt mig konsten att koka
soppa på en spik eller att, likt komministern i
Småland, åderlåta grisen emellanåt för att få litet
tillökning i skafferiet.
Sist uppmanas Lovisa S. att enligt löfte till Iduns
redaktion uppgifva sin adress, så att intresserade
genom densamma kunna träda i personlig förbin-
delse med henne.
A. B.
läk-
Ur notisboken.
Till Chicago har nu i dagarne afrest slöjdin-
spektrisen vid Stockholms folkskolor fröken Hulda
Lundin för att ordna sin utställning vid världsex-
positionen samt deltaga i sommarens skol- och
kvinnokongresser därstädes. Under fröken Lundins
bortovaro uppehälles hennes befattning af f. d.
skolföreståndarinnan fröken Emilia Zander, leda
mot af Jakobs församlings skolråd härstädes.
•
Lärarinna i 30 år. Den 1 april 1863 till-
trädde lärarinnan vid Adolf Fredriks folkskola
härstädes Laura Lundström sin tjänst, hvilken
hon allt sedan innehaft. Med anledning däraf
samlades åtskilliga af hennes äldre och yngre
kamrater den 1 dennes på förmiddagen i hennes
hem för att betyga henne sin aktning och fram
föra sina lyckönskningar.
Ett vackert nndervisningsprof har i dessa
dagar aflagts i St. Denis i Frankrike af en hel-
singborgska, fröken Mona Möller, dotter af lektor
Astolf Möller. Fröken Möller, som omkring 2’/»
år i Paris ägnat sig åt undervisning, har nämligen
undergått lärarinneexamen för den högre under-
visningen (enseignement supérieur). Af 17 prof
blefvo 13 godkända.
*
Högre lärarinneseminariet. Med ändring
af bestämmelsen om att inträdessökande skall,
för att kunna antagas till elev, ådagalägga god-
kända kunskaper i samtliga de ämnen, som in-
trädespröfningeu omfattar, har regeringen medgif-
vit, att seminariets direktion må till elev antaga
äfven sådan sökande, som blifvit underkänd i ett
ämne, därest hon visat sig äga särdeles goda
kunskaper i andra ämnen.
Kvinnovärf. Till förestånderska vid Sofia-
hemmet under en tid af tre år har antagits frö-
ken Emilie Virgin.
Till husmoder vid det nya epidemisjukhuset har
hälsovårdsnämnden antagit fröken Wendla Keyser.
Fredrika Bremer-förbundets dräktre-
formförening höll den 29 mars sitt årsmöte i
förbundets lokal, under ordförandeskap af fru
Gurli Linder. Af årsberättelsen framgår, att fö-
reningens modeller varit utställda i Helsingborg,
Karlstad, Landskrona, Vexjö, Kristinehamn och
Upsala samt på Chicagoutställningen på Börsen i
november förlidet år. Full ansvarsfrihet bevilja-
des styrelsen. Till styrelsemedlemmar för nästa
år valdes fruarna Bendixson, Boklund, Bolin,
Gyllander, Palme och Scholander och till supple-
anter fruarna Cederschiöld och Humble samt frök-
narna Bergman och Palmqvist. Den af Fredrika
Bremer-förbundet valda tredjedelen a.f styrelsen
består af fruarna Berg, Jolin, Linder samt frök-
narna Gyldén och Lindbagen.
Handarbetets vänners sedvanliga vårutställ-
ning ägde rum onsdagen och torsdagen den 5 och
6 d:s. Utställningen omfattade bland annat två
fullständiga atlasbeklädnader, nya broderier och
modeller samt serier" af broderier och väfnader
från Handarbetets vänners skolor för konstsömnad
och konstväfnad. Dessutom exponerades en eld
skärm och en bård till ett sängdraperi. Dessa
senare broderier äro afsedda för en af rumsinte-
riörerna i svenska utställningsbyggnaden i Chicago,
nämligen sängkammaren, som först nu blifvit
färdig.
Teater och musik.
Kungl. operan. Till förmån för k. hofpakellets
pensionsinrättning gafs påskdagenfjärde symfoni-
konserten efter ett i allo intressant program. Huf-
vudnumret inledde konserten och utgjordes af
Anton Andersens symfoni n:r 2 i essdur. Denna
komposition har en gång förut utförts härstädes
och väckte redan då uppmärksamhet. Sedan dess
har densamma åtskilligt omarbetats, tydligen till
fördel för det hela. Motiven framträda nu kla-
rare och bestämdare, symfonien har blifvit mera
genomförd, och verkan af det hela blir mera
slående och imposant än förut. En synnerligen
framträdande egenskap hos denna komposition är
den ovanligt rika och gedigna instrumentationen,
hvarigenom hr A. visat sig fullt behärska orke-
sterns alla resurser. Kompositören, som själf an-
förde, rönte lifligt bifall efter hvarje af de fyra
satserna. Vidare utfördes tvänne mindre kompo-
sitioner af Soendsen, nämligen den poetiska och
romantiska legenden »Zorahayda» för orkester
samt en utomordentligt vacker romans för violin
och orkester. Violinsolot i sistnämnda stycke
utfördes högst förtjänstfullt af konsertmästaren
Zetterqeist. Programmets slutnummer utgjordes
af Griegs orkestersuite n:r 2 ur musiken till »Peer
Gynt». Den originella och karaktäristiska suiten,
som dock ej tyckes gå upp mot suiten n:r 1, väckte
det lifligaste bifall, särskildt andra satsen, »dans
af Dovregubbens datier», hvilken måste omtagas,
och den femte, den underbart sköna »Solvejgs
sang». Konserten, hvars senare afdelning leddes
af hr A. Hallon, var talrikt besökt.
Under inöfning att gifvas på k. operan redan i
nästa vecka är Meyerbeers »Profeten» med hr
Ödmann för första gången i titelpartiet.
I går skulle i k. operan af direktör August
Lindbergs sällskap från Göteborg gifvas Ibsens
nyaste stycke »Byggmästar Solness». Samma stycke
gifves äfven i morgon.
— Till förmån för k. teatrarnes pensionsinrätt-
ning hade hr Emil Hillberg på torsdag i förra
veckan å k. operans scen anordnat en föreställ-
ning, vid hvilken han, biträdd af artister från
Dramatiska teatern, uppförde José Echegarays tre-
aktsskådespel »Helgon eller vansinnig?» Detta
drama, som med skäl anses vara sin snillrike
författares kanske allra yppersta, hade aldrig ti
digare uppförts i hufvudstaden och det var därför
lätt förklarligt, att den lysande premièrepublik,
som den nämnda aftonen till sista plats fyllde
salongen, med största spänning motsåg tolkningen
al: den spanske dramaturgens gripande skapelse,
så mycket mer som personlistan å programmet
lät vänta, att densamma skulle blifva verket värdig.
I färger, sydländskt mättade och bjärta, ja, tör-
hända ibland väl skarpa för en nordisk publiks
kyligare temperament, men med en oemotståndligt
medryckande dramatisk kraft och lyrisk lyftning
skildrar författaren de bittra konflikter, i hvilka
den måste råka, som i ofullkomligheternas värld
söker handla fullkomligt rätt, omutligt lydande
sanningens bud för sanningens egen skull. Den
stora mängden af hvardagsmänniskor förmår ej
ens fatta en dylik idealism, och dess tillämpare
betraktas af världen som en omöjlig svärmare el-
ler mindre vetande — helgon eller vansinnig.
Hr Hillberg gaf af styckets hjälte, don Lorenzo
de Avendano en nobel och konsekvent genomförd
bild, som i Here af de skakande moment, hvarpå
skådespelet är rikt, verkade med äkta patos. Må-
hända hade det dock än ytterligare bidragit till
karaktärens begriplighet, om skådespelaren star-
kare markerat den så att säga andliga nervositet,
som väl måste tänkas gripa en människa, hvil-
ken så grymt slites mellan ångesten för sina kära-
stes välgång och sin abstrakt fordrande plikt.
Den därnäst mest kräfvande uppgiften, Juanas,
innehades af fröken Åhlander och löstes af den
begåfvade skådespelerskan med sann realism. Vi
hänvisa för öfrigt till de uttalanden, som beled-
saga hennes porträtt i detta nummer. Fröken
Janson gaf Inez’ parti med en känslighet och
värme, som äro allt lof värda. Fru Fahlman och
hr Örtengren bidrogo likaledes med förtjänst till
det helas framgång, hvilket dess sämre icke kan
sägas om hr Palme, som, hvad han nu än är, icke
åtminstone är någon spanskt eldig älskare och
därför också illa passade in i ramen. Hans plats
här hade obestridligen bäst fyllts af hr Skånberg.
I går torsdag upptogs Echegarays märkliga
drama med samma besättning å Dramatiska tea
tern, där det åter i morgon gifves.
Vasateatern, som senast med så mycken fram-
gång gifvit »Den sköna Galathea», »Kolhandlarne»
och »Dockféen», har nu åtminstone för någon tid
nedlagt dessa stycken och upptager i morgon
»Storhertiginnan af Gerolstein» med fru Anna
Pettersson i titelrollen.
Hofpianisten Moriz Rosenthal gaf på onsdagen i
förra veckan sin första konsert härstädes. Allde-
les okänd och utan att föregås af några storartade
reklamer kom han hit, denne väldige betvingare
af pianospelsteknikens orimligaste svårigheter. Och
som han därjämte kom vid den snart sagdt olämp-
ligaste tidpunkt, var det ej underligt, att han
möttes af en mycket fåtalig publik. De, som in-
funnit sig, märkte emellertid snart, att de här
hade framför sig en af konstens utvalde, hvilken
förstod att elektrisera sina åhörare ej endast ge-
nom sin fenomenala teknik, utan äfven med ett
sant konstnärligt föredrag. Och säkert torde vara,
att hr Moriz Rosenthal hvad det tekniska beträf-
far står oupphunnen af alla de samtida pianister,
som hittills besökt vår hufvudstad. För honom
synas inga som helst svårigheter existera. De
djärfvast sammanfogade passager utföras så lätt
som den allra enklaste skalgång, dubbelmotiv för
samma hand^ återgifvas så klart och distinkt, att
ej en ton går förlorad, nyanseringarna äro för-
träffliga och anslaget helt enkelt ofelbart. Men
hr R. är ej allenast virtuos, hvartill man på åt-
skilliga håll velat reducera honom. Han förstår
lika väl att få fram den rätta karaktären hos det
stycke han spelar, att göra det musikaliskt njut-
bart. Detta visade han genom sin ypperliga tolk-
ning af Schuberts »Wandererfantasie» och »Deux
moments musicales». Efter hvarje utfördt num-
mer blefvo applåderna allt mer och mer stormande,
tills de kulminerade efter slutnumret, Liszts
»Don Juan-Fantasie», hvilken han utförde ojäm-
förligt mycket stilfullare och i alla hänseenden
bättre än närmast före honom Reisenauer.
Sedan ofvanstående nedskrifvits, hafva vi haft
tillfälle äfven bevista hr Rosenthals andra kon-
sert, hvilken gafs i tisdags inför vida talrikare
publik. Och vi finna ingalunda anledning att
ändra vårt omdöme om hans konstnärsskap. Äf-
ven nu entusiasmerade han sin publik, och denna
tröttnade ej att applådera, hvilket föranledde den
aktade konstnären att gifva ej mindre än tre extra-
nummer.
Mâtiné gafs påskdagen i Berns salong af opera-
sångaren Axel Rundberg. Denna mâtiné, hvilken
till sista plats fyllt Berns’ stora salong, hade den
synnerliga förtjänsten, att programmet upptog en
irisnedsättning å ’TOH#
’ Spis-&XTnäclseTaröd
Begär priskurant I 1*7 N«
Kongl. kofleverantör — _
rrlandsgaUn, (Stockholm, XJm
alses & Biscuits
fås hos de flesta
Speceriliandlare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0115.html
