Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 26 maj 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I DU N 165
och har härvid glädjen att påräkna ett kraf-
tigt stöd af den allt vidare och ulmärktare
medarbetarstab, hon samlat omkring sig. Idun
skall under den kommande tiden ej spara
någon möda eller kostnad att lämna ett ge-
diget, intressant och omväxlande innehåll. Pla-
nen för tidningens verksamhet blir i hufvud-
sak oförändrad: kvinnoporträtt, intressanta no-
veller och god poesi, vägledande uppsatser i
alla ämnen, som röra kvinnans verksamhet i
och utom hemmet. Det intressanta erfaren-
hetsutbytet mellan våra läsarinnor på afdel-
ningen för »Frågor och Svar» kommer na-
turligtvis att fortgå, äfvenså de kostnadsfria
läkareråden och matsedlarna för hvarje dag,
hvilka vi ämna någon gång utvidga med äf-
ven matsedlar för vegetarianskt bord, såsom
ofta har begärts. Och vår »Hjälpreda» skall
ej förtröttas att frambära sina rika skatter
af praktiska råd och rön.
Iduns romanbibliotek kommer att bli syn-
nerligen valdt och intressant. Sedan den nu
pågående följetongen af Elin Ameen — hvil-
ken redan väckt allmänt intresse — afslu-
tats, komma vi att bjuda på: en fängs-
lande originalroman, »En gammal historia»,
af vår utmärkta författarinna professorskan
Selena Nyblom; en novell af vår redan
ryktbar vordna skriftställarinna Selma La-
gerlöf; en förtjusande idyll, »Konstnärens
kärlek,af Charles Faster, en bok som
i Frankrike väckt det största uppseende för
sin fägring och nobla ton; likaledes är fröken
Mathilda Soos’ med det största intresse
motsedda nya berättelse fortfarande under ar-
bete för Iduns romanbiblioteks räkning.
Äfven i år förbereda vi ett illustreradt, rik-
haltigt julnummer med bidrag af våra för-
nämsta skriftställare, som på intet vis kom-
mer att stå efter de senast utgifna, hvilka
allmänt erkänts tillhöra det bästa, som jul-
litteraturen bjudit. Detta nummer blir en
värdefull julgåfva till alla våra prenumeranter.
Iduns Mode- och Mönstertid-
ning1 kommer fortfarande som hittills att
tillhandahållas Iduns prenumeranter till det
för en svensk modetidning enastående billiga
priset och utkommer med ett åttasidigt rikt
illustreradt nummer i månaden, åtföljdt af
en stor bilaga med talrika tillklippnings- och
handarbetsmönster af stor praktiskt värde.
Hvad särskildt Modetidningen angår förbere-
das för våra abonnenter högst förmånliga öf-
verraskningar.
Före sommarferierna och sommaromsorgerna
— förnyen därför genast Eder prenumeration
på Idun och Iduns Mode- och Mönstertid-
ning efter nedanstående kända billiga pris:
Idun med illustreradt ro- Vä år V-* år
manbibliotek ............................ 2:60 1:60
D:o d:o med Modetidn. utan
kol. planscher........................... 3: 75 2: 16
D:o d:o jämte planscher ... 4: 50 2: 50
Bevingade vänner.
i.
Några ord om kanariefågeln och dess vård;
för Idun af L. E Björkman.
(Forts.)
Éet har redan påpekats, att buren bör vara rym-
c’l lig, så att fåglarne kunna öfva de muskler,
som användas vid flygandet. Denna rörelse är
för dem nyttig såsom gymnastik, men äfven som
en förströelse. Sittpinnarne böra vara tjocka, så
att fågeln griper om dem på midten med klorna,
hvars spetsar därigenom slitas något. Skulle det
oaktadt, hvilket ofta händer, klorna bli för långa,
böra de med en hvass sax klippas helt försiktigt.
Genom att under denna operation hålla dem mot
dagern, ser man hur långt det köttiga går fram i
klon och undviker att klippa så långt tillbaka. Det
är bra, om buren är försedd med ett särskildt
badrum ; eljes kan man ibland sätta in ett litet
fat med kylslaget vatten på bottnen af buren. En
sjuk*fågel bör dock icke få bada; efter ett bad
blir han alltid sämre. För öfrigt äro de burar
trefligast och lättast att hålla rena, hvilka äro
enkla och utan onödiga grannlåter.
Hvar eller hvarannan dag bör bottnen af buren
rengöras och beströs med ren sand, helst hvit
hafssand, men där tillgång på sådan ej finns, kan
man begagna ren gul sand. Sanden användes
icke blott för renlighetens skull, utan äfven till
förtäring; den främjar matsmältningen.
Kanariefåglarnes födoämnen utgöras hufvudsak-
ligen af hampfrö, kanariefrö och rvpsfrö. Hamp
frö böra de dock ej hafva mycket af, eljes blifva
de för feta. Kanariefrö anses göra rösten hård,
hvarför det icke gifves åt de fina rullsångarne.
Dessa ger man nästan endast sommarrypsfrö, som
i följd af sin oljiga beskaffenhet håller strupen mjuk,
utan att, såsom hampfröet, göda fågeln. Behöfver
fågeln stärkande föda, ger man honom finhackadt,
hårdkokt ägg, dock icke för mycket. Socker och
snask bör fågeln aldrig hafva, men väl grönt om
sommaren; en bit äpple om vintern skadar ej
heller. Då fåglarne häcka, få de, jämte rypsfröet,
så mycket hårdkokta ägg de vilja hafva, och när
de hafva ungar, må de gärna få kanariefrö och
hampfrö m. m.
Rent, friskt, men om vintern icke allt för kallt
dricksvatten böra fåglarne få hvarje dag.
En ytterst viktig sak är det, att fåglarne aldrig
utsättas för hastiga temperaturväxlingar eller drag.
Fel emot denna regel 1orde vara orsaken till de
flesta dödsfallen bland kanariefåelar, isynnerhet
bland de ömtåliga rullsångarne. Det behöfs icke
mera, än att man vintertiden, utan att flytta få-
geln till ett annat rum, öppnar att fönster, då
t. ex. rummet skall luftas, för att grundlägga en
sjukdom, från hvilken tågeln aldrig tillfrisknar.
Däremot behöfver temperaturen icke vara så sär-
deles hög, 15 à 18 grader. I ett ljust, soligt rum
trifs fågeln bäst, dock bör han icke blottställas
för allt för svår solhetta; skiner solen på själfva
buren, bör denna dock slå så, att där finns någon
skuggig plats för fågeln att sitta på.
Ofta plågas kanariefåglarne af ohyra. Denna
fågelohyra hör till spindelsläklet och hemsöker
djuren endast om nätterna, hvaremot den om da-
garne sitter dold i springor och hål i buren och
pinnarne. Om man riktigt noggrannt tvättar bu-
ren och pinnarne med fotogen och för säkerhets
skull om några dagar upprepar denna tvätt, kan
man vara viss på att fullständigt hafva förstört
ohyran. Buren kan efteråt sköljas i vatten, för
att befrias från en del fotogen. Fotogenlukten
skadar ej fågeln.
Häckburar finnas i många fasoner. Fåglarne
äro icke så nogräknade; dock är det ett misstag
då man tror, att boet bör sitta i mörker; ljuset,
icke solsken, må gärna få tillträde till boet. Att
fullständigt redogöra för afveln skulle blifva för
vidlyftigt för denna uppsats. Det må emellerlid
påpekas, att, om det är rullsångare man vill upp-
föda, böra båda föräldrarne vara af utmärkt stam
inom rasen samt individuell oklanderliga. Hanen
bör sålunda vara en mycket god sångare samt
frisk och stark. Det är af lika stor vikt, att ho-
nan är icke blott frisk och stark, utan äfven att
hon härstammar från utmärkta föräldrar, ty un-
garne ärfva sina anlag likaväl efler modern som
efter fadern.
Under hela tiden, från det ungarne äro kläckta,
böra de så mycket som möjligt skyddas för att
höra fula ljud, isynnerhet från andra fåglar. Har
man simpla kanariefåglar eller fångna skogsfåglar,
måste de förvisas till ett rum, hvarifrån de ej
höras af kanarieungarne, ty dessa äro mycket
läraktiga, och fula ljud äro lättast att åstad-
komma.
När unghanarne börja försöka sig med att
drilla, sättas de i sångskolan, det vill »äga de
insättas i så kallade sånglådor, enkla trälådor med
en sida försedd med ståltrådsgaller, hvilken sida
efter ett par dagar äfven täckas till, så att fågeln
sitter i skumt rum. Den bästa rullsångare man
har sättes i en bur i samma rum. Med ledning
af hans sång öfva sig nu ungarne, tills de efler
två à tre månader äro utlärda, då de åter få fröjda
sig åt dagens ljus.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
