Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 16 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 187
man väljer för nattkvarter af honom rekom-
menderas. Står där t. ex. »slet kvarter», så
duger det ej att bli där för mer än tillfällig
rast. Skall maD, som ofta sker, per ångbåt
öfver någon fjord eller sjö, tager man noga
reda på afgångstiderna — som en särskild
egenhet för Norge påpekas, att ångbåtarne rätt
ofta gå före den tid, som är utsatt — hvilka
det gäller att passa på. Pä somliga ställen
gå ångbåtarne blott en à två gånger i veckan
eller hvarannan dag, på vissa router icke om
söndagarne o. s. v. Norges sist utkomna järn-
vägs- och ångbåtskommunikationer måste med-
föras. De äro icke så lättfattligt uppställda
som våra svenska, och man får studera dem
noga för att icke taga fel.
Om ekonomien. En af sällskapet bör vara
kassör för alla och noga föra räkenskaper,
med särskildt konto för hvar och en, ty då
den ene vill äta varm mat, nöjer sig den an-
dre med smörgåsar, en vill ha te, en annan
blott mjölk, och härför variera priserna be-
tydligt. Således konto för hvar och en och
uppskrifning genast, så fort något utgifvits,
annars blir det nog krångligt att få debet och
kredit att gå ihop. Norskt mynt bör medfö-
ras — till och med på svenska riksbankens
sedlar göres på en del ställen afdrag, ifall de
skola växlas. Silfver och koppar samt guldet
ha vi ju gemensamt! Begär att få hotellräk-
ningen utskiifven på aftonen före afresan, ty
fotvandrare skola icke uppehållas med dylikt
på morgonen, utan begifva sig ut, ju tidigare
dess bättre. Midt på dagen tajres grundlig hvila.
Klockan tre eller fyra eftermiddagen kan man
åter begifva sig på färd, utan att plågas af
allt för stark solhetta. En och annan rast
tages under tiden. Man väljer skuggrik och
torr plats, spänner af ränslarne, breder regn-
kappan under sig, förtär litet reskost och nju-
ter välbehöflig hvila. Ifall man kan, är bra
att beställa nattlogis förut. Man skrifver ett
par rader till värden och ber någon förbifa-
rande befordra dem. Ber man få medsända
sina ränslar, betalar man en ringa drickspen-
ning, 10—15, högst 20 öre pr styck. Man ut-
tager förut hvad som man har bruk för un-
der dagens lopp, ser till, att ränslarne läggas
ordentligt, så att de ej vändas upp och ned
eller bli sönderskafda. Skall skjutsaren fara
längre bort, erlägges betalningen i förskott.
Är man i närheten af de större städerna, iakt-
tager man litet mera försiktighet — för lands-
bygden behöfver man blott fråga efter skjut-
sarens namn. Pris för logis bör man alltid
fråga om, innan man tager rummen i besitt-
ning, eller priset i ett för allt pr dag, ifall
man stannar ett par dagar eller längre, och
man kan då påräkna en ej obetydlig modera-
tion, isynnerhet om flere personer äro i säll-
skap. Priserna variera betydligt. På de router,
där engelsmän och amerikanare draga fram, är
alltid dyrast, såsom i »det underdejlige Har-
danger», Romsdalen, delvis också i Sogn och
Thelemarken. Billigare äro Hallingdalen, Gud-
brandsdalen och Valders. Skall man företaga
en tur på fem à sex veckor, bör man hafva
en extra omgång kläder i nattsäck eller kapp-
säck, som kan sändas pr järnväg eller ångbåt
till någon af de större orterna, adresserad till
kommissionär eller hotellvärd, men för tre à
fyra veckor räcker den förutnämnda utstyrseln.
Hur stor kassa behöfves? Beräknar man fem
à sex kronor pr dag i ett för allt, så har man
nog litet öfver i kassan, då man kommer hem.
Bäst är att icke ha allt för knappt uträknadt,
ty man kan ju bli sjuk eller för annan orsak
behöfva extra anlita kassan. På ångbåtarna,
om vädret är vackert, kan man för dagresor
gärna taga andra klass biljätt, med rättighet
att äta vid första klass bord. Maten är i all-
mänhet god, men dyr på båtarne, och man gör
bäst i att äta grundligt före eller efter fär-
derna eller ur medhafd matsäck.
(Slut i nästa mr.)
Kvinnornas världsutställning.
Brefkort från Iduns Chicago korrespondent.
Den 22 maj 1893.
ffénsam i sitt slag står, i civilisationens historia,
• den med gårdagen afslutade » Woman’s Con-
gress». För första gången hafva kvinnor från jor-
dens mest aflägsna länder, tillhörande de mest
skiljda samhällsställningar och trosbekännelser,
samlats för att öfverläggaom kvinnans gemensamma
bästa. Kvinnan, hennes rättigheter, hennes verk-
samhet och hennes förhoppningar på framtiden
hafva varit de ämnen, som diskuterats. Sekel-
gamla stängsel hafva nedbrutits och geografiska
gränsmärken hafva blifvit utplånade. Om det än
månde taga årtionden, innan de frön, som i dessa
dagar utsåtts, hinna att bära frukter, skall dock
the Woman’s Congress i Chicago blifva af obe-
räkneliga följder för kommande tider och genera-
tioner. Religiösa fördomar, hvilka hos kvinnan
alltid äro starkare än hos mannen, hafva under
dessa dagar blifvit fullkomligt förgätna. På samma
talarstol, inspirerade af samma ädla idé och ver-
kande för samma höga mål, hafva uppträdt kvin
nor af alla möjliga protestantiska sekter, judinnor
och bekännarinnor af den grekiska ritualen, sida
vid sida, i ett gemensamt systerskap. Endast
turkinnan har felats, ännu slumrar hon bort sitt
lif inom harems murar. Däremot hafva till och
med Kina, Japan och Sandwich-öarne haft sina
representanter vid denna kongress. Kvinnans sfer
omfattar i våra dagar, tyckes det, ej mindre än
jorden helt och hållet. Från <Hushålls-ekonomi»
till >Kvinnan såsom verklig faktor i politiken»
ligger en lång väg. Dock, alla ämnen berörande
kvinnan emellan dessa tvänne ytterligheter hafva
blifvit behandlade. Egentligen fördelades afhand-
lingarna i åtta hufvudafdelningar : uppfostringsvä-
sendet, industrien, litteraturen och de sköna kon
sterna, moralisk och social reform, religionen, civil
lag samt styrelsesätt, fitantropien, vetenskapen och
filosofien.
Ett jättearbete att utföras på mindre än sju da-
gar och af kvinnor — men hvad kvinnan vill, vill
Gud, heter det ju. Denna kongress var den första
af de många, som under sommarens lopp kommer
att hållas i Chicago.
Den femåriga sammankomsten af »Kvinnans
internationella Council» skulle egentligen ej hållits
förrän nästa år, men presidenten för densamma,
mrs May Wrigth Seawall, kom på den idéen att
i stället hålla den under Chicagoutställningen. På
detta sätt uppstod »the Woman’s Congress». Ef-
ter outtröttligt arbete lyckades det också att förmå
dessa 110 representativa kvinnor att komma hit,
men att det icke var det lättaste, finner man, då
ej mindre än 10,000 enskilda bref blifvit skrifna
i och för detta ändamål. Dock, mrs Seawall är
energisk samt mycket rik och har nu vunnit sitt
syfte. Af de 110 ombuden från olika kvinnoför-
eningar voro 54 från Förenta Staterna. Kongressen
hölls i det nyligen uppförda »Memorial Palace of
Art», hvilket i sig själft är ett under af skönhet
och storslagenhet. Inträdet till kongressen var
fritt, alla voro välkomna, hette det. Tillströmnin-
af människor var också så stor, att de många
rymliga salarne ej förslogo, utan korridorer och
trappuppgångar blefvo så fullpackade, att det hände
att talarinnorna till och med ej kunde bana sig
väg in. Tvänne sessioner höllos dagligen, den
första började klockan 10 förmiddagen och den
senare klockan 7.45 eftermiddagen.
Ehuru kongressens arbete varit mycket påko-
stande, har man likväl funnit tid öfver för delta-
gande i såväl privata som publika tillställningar
och nöjen, anordnade till delegaternas ära. Kon-
gressen afslutades i söndags med gudstjänster, för-
rättade af kvinnliga präster, ordentligt prästvigda,
påstås det. Någon hade också föreslagit att efter
densammas slut utdela nattvarden bland del-
tagarinnorna, hvarvid endast kvinnliga präster
skulle officiera. Men tanken öfvergafs, och dagen
och det hela afslutades med en andlig konsert,
hvarvid uppträdde, bland andra förmågor, en or-
kester af femton harpor, den första i sitt slag här
i landet.
Att gifva Iduns läsarinnor ett fullständigt och
nöjaktigt referat af allt, som sades och afhandla-
des på denna kongress, är mig ej möjligt. Men
inom kort kommer en ganska diger bok att ut-
gifvas härom, så att hela världen må få del och
nytta af dess arbeten och sträfvanden. Dock kan
jag ej underlåta att omnämna ett par yttranden
af några bland de många talarinnorna. Så säger
Rev. mrs Gesterfeld i sitt föredrag om »Kvinnan
såsom präst» bland många andra förträffliga sa-
ker: att kvinnliga präster måste uppgifva all tanke
på äktenskap samt likt de katolska införa cœlibatet
bland sig. En annan talarinna påstår bestämdt;
att kvinnan leder och mannen följer,osamt att så
varit ända från paradisets dager. Återigen en
annan säger, att unga flickor nu för tiden böra
uppfostras med den idéen, att giftermålet är bisak
och ej hufvudsaken för deras tillvaro. Den be-
römda amerikanska författarinnan, mrs Julia Ward
Howe, påstod : att Plato profeterat till punkt och
pricka om kvinnans emancipation, såsom den ter
sig i våra dagar, samt skulle, om han lefvat och
varit med på kongressen, utropat: »Mina drömmar
äro gångna i fullbordan, och jag ser en stad,
hvilkens like aldrig förut blifvit byggd på denna
sidan himmelen.» Den framstående skådespeler
skan Georgia Cayvon sade: »Man talar så mycket
om den dramatiska konstens »lyftning», men man
glömmer att detta beror, hvarken på den sceniske
artisten eller den dramatiske författaren, hvilka
båda arbeta för sitt bröd, och för att lyckas här
uti måste de först och främst behaga sin publik.
Det är publiken själf, som måste gifva konsten
»lyftning»
Clara Morris, lika upphöjd kvinna som stor skå-
despelerska, beder hvarje medsyster inom sin
konst: att för konstens egen skull lika mycket som
för kvinnans lämna kvar efter sig på konstens
heliga altare dygdens rena, hvita blomma.
Bland de amerikanska talarinnorna voro de
gamla veteranerna för kvinnans rättigheter Su-
san Anthony, Lucy Stone och Ward Beechers
syster mrs Hooker de mest populära och af de
utländska deltagarinnorna mad. Bogelot från Pa-
ris, Beck Meyer från Danmark och Josefa Humpai-
Zeman från Böhmen, svenskan friherrinnan Rappe
minst att förglömma.
Ja, hela världens kvinnor voro här representerade,
snillets, bördens, vetenskapens, talangens, och ri-
kedomens, dock saknade jag för min del en, kvin-
nan ur de djupa lederna. Hvar fanns hon på
denna märkliga kvinnokongress? Hade hon inga
rättigheter att kämpa för, inga erfarenheter att
framlägga?
Signe Ankarfelt.
Kamraten, illustrerad tidning för
Sveriges ungdom,
är den angenämaste och mest underhållande
vän för de unga, gossar och flickor i åldern
10—16 år. Den utkommer med nära 400
sidor om året. Ännu är ej för sent prenu-
numerera för de tre senare kvartalen med en-
dast kr. 2:25. N:r 12 för den 15 juni,
som just nu utkommit, innehåller: Ungt blod
— tålamod! — En god son. (En intressant
liten historia från sjuåriga kriget!) — Köld-
blandningar. (Några trefliga sommarexperi-
ment!) — Min träsnittssamling. (Anvisning
för de unga att anlägga en ny sorts mycket
underhållande och lärorika samlingar!) —
En skolgosses skrifdon i det gamla Rom. —
Systrarna; en berättelse för Kamraten af
Hedvig Indebetou. — Äfventyr i fjärran vä-
stern. (Den roliga indianromanen af King-
ston med »gubbar».) — Den unga natu-
raliesamlaren. (Intressant anvisning för gos-
sarne att själfva göra i ordning vackra
djurskelett!) — Belägringen. (En rolig
sommarlek i det fria!) — Trefliga, nya
handarbeten för systrarna med illustrationer.
— Brefvexling mellan de unga prenumeran-
terna om deras samlingar, deras krocketspel
och lekar, om att göra pilbågar, samla väx-
ter, frimärken m. m. (Ny$ och omvexlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
