Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 16 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 î D U N 1893
för hvart nummer!) — Tidsfördrif. (Intres-
santa tankeuppgifter med små pristäflingar i
hvarje månad!) — Prenumeranternas egen af-
delning med bidrag af de unga: små berät-
telser, poem o. s. v.
Detta allt i ett enda nummer!
Ingen gosse eller flicka, som kan förmå
sin pappa och mamma att låta dem prenu-
merera på Kamraten, kan få en trefligare
vän, sommar som vinter, vid lek som arbete.
Solljus.
Skiss af
Elisabeth Kuylenstierna.
B
an lät pennan falla ur banden, lutade sig
med ett uttryck af hopplös trötthet till-
baka mot stolens ryggstöd och stirrade intresse-
löst ut på den hvita, solstekta husväggen midt
emot. I rummet utanför satt hon, hans unga
hustru, med det tåliga bleka ansiktet, de stora
klara ögonen och den lilla fina, bräckliga ge-
stalten.
Hennes händer veko snabbt ocb mekaniskt
på den skära crêperemsan, som skulle pryda
en hvit hatt, hvilken låg framför henne pä
bordet.
I fönstret och pä bordet framför soffan lågo
äfven högar med oklädda hattar, på byrån stodo
kartonger med blommor, tyll och band.
Hur olika hennes uttryck var mot mannens,
när hon nu ett ögonblick såg upp.
Ett resigneradt: »det går nog så småning-
om,» lästes tydligt i den öppna blicken, och
så fortsatte hon igen stilla och oförtrutet.
»Ragna,» ljöd hans röst retlig ocb bitter där
inifrån, »solljuset irriterar mig. Det är som
ett hån öfver mitt tunga, tröstlöst enformiga
arbete. »
»Låt bli renskrifningen och dikta själf, Gö-
ran, någonting om våren, det kanske du nog»
— hon afbröt sig tvärt.
»— skulle få in i någon tidning, så finge
vi alltid några kronor,» fortsatte han försmäd-
ligt. »Du tror, att man kan slå nödmynt af
poesien och bringa fram en jublande vårsång
ur en frostbunden jordmån.»
Han reste sig och sköt häftigt stolen till-
baka, hvarefter han kom ut till henne.
»Sådant skräp,» sade han föraktligt pekande
på modeartiklarna.
»Åh ja, inte är det prima kvalitet,» sade
hon leende, »men mina kunder ha just icke
så odlad smak, och väl är det, ty då skulle
jag inte kunna tillfredsställa dem.»
Han satte sig i gungstolen och började häf-
tigt gunga fram och åter. »Har du någon
gång haft framtidshägringar,» frågade han, »eller
enklare sagdt, har du hoppats något stort af
lifvet.»
»Nej, Göran, bur skulle jag kunnat det,»
sade hon blygt. »Jag har ju ingen talang, som
skulle kunna höja mig öfver medelmåttan. Jag
har bara önskat mig» — hon tvekade.
»Nåå ?»
»Solljus!»
»Jaså, det kallar du bara!»
»Ja visst, Göran, ty jag har aldrig drömt
om det som en yttre glans, som rikedom eller
sådant, nej då, bara i hemmet — ungefär som
ljusa, glada tapeter i ett rum, förstår du.»
»Efter 30 öre metern, jag förstår. Jag vill,
att solljuset skall genomströmma mig. Och nu
ser jag bara reflexen ! Åh, hvad den där hvita
väggen gör ondt i ögonen ! » Han vände sig åt
andra sidan.
»Om jag skulle köpa litet grön lcalikå och
sy ihop till rullgardiner, du Göran. Det vore
bestämdt bra.»
»Det hjälper inte. Ingenting hjälper.»
Hon såg sorgset på honom och fick tårar
i ögonen. Hvad han såg gammal och trött
ut med sitt insjunkna bröst och de mörka
skuggorna under ögonen. Stackars Göran, han
behöfde sol på ett annat sätt än hon, det för-
stod hon nog, men med all sin kärlek förmådde
hon icke ens framkalla reflexen !
En välkänd bultning på dörren lockade ett
leende öfver bådas ansikten, och hon skyndade
att öppna för lille Viktor, som röd och varm
rusade in.
»Goddag pappa, goddag mamma,» hälsade
han brådskande och lade med en viktig min
skolböckerna ifrån sig. »Jag vet någonting,
jag,» sade han med åttaårig stolthet, i det han
kom fram och ställde sig hos fadern. »Ja»,
fortsatte han, »jag vet det inte riktigt, men du
kan nog hjälpa mig, pappa, för du vet väl mer
än skolfröken; gör du inte?»
»Det kan kanske bero på,» sade fadern med
ett matt leende, »men berätta du, min pys, så
får jag höra.»
»Jo, vet du pappa, ingen människa behöf-
ver vara olycklig.»
»Jaså,» sade fadern.
»Nej, alla kunna bli lyckliga.»
»Hur skall det gå till?»
»Jo, vi läste om en, som var så fattig och
sjuk, ensam och så förskräckligt så, och ingen
brydde sig om honom heller, men han låg på sjuk-
huset, och det var vår också, och sä tittade
han på den blåa himmelen och på solskenet,
och då blef han glad, fast han hade det så
svårt, och det var då inte underligt, när han
såg solen, säg pappa? Men se’n skall pappa
få höra! En morgon, när han vaknade, så var
han blind, åh, du pappa, alldeles blind.» Lille
Viktors ögon fylldes med tårar. »Då var det
bra synd om honom, säg?»
»Ja det var det,» sade fadern med en un-
derligt sträf röst. Han tyckte, att det var hans
lifshistoria barnet berättade, först ungdomens
berserkagång mot fattigdom och gäckade illu-
sioner, men ändå med fröjd i hjärtat, ty idea-
let, solen i lifvet, hade ännu icke gått bakom
/ hushållspenningfrågan.
Huru skola de årliga utgifterna fördelas och
hushållningen bäst ställas för en familj,
bestående af man, hustru och tre barn,
då familjefaderns årsinkomst uppgår till:
a) 3,000 kronor?
b) 1,500 kronor?
För besvarandet af dessa tvänne spörsmål
har Idun, som bekant, utfäst tvänne pris.
Intresset för denna vitalfråga för så många
svenska hem har visat sig synnerligen lifligt,
och en hel del förträffliga skrifter har ingått.
Då det är alldeles tydligt, att icke ett eller
tvänne svar kunna tillräckligt belysa det
viktiga kapitlet, då så olika förhållanden råda
på olika orter och inom olika samhällsklas-
ser, ha vi efter rådgörande med erfarna hus-
mödrar beslutit efterhand meddela ej mindre
än sju af de bästa täflingsskrifterna, som
tämligen mångsidigt utreda frågan.
Inom tretusenkronorstrecket har priset,
50 kroner, tilldelats fru Hanna Kamke, Stock-
holm, hvilkens uppsats som grundläggande
norm för inkomstfördelningen har beaktans-
värda förtjänster. Mention honorable tiller-
kännes fru B. Nilson, som ock gjort vackra
inlägg i frågan ; fru Alma Baltxer, Göteborg,
som särskildt utredt förhållandena i rikets
andra stad; samt signaturen B-—m (har ut-
tryckt sin önskan att förbli okänd), som för-
tjänstfullt behandlat saken från landsorts-
synpunkt.
Inom femtonhundrakronorstrecket har
priset, 50 kronor, tillerkänts fru Sofie Le
Moine, f. Brandt, Jerna, hvilkens uppsats
förträffligt belyser förhållandena på landsbyg-
den. Mention honorable tillerkännes mottot:
»Sparsamhet är en dygd», under hvilket in-
gått en god uppsats från stockholmssynpunkt,
och fru M. Wallensteen, Vadstena, som för-
tjänstfullt utredt saken enligt omständigheterna
i en småstad.
Genom att, som sagdt, efterhand införa
samtliga dessa uppsatser, vill Idun söka bi-
draga till att få denna för svenska husmödrar
viktiga sak så allsidigt som möjligt belyst.
De författarinnor, som ej erhållit pris, skola
vi särskildt betala ett litet honorar som upp-
muntran. Vi börja i dag med den ena af
de prisbelönade uppsatserna:
Tretusenkronorstrecket.
i.
jianna j(amke:
I et är ju ganska svårt att uppställa ett normal-
schema för fördelningen af de årliga utgifterna
*1 vid en gifven inkomst, men hart när omöjligt
blir det att uppställa ett sådant, som skulle kunna
gälla för alla med samma inkomst. Samhällsställ-
ningen kan vara så olika, fastän inkomsterna äro
desamma. Man kan dock som regel uppställa, att
sedan skatten dragits från inkomsten, denna bör för-
delas så, att en eller flere delar af summan bestäm-
mas för hvarje särskild utgiftspost. Ganska praktisk
blir i detta fall tolfdelningen eller inkomstens jämna
fördelning i tolftedelar. 6/iz eller hälften beräknas
då för själfva hushållet med dess månatliga och
dagliga utgifter och de andra 6/i2 till allt det öfriga,
såsom bnstad, kläder, barnens uppfostran, läkare,
nöjen etc. Men ju större pretentioner familjens
samhällsställning ställer på det yttre uppträdandet,
dess större bli utgifterna, särskildt för kläder och bar-
nens uppfostran, och dess mindre kan i samma mån
beräknas för nöjen, umgänge och dylikt. Härpå
måste naturligtvis också fästas afseende vid inkom-
stens fördelning, ehuru man som grundsats alltid
bör söka fasthålla, att den ena hälften användes till
själfva hushållet, den andra till familjens öfriga ut-
gifter. Det beror till stor del på husmoderns intel-
ligens, goda vilja och arbetsamhet, hur det lyckas
henne att jämka ihop fordringarna och åstadkomma
ett godt resultat, utan att skuldsättning därför be-
höfver komma i fråga.
I efterföljande beräkningar har jag tänkt mig en
familj i den bildade medelklassen med en årsinkomst
af 3,000 kronor. Från denna inkomst måste först
afdragas 200 kronor för skatt och brandförsäkring.
Skulle hela summan ej åtgå, så kan resten läggas
till den tolftedel, som är afsedd för extra utgifter.
Inkomst ._..................,........-......................- kr. 3,000
Skatt .............. ........................................... » 200
Återstå kr. 2,800
2,800 kr.: 12 = 233,S3
1. Bostad ............................ z/i2 = 466 kr. (k 500)
2. Kläder ............................... ’/12 = 233 »
3. Barnuppfostran................... ’/12 = 233 »
4. Allmänna utgifter:
a) Personliga utgifter....... l/12 = 233 »
(mannens och hustruns)
b) för umgänge och nöjen) ,, ,,
c) extra utgifter............... / 12 * ’
(läkare, apotek etc.)
5. Hushållsutgifter :
a) månatliga utgifter ....... V12 — 233 »
b) dagliga » 5/i2 =1165 »
,2/i2 =2800-kr.
’) En ökning af 4 kr. utgörande summan af bråk-
delarna från de andra tolftedelarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
