Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 16 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I D U N 189
molnen. Sedan kom mannaåldern med sin
tunga utpinande sträfvan för brödet, då allting
var mörkt både inom och utom honom. Han
såg icke längre solen. Han var blind, blind
för hvarje hoppets ljusstråle.
»Vill du inte höra mer, pappa?»
»Jo, min gosse, berätta du!»
»Då frågade de honom, om han inte var
mycket, mycket ledsen, men då sa’ han : Nej,
det är jag inte, för fast jag inte längre kan
se solen, så har jag den ändå i mitt hjärta.
Hvad mente han med det, pappa?»
»Jaså, det kunde således inte fröken nöjak-
tigt förklara för er.»
»Nej, hon hann inte, för det ringde just då,
och det gjorde inte mej ett dugg, för jag var
så säker, att pappa visste det. Hon sa’ bara,
att så kunna alla vara lyckliga, om de ha so-
len i hjärtat; hur går det till, pappa?»
Fadern såg på sitt barn med en djupt smärt-
sam blick. Nej, i detta fall var han visst
icke skickligare än skolfröken. Han smekte
gossens hufvud och gick tyst in till sig, läm-
nande dörren på glänt. Han visste, att Vik-
tor ej skulle gifva sig till tåls, förrän han fått
en förklaring — skulle Ragna försöka, månne?
»Mamma,» hördes Viktors röst, grumlig af
tårar, »pappa visste ingenting, kan du lära
1 mig, hur det går till, mamma.»
Göran såg, hur Ragna tog sin son på
knäet och lutade sig smekande emot den lille.
»Barnet mitt,» sade hon mildt. »Jag skall
berätta för dig, hvad pappa sagt mig en gäng
för mycket länge sedan. Jag satt i hans knä,
som du nu i mitt.»
»Var du så liten som jag då mamma,» af-
bröt barnet.
»Nej, större var jag allt, men i alla fall
mycket liten mot honom. Han var sä stor i
mina ögon . . .»
»Nå, mamma lilla!»
»Jo, då kysste pappa mig så här, och så
sade han : Hur mörkt än lifvet kan synas, är
För bostad beräknas z/la = 466 kr. eller något
däröfver, hvilket då måste tagas från de allmänna
utgifternas post. För denna, till bostaden anslagna,
summa måste emellertid ej blott själfva hyran beta-
las, utan öfven lagningar af husgeråd och anskaflan-
det af nya. Följaktligen får själfva hyran ej gå till
mer än 450 kr., så att öfverskottet kan sparas till
andra utgifter för bostadens räkning. I mindre cen-
tralt belägna delar af Stockholm kan man få sunda,
trefliga våningar på tre à fyra rum och kök till
detta pris.
Kläderna få på sin lott ej mer än ’/12 = 233 kr.,
och det kan för mången husmoder tyckas ett hårdt
tal att behöfva komma ut med så litet, då för denna
summa skall bestridas ej blott mannens, hennes egna
och tre barns kläder, utan äfven lagningar, anskaf-
fandet af nytt linne och sängkläder. Emellertid lå-
ter det sig ganska väl göra, om man, hvad gång-
kläderna beträffar, alltid köper af bästa kvalité och
samtidigt ej låter sy dem allt för modernt, så att
de kunna användas i Here år. Ett godt tyg kan
för öfrigt moderniseras flere gånger för jämförelsevis
billigt pris och ser alltid fint ut, då ett sämre tyg
däremot mycket snart förlorar i utseende och pryd-
lighet. Mycket penningar inbesparas äfven, om hus-
modern själf syr så mycket som möjligt, genast la-
gar den minsta rispa och förvarar kläderna på lämp-
liga ställen, så att de ej förstöras af damm och mal.
Till underkläder och lakan användes med fördel
oblekt bomullstyg, som är både billigare och star-
kare samt dessutom snart blir lika hvitt som det
blekta. Naturligtvis bör man inrätta det så, att man
ej på ett år anskaffar flere större saker på en gång,
ej heller får man låta linne och sängkläder nötas
så mycket, att man sedan nödgas köpa helt nytt
förråd inom jämförelsevis kort tid.
Hvad barnens klädedräkt beträffar, så bör man
kläda dem så enkelt och barnsligt som möjligt, det
blir billigast och äfven vackrast. Skulle det bli
knappt med klädpenningarna, när barnen växa upp,
så måste man taga sin tillflykt till de kassor, som
äro beräknade för allmänna utgifter. Så länge bar-
nen äro små, är det skäl att söka lägga undan så
det dock aldrig hopplöst, så länge man har sol
i hjärtat. Och då frågade jag som du, hur
skall man kunna äga den, när allting är moln-
höljdt omkring oss. Och då sade han: Hjär-
tats sol ser man ej, den känner man. Den
heter tro, hopp och kärlek. Tron lär oss, att
tänka, hur blå himmelen kan vara, om den
också för ögonblicket är grå och mulen, hoppet
skingrar sorgen, ty det ger oss vingar att flyga
till fantasiens värld med ...»
»Det förstår jag inte, mamma.»
»Nej, liten, det tror jag nog, det gjorde inte
mamma heller, men då lärde pappa mig, att
man kan flyga, utan att veta det, och på det
sättet flyger du också, när du säger: Då jag
blir stor, skall jag bygga ett stort slott åt
pappa och mamma, eller: Om jag är snäll,
får jag en gunghäst till jul. Du vet nog, att
ingendera delen är säkert, men du flyger ändå
på hoppets vingar.»
»Nå, kärleken då, mamma?»
»Kärleken» — hennes bleka ansikte rod-
nade upp vid minnet af de glödande försäk-
ringarna. »Ja, den förklaringen var för svår
för dig att fatta. Du får visst nöja dig
med den din mamma kan gifva. — Lilla Vik-
tor, kärlekens solljus sprider sig blott i dens
hjärta, som försöker glömma sina egna önsk-
ningar och hvad han själf längtar efter för att
glädja dem han håller af. Det är svårt, myc-
ket svårt, men du vet ju, barnet mitt, att vi
förmå så litet af oss själfva. Du vet, hvem
som skapat den stora klara solen däruppe. Han
har också skapat de många små solarne i våra
hjärtan, och till honom skola vi bedja, att de
icke utsläckas. Min lilla gosse, riktigt lycklig
blir ingen, men alla kunna sträfva att nä så
långt som möjligt.»
»Men när man aldrig hinner fram,» sade
gossen knotande. Det låg något af faderns
trots i hans röst.
»Aldrig i lifvet, Viktor, men kanske en gång,
om vi tåligt uthärda pröfningarna. Minns du
mycket som möjligt för kommande behof. Sedan
fordras så mycket för deras uppfostran och klädsel,
att det kan vara godt att hafva en liten summa i
reserv, särskildt för detta ändamål.
Och härmed äro vi inne på den tredje afdelnin-
gen : barnens uppfostran, hvt.rtill räknas afgifterna
för deras skolundervisning, musik eller andra äm-
nen, böcker, skrifmaterial etc.
Till den fjärde utgiftsposten höra de allmänna ut-
gifterna, för hvilka beräknas ?/12 af inkomsten, f/12
- 233 kr. är afsedd för mannens och hustruns
personliga utgifter, fickpenningar och nålpenningar.
Det beror naturligtvis på mångahanda omständig
heter, isynnerhet på barnens ålder, om en så pass
stor summa kan anslås till personliga utgifter, men
under alla förhållanden bör en viss summa vara
bestämd för detta ändamål, hvilken på inga villkor
får öfverskridas, vare sig af mannen eller af hustrun.
Det är illa ställdt och kan ej medföra lycka, om
mannens personliga utgifter helt sluka hustruns, så
att hon blir utan — eller tvärtom.
Den sista tolftedelen af dessa två är ämnad till
sådana utgifter, som umgängeslifvet medför, såsom
ökad tillfällig betjäning, presenter, bidrag till hjälp-
behöfvande och dylikt samt till extra utgifter för
läkare och apotek. Det är lämpligast att reservera
hälften af dessa 233 kr. till sjukvården. Skulle man
vara så lycklig att ej behöfva använda denna sum-
ma, så kan den vid årets slut tillsammans med be-
sparingarna på andra områden sättas på banken för
att bilda en reservfond.
Härmed afslutas nu fördelningen af inkomstens
ena hälft, hvilken med undantag af klädernas an-
skaffande vanligtvis brukar skötas af mannen själf,
men hustrun bör dock i alla fall hafva en särskild
utgiftsbok för alla ofvannämnda rubriker, då äfven
hon mången gång kommer i tillfälle att göra utla-
gor för dessa poster. Hvarje månad bör hon visa
mannen sin bok för att få igen det utlagda och
gifva honom tillfälle att addera utgifterna, jämföra
dem med normalanslaget för hvarje rubrik ocb draga
balansen. Denna beräkning och jämförelse bör man-
nen alltid göra i samråd med sin hustru, så att äf-
i somras, när du skulle uppför det där berget,
där du höll på att aldrig komina upp: slut-
ligen gick det, och du stod så stolt däruppe.
Minns du, hur du frågade, om det var det
högsta berg i världen, och hur pappa svarade,
att det fanns tusentals högre. Så skall det
alltid bli äfven i lifvet, alltid finns det något,
som är högre, och till detta skola vi sträfva.»
Hennes röst började darra. Hon kysste bar-
net ömt, släppte ned honom med ett vänligt:
»Ut och lek nu, liten,» och började åter sitt
arbete.
Viktor stod stilla en stund, slog så armarne
om moderns hals och hviskade: »Mamma lilla,
jag skall alltid, alltid ha sol i hjärtat.» Därpå
stormade han ut och nedför trapporna till kam-
rater och fröjd.
Men Göran hade dragit till dörren. Han
satt vid skrifbordet med händerna för ansiktet,
och tunga tårar droppade ned på det oskrifna
pappersarket.
Ragnas förklaringar hade i all sin enkelhet
smält bitterhetens isskorpa, och han såg åter
solen, nej, ännu mera — han kände dess värme
genomströmma sin själ, och under det han grät
och bad som ett barn, spände sig tankens
muskler till manlig strid för henne, som så
fast trodde på honom, och för barnet, som
ännu lekte i oskuldsfull ro utan tanke på höst-
stormar och vissnade blad.
(Att noga beakta!
Vi uppmana våra kvartals- och halfårs
prenumeranter att ju förr dess hellre förnya
sin prenumeration till det med juli ingående
andra halfåret, innan sommarens öfriga pla-
ner behöfva upptaga deras uppmärksamhet.
På Iclun och Iduns Mode- och Mönstertid-
ning sker abonnement å hvarje postkontor.
ven hon får veta, om något fel blifvit begånget, och
om större sparsamhet bör iakttagas på det ena eller
andra området.
Den andra hälften af de 2,800 kronorna bör an-
slås till de egentliga hushållsutgifterna, som skötas
så godt som uteslutande af hustrun, och för hvilka
hon bör ha en särskild hushållsbok. På denna af
delning komma således också 6/12 af hela summan,
’/is måste beräknas för månatliga utgifter, såsom
lön 84 kr., ved och lyse 100 kr., tvätt 50 kr. =
234 kr. Skulle utgifterna här komma att öfverstiga
normalanslaget —- 233 kr. — måste det inbesparas
på de öfriga 5/12 = 1,165 kr., de egentliga matpen-
ningarna, som äro afsedda för de dagliga utgifterna.
I de flesta hem erhåller hustrun hushållspennin-
garna pr vecka. Efter 1,400 kr. hushållspenningar
pr år blir det ungefär 26 kr. på hvarje vecka, bvar-
ifrån 5 kr. genast böra afdragas för månadsutgifter-
na, då 21 kronor återstå som matpenningar, af hvilka
husmodern i vårt fall skall lifnära tre vuxna per-
soner (en tjänare) och 3 barn. Naturligtvis komma
de olika veckorna att bli olika dyra, och man måste
då med den ena veckans öfverskott betäcka den an-
dras förlust.
Det är skäl att dela veckopenningarna, 21 kr., så
att 3 kr. läggas undan till små extrautgifter och
öfverskott och 18 kr. i veckan eller omkring kr.
2: 50 pr dag återstå för maten.
Först måste man beräkna de regelbundet åter-
kommande utgifterna för frukost och kvällsvard,
hvilka i allmänhet äro sig tämligen lika. Hvad
som sedan blir öfver måste räcka till middagen,
hvilken, ehuru hufvudmålet, dock ej kan ha sitt
faata anslag för dagen, utan redan för hälsans skull
måste vara underkastad ett ständigt ombyte, hvilket
också betingar olika pris, som dock under månadens
lopp måste utjämnas, så att anslaget i dess helhet
ej öfverskrides.
Innan jag går till en närmare fördelning af mat-
penningarna, vill jag förutskicka några allmänna an-
märkningar om sättet att kunna uträtta mycket äf-
ven med begränsade tillgångar. Framför allt måste
man undvika att hafva fina bjudningar, som föror-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
