Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 23 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19«
1893
DUN
du känner för dem. Hvilar deras välsignelse
öfver dig, sä gör i din tur ditt lif till en
välsignelse för dem!
Ingen skugga rnâ störa den välgörande
erinringen af våra kära hädangångna; ingen
kommande födelsedag må öfverraska oss vid
lättsinniga tankar och vanärande handlingar.
4%>
Spanska flickor.
Tecknade för Idun
af
C. H. E. Jt y
§
Spanien önska sig alla unga mödrar
med passionerad häftighet en son, och
blir deras första barn en flicka, kan det åt-
minstone till en början se ut, som om en
onaturlig kärlekslöshet vore allt hvad den
lilla hade att vänta af sin moder. Hela fa-
miljen talar öppet om sin missräkning, visar
sig alldeles likgiltig för den lilla nykomna
och betecknar henne vanligen endast med
benämningen »chiquilla», tösunge. »Det är
bara en flicka, ledsamt nog,» säga far- och
morföräldrar, fastrar och mostrar. Intet ståt-
ligt sällskap samlas för att följa den nyfödda
till kyrkan och öfvervara döpelseakten, och
ingen festlig familjemiddag anordnas till hen-
nes ära. Endast fadren, gudfadren och gud-
modren tillika med amman, en ärbar bond-
hustru i aragonesisk eller asturisk national-
dräkt, gä helt stilla, kanske i skymningen
dagen efter hennes ankomst till världen, med
henne till kyrkan, där hon vanligen erhåller
samma namn som gudmodren eller också upp-
kallas efter det helgon, som firas den dag
hon föddes. Högtiden till ära sänder dock
gudmodreu sedan till modren en enkom
beställd krokanlik tårta af en egendomlig,
men ganska välsmakande deg, utsirad med
grannlåter af socker. Hade det varit en
gosse, hade kakan blifvit dubbel sä hög, och
man hade satt en vacker ängel pä toppen
och i hans hand den spanska röda och gula
flaggan, men för en flicka gör man sig ej så
mycket besvär. Då husets vänner sedermera
komma på besök hos modren, mindre för att
betrakta det lilla hårdt lindade barnet i sin
vagga än för att beklaga den missräkning
hon varit utsatt för och önska »bättre lycka
nästa gång», måste de enligt bruket alla för-
tära en bit af denna kristningskaka.
Såsmåningom kommadock bådemoderskärlek
och modersstolthet den lilla Mercedes, Concha,
Caridad, Assunpciou, Luz eller hvad hon nu
må heta till del, ty i allmänhet äro span-
skorna utmärkta just som mödrar. Hon för-
ses med utsökt fina kläder, hvilka modren
merendels arbetar åt henne, och de små hvita
klädningarna, mössorna, sockorna och tröjorna
prydas med skära rosetter i alla storlekar och
nyanser. Vaggtäcket, bärrocken, sjalarne —
allt hvad den lilla begagnar måste vara hvitt
och ljusrcdt. (rossarnes färg däremot är ljus-
blått. Blott några veckor gammal måste den
lilla, iklädd alla sina grannlåter och buren
af amman, i sällskap med modren aflägga
visiter hos släktingar och vänner, hvilka nu
hunnit hämta sig efter den första missräknin-
gen och börja visa sig intresserade. Af någon
särdeles älskvärd anhörig får hon i present
en liten medalj, helgad åt den heliga jung-
frun eller välsignad af påfven, om det skall
vara riktigt fint, att i guldkedja bäras utanpå
klädningen och det kan väl också hända, att
en annan tant hänger en liten amulett, enkom
köpt på någon berömd vallfartsort, kring den
lillas hals för att under linnet bäras på brö-
stet. Denna senare skall vara en ofelbar
hjälp mot sjukdomar och mycket annat ondt.
I många delar af Spanien och isynnerhet
på landet förrättas en ganska egendomlig ce-
remoni med späda flickebarn. Modren och
gudmodren, åtföljda af ett antal väninnor,
föra den lilla in i någon kyrka och »helga
henne», som uttrycket är, genom att vörd-
nadsfullt gå uppför trappstegen till högalta-
ret och nedlägga den lilla på detsamma.
Först ligger hon på ena sidan och efter ett
par minuters förlopp vändes hon på den an-
dra, under det att hennes följeslagerskor stå
i halfkrets bredvid och tysta åse denna, som
det kan tyckas, meningslösa ceremoni. Till
sist doppar en af de närvarande ett finger i
oljan i den lampa, som ständigt brinner i
/ hushållspenningfrågan.
Femtonhundrakronorstrecket.
i.
Sofie Le Moine, f. Brandt:
»Tro, ödmjukhet och kyskhet
utgöra kvinnans prydnad ; ordning
och sparsamhet hennes dygd.»
Ätt hushållspenningfrågan utgör en viktig faktor
«UV j ,]et äktenskapliga lifvet är väl tämligen er-
kändt, och som jag anser den vara för den husliga
lyckan snart sagdt det väsentligaste (ty om också ej
ordspråket: »När fattigdomen kommer i dörren, far
kärleken ut genom fönstret», kan till fullo äga sin
tillämpning, så spelar dock ekonomien en viktig
roll), vill jag härmed söka besvara frågan:
» Huru skola de årliga utgifterna fördelas och hus-
hållningen bäst ställas för en familj, bestående af
man, hustru och tre barn, då familjefaderns årsin-
komst uppgår till 1,500 kr?»
Man räknar ju, och delta med allt skäl, bland
vår tids svåraste lyten, att man, såväl hög som låg,
vill lefva öfver sina tillgångar, att man offrar för
mycket på nöjenas och lyxens altare o. s. v. Mo-
tiven härtill kunna ju vara flere, men jag håller
strängt på, att hustrun i de flesta fall är orsaken
härtill. Hur mången man har ej blifvit en förfal-
skare, en förskingrare och måst sluta sitt lif inom
fängelsets murar endast för att tillfredsställa en oför-
ståndig hustrus fordringar. Jag gillar tillfullo, hvad
en framstående person skref till svar på förslaget
katolska kyrkor, och smörjer barnets panna
därmed, hvarefter hela den högtidsklädda ska-
ran troppar sin väg igen. De leende och
belåtna ansiktena vittna om, att de anse sig
hafva fullgjort en kär plikt. Sällan beträder
man någon helgdagseftermiddag en landtkyrka,
utan att träffa på en liten skara kvinnor,
hvilka utan tillhjälp af någon präst fullgöra
denna uti deras ögon heliga handling.
I ett klimat sådant som Spaniens är det
ej underligt, att barnen nästan hela dagarne
vistas utomhus. Vissa parker och promena-
der i städerna utgöra också liksom en offent-
lig barnkammare för de bildade klassernas
barn — de fattiga leka i allmänhet på ga-
tan utanför sina hem. Det riktigt myllrar
af barn i Spanien, och tio eller tolf barn —
ja, ibland ännu flere — i en familj förekomma
ganska ofta. I sin tidiga barndom äro de
nästan utan undantag vackra som Murillos
änglar, men man ser flere ljuslockiga och
blåögda, än man skulle tro. De små senoritas
äro dessutom så vackert och smakfullt klädda,
att man kunde taga dem för prinsessor alle-
samman eller tro, att deras fäder alla vore
millionärer. I de flesta fall är det dock en-
dast deras mödrar, som sätta sin stolthet i att
göra dem så eleganta som möjligt, och i mån-
gen familj nekar man sig till och med det
nödvändiga för att kunna sända ut sin lilla
älskling klädd i siden och spetsar »som alla
andra». Ofta har modern själf broderat, sytt
och klippt allttammans, Man kan lätt tänka
sig, huru all denna lyx i den tidiga barn-
domen skall för hela lifvet grundlägga få-
fänga, behagsjuka och kärlek till flärd hos
den blifvande kvinnan! Kärleken till vackra
kläder är väl ofta också spanskans skötesynd
— men skön och graciös som hon i allmän-
het är, kan man nästan icke undra på, att
hon gärna vill vara väl klädd. Smak har
hon också, det kan ej förnekas. Man får ej
tro, att alla kvinnor gå till ytterlighet i fråga
om toiletten — många anlägga vid ännu helt
unga år den räta och släta svarta yllekläd-
ning, hvilken, så att säga, utgör en slags
nationalkostym för alla, hvilka icke kunna
eller icke vilja följa med modets alla växlin-
gar. Utomhus bäresj därtill ett slags dok
eller slöja af fint, svart silkesgas, hvarmed
att använda endast kvinnliga kassörer etc., ty då
skulle inga underslef ifrågakomma. »Hvem är då
orsaken till de flesta mäns fall? Jo kvinnan.» Ar
mannen gift och hustrun ej förmår eller förstår göra
hemmet trefligt, så söker han ersättning utom hus
och det kostar mycket pengar. Ar hustrun åter
fallen för lyx och öfverflöd och visar misshumör vid
hvarje liten försakelse, så äro väl de män få, som
ej för den »husliga freden» offra mera, än tillgån-
garna medgifva, och så kommer man lätt ut på det
»sluttande planet», som alltid för utför. Därför är
det af allra högsta vikt, att mannen gör kvinnan
förtrogen med sin inkomst redan före äktenskapet,
och att hemmet ordnas i öfverensstämmelse därmed.
Det är så vanligt numera, att då giftermål ingås,
boet skall på en gång anskaffas och så fint och full-
ständigt som möjligt. Mången kommer härför i
skuld, som sedan blir en »tvinsot». Nutidens sätt,
att på afbetalning erhålla snart sagdt allting, kan
nog vara bra, men det blir därigenom så frestande
att äfven skaffa det, som man kunde undvara.
Nej, boet må vara hur enkelt som helst, blott
det är min egen tillhörighet. Huru många glada
stunder förskaffar man sig ej, då man så småning-
om och vid råd och lägenhet köper sig än en, än
en annan sak till det kära boet.
Vi kvinnor kunna i detta fall uträtta mycket. Vi
kunna med rätt små resurser göra ett angenämt hem,
blott vi äga ordningssinne och smak.
Efter denna, kanske allt för långa inledning vill
jag öfvergå till besvarande af själfva frågan.
1,500 kr. äro ju numera den mest vanliga inkom-
sten för en lärare eller mindre handtverkare i stad
eller för en lärare med förenad organist- och kloc-
karebefattning på landet. För att få denna att räcka
till, fordras nog rätt mycket förstånd och god om-
tanke. Som familjen är välsignad med trenne barn
behöfs nog, och för min del anser jag det nödvän-
digt, att ha en tjänarinna ; alltså 6 personer.
Nu vill jag dock förutskicka den anmärkningen,
att jag ej kan besvara frågan efter stockholmsför-
hållanden, utan efter småstad eller landet.
Till hyra för 2 å 3 rum och kök 200 kr. samt
till„ved 100 kr.
Återstå alltså 1,200 kr. Dessa skola nu räcka
till att hestrida alla utgifter, hvilket de äfven hit-
tills gjort, och som vi ej ha hopp om ökade inkom-
ster, måste de äfven fortfarande göra det. Men skall
detta låta sig göra, går ej an att lefva så att säga
för dagen, utan köpa litet mera på en gång, ty dels
bli varorna något bättre, dels blir priset i allmänhet
lägre.
Så t. ex. bakas allt spisbröd på en gång om hö-
sten, då rågmjölet brukar betinga lägsta priset, och
genom bakning flera dagar (vanligen tre) sparas ved
och jäst samt tid. Skorpor bakas likaeå 17 kg. åt
gången, och hruka dessa i medeltal räcka 3 månader.
Vid höstbak och äfven vid skorpbak bakar jag äf-
ven s. k. surlimpor af 8 kg. rågmjöl. Mjukt råg-
siktsbröd med något sirup och kryddor samt äfven
hvetebröd (utan smör, men med något socker) bakar
jag hvarje vecka i spiselugnen antingen på tisdag,
då jag kokar salt kött eller fläsk och s. k. tisdags-
soppa (»sluring»), eller på torsdag, då vi ha ärter
och fläsk. På det sättet åtgår ingen extra ved till
bakningen. Detta bröd användas till kaffe eller mjölk
om morgnarne, och så bruka barnen få en mjuk
skifva på eftermiddagen i stället för kaffe, hvilket
min man, jungfrun och jag dricka. Småbröd bakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
