Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 30 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 I DU N 1893
skrifverskor, utmärkta för den största nog-
grannhet . . .
Han: Säg gärna tusental! Och ändå vägar
jag påstå, att detta enda fall är betecknande.
En karl skulle kanske ha kunnat göra sig
skyldig till samma förbiseende.
Hon: Verkligen?
Han: Ja helt säkert, men det skulle al-
drig ha händt honom, att han begärt full
betalning för ett arbete, som enligt hans eget
erkännande var oanvändbart.
Hon (energiskt): Nej, för en karl erkän-
ner aldrig någonting! Men nog hade han
tagit betaldt, var säker på det! Och inte
hade han nöjt sig med 6 kronor heller.
Han hade tagit 10 — — allra minst!
Han (skrattar): Ja, jag kan inte låta
bli... ha ha ha ha. . . ert resonnemang är
så karaktäristiskt.
Hon: Hva befalls?
Han (skrattar fortfarande): — Ursäkta mig
för all del! Jag har verkligen inte menat
att såra er och vill för ingen del säga något
ofördelaktigt om könet. Hvarför jag tog fram
renskrifverskan var bara som ett belysande
exempel till hvad jag nu kommer att utveckla.
Den unga damen i fråga hörde just till den
burgna medelklass, jag talar om. Hon be-
höfde ej arbeta för sitt uppehälle, utan tog
emot renskrifning bara för att ha sysselsätt-
ning och möjligen också för nöjet att ega
pengar, som hon förtjänt själf och fritt kunde
förfoga öfver. Däraf hennes lättvindiga sätt
att ta sin uppgift och hennes naiva föreställ-
ning, att man bör få betalt för ett arbete,
som är så odugligt. Jag frågar er, min fru,
skulle ni inte vilja medge så godt först som
sist (vi tala fortfarande endast om den för-
mögnare medelklassen), att kvinnorna hafva
en ytligare uppfattning af arbetet än männen?
Och detta beror på, att de unga damerna
fått växa upp utan tanke på att i framtiden
med eget arbete förtjäna sitt bröd. De hafva
ej pröfvat kampen för tillvaron. De hafva
ej likasom männen -— vare sig de nu äro
/ hushållspenningfrågan.
Tretusenkronorstrecket.
ii.
B. Nilsson:
fj. n ingalunda lätt uppgift föreligger i den alltid
vakna Iduns spalter, att lösas af de husmödrar,
som intressera sig för och på ett sakrikt och prak-
tiskt sätt tro sig kunna utreda, huru en årsinkomst
af 3,000 kronor bäst kan fördelas och hushållningen
klokast inrättas för en familj, bestående af man, hu-
stru och tre barn.
Vi göra ett försök. För att låta svaren gå i ord-
ning börja vi med fördelningen af utgifterna pr år.
1. Bostaden, som för att blifva billig och bekväm
och i allo efter nutidens fordringar, men framför
allt med fritt och sundt läge, bör sökas i någon af
stadens utkanter (åtminstone i hufvudstaden), där
skymmande hus icke borttaga solljuset: en viktig
faktor i barnens välbefinnande. 3 rum, jungfrukam-
mare, kök m. m. böra kunna anskaffas till pris af
högst 475 kr. årl.
2. Ved måste köpas sommartid, då tillförseln är
rikligast, veden bäst och priset billigare än på hö-
sten. Vid eldning i kakelugnar bör man låta fön-
sterventilen stå öppen en god stund, äfven då det
»smäller i knutarne» af köld, emedan luften i ett
rum först då blir ren, sedan vexelverkan ägt rum
mellan den varma och kalla luften.
Man skall sköta om brasan, så att den brinner
jämnt, och ej stänga spjället, förrän de blå lågorna
slutat fladdra öfver glöden. Har man så tillhands
några grankottar och placerar dem på den varma
kakelkonsolen, så får man efter hand en högst an-
genäm barrparfym i våningen.
Beräknas vedåtgången med en famn pr rum, bör
man köpa 2 famnar björk à 18 kr......... = 36,—
handtverkare, köpmän, tjänstemän eller något
annat — nödgats utbjuda sitt arbete och
låta det bedömas som en annan handelsvara.
Men dä arbetet i den praktiska nyttans tjänst
spelar en sä allt dominerande roll i nutids-
lifvet, säger det sig själft, att hela lifsåskåd-
ningen blir väsentligt olika hos den arbetande
och den icke arbetande samhällsmedlemmen.
Hon: Det är icke vackert af er att tala
sä där. Liksom det vore kvinnornas fel, att
männen ha tagit för sig allt arbete. Och
hur kan ni för resten påstå, att inte bättre
flickor arbeta? Titta in i banklokalerna, får
ni se, på affärskontoren och många andra
ställen.
Han: Jag talar ju om dem, som icke
arbeta, eller, om de göra det, ha fått sina
platser till skänks och sköta dem för sitt
nöjes skull. Och jag säger, att mängden af
den burgnare medelklassens döttrar hör till
denna kategori. De uppfostras för att giftas
bort. Att småle förtjusande, att kläda sig
stiligt, att röra sig med behag, allt sådant
lära de sig i grund — så vida de ej ha
naturen allt för mycket emot sig.
Hon: Nå, är det inte bra, det då?
Han: Det är utmärkt! — Och konver-
sera kunna de i allmänhet; hur herr Den
spelade i den pjäsen och fröken Den miss-
lyckades i en annan pjäs, allt sådant är
riksviktiga saker, nästan lika viktiga som att
löjtnant den och den är en gudomlig valsör
och att det vackraste ekipaget i staden till-
hör ...
Hon: O, sådana öfverdrifter!
Han: Låt så vara! Men det står kvar,
att de unga damerna lefve mest för att roa
sig och känna lifvets allvar endast genom
romanerna. Under tiden brottas deras blif-
vande män ute i världen för att tillkämpa
sig en ställning så god som möjligt. Redan
som små parflar ställes den frågan för dem,
»hvad de skola bli». På få undantag när
lära de sig mycket snart inse, att arbete före-
står dem. Och ju längre de komma i lifvet,
2 famnar barrved à 13 kr........................... = 26,—
Sågning och huggning à kr. 4,50................ = 18,—
Iläggning à 0,so............................. = 2,—1
Hemkörning à 2,— .................. = 8,— > = 15,—
Inbärning i vedboden à l,j6 ... = 5,—J
Uppbärning af ved i köket, beror på öfverens-
kommelse; vanligaste priset är 50 öre pr famn för
hvarje trappa. Afgiften härför inbegripes i extra
utgiftskontot.
3. Kontributionen, kännbaraste utgiftsposten, enär
ingen direkt valuta därför erhålles. Och torde den-
na post komma att ökas nästa år, må därtill tagas
medel ur extra utgiftsposten. Upptager efter nuva-
rande taxering cirka 180 kr.
4. Hushållet 100 kr pr månad = 1,200 kr.
Hushållningen måste ordnas så, att inga luckor nå-
gonsin måtte uppstå i kassan. Alla matvaror och
specerier m. m. köpas pr extra kontant. Krediten
är en parasit, som undergräfver välståndet och hin-
drar oberoendet. Må man noga ihågkomma detta.
Hushållsmedlen bör husmodern punktligt och till
fullo erhålla, helst sista dagen i hvarje månad, an-
nars den första, för att genast göra de nödvändiga-
ste inköpen af smör, mjöl, spisbröd, gryn, bönor,
specerier m. m., på det att ej någon brist af ett eller
annat kommer i fråga vid förefallande behof och
detta kanske just då måste, till hvad pris som
helst, anskaffas.
För barnen tjänligaste lefnadsordning vore : innan
de gå i skolan på morgonen en stor kopp simmig
hafresoppa, intet bröd behöfves härtill. Utmärkt
närande och lättsmält, håller barnens magar i godt
skick och onödiggör alla purgativ. På intet villkor
bör man gifva sina barn kaffe på morgnarne.
I den rastlösa tid, hvari de lefva och komma att
verka, behöfva de nerver af stål och ådrorna fyllda
af rent och kraftigt blod. Därtill bidrager i hög grad
den föraktade hafren. Att denna dryck ej hörer till
barnens favoritanrättningar är noga bekant, men
om man gör det till en plikt för dem att älska
hafresoppan lika väl som sina ovänner, så måste
dess klarare blir det, att det vill hårdt arbete,
energisk täflan till för att komma någon
vart nu för tiden. Under denna kamp får
mannen blicken öppen för lifvets allvar, han
lär sig akta arbetet i alla former, han tvin-
gas att se mer än till skalet af företeelserna,
erfarenheten visar honom snart, att duglighet
och heder ofta är till finnandes under en i
början frånstötande yta, han får en toleran-
tare uppfattning af personer och förhållanden,
ju längre han är med i denna stora, slitande
utjämningsprocess, som kännetecknar nutids-
lifvet. Hans arbete tar honom helt i an-
språk, och han får föga tid och intresse
öfrigt att egna åt »det högre», represen-
teradt af konst och litteratur och teater,
och kan naturligtvis aldrig tänka på att
komma i paritet med de unga sköna, som
inte ha annat göra än att roa sig och
»odla sin själ». Det värsta är, att det där
exklusivt ästetiska och förnämt vegeterande
lifvet alldeles icke är själsodlande, så som
jag fattar saken. Man lär sig att sätta höga
värden på i själfva verket ganska likgiltiga
och värdelösa ting, och man vänjer sig att
förbise eller rent af ringakta sådant, som ut-
gör det väsentliga i lifvet. Medan arbetaren
och hans fästmö i allmänhet stå på samma
nivå och se lifvet med samma slags ögon,
är det däremot inom den klass, hvarom jag
talar, allt för vanligt, att blifvande makar
till hela sin sinnesriktning, hela sitt sätt att
se och tänka till den grad divergera, att
man kan förvåna sig öfver, huru de ha mod
att uttaga det afgörande steget.
Hon: Ja, ni tordes ju inte, ni.
Han: Nej, jag — dröjde.
Hon: Nå, det var kanske rättast, att ni
förblef ungkarl. Ingen har därpå blifvit
lidande. Men ni får förlåta mig, jag måste
se till mitt kök. Tack för föreläsningen!
Efraim Rosenius.
de tömma »malörtsbägaren». På söndagen, som ju
är en hvilodag för alla, således äfven for de små,
kan man ju utbyta soppan mot te eller, om möjligt
är, cacao.
Frukostmålet: alla dagar ett glas uppkokt, men
ej rykande het, mjölk och stadiga skifvor af det
hembakade brödet, hvarpå bredes antingen smör,
honung (mycket hälsosamt), lingonsylt eller rifven
mesost, blandad med något mjölk. Strax efter mål-
tiden ut i friska luften!
Middagsmålet: två rätter mat, omvexlande kött
och fisk af alla ätbara slag, men icke starkt kryd-
dade. De bästa kryddorna äro som bekant : 1) hun-
gern (barn böra ej äta, såvida de ej är hungriga) 2)
saltet. Därför behöfver man ju ej alldeles utesluta
de öfriga.
Aftonmålet: lätt och enkelt, bröd, kokt frukt af
det slag, som årstiden har att bjuda. Rabarber äf-
ven både nyttigt och godt, dels som kräm, dels
som gröt, uppblandadt med imkokta risgryn. »Po-
lenta», gudaspis, grynen kokas väl, under omrörning
(alldeles som mannagryn) i god mjölk, slås upp i
en porslinsform, öfversiktas med litet strösocker och
stötta kardemummor, eller om man så vill kanel,
hvarefter den öfvertäckes med porslinsfat och ätes
sedan den stannat och mesta hettan fått afgå, ser-
veras med lingonsylt och är en förtjusande afton-
spis för gammal och ung. (Söndagsmat för barnen.)
Tidigt sänggående i väl luftadt rum rekommenderas.
Intresset för de kära barnen leder oss in i detal-
jer, som egentligen ej höra till ämnet.
5. Tjänarinnans lön pr år 100 kr. Denna ut-
gift är absolut nödvändig, ty husmodern behöfver
en daglig ofch kraftig hjälp med hvarjehanda göro-
mål utöfver de svåraste grofsysslorna, som en per-
son, hvilken gick till och ifrån, nog kunde utföra,
men af hvilken man ej fick fordra samma nit och
intresse som af en egen tjänare.
Allt mjukt bröd bör bakas hemma, och detta kan
lätt utföras, t. ex. om torsdagarne (behöfves troligen ej
oftare), då den såväl i slott som koja väl gouterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
