Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 30 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i893 I DU N 205
Spanska flickor.
Tecknade för Idun
af
C. H. E, 11—y.
(Forts.)
et skulle till och med anses för en skam
ifall familjens fruntimmer icke voro
fromma och rättrogna katoliker. Mo-
l dren, som står under biktfadrens ome-
delbara ledning, drager alltså försorg om, att
barnet i god tid lär sig sina böner, något
biblisk historia och helgonlegender samt för
henne med sig till kyrkan, så snart bon orkar
hålla sig upprätt i knäböjande ställning på
det hårda stengolfvet. Redan vid fyra eller
fem års ålder börjar den lilla förberedas till
biktens sakrament, hvilket går så till, att
modrens andlige ledare tager henne på sitt
knä och vänligt frågar efter, huruvida hon
varit snäll eller ej. Någon äldre person på-
minner henne då om någon barnslig förseelse,
hvartill hon gjort sig skyldig, och söker få
henne att själf berätta, huru det därmed för-
höll sig. Hon blir förmanad eller berömd,
och till sist mottager hon i stället för absolu-
tion prästens högtidliga välsignelse. Med ti-
den öfvergå dessa ofta återkommande samtal
till en verklig bikt, och genom den lägges
den första grunden till det oinskränkta välde
prästen verkligen ännu i våra dagars Spanien
äger öfver kvinnan och genom henne öfver
hela familjen, ett välde, som han ännu utöf-
var med oförminskad makt.
Vid tolf års ålder begår den spanska flic-
kan sin första nattvardsgång, och huru fattig
hon än må vara, uppträder hon vid detta
tillfälle i hvit klädning och lång slöja, fästad
vid hufvudet af en krans konstgjorda hvita
blommor. Efter den högtidliga ceremonien
ser man henne åkande eller gående, åtföljd
af föräldrar och syskon, för andra gången i
sitt lif göra en rund af visiter hos släktin-
gar och vänner, hvilka emottaga henne hjärt-
ligt och öfverhopa både henne och föräldrarne
med lyckönskningar. Slutar en flickas barn-
dom än icke alldeles med denna högtidsdag,
dröjer det dock i Spanien icke särdeles länge,
innan hon anses fullvuxen, får långa kläd-
ningar och slutar upp med all läxläsning.
Har hon varit i en klosterskola, kommer hon
nu hem och bereder sig att i fulla drag njuta
af den frihet och det dolce far niente, som
merendels råda inom familjer med någon
ställning i samhället, och som så väl tyckas
öfverensstämma med makligheten och indolen-
sen i många spanskors karaktär.
Små flickor skickas i Spanien temligen
tidigt i skola — antingen så att de helt och
hålles vistas i ett kloster och endast under
ferierna besöka hemmet, eller så att de hvarje
morgon afhämtas i en omnibus, dragen af
trenne feta åsnor och föras till det merendels
på en höjd utanför staden belägna klostret.
Där tillbringa de så godt som hela dagen,
undervisas, leka, äta middag och läsa sina
läxor samt återföras till hemmet mot aftonen
för att, iklädda full promenaddräkt, gå ut
med sina föräldrar och syskon, äta kvälls-
mat tillsammans med dem och slutligen gå
till sängs. Under skoltiden är den lilla flickan
praktiskt och enkelt klädd uti en s. k. uni-
form, hvilken klostret påbjuder lika för alla,
bestående af en rät och slät, mörk yllekläd-
ning om vintren och en dito af perkal om
sommaren. Den undervisning, som meddelas
i dessa klosterskolor, är i allmänhet mycket
tarflig. Religionsundervisning och andakts-
öfningar i kapellet upptaga en stor del af
tiden, och undervisning i geografi, matematik
och rättskrifning förekommer stundom alls
icke, under det att Spaniens historia vanligen
med förkärlek studeras. Mången spansk flicka
»med uppfostran» växer upp i den beklag-
ligaste okunnighet, och det enda hon egentli-
gen lärt är ofta ett slags broderi med fin
guldtråd på hvit sidensars, uti hvilket de
flesta äro ganska skickliga. Äfven uti fina
näsduks- och linsömsbroderier uppnå många
en beundransvärd färdighet, hvilket sedermera
kommer dem väl till pass vid utstyrselns för-
färdigande, hvarvid det dock långt mindre
kommer an på, huruvida själfva plaggen äro
välsydda eller ej, blott de äro rikt utbrode-
rade och försedda med konstmässiga mono-
gram. Många flickor förstöra alldeles sina
ögon på dessa fina broderier.
Franska och musik anses dock höra till
det oundgängliga för en verkligt fin flickas
uppfostran, och i de mera ansedda klostren
finnas också franska nunnor, hvilka bibringa
eleverna en mer eller mindre ytlig kännedom
af sitt språk. Själfva äro de dock ofta okun-
niga och obildade och hafva kanske kommit
till Spanien blott därför, att de i Frankrike,
där staten, som bekant, öfvar en sträng kon-
troll öfver klosterundervisningen och af nun-
nor fordrar samma examina som af andra
kvinnor, innan de tillåtas att öppna en skola
— icke kunna tänka på att uppträda som
lärarinnor. Det väcker ofta förargelse hos
de mera tänkande bland spanjorerna, att hvilka
munkar och nunnor som helst, huru olämp-
liga eller obildade de än må vara, opåtaldt
i Spanien kunna öppna uppfostringsanstalter
och få dem fyllda. På senare åren hafva
engelska nunnor uppträdt i flere af de större
städerna för att öfvertaga klosterskolor eller
själfva inrätta nya, och denna från engelska
katoliker utgående rörelse tyckes hafva en
framtid för sig. Dessa nunnor hafva nämli-
gen visat sig vara verkligt bildade och kun-
niga kvinnor, hvilka söka införa mycket, som
hittills varit fullkomligt okändt uti spansk
uppfostran. I dessa s. k. »engelska kloster»
undantränges naturligtvis det franska språket
af det engelska, hälsolärans fordringar inskär-
pas och iakttagas, gymnastik och långa pro-
menader utåt landet införas, hvarjämte ele-
verna inhämta ett större mått af allmänt
vetande.
Dylika kloster äro dock jämförelsevis få,
och den stora mängden spanska flickor får så
godt som ingenting lära. Icke förty finnas
svenska nationalrätten ärter och fläsk äfven i detta
hem komme till heders. Som denna rätt hörer till
de så kallade »långkoken», så behöfves ingen extra
eldning för bakugnen, utan man får sitt goda bröd
gräddadt gratis.
Onskligt vore, att tjänaren kunde laga de mindre
barnens kläder och stoppa deras strumpor, äfven
om hon ej i förstone kunde utföra arbetet konstnär-
ligt ; man fick hoppas på framtiden, ihågkommande
ordspråket »öfning gör mästaren», och att tillfälle
till »mästerskapet» ej skulle komma att felas, det
drager ungdomen nog försorg om. Hufvudsaken
vore att hålen blefvo fyllda, strumporna hela och
rena samt barnen varma om fotterna, hvilket är rent
af en »lifssak».
Husmodern kan ej hinna sy och laga allt ensam ;
i synnerhet icke då barnen hunnit skolåldern. Hon
måste förhöra deras lexor, kanske äfven »plugga in»
dem i något af barnen : hjälpa dem på flere vis,
med ett ord, hon blir upptagen ett par timmar län-
gre för barnens räkning, då de börjat skolgången.
Dessutom måste hon påtaga sig en dryg del af hem-
mets dagliga skötsel, underhåll, städning och puts-
ning, alltid vara tillstädes, än för ett, än för ett an-
nat, öfvervaka allt, se till att intet får förfaras, ord-
na för kommande dag och, »last but not least», in-
tressera sig för mannens angelägenheter och vara
äfven honom till »ena hjälp» ocb sällskap.
En kvinna i den trefaldiga betydelsen af maka,
moder och husmoder behöfver alldeles icke gå ut-
öfver sin tröskel för att söka vare sig sällskap eller
verksamhet. Hon har den bästa delen däraf och
skördar högsta lönen därför i sitt eget hem.
6. Tvätten göres hemma förstås, numera äro i
nyare hus alltid inrättade tvättstugor, där man, i
tur med öfriga hyresgäster, mycket bra kan sköta
sin tvätt. Strykning af stärkta kläder, vare sig de
skötas hemma med lejd strykerska eller lämnas bort,
bestrides af extra utgiftsposten.
7. Skolgång, böcker upptagas till 180 kr. Under
barnens späda år besparas denna summa och för-
räntas för sitt ändamål. Då gossarne hunnit 15 år,
kunna de genom information sommartid bidraga till
denna utgiftspost, i fall de ämna fortsätta studierna.
En flicka vid denna ålder, ja t. o. m. förr, kan ge-
nom diverse handarbeten förtjäna mången krona och
sålunda, äfven hon, »draga ett strå till stacken».
8. Beklädnaden för hela familjen, 450 kr., förde-
las sålunda : husfadern 225 kr., husmodern 125 kr.
och barnen gemensamt 100 kr.
Förutsättas måste, att kontrahenterna redan vid
bosättningen »sauverat» sin garderob, åtminstone
hvad ytterplagg och linneutstyrsel beträffar, för nå-
gra år framåt, så att de icke strax behöfva låta
hvarje krona springa, utan i stället bereda sig att
bespara en liten summa årligen, till dess nya öfver-
plagg behöfvas. De aflagda kläderna ändras för-
stås åt barnen.
Det för deras räkning fixerade penningbeloppet
100 kr. till kläder bfr under tre år, från boets
grundande, reduceras till hälften, och den andra hälf-
ten insattes i en sparbank att förräntas, tills barnen
uppnått skolåldern, då den väl behöfves till utrust-
ning åt piltarne.
Naturligtvis kan här ej bli fråga om något skema
öfver hvilka och huru många klädes- och linneper-
sedlar som årliga anslaget medgifver till inköp. Det
rådet må dock gifvas, köp endast då du verkligen
behöfver köpa, och låt natten gå emellan tanken på
och verkställandet af köpet. Det mesta af allt sy-
arbete måste göras hemma. Husmodern kan lätt,
med hjälp af ett sybiträde, kanhända någon välvillig
släkting, samt Iduns modetidning sy och ändra så-
väl egna som sin dotters kläder; medan gossarne
äro minderåriga sys äfven deras byxor och blusar
hemma. Husfadern bör köpa tyget till sina kläder
själf och anlita en billig, men ändå skicklig skräd-
dare. Att beställa dräkten utan vidare blir alldeles
för dyrt.
9. Årlig bestämd insättning i bank 100 kr.; myc-
ket angenäm utgiftspost, ty den gror upp till oanad
höjd (blott man ej rör den), och det står i hvar
och ens intresse att genom räntans läggande till ka-
pitalet drifva upp besparingarna till ansenliga
summor.
10. Extra utgifter 165 kr. Däri inbegripes litet
af hvarje, såsom stärktvätt, veduppbärning, tidnin-
gar, gåfvor till barnen och tjänaren vid jul och mid-
sommar, något tillägg i julmånadens hushållskonto,
kafferep eller annan traktering vid erhållna besök,
en skärf åt de fattiga, brandförsäkring (50 öre pr
1000 kr. årligen) och hvad mera kan förekomma.
11. Sommarvistelseort : en stuga i skärgården (ön-
skemål för barnens skull, då de nått skolåldern) kan
åstadkommas för en summa af 80 kr., förutsatt att
husfaderns verksamhet skulle medgifva honom att
under sommarmånaderna helt och hållet egna sig åt
familjelifvet. Under sådana omständigheter kunde
en sejour vid hafsbrynet ha sin flerfaldiga nytta
med sig, ity att fiskdonen kommo i flitigt bruk och
tillförde hushållet läcker samt hälsosam föda.
Därtill kunde husmodern betinga sig rätt att hac-
ka upp en jordbit sådan den då kunde bli, barn
och tjänare skulle bli förtjusta att få hjälpa till att
»plantera» snabbväxande ärter, t. ex. American won-
der (mycket gifvande) och de vanligaste grönsakerna
till dagligt bruk. Kaffe borde alldeles öfvergifvas
på landet och i dess ställe användas den sköna »o-
blekta» mjölken, d. v. s. (outspädda), helst som fil-
bunke. En liten bra besparing i kassan och en
stor ökningsprocent af hälsa och krafter skulle där-
igenom vinnas.
Skulle sommarvistelsen i skärgården ej kunna kom-
ma till stånd, till följd af husfaderns göromfil, hvilka
hölle honom kvar i staden, så läggas de 80 kronor-
na, som annars härtill skulle anslås, till extra utgifts-
posten, där de torde få användning för små utflyk-
ter i det gröna eller andra förlustelser till ersättning
för »sommarnöjet», emedan det blefve för dyrt att
hålla hushåll såväl i staden som på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
