Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 30 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 I DU N 1893
numera enstaka exempel på, att unga damer
vid instituteD, d. v. s. de statens läroverk tor
gossar, som motsvara våra elementarläroverk,
aflagt den mogenhetsexamen, som motsvarar
studentexamen här hemma. Men detta har
dä skett genom privatstudiers idkande i hem-
met, och något praktiskt resultat medför det
egentligen icke, dä spanska staten, enligt ett
skämtsamt ordstäf, som man ofta hör citeras,
icke erkänner kvinnan rättighet att blifva an-
nat än drottning eller cigarrbutikegarinna.
Detta senare är nämligen ett privilegium,
hvilket staten bortskänker i stället för pen-
sion ät änkor efter militärer och ämbetsmän,
hvilka sedan arrendera bort butiken ät den
högstbjudande och lefva pä arrendesumman.
Icke ens som lärarinna i privat familj kan
den spanska kvinnan förtjäna sitt uppehälle,
dä barn nästan aldrig undervisas hemma. Be-
höfva de undervisning eller tillsyn, innan de
blifvit gamla nog att skickas i skola, få de
en utländsk bonne — numera oftast en engel-
ska, sedan engelsk uppfostran börjat komma
på modet tillika med engelsk sport och engelsk
klädedräkt. Den omständighet, att så många
unga spanska flickor blifva nunnor, har man
sökt förklara med det dödande, tomma lif,
som kommer på deras lott i ett hem, där
tillgångarna kanske äro små och närings- och
toalettbekymren aggande Då nu staten för
dem stängt alla dörrar, tvingas de att skynda
fram till den, hvilken kyrkan ställer på vid
gafvel. Såsom arbetande och tjänande kloster-
syster, såsom ungdomens uppfostrarinna, de
sjukas vårdarinna och de fattigas vän blir
kvinnan ändå lyckligare, än om hon åldrats
i sysslolöshet i ett hem, där en eller flere af
systrarna ändå hålla de gamle föräldrarne
sällskap.
(Slut i nästa n-.r.)
Till Iduns samtliga läsarinnor!
T
i hoppas, att de många, för hvilka Idun
haft lyckan bli en kär vän, ej heller
framdeles vilja sakna hennes veckovisit, och
uppmana därför särskildt våra kvartals- och
halfårsprenumeranter att nu genast förnya sin
prenumeration till det med juli ingående an-
dra halfåret.
Idun kommer allt framgent att allvarligt
sträfva för de svenska kvinnornas intressen
och bar härvid glädjen att påräkna ett kraf-
tigt stöd af den allt vidare och utmärktare
medarbetarstab, hon samlat omkring sig. Idun
skall under den kommande tiden ej spara
någon möda eller kostnad att lämna ett ge-
diget, intressant och omväxlande innehåll. Pla-
nen för tidningens verksamhet blir i hufvud-
sak oförändrad: kvinnoporträtt, intressanta no-
veller och god poesi, vägledande uppsatser i
alla ämnen, som röra kvinnans verksamhet i
och utom hemmet. Det intressanta erfaren-
hetsutbytet mellan våra läsarinnor pä afdel-
ningen för »Frågor och Svar» kommer na-
turligtvis att fortgå, äfvenså de kostnadsfria
läkareråden och matsedlarna för hvarje dag,
hvilka vi ämna en gång i månaden utvidga
med äfven matsedlar för vegetarianskt bord,
såsom ofta har begärts. Och vår »Hjälpreda»
skall ej förtröttas att frambära sina rika
skatter af praktiska råd och rön.
Iduns romanbibliotek kommer att bli syn-
nerligen valdt och intressant. Sedan den nu
pågående följetongen af Elin Ameen — hvil-
ken redan väckt allmänt intresse — afslu-
tats, komma vi att bjuda på: en förtju-
sande idyll, »Konstnärens kärlek», af Chav-
les Fuster, en bok som i Frankrike väckt
det största uppseende för sin fägring och nobla
ton; en fängslande originalroman, i>En gam-
mal historian, af vår utmärkta författarinna
professorskan Helena Nyblom; likaledes
är fröken Mathilda Moos’ med det största
intresse motsedda nya berättelse fortfarande
under arbete för Iduns romanbiblioteks räkning.
Äfven i år förbereda vi ett illustreradt, rik-
haltigt julnummer med bidrag af våra för-
nämsta skriftställare, som på intet vis kom-
mer att stå efter de senast utgifna, hvilka
allmänt erkänts tillhöra det bästa, som jul-
litteraturen bjudit. Detta nummer blir en
värdefull julgåfva till alla våra prenumeranter.
Iduns Mode- och Mönstertld-
nlng1 kommer fortfarande som hittills att
tillhandahållas Iduns prenumeranter till det
för en svensk modetidning enastående billiga
priset och utkommer med ett åttasidigt rikt
illustreradt nummer i månaden, åtföljdt af
en stor bilaga med talrika tillklippnmgs- och
handarbetsmönster af stor praktiskt värde.
Hvad särskildt Modetidningen angår förbere-
das för våra abonnenter högst förmånliga öf-
verraskningar.
Förnyen därför genast Eder prenumeration
på Idun och Iduns Mode- och Mönstertidning
efter nedanstående kända billiga pris :
Idun med illustreradt ro- 1/z år 1/i år
manbibliotek ......................... 2:50 1:50
D:o d:o med Modetidn. utan
kol. planscher........................ 3:75 2:16
D:o d:o jämte planscher ... 4:50 2:50
Ungkarl.
Skiss för Idun af A. W—ff.
,^5jag skall säga dig en sak, Nisse, och det
foil är att du borde inte få gå lös, du du-
ger inte mer att vara på egen hand
än en åtta dars gammal hundvalp! Jag hin-
ner ej längre än till Hamburg, förrän du
går och bär dig åt som en komplett galning.»
Och häradshöfding Robert Falk, bäst känd
under namnet Bob, stötte askan af sin cigarr
och spottade ursinnigt för att ge luft åt sitt
raseri.
»På min heder, Bob,» mumlade Mis sno-
pen, »jag är förskräckligt ledsen, men jag tror
ändå, att när du får se Ada — —»
»Se Ada,» härmade Bob, »tackar så myc-
ket! En vanlig docka, förmodar jag. Gyllene
lockar — som hängas på en spik om kväl-
larne; rosenhy ur sminkburken; ett getinglif,
skapadt af snörlifssömmerskan och ett hufvud
fullproppadt med Ohnets romaner. Och för
detta krimskrams vill du, min käre Nisse,
afstå från både frihet och portnyckel, bo i
en modern hyreskasern och lefva på slarfsylta
och vidbränd välling! Du vill, med ett ord,
utbyta ditt sorgfria ungkarlslif mot det äkta
ståndets vedervärdigheter; en spoling som du
till på köpet, som knappast ännu behöfver
rakknif. »
»Men, käre Bob, jag lofvar–––-jag lof-
var — — att aldrig göra så mer.»
»Åh, hvad det beträffar, så litar jag inte
på dig längre. En människa, som har både
ögon och öron i behåll och ändå går och för-
lofvar sig, den kan man tro om hvad för
galenskaper som helst.»
Nils retirerade, figurligt taladt, bakom sin
cigarr och var klok nog att tiga. De båda
vännerna hade ätit middag till sammans på
»Sällskapet», och Nils, som ansett ögonblicket
gynsamt, hade just för sin vän och mentor
omtalat sin förlofuing. Sättet, hvarpå denna
underrättelse mottogs, gjorde Nils betydligt
lång i synen, »men,» tänkte han, »den stac-
kars människan har väl ännu ej hämtat sig
från sjösjukan ; när han får tänka på saken
och får se Ada — —» och den unge fäst-
mannens tankar flögo i säll förtjusniug hän
till det dyrkade föremålet. Under tiden satt
Bob och rökte i dyster tystnad.
»Vi få väl se dig på bröllopet, min gubbe,»
sade Nils till sist med inställsam röst, »jag
räknar på att få dig till marskalk. Vi skola
gifta oss, ja, hm hm, åtminstone hoppas jag
det, med det allra första.»
»Nå ja,» sade Bob, »inte skall jag öfverge
dig, när din stund kommer, jag har ju alltid
varit som en far för dig, Nisse, ända sedan
du var en liten snörflande pojkvasker och jag
gaf dig ditt första kok stryk och pluggade
latin i din skalle. Från din spädaste barn-
dom har jag vakat öfver dig och alltid för-
sökt att leda dig på den rätta vägen, men
nu, då du går klädd i fadermördare och hvad
du behagar kalla mustascher, är det den gamla
historien om ägget, som vill lära hönan värpa.
Men när du tröttnar på slarfsyltan och de
äktenskapliga duetterna, så kom till mig; du
kan alltid räkna på en hjärtlig välkomst-
helsning.»
»Du är rysligt snäll, Bob, och jag hoppas
vi skola träffas lika ofta som förut, ty Ada
är då inte den, som vill skilja oss åt; och
hvad de äktenskapliga duetterna beträffar, så
har Ada en syster, och hon — —»
»Hvad nu då? Du skall väl inte gifta
dig med henne med, hoppas jag?»
»Nej, hon är redan gift, ja d. v. s. hon
är änka, men hon har just ingenting att lefva
af, och därför så skall hon bo hos oss.»
»Jaså, det är således inte nog med att du
skaffar dig en hustru på halsen, du skall ha
en änka också; jag måste säga, att du öfver-
träffar dig själf, min käre Nils. Är det något
mer?»
»Nej, jo, d. v. s. Ruth har en liten flicka
på en fyra, fem år, som hon väl inte kan
öfverge, och därför måste vi ta barnet med.»
»Bravo, min gosse, hvarför skaffar du dig
inte så gärna ett helt harem med ens? Om
du dessutom inrättar ett hittebarnshus och
ett hem för vilsekomna hundar och kattor,
så blir det åtminstone stil i det hela.» Och
Bob grep med en vredgad fnysning sin cigarr
och slängde den ursinnigt långt bort i rummet.
»Jag undrar inte på, att du finner det oför-
ståndigt,» sade Nils undfallande, »men vänta
tills du kommer och helsar på oss, så skall
du nog ändra åsikter. Vi ha hyrt den näp-
naste lilla villa på Djursholm, och tänk,» til-
läde han uppklarnande, »om du skulle bli
kär i Ruth! Inte är hon på långt när så
vacker som Ada, men jag ansvarar för, att
hennes hår är rotäkta, och att hennes rosiga
färg ej går ur i tvätten.»
»Tack så mycket för välmeningen, men
galenskap är inte ärftlig i min familj,» sade
Bob.
»Nå, farväl då,» sade Nils, »Ada är på
flickbjudning, och jag lofvade att komma efter.
Farväl, min gosse, jag hoppas få presentera
er för hvarandra med det snaraste.»
»Åh, det brådskar inte,» svarade Bob, »men
att tänka sig, att du, stackars Nils, kanske
inom etfr år sitter och dinglar med en tvilling
på hvardera knäet och sysslar med diflaskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
