Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 7 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 I D U N 1893
blifvit kallt och ogästvänligt, med lakan bredda
öfver möblerna och malkamfertslukt öfver
det hela, och nedfällda gardiner, som ge en
grå skymningsdager i stället för solljuset
eller vinterbrasans muntra sken i rummets
hörn och vinklar, dä kommer ovillkorligen
det där vemodet, och då har man inte annat
göra än att ögonblickligen resa sin väg ifrån
det.
»Nå, trollet,» säger farbror Zaehris på
perrongen — han är en sådan farbror, som
har vissa rättigheter, bland andra den att
kalla en medveten nutidskvinna för troll —
»lycka till med fästmannen! Men tag bara
ingen, som du tycker om, låt se, att du tar
en som tycker om dig.»
Farbror Zaehris har verkligen sina ljusa
ögonblick.
Han tillhör för resten den gamla skolan.
Det faller mig inte in att säga honom, att
jag alls inte ämnar »ta» någon, att jag har
mitt arbete och mina intressen och ämnar —
nu liksom hittills — låta händelserna hända
utan att ingripa, förr än jag själf vill. Om
jag sade det, skulle han bara plira på mig
med skälmen i ögat och säga »Sjåpa dig inte,
trollunge, » eller något annat artigt, som skulle
ha alldeles samma andemening. —
Så kuskade tåget af med mig, Korrekt
och lugn satt jag i mitt kupéhörn, oklander-
ligt tillknäppt, med min lilla diskreta bröst-
bukett — afskedspresent från min galanta
farbror — och mitt nutidskvinnliga själfmed-
vetande. Ut mot okända öden — eller mot
inga alls. Förbi gröna ängar och insjöar,
som lågo blanka i juninatten, förbi landtliga
stationer, där unga damer inväntade unga
herrar, som hoppade ut ur tåget och hälsade
öfverraskade: »nej, är fröken nere?» »Ja,
jag skulle lämna af ett bref,» eller var det
andra herrar, som togo henne, som väntade,
om lifvet och kysste henne utan att be om
lof. (Några rader reflexioner äro här om-
sorgsfullt öfversuddade i fröken Evas bref.)
Och från tåget öfver på en ångbåt, som
förde mig ut på fjärden med vatten så blått
som i Medelhafvet, men ingen annanstäds —
påstås det — och med hvita kammar och
ilskna bränningar mot stränderna. Och friska
vindar, men milda på samma gång, och stark
luft, så man ville gäspa, en helt annan luft
i banklokalen, där jag, uppflugen på min
pinne, tillbringar största delen af min gyl-
lene ungdom som en sann kvinna ägnar och
anstår, och där ingen kallar mig för troll
och ingen lägger märke till, att jag är en
Evas dotter — och dit ingen prins kommer
för att lämna sitt kungarike i min vård.
Jag skulle vårda det, var så säker, ers
höghet! Vårda det som det bästa lifvet har
att bjuda oss båda — »jag säger inte »mig»,
så anspråkslös är jag inte, jag säger »oss».
Är jag där nu igen? Det måtte vara den
starka luften eller den långa nattresan med
halfslummer och midsommarnaturen och fågel-
kvittret och stillheten rundt omkring, som
kommer mig att prata så mycket tok — och
att tänka så mycket tokigt.
Nu har jag emellertid hunnit min ensamma
resas första mål. Jag är i det lyckoland,
som utgöres af en badort på västkusten, och
jag har packat upp mina »tjusiga» klädnin-
gar, färdig att slå ett stort slag. För att
inte känna mig helt och hållet öfverväldigad
öfver det paradisiska i min belägenhet har
jag emellertid nu till en början förankrat
på en af de små och anspråkslösa badorterna
— längre fram på sommaren öfvergår jag
antagligen till de stora valplatserna. På min
badort ligga fiskarkojorna strödda omkring
bland bergklintarna, och där går man vilse
på »gatorna», som knaggla sig upp och ner
i skrefvoma mellan röda hörn och gula,
mellan trädgårdar, stora som persiljelådor,
och villorna ligga där pyntade och färdiga
att taga emot sommargäster och båtarne med
hvita, rena segel vänta på lustseglatser ut
till hafs.
Ännu väntar badorten på badgästerna.
Intendenten och doktorn stå på badhusverau-
dan och undra, om denna dags ångbåt skall
medföra något för dem. Baderskorna sträcka
på sig i korridoren, uppasserskorna duka för
de väntade i matsalen. Där prunkar det
långa midtbordet med vilda blommor från
någon täppa i lä — jag kan inte förstå, hvar
den finns, denna blomstergård — och med
53 bränvinsglas, som vänta på 53 af ska-
pelsens herrar.
Och måsarna ropa utanför efter gifmilda
sommargäster och nere på sjöbotten gå krab-
bor och vänta på att bli lockade med en
köttbit och svekfullt uppfiskade på badhus-
verandan. Allting väntar.
Men inte jag. Jag njuter af friskheten
och stillheten här ute i hafsbandet, andas in
hälsa med fulla lungor och finner världen
utmärkt sådan den är. Skulle den ej fort-
fortfara vara »sådan den är», och skulle nå-
got omstörtande och underbart öfverraska
mig, så kan det kända att jag låter höra af
mig.
Men lita inte för mycket på mitt löfte.
Man blir lat här ute — och man är visst
alltid lat, när det gäller att hålla sina
löften.
Nu skall jag ut och fiska med kandidat
. .. (åter några öfverstrukna rader. Möjliga
att uttyda äro orden »ganska passabel» samt
slutklämmen:) i brist på bättre -— ännu har
ju »den egentliga knifkastningen,» som far-
bror Zaehris plägar uttrycka sig, inte börjat.
Din Eva.
——
/ hushållspenningfrågan.
Femtonhundrakronorstrecket.
ii.
Motto: »Sparsamliet, är en dygd.»
Jjkjor att fä en årsinkomst af 1,500 kronor att
räcka till för en familj, bestående af man, hu-
stru och tre barn, blir sparsamhet en nödvändighet.
Att göra en utredning, huru dessa 1,500 kronor
skola räcka till, är vanskligt nog i alla händelser,
men kan absolut inte göras utan stor praktisk erfa-
renhet, som nog inte ändå är tillräcklig för att fullt
tillfredsställande kunna lösa denna på så mycket be-
roende fråga.
Emellertid vågar insänd, ett försök, ty jag har fått
— om uttrycket tillätes mig — gå genom »grader-
na». Jag är nämligen uppfödd i ett hem med myc-
ket små tillgångar samt gift med en e. o. tjänste-
man med den aflöning, som staten bestod sina extra
biträden för en 30 år sedan, en aflöning, som visst
inte ens för ordinarie tjänsteman af lägre grad upp-
gick till 1,500 kronor pr år.
Att det var möjligt att kunna lefva med dessa
små inkomster berodde i första rummet på, att då
voro billigare hyror och mindre skatter, samt vida-
re att det i allmänhet fördes ett anspråkslösare lef-
nadssätt; men till sist måste sparsamheten tagas
med i beräkningen, ty saknas den, är spelet snart
förloradt.
Är man dock nog förståndig att i början af sitt
äktenskap försaka i främsta rummet nöjen och lyx-
artiklar, och gå upp helt i sitt hem, så skall man
med glädje och tillfredsställelse finna, att detta för-
kofras under ens egna händer, och man kan sedan
med det växande välståndet och litet större tillgån-
gar tillåta sig en och annan förströelse.
Ur en annan synpunkt är hustruns hemmavaro så
ytterst viktig, jag menar för barnens skull : ingen
ersätter en god, förståndig moder. Naturligtvis skall
och måste hustrun för sin hälsas skull gå ut, men
på lämpliga tider, ej på tillställningar, som vara
halfva nätterna, och som ruinera både hälsan och
kassan.
Så långt som tillgångarne möjligtvis sträcka sig,
bör man söka att inköpa matvaror af god beskaf-
fenhet. Mannen, som kanske har ett ansträngande
arbete, behöfver stärkande mat, barnen som växa,
fordra det, och hustrun själf är kanske klen samt
lika mycket som de öfriga i behof af goda närings-
medel. Vid mina beräkningar är detta ett ögon-
märke : inga surrogater. På det allra kraftigaste
vill jag varna för »kaffesurrogat» eller för öf-
rigt dåligt kaffe, ty däraf blir magen i grund för-
derfvad.
Som ofvan sagts, är en utredning i detta fall
huru 1,500 kronor skola räcka till för en familj pa
fem personer för ett år, ytterst svår att åstadkomma,
ty åsikterna hunna ju vara så olika om samma sak.
Den ena tycker t. ex., att födan kan vara hur dålig
som helst, men elegant måste man vara; en annan
åter har den åsikten, att det är detsamma med ko-
stymen, blott god mat i första rummet; åter linnas
andra, som försaka det nödvändiga för nöjen. Den
metoden är den sämsta, men att den är ganska van-
lig; det är tyvärr en sanning.
En annan gammal sanning är också den, att me
delvägen är bäst, och medelvägen har jag sökt hålla
vid upprättandet af följande
tablå.
Matpenningar à 10 kr. pr vecka gör pr år 832
Hyra för 2 rum och kök pr år................... 250
Kläder och skodon dito -........... ................. 16C
Kontribution.....................-.............. -............. 100
Ved med omkostnader.................................. 44
Oförutsedda utgifter..........................-............ 50
Tvätt ..............;................................................. 30
Mangling ........ —.......................................... 10
Fotogen 50 liter pr år______-..................... 8
Såpa 7 kilo, tvål 1 kilo pr år .................. 4
Diverse, såsom tändstickor, blanksvärta etc. 12
Kronor 1,500
Må det nu tillåtas mig att visa, huru veckopen-
ningen kan ställa sig:
Mjölk, 3 liter pr dag, gör pr vecka......... 1: 56
Grädde, 8 öre pr dag, pr vecka––––––––- 0: 56
Bröd, 50 öre pr dag, pr vecka................... 3: 50
Socker, \ kilo pr vecka ..................... 0: 35
Kaffe, 3 bgr.................... 0: 54
Smör, I kilo........................................................ 0: 90
Potatis, 10 liter.................................................... 0: 40
Hvetemjöl, 1 kilo.............. 0: 25
Salt.................................. 0: 04
Lagerdricka, 15 |-buteljer ................ —......... 0: 90
Den öfriga maten.............................—........... 7: —
Kronor 10: —
Såsom här synes, bli endast 7 kr. öfver till mid-
dagsmålen, men med klok beräkning kan det ändå
gå ihop. Man kan den ena dagen ha en billigare
maträtt, den andra en litet dyrare. Jag vill visst inte
ens försöka att uppställa någon »matordning» för en
vecka, men några små praktiska vinkar kunna ju
inte skada. Hvad en husmoder med strängt be-
gränsade tillgångar har att iakttaga, är så tillsägan-
des att passa tiden för att köpa billigt och bra. Till
ex. i april och* maj är fisken god och billig. Is-
mörten är fet, utmärkt god och kostar i april 30 à
35 öre kilo, men kan i maj köpas för 10 öre kilo.
Väl lagad med gräslökssås är det ju en billig och
födande rätt. Två kilo räcker väl till för fem per-
soner. Braxen är vid denna tid äfven billig och
god. I mitt eget hushåll nyttjar jag ofta om mån-
dagarna stekt sill med potatismos. Genom att mo-
set beredes med mjölk och något smör, blir maten
närande, likväl billig. Tre sillar 30 öre. Om vin-
tern är hos mig ärter och fläBk om torsdagarna en
stående rätt, som är födande och ej dyr. För 80
öre fläsk och 20 öre gula ärter är en lagom sats,
blir godt och tillräckligt. Längre fram på somrar-
na, då det finns godt om spritärter och välska bönor,
bör man ofta använda dessa, ty de äro mycket fö-
dande. En annan billig rätt är lungmos med kross-
gryn. Är lika god uppvärmd till frukost eller
kväll. Blir ganska mycket af ett »hjärtslag», som
kostar 75 öre. I oktober finnes billigt lamkött, så-
väl färskt som rimmadt. En fläsklägg för 60 öre,
och kålrötter för 15 öre, som man först brynar litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
