Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 7 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 213
Spanska flickor.
Tecknade för Idun
af
C. H. JK. K—y
(Foris.)
Den fullvuxna unga spanskans nöjen be-
står af musik och dans, tjurfäktningar och
promenader. Lefver hon med i stora världen,
har hon ej svårt att fä sin smak för dessa
nöjen tillfredsställd, och äro hennes omstän-
digheter än aldrig sä tarfliga, får hon ändå
alltid tillfällen att njuta af de båda senare.
Hvad musik och dans angå, så spela, sjunga
och dansa hon och hennes väninnor, så snart
de träffas. De äro i allmänhet ganska mu-
sikaliska och lära med lätthet spela, dock
sällan mer än som behöfs för att med lif och
»schwung» föredraga de sprittande national-
danserna eller ackompagnera sig själfva till de
egendomliga folk- och kärleksvisor, som i
mängd finnas i hvarje provins af Spanien.
Dansen läres icke numera såsom förr, och de
konstmässiga solodanserna utföras numera al-
drig af andra än kvinnor af folket eller dan-
serskor till profession, men komma tre unga
flickor tillsammans kunna två af dem dansa
och den tredje spela i timtal utan att tröttna.
Till tjurfäktningar gå de ifrån sin tidigaste
barndom, hvarför man kanske icke bör så
mycket undra på, att de vänja sig vid det
barbariska i detta grymma folknöje och mera
fästa sig vid det gläusande och lifliga uti
dessa föreställningar.
Pä sina dagliga promenader tyckes en span-
ska aldrig kunna tröttna — hennes kärlek
till motion och frisk luft tyckes vara en form-
lig passion. Man har sökt förklara detta
genom att betrakta det som en reaktion efter
det nästan orientaliskt instängda lif kvinnan
förde i Spanien ända till för ett par genera-
med fett och en sked sirup, brukar vara en rätt,
särdeles omtyckt af barn.
Hvad man så i veckan kan inbespara på billigare
maträtter, bör man lägga på söndagens stek. Man
kan till och med beräkna tisdagens middag, om man
till söndagen köper t. ex. 3J kilo kött. -Jag skall
härvid nämna en rätt, som blir välsmaklig, om man
går till väga på följande sätt. Man köper för 10
öre sviskon — ej katrinplommon, blir ej detsamma
— dessa kokas i en knapp $ liter vatten, tills de
kännas mjuka. Man har då sönderskuret kött i
ordning af den öfverblifna oxsteken — soppkött kan
användas på samma sätt — detta lägges i stekgry-
tan; dit hällas nu sviskonen med vattnet, som de
kokat uti. Äfven om det finnes någon steksås kvar,
är den bra att slå ibland. När köttet kokat i detta
något litet, slår man en tesked ättika och 2 mat-
skedar sirup i grytan samt rör om det hela. För
att dryga ut såsen samt få den simmig. göres en
liten afredning med mjöl. Rätten kallas för »svi-
skonkött». Försöka duger !
Man tycker kanske, att 3 liter mjölk pr dag —■
1 liter oskummad och 2 lite rskummad — är för myc-
ket tilltaget, men för barnen bör man använda så
mycket mjölk som möjligt. De böra om morgnarne
få mera än hälften mjölk i sitt kafte. Därigenom
går det också mindre socker åt; en mindre bit är
nog. På eftermiddagen borde kaffet helst undvikas
för barnen, i stället tidig kvällsvard och tidigt till
sängs !
Till kvällarne bör man ganska ofta koka gröt, och
jag har därför med afsikt beräknat tillräckligt med
mjölk. Då man icke har gröt till kvällen, kan man
ju hafva välling till middagen. För att spara ved,
kan man passa på t. ex. torsdagarne, då man ko-
kar ärter, och på samma gång koka hafregrynsgröt,
ty den är mest hårdkokt. Uppöst, med ett lock
öfver, håller den sig varm till kvällen, om man stäl-
ler in den i ugnen.
Nu skall jag be att få tala litet om tvätten. För
min del anser jag det billigare att lämna bort min-
dre tvätter än att sköta dem hemma. De hvita klä-
derna kunna nog skötas bättre på landet, och för
1 kr. 25 öre pundet tvättas där mycket bra af tvätt-
gummor. Om man lämnar bort det bästa af det
tioner sedan. I början af århundradet ansågs
det knappast tillåtligt, att en ärbar kvinna
visade sig ute annat än då hon, tidigt om
morgnarne, gick till mässan. För öfrigt fick
hon på sin balkong hämta frisk luft så godt
sig göra lät. Att hon nu fritt kan gå ut
och in efter behag är det första stora tecknet
till att kvinnoemancipationen börjat till och med
i det ultra-konservativa Spanien. Ännu är
det dock icke så långt kommet, att en ogift
kvinna ens får gå öfver gatan utan sällskap.
Kärleken till promenaden förklaras dess-
utom hos den unga flickan af hennes natur-
liga begär att se och att blifva sedd, och då
hemlif och gästfrihet inom hemmet i allmän-
het icke äro mycket utvecklade i södern, är
det egentligen på gatan hon kommer i be-
röring med det andra könet. Det är faktiskt,
att den stora mängden af äktenskap förbere-
des utomhus, och det är ej förr än de båda
unga redan äro tämligen vissa på hvarann,
som en ung man beträder den flickas hem,
som han beundrar. Går han dit, är det för
att fria, och på förlofningen följer bröllopet
så fort som möjligt. Utländingar ha svårt
att förstå och vänja sig vid den frihet bruket
i dessa stycken skänker spanjorerna. Att
komplimentera en okänd dam på gatan, följa
henne och fatta posto utanför hennes balkong
— allt detta är i Spanien lofliga medel för
att börja en bekantskap. Snart nog märker
den unge mannen, om hans hjertas dam upp-
tager hans hyllning med välbehag eller ej —•
utom ögonspråket har en flicka här solfjäder-
språket att tillgå, och i södra Spanien lägges
till dessa båda ännu ett tredje — blomster-
språket. Många egendomliga och poetiska
bruk finnas äfven, genom hvilka det är tillå-
tet att betyga en ung skönhet sin beundran
— t. ex. det, att aftaga den stora kappa
med plyschfoder i de mest lysande färger,
hvarmed spanjorerna så vackert drapera sig,
hvita linnet en gång i månaden, tror jag att två
pund skall bli lagom. Det öfriga kan man tvätta
i sitt kök, d. v. s. kulört, strumpor, ylle och små-
barnskläder. Rubriken tvätt är således upptagen
med 24 pund pr år.
Man måste komma ihåg, att med 1,500 kronors
årsinkomst är en tjänarinna otänkbar, och att lega
tvätthjälp blir ovillkorligen dyrare. Här kanske är
platsen att nämna några ord om hjälp. Jag skulle
så gärna vilja beräkna något för denna utgift, men
hvar skola vi taga den? Ifrån »oförutsedda utgif-
ter» ? Men då stryka 24 kr. pr år, ty det allra
minsta en person, som »går till och från», kan vara
nöjd med, är 2 kr. i månaden, och för den betal-
ningen kommer hon nog inte mer än ett par gån-
ger i veckan. Mången får nog nöja sig med det
också, man bör då passa på att få skuradt. Aj, aj,
jag har ju glömt att debitera skurborstar och viskor.
En annan utgift, beroende på barnens ålder, till-
kommer också, nämligen skolböcker. Får väl tagas
af det lilla reserverade kapitalet. Undervisningen i
»folkskolan» är, som vi veta, fri!
Hvad kontribution beträflar, kommer man siffran
närmast med 100 kronor, hvilken är oskäligt hög
på en årsinkomst af 1,500 kronor. Den inkomsten,
som med den strängaste hushållning ej ger något
öfverskott, borde aldrig beläggas med högre skatt
än 50 kr. Beskattningen ställer sig något olika i
olika församlingar.
Till hyran äro 250 kr. beräknade, ty därför kan
man få två rum och kök enligt tidningsannonser
och Hyreslistan. Visserligen inte i Stockholms cen-
tralaste delar, men heller inte så aflägset. Beror på
hvar mannen har sin verksamhet. Man bör om
möjligt hålla sig till den stadsdelen, ty tid är pen-
ningar. Af omtänksamhet för männens smak har
jag uppfört i veckotablåns utgifter 15 halfbuteljer
lagerdricka, ty sällan är mannen en sådan älskare
af mjölk, att han till alla mål vill förtära den. Det
lagerdricka, som nu föres i marknaden, är nästan
lika godt att dricka som öl.
Kan veduppköpet få göras i augusti eller septem-
ber — men helst i augusti — har man många kro-
nor pr famn i behåll. Björkved fås då för 15 à 16
kr. samt barrved för 10 å 12 kr famnen. En famn
och breda ut den pä gatan, midt i smutsen
och dammet, just där den unga flickan skall
gä fram, och pä samma gäDg gifva sin syd-
ländska glöd uttryck i någon af bruket gillad
form. En mycket vanlig sådan är det bibli-
ska utropet »Salig är den kved, som dig födt
hafver, och de spenar, som dig di gifvit!»
Den flicka skall vara bra känslolös, som kan
gå öfver en dylik matta utan att känna sig
smickrad af en så poetisk hyllning. Men så
är hon också merendels intagande — kanske
ej alltid en fullkomlig skönhet, men alltid
mycket behaglig. Den lilla fina kroppen, huf-
vudets stolta hållning och lemmarnes fullkom-
liga proportioner — den lilla, otroligt lilla
foten, de mörka, strålande ögonen, det långa
mjuka håret -— allt detta nationelt spanska
gör, att en spanjorska knappast kan vara ful
som ung. Skada blott att hon redan vid
tjugu års ålder börjar förlora den första ung-
domliga fägringen och vid trettio års ålder ser
man henne oftast antaga proportioner så fyl-
liga att de blifvit traditionella.
Ligger nu en ung flickas håg åt det reli-
giösa snarare än det världsliga lifvet, bevistar
hon flitigt mässor och andra kyrkofester, no-
venarier och sammankomster af sällskapet
»Marias döttrar», i hvilket hon ingår. Hon
besöker äfven flitigt klostren, gifver almosor
åt de fattige och företager esomoftast en pil-
grimsfärd i stället för en badresa. Ibland
afgifver hon ett särskildt löfte att för en viss
tid afhålla sig från alla världsliga tidsfördrif
och i stället ägna sig åt särskilda andakts-
öfningar, emot det, att hon får någon kär
önskan uppfylld. Ofta anlägger hon på vissa
år en viss drägt, så enkel och ful som möj-
ligt, och går klädd i densamma dag ut och
dag in, ja, vill hon riktigt taga saken på
allvar, knyter hon ett groft rep om lifvet.
Stundom bär hon helt enkelt en dräkt i hvitt
och blått, den heliga jungfruns färger, för att
björkved är beräknad att användas den kallaste ti
den. Det blir varmare af att man sätter in halfva
eldstaden med björkved, än om man fyller den med
granved.
Till kläder och skodon 170 kr., äro långt ifrån
någon rund summa, men det får gå för sig. Spar-
samhet och klokhet måste nu som alltid göra sig
gällande.
Man måste beräkna så, att inte man och hustru
på samma höst köpa sig nya öfverplagg, ty dessa
äro de dyraste af garderoben och sålunda de känn-
baraste. Lämpligaste tiden för dessa inköp torde
vara september, ty med oktober kommer hyran.
Efter jag nu är inne på litet af hvarje, tillhörande
familjelifvets område, skulle jag vilja lägga de goda
mödrarna en sak på hjärtat. Vänjen aldrig edra
barn vid att få pengar till »snask». Det är så van-
ligt att få höra småttingarna komma och bedjande
säga: »Mamma, får jag en slant»; och lika vanligt
är svaret på frågan, hvartill den skall vara: »Jag
ska’ köpa karameller». Betanken blott, ett öre om
dagen gör 3 kr. och 65 öre för året.
Bättre då, för att vänja barnen vid att spara till
nyttiga saker, att visserligen ge dem en slant, men
låta dem genast stoppa den i sin sparbössa och spara
ihop till någon sak, som mamma ändå måste köpa
dem. Saken blir kanske dess värdefullare, när de
få den genom egen sparsamhet.
Jag har nu sökt att så mycket som möjligt gå
till botten med saken. De män, som taga del här-
af och vilja vara rättvisa, kunna väl ej hafva något
att inväuda mot de poster, som äro påförda de dag-
liga utgifterna. En verklig erfarenhet har afvägt
dem, de äro ej öfverflödiga, men ej heller något
svältsystem, ty däraf tager man bara skada. I detta
fall äro vilseledande uppgifter att mycket beklaga.
Det finnes nog män, som äro goda och förståndiga,
men många äro också både oerfarna och orättvisa.
Vi skola ej gifva dem vapen i händerna att föra
krig mot sina egna hustrur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
