- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1893 /
221

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 14 juli 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1893 I DU N 221
taktlöshet, till hvilken unga personer ofta göra
sig skyldiga. Man bör ej heller svara enstafvigt
och kort, det verkar frånstötande och obehagligt.
Vill man blott, kan man lätt finna ett lämpligt
svar.
När andra tala, skall man ej se ouppmärksam
och likgiltig ut eller visa sig otålig. Det är en
stor konst att kunna »höra på», men är ett oef-
tergifligt villkor för den, som vill anses belefvad,
och är dessutom ett af de säkraste sätten att vinna
personers sympati. Näppeligen något blir så väl
upptaget som denna intresserade uppmärksamhet
på hvad en person har att säga.
När andra samtalsämnen tryta, plägar man ofta
taga till anekdoter. Deras användande kräfver
dock varsamhet. Man får ej upprepa samma hi-
storia flere gånger, ty då blir äfven den bästa
tröttande. En viss berättareförmåga erfordras
också, ty det duger ej att vara långtrådig, i oänd-
lighet göra afvikelser från ämnet eller trassla in
sig i biomständigheter. Vitsar och ordlekar kunna
äfven vara roande, men en oafbruten ström af
slika kvickheter sätter slutligen anditoriet i för-
tviflan, och den, som jämnt vaktar på tillfälle att
komma fram med något kvickt, gör sig lika löjlig
som den, hvilken aldrig kan få fram något roande
eller kommer med det på orätta tider.
Slutligen några ord om skrattet! Skratta ej för
ofta och aldrig högt eller bullrande I Något fånigt
vidlåter alltid ett gapskratt; däremot är ett hjärt
ligt skratt trefligt. Ännu behagligare äro leenden,
»ansiktets poesi» som Victor Hugo nämner dem.
Hufvudsumman af hvad ofvan har blifvit sagdt:
tänk i främsta rummet, ja, nästan uteslutande på
de andra medlemmarne af sällskapet, i sista på
dig själf. Vill du anses älskvärd, så är detta
sättet: förmå öfvertyga andra, att de äro det.
Visa aldrig motvilja mot någon ; höjden af belef-
venhet är att kunna finna sig i alla förhållanden,
utan att man af något skönjer, om ni knotar.
Florentin.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
8 liter ärter à 20 öre ........................................ 1: 60
4 kilo rafiinadsocker à 71 öre ........ 2: 84
4 » pudersocker å 60 öre ............................ 2: 40
Ättika och kryddor......................... 0: 75
Polersaker, blanksvärta o. d. ........ 0: 75
Såpa, soda, blåelse och stärkelse........................ 2: —
Kronor 31: 54
Naturligtvis rätta sig mina inköp efter förhållan-
dena i öfrigt, beroende dels på hvad som finnes kvar
från föregående månad, dels på priset, dels på det
som passar för årstiden.
Med stor sparsamhet och omtanke räcker det till,
och jag har då 68 kr. 46 öre att använda till de
öfriga behofven. Detta blir pr vecka, om man an-
tager en månad till jämt 4 veckor 17 kr. 12 öre,
och vill jag nu anföra en veckas inköp såsom exempel.
Mjölk och grädde.... .......................... 3: •—
2 kilo smör à 2 kr............................................ 4: —
3 » högref å 75öre................................ 2: 25
1 » biffkött ........ 1: —
Färsk fisk ............. 0: 50
1£ kilo fläsk à 1 kr.................................... ...... 1: 50
Mjukt bröd._......................... .............................. 0: 75
Skorpor och småbröd ................................. — 1: —
1 tj°g ägg-......................................................- 1: —
Sopprötter, pepparrot m. m. ............... .......- 0: 25
Te eller chokolad................................................ 0: 35
01, dricka, grönsaker m. m. ............................ 1: 52
. Kronor 17: 12
Med dessa inköp jämte de förråd jag äger från må-
nadens början, hudiållar jag på följande sätt:
Sönd. Frukost : Kaffe, ägg, smör och bröd.
Midd.: Biff och potatis, cbokoladpudJing.
Kväll : Te, smörgåsbord.
Månd. Frukost : Kaffe, smörgås,stekt fläsk o. äggröra.
Midd. : Buljong, pepparrotskött och potatis.
Kväll: Rägmjölsgröt och mjölk.
Tisd. Frukost : Kaffe m. m., sill och potatis,
Midd. : Buljong, uppstekt kött.
Kväll : Tunna pannkakor,
Ungkarl.
Skiss för Idun af A. IV—ff.
(Forts.)
Snart kom Ada tillbaka, och de två pra-
tade tillsammans, eller, rättade sagdt, Bob
talade och Ada hörde på. Han hade aldrig
vetat, hur vältalig han var, förrän han såg
Adas ifriga ansikte, då han berättade den ena
anekdoten efter den andra från Nils’ skoltid,
och hur alla hade hållit af den öppenhjärtige,
begåfvade gossen.
Sedan skulle de ut och ro, och Bob låg
i aktern med lilla Maja, medan systrarna
rodde. Ruth isynnerhet rodde väl, och Bob
såg med välbehag, hur den smidiga gestalten
böjde sig öfver åran. Omedvetet betraktade
han forskande hennes ansikte och undrade,
om hon ej ändå var vacker, när allt kom
omkring. Ansiktet hade ett så växlande ut-
tryck, och då hon log, framträdde de mest
retsamma gropar i kinderna. Men när båt
färden var förbi, var han lika tvehågsen som
förut, och han var glad, då Nils kom hem
och befriade honom från hans drömmerier.
»Så trefligt vi haft i dag,» sade Nils, då
de på aftonen skildes åt i rökrummet, »jag
önskar, du ville gifta dig och slå dig ner i
villan här strax bredvid.»
»Min snälle vän,» svarade Bob, »försök
ej att locka mig i fördärfvet; min kallelse är
att förblifva ungkarl och farbror åt dina blif-
vande telningar, och får jag lika mycket be-
svär med dem som med dig, får jag fullt
upp att göra, och därmed godnatt!»
* *

*


Tre veckor hade förflutit, och Bob var
fortfarande kvar i villan, »men nu var tiden
Onsd. Frukost: Bräckt skinka och äggröra.
Midd.: Färsk fisk, sagosoppa.
Kväll: Hafregrynsgröt.
Torsd. Frukost Stekt kall fisk.
Midd.: Ärter ocb fläsk, plättar.
Kväll: Sill och potatis.
Fred. Frukost: Kallt fläsk, stekt potatis.
Midd.: Fiskpudding af kabeljo och risgryn,
ärtsoppa.
Kväll: Stekt hafregrynsgröt.
Lörd. Frukost: Uppstekt fiskpudding.
Midd. : Färsk fisk, ölsupa.
Kväll: Risgrynsgröt.
Om morgnarne dricka min man och jag kaffe med
skorpor, barnen få hvar sin kopp hafresoppa. När
de sedan komma hem till frukosten, dricka barnen
alltid mjölk, men vi kafle för det mesta. Till mid-
dagen serveras en flaska iskällardricka. 01 och
och brännvin förekomma ytterst sällan. Kaffe på
eftermiddagen serveras bara om söndagen.
Hvarje vecka bakar jag mjukt bröd af 5 kilo groft
rågmjöl, det är mycket drygare och billigare än det
man köper. Endast till frukost slå vi oss lösa på
några franska bröd. Vidare har jag att köpa ved
och kol, fotogen, betala gasen — vi begagna gaskök
om morgon och kväll — med 3 kr. samt löna jung-
fruns trogna tjänst med 7 kr.
Så äro mina 120 kr. väl åtgångna, och nu torde
någon anmärka, att jag icke äger ett öre till oförut-
sedda utgifter. Det är ju visst och sannt, men jag
ger ju icke ut alla pengarne på en gång, jag har
min summa för veckan att använda efter bästa för-
måga, och det kan ju hända, att jag ibland kan göra
goda affärer och spara in en eller annan krona på
någon lyckad finansiell operation.
All tvätt göres i hemmet. Kläder för oss alla gå
i medeltal till 275 kr. pr år, och så ändras ändå
alla pappas kläder till gossarne, och Ullan fick i den
gamla goda tiden två klädningar af en mammas.
Den syhjälp jag möjligen behöfver inberäknas ock här.
Under sommarferierna ha vi ej kunnat neka oss
den stora vederkvickelsen att hyra oss en liten stuga
på landet i någon fridfull vrå, och ha vi vanligen
gifvit 75 kr. i hyra för två rum och kök. Resan
inne att resa,» tänkte han med en suck. Det
var inte roligt att fara hem, och hans egna
hem föreföllo ej vidare trefliga, men han hade
latats alltför länge, och i kväll skulle han
säga åt Nils, att han måste resa om måndag.
Lilla Maja skulle nog bli ledsen, de hade
varit så goda vänner, och Ruth — — Men
här afbröt Bob sin tankegång. Det var na-
turligtvis hans ömhet för barnet, som så ofta
frammanade moderns bild; det var tid på att
han gaf sig af, annars skulle han väl så små-
ningom inbilla sig att han var kär. Men
inte tänkte han gå i fällan och offra sin dyr-
bara frihet för ett par grå ögon och ett par
kinder med gropar. Åh nej! — —
I detsamma hörde han steg på sandgången,
och en högväxt man med en sjömans lätt
igenkänliga gång skyndade upp mot bygg-
ningen. Glasdörrarna på nedre botten öpp-
nades hastigt och — Ruth låg sluten i främ-
lingens armar.
»Älskade Georg!» hörde Bob henne utropa,
»hur — —» men slutet af meningen kväf-
des af den främmandes tjocka skägg.
»Rättvise himmel! Hon låter det odjuret
kyssa sig,» sade Bob, blek af raseri. Han
hade aldrig vågat trycka hennes hand en
gång, och denne främling hade, helt ogeneradt
kysst det ljufva ansikte, som — det kände
han plötsligt — han älskade mer än allt
annat i världen. »En älskare naturligtvis;
hvilken dåre jag varit!» och Bob sjönk ner
i en stol och dolde ansiktet i sina händer.
Middagsklockan ringde, och Bob klädde
sig hastigt. »Ju förr det är öfver, dess
bättre,» mumlade han och gick utför trappan.
I detsamma mötte han Ruth; hennes kinder
voro täckta af en liflig rodnad, och hela hen-
nes väsende andades en glädje, som ingaf ho-
nom en gränslös svartsjuka.
»Åh, herr Falk,» utropade hon, »vi ha
haft en sådan angenäm öfverraskning —»
för oss fram och tillbaka samt transport af våra sa-
ker gå till 18 à 20 kr.
Båda gossarne gå vid statens läroverk, där betala
vi 14 kr. för hvar i terminsafgift, således för året
56 kr. Vår lilla flicka går i en flickskola här i
staden, där terminsafgiften endast utgör 10 kr.
Skolböcker och materiel för barnen ha ännu ej
uppgått till mer än 20 kr. om året för dem alla
tillsammans.
Och så ha vi skatten, afgiften till änke- och pu-
pillkassan, lifförsäkringspolis och assuranse, de kom
ma igen hvarje år, orubbliga som hälleberget och
oundvikliga som ödet.
Ja, nu har jag visat, huru vi efter bästa förmåga
använda våra 3000 kr., men vare det långt ifrån
mina tankar att framställa oss såsom något mönster,
manande till efterföljd.
Människornas förmåga att hushålla är ju så ofant-
ligt olika. Jag gör, så godt jag kan, men mången
gång är det svårt nog att få allting att gå ihop.
Barnen äro friska och starka, och de ha strykande
aptit, det fordras ganska stora kvantiteter för att
mätta dem. Min man vill ha godt och har, som
han säger, »den principen att köpa allting af bästa
sort » Ja, hvem vill icke det! Men tvingad af nöd-
vändighetens kraf, får man allt emellanåt se efter
det billiga i stället.
Ha vi ej kunnat spara ihop något, så ha vi ej
heller några skulder, ty den principen ha vi gemen-
samt, att aldrig taga något på kredit.
Om två år kommer pappa upp i högre lönegrad,
då få vi 500 kr. mer om året. Hushålla vi då på
samma sätt som hittills, kunna vi sätta in dem på
sparbanken, såsom varande för tillfället obehöfliga.
Tror ni det går?
Hoppas detl Er tillgifna
Wilhelmina. Andersson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free