Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 14 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1893
222
»Ja, särdeles angenäm,» afbröt Bob häf-
tigt, »om man får döma af den scen jag be-
vittnade i trädgården. Jag förmodar, att jag
får gratulera. Glöm inte att bjuda mig på
bröllopet,» och med ett sträft skratt gick han
förbi henne in i förmaket.
»Nej, se Bob!» ropade Nils, »hvar har du
varit hela tiden? Låt mig nu presentera dig
för familjens ryktbaraste medlem, som just
återkommit från en långresa. Häradshöfding
Falk — min svåger, kapten Werner.»
»Svåger,» stammade Bob, medan han tyckte
att rummet tog valssteg, »jag visste inte
åtminstone hade jag glömt — —»
Det var först då han satt vid middags-
bordet, som Bob vågade se på Ruth, men
hon var helt och hållet upptagen af sin bror.
»Naturligtvis är hon stött,» tänkte den olyck-
lige Bob, »bröder borde aldrig finnas till!»
Efter middagen kom lilla Maja och intog
sin älsklingsplats på Bobs knä. »Maja,»
hviskade han och lutade hufvudet mot bar-
nets ljusa hår, »hur gör du, då du varit stygg
mot mamma, och hon är ond på dig?»
»Jag kyssej henne på kinden, midt i gjo-
pen,» hviskade Maja tillbaka. »Du ha’ väl
inte vajit stygg?»
»Jo, förfärligt stygg,» sade Bob med en
suck, »och jag tror aldrig hon kan förlåta mig.»
Lilla Maja slog kärleksfullt sina armar om
brottslingens hals. »Jag ä’ så ledsen, fajbo
Bob,» sade hon, »men försök att kyssa henne.
Vill du inte det?»
»Det finns ingenting jag hellre vill,» var det
uppriktiga svaret, »men är du säker, att jag
törs, lilla Maja?»
Här afbrötos deras vidare förtroenden ge-
nom att alla reste sig och gingo ut i träd-
gården. »Får jag tala med er ett ögonblick,»
sade Bob med låg röst, då Ruth ämnade följa
sin syster. »Jag vill be er om förlåtelse för
mitt uppförande i dag; jag har burit mig åt
som en tölp, men — men — sanningen är
att jag var ursinnig —- — » här tystnade Bob
förskräckt och stirrade hjälplöst på Ruths
nerböjda hufvud.
»Mamma lilla,» hviskade i detsamma Majas
bönfallande röst, »Bob ä’ så jysligt ledsen,
att han va’ stygg mot dig. Och han vill så
gärna kyssa dig, baja du inte blij ond!»
»Maja!» ropade Bob förfärad, medan Ruth
leende lutade sig öfver barnet. Men blott
ett ögonblick varade hans obeslutsamhet. »Maja
har rätt,» sade han, »jag ville gifva allt i
världen —• åh Ruth! Du måste veta, hur
högt jag älskar dig!»
En stund därefter tittade Nils in genom
fönstret för att se hvad det blifvit af hans
vän, men han drog sig hastigt tillbaka med
en sakta hvissling.
»Månljust!» var allt hvad han sade.
På kvällen sutto de båda vännerna åter
tillsammans och rökte.
»Nils,» sade Bob efter en ovanligt lång
tystnad, »hur var det med den där villan
här strax bredvid, är den uthyrd ännu?»
»Nej, det tror jag inte,» svarade Nils lik-
nöjdt med en hastig blick på vännen.
»Nå, då tror jag verkligen, att jag skall
hyra den,» fortsatte Bob.
»Hvad,» sade Nils med låtsad förvåning,
»och du lämnar dina trefliga rum i staden
för att utöfva din mission som farbror; hva’,
min gosse?»
»Åt Helsingland med alla farbröder,» ro-
pade Bob med ett förläget skratt. »Jag har
just upptäckt, att min kallelse är att bli en
far för lilla Maja. Gud välsigne henne!»
Amerikanska kvinnor — doktorer.
Bref för Idun.
4Ïmerika äger en mängd kvinnliga läkare. Många
etr af dem sägas vara lika ovanliga som bety-
dande kvinnor; men man säger lika ofta, att de
äro ovanligt obetydliga läkare. Amerikanskan är
en med rika förståndsgåfvor utrustad varelse, som
säkert med mera lätthet än Europas döttrar kan
uthärda de ansträngningar, som den högre civili-
sationen kräfver af sina förkämpar. Men hon
lefver i ett »praktiskt» land, där» time is money»,
men ej i den mening vi europeer förstå ordstäfvet ;
ju längre tid jag ägnar åt studier, dess mer pen-
gar må jag vinna, utan i stället: den tid, som äg-
nas åt studier är värd pengar och skall därför
inskränkas till den kortast möjliga! I dessa da-
gar hafva en mängd läkareskolor haft examina.
Nyfikenheten leder oss ofta, dit intresset borde
varit vår ansvarige följeslagare. Jag hade motta-
git inbjudan att närvara vid afslutningen och där-
med förenade doktorspromotionen i » the woman s
Medical College of the Newyork Infirmary», som
skulle äga rum i Berkeloy Lyceum vid 44:de ga-
tan. Och jag var verkligen nyfiken att se de unga
doktorerna, som nu efter 12 månaders medicin-
ska studier skulle bekomma sina diplom. Berke-
loy Lyceum är en cirka 500 personer rymmande
teater, som mest användes till amatörföreställ-
ningar, föreläsningar och dylikt. Klockan 8,15 pa
aftonen var lokalen fylld med snart sagdt alla na-
tioners damer, bland hvilka man här och där
märkte en manlig individ med ett visst förläget
uttryck, ty i dag riktades alla blickar mot »par-
nassen» (scenen), och man hade alls ingen tid för
»flirtation». På scenen voro stolar för skolans
president, lärare och elever placerade. Studen-
terna buro den bekanta Oxforddräkten. ^ På ett a
scenens midt stående bord lågo lika många pap-
persrullar, som jag kunde räkna studenter, det var
diplomen. En äldre kvinnlig med. doktor presi-
derade. Och så började — jag hade så när sagt
föreställningen, då jag tänker på den teaterstäm-
ning, som rådde, såväl på scenen som i salongen.
Inledningen gjordes med bön af en distingerad
präst. Så kommo korta adresser af president och
lärare, hvarefter studenterna passerade rundt kring
bordet, och erhöllo hvar sin pappersrulle, som
sades efteråt skola ifyllas med resp. namn och
så fullständiga diplomet. Så talade åter präst-
mannen. Hans öfvertygelse var, att de medicin-
ska studierna ej behöfva menligt inverka på
kvinnans »sweetness», och hufvudmeningen af de
elegant uttalade orden var, att läkaren och prä-
sten skola arbeta tillsammans — för kyrkans
sak! Under talets förlopp hade jag glömt, att de,
som särskildt hade att ge akt därpå, voro mogna
kvinnor, ty talet smakade mer af det man bru-
kar bjudas på i flickskolorna när »inspektor»
förmanar barnen! Och jag trodde verkligen att
»doktorerna» hade haft nog däraf i de »colleges»
där de preparerat sig för inträde i »Medical Col-
lege», men säkert visste talaren att så ej var fal-
let, då ingen bestämd skolunderbgggnad fordras
för inträde i läroverket. Det hela afslutades med
en kvinnlig doktors tal »for the faculty», som
helt enkelt var ett uppkok på hygienisk statistik,
hvilket fick fylla ett vetenskapligt kraf i program-
met. Hvad de nvgraderade doktorerna gjort un-
der de 12 månaderna, delade i tre fyramåna-
ders kurser, fick man ej veta. De praktfullaste
rosor prydde scenen nere vid rampen, och »dok-
torerna» skyndade nu ett söka upp hvar sin an-
del däraf ängsligt lösande de vid hvarje blomster-
pjäs vidfästade visitkorten med vänners och be-
undrares namn. Presidenten hade underrättat
publiken, att de lyckliga nygraderade önskade se
dem närvarande vid den »reception» som nu skulle
gifvas i »smårummen». Men rummen voro för
små och trängseln olidlig, hvarför jag tog min
hustrus arm, och vi voro nu ute på gatan där
jag frågade min fru-doktor (promoverad i Paris
efter 10 års trägna studier) »what do you think
of that?» — Hon log och svarade: »oh nonsens!»
Egendomligt är, att dylika afslutningar kallas
här och hvar i England »Commencement». Säkert
är ock, att vi i Sverige skulle kalla de studier,
som här efter 12 månader fullbordas för en »bör-
jan» eller inledningskurs till hvad sedermera un-
der 6—8 år måste inhämtas, för att man må
kunna få hedern af att kalla sig »medicine dok-
tor». Dylika »colleges» utexaminerar massor af
läkare hvarje läsårs slut. Doktorernas praktik
upptages mest af sådant arbete en examinerad
sjuksköterska i Sverige, samt de, som förstå litet
af elektricitet, massage och så vidare, kunna göra.
Aktningen för »kåren» är ej mycket hög, ej en
gång från de manliga kollegornas sida, ehuru desse
ej anstränga sig med vidjyftigare studier än de
feminina. En manlig medicine doktor är vanligtvis
21 år gammal, då han börjar praktisera. När han
så hunnit till 40-talet, så har han visserligen en
stor erfarenhet, men den bar många människor
med lif och hälsa fått dyrt betala!
En europeisk läkare har absolut intetföreträde
här med de långa vidt omfattande studier han
gjort i gamla världen; och om äfven han är be-
römd där, så finnes ej många som här kunna
bedöma hans företräden — emedan man ej kan
bedöma det man ej själf lärt! Hvad man kan i
nya världen är att taga vara på tiden och för-
vandla den i dollars.
Och de 25 unga damer som nu äro sysselsatta
med att spika upp doktorskyltar på sina dörrar,
skola säkert vara »rangerade» fruar, när de komma
till den ålder, som exempelvis en svenska är i,
då motsvarande studier ge henne rätt att kalla
sig M. D.
E. B—m.
Elpis Melena,
»Kretas välgörarinna».
Af Cecilia Bååth-Holmberg.
(Forts.)
a
ämte detta bref emottog Elpis Melena äfven
ett annat papper — en af Garibaldi
skrifven, till Siciliens folk riktad, kraftig pro-
klamation att afskudda sig det bourbonska
oket; vid första resning skulle han, Garibaldi,
infinna sig för att broderligt bistå frihets-
kämparna. Pä papperets andra sida voro
antecknade namnen å fem, i Messina boende
framstående sicilianer, hvilka alla tillhörde
frihetspartiet. Dessa skulle nu genom Elpis
erhålla kännedom om proklamationens inne-
håll. Detta var hennes egentliga uppdrag.
Nästa dag begaf sig fru von Schwartz
åstad pä sin farliga expedition. Ankommen
till Messina underkastades hon af polisen
därstädes en sträng undersökning; ej ens spor-
rarna på hennes ridstöflar undgingo en miss-
tänksam granskning. Det farliga papperet
var dock så väl insydt i hennes kläden, att
det icke blef upptäckt.
Den engelske konsuln var emellertid allt
annat än revolutionärt sinnad och lät fru
von Schwartz efter ett längre samtal veta,
att han ej vidare ville emottaga henne på
konsulatet. Hon märkte äfven, att hon beva-
kades af napolitanska spioner; hon kunde
knappast gå tio steg utåt gatan, utan att
vara följd och iakttagen. Icke dess mindre
lyckades det henne att träffa fyra af de per-
soner, till hvilka Garibaldi sändt henne, och
hon hoppades redan på en lycklig utgång af
vågspelet. Det var endast ett par dagar
kvar, innan den ångbåt anlände, med hvilken
hon skulle återvända till Rom, och under
denna tid trodde hon sig kunna få tillfälle
att cfverbringa Garibaldis budskap åt den
femte och viktigaste medlemmen af revolu-
tionskomitéen.
Men i stället väcktes hon en natt af starka
slag på porten till det hotell, hvarest hon
bodde. Inom ett ögonblick upprepades slagen
på dörren till hennes eget rum oeh en befal-
lande röst ljöd in till henne: »aprite per
ordine superiore, o sforziamo la porta —
öppna i lagens namn, annars spränga vi
dörren! »
Hvarje natt hade den modiga damen in-
vecklat Garibaldis proklamation i ett hörn af
sin näsduk och sof med denna hårdt sluten
i handen; för att nu undgå upptäckt, hade
hon ej annat val än att hastigt uppäta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
