Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 28. 14 juli 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 I DU N 1893
CD —
V> pK
ta 3
l"X| co
O- S’
o= *»
B*-?
(0
~ s
O g»
& CJÇ
n *
^ ca
O O
f- 3-
O
bJ **
0
ÜQ
î»: ^
*-J o:
*rf M
1 g:
M- P>
“ P-
Fl CD
n ra
p Si
«T»“ <1
"-" <D
•1
och Lill-Lisa tittade med stora undrande ögon på
mormor.
»Ja, det var snällt, lille Adolf,» sade gumman.
»Du får slippa nu.» Hon var som ett lärft i an
siktet.
* *
*
Det var på julafton och skymningen kom på.
Moster Lisa hade inte fått en blund i sina ögon
på hela natten. Nu satt hon inkrupen i soffhör-
net och tummade oroligt på psalmboken med mes-
singsknäppena.
»Herre Gud, Herre barmhärtige Gudl» hviskade
hon. »Skall det hända mig med henne också!
Fader, gånge denna kalken ifrån mig.»
Lisa var en vanlig allmogekvinna, något djupare
anlagd kanske och med en smula mer utveckladt
känslolif, men hon var inte något sjåp. Men ändå
kände hon sig slagen af hvad hon sett föregående
dag i matboden hos nämndemans. Hon kunde inte
få de ur sina tankar.
Att ett par ungdomar ge hvarann en kyss, det
är väl ändå inte så förskräckligt. Nej bevars, om
det nu bara vore det. Men hur långt hade det
gått, hur långt skulle det komma att gå? Skulle
Lena komma hem liksom Augusta gjort och bli
till en visa i socknen ! Ty aldrig kunde det bli
parti mellan rike nämndemans Johan och Granatens
Lena — aldrig i lifvet.
»Att en stackare skall ha en sådan sorg af sina
barn,» suckade den gamla. »Och jagsom så har
förmanat och varnat och bedt dem hafva Gud
för ögonen. Och jag är så rädd, så rädd för
att fråga Lena. Hon skall nog säga mig sannin-
gen, men det är för den jag är så rädd, så
rädd.»
Ljudet af hastiga stampande steg hördes i för-
stugan. Lena ryckte upp dörren och trädde in.
Ett par hårtestar i pannen glittrade af rimfrost,
men hon såg röd och varm ut.
»Hur är det fatt, käraste mor?» Hon talade fort
och andfådd. »Hvarför gick ni så snart i går, och
hvarför kom ni inte ner i middags för att doppa
i grytan, som nämndeman bad er?»
»Kära barn, hur är det fatt med dig själf?»
Gumman brast i gråt. »Hur är det falt med dig
och ... Johan?»
»Med mej? Med Johan? Ah, vi har det så
bra, som vi nàn’sin kan önska oss.»
»Jag menar, hur har ni det emellan er?»
Lena såg så munter ut, att det skar i moderns
hjärta. Var det möjligt, att hennes barn, som
hon haft så nära under sina ögon, kunnat bli ej
blott lättsinnig, utan förhärdad?
Lena slog upp dörren och Johan trädde in.
»Mor vill veta, hur vi ha det mellan oss,» sade
hon och lade armen om hans hals.
»Joo, vi ha’ det så, att om inte moster har
nàn’ting emot’et, så tar vi ut lysning till våren,
och jag öfvertar Grindberga.»
»Herre Gnd, barn, ni ä rakt från vettet! Hur
kan ni tro, att nämndeman skulle gå in på det?
Med Granatens Lena! Nej, nej barn; än är det inte
för sent att slå bort så’na griller! Det är omöj-
ligt, rakt omöjligt.»
Johan satte sig på träsoffan bredvid gumman.
»Det år inte omöjligt, det är afgjordt,» sade
han. »Jag talte med far redan i våras, men då
var han motsträfvig och tycktes inte vilja höra
på det örat. Så tänkte jag vi hade god tid och
att vi kunde vänta ett år, för jag har nog märkt,
att far undan för undan sätter högre värde på
Lena. Men i måndags kom far själf och talade
om saken.
»Har du slagit Lena ur hågen,» säjer han.
»Nej, säjer jag, och kommer aldrig att göra det
heller.»
»Jaså, säger då far och han såg så god och
vänlig ut. Jag har sagt upp brukaren på Grind-
berga och tänkte, att det blir bäst du tar det till
våren. Då är det väl så godt du gifter dig. Lena
är en duktig flicka, hon har ju ingenting, men
lyckan sitter inte alltid på samma bänk som ri-
kedomen,» sa’ far och suckade.
»Moster vet nog,» tilläde Johan, »att far inte
fick rå sig själf, när han gifte sig. Och mor var
nog bra, men hon var stridig till humöret och
kunde inte glömma, alt det var hon som fört
mesta rikedomen till boet, så alt far, stackare,
har nog haft sina svåra stunder han.»
Moster Lisa hade låtit sitt grå hufvud sjunka
ned mot soffkarmen. Hon bad tyst. Så reste
hon sig och klappade Lenas rödblommiga kind
med sin knotiga hand.
»Gud välsigne dig barn, Gud välsigne er bägge
och förlåte mig gamla klentrogna stackare, som
inte vågade hoppas på så mycken lycka och
nåd !»
»Sätt nu på er, moster, så fara vi ner. Jag
ställde hästen kvar hos Pettersons. Och tag med
dig din docka, Lill-Lisa, för far vill, att ni ska
bli hos oss öfver hela helgen »
Johan gick ut, och om några minuter hörde man
bjällrorna klinga utanför dörren. Moster Lisa och
hennes dotter sutto på träsoffan och gummans
hufvud hvilade mot Lenas bröst.
Lill-Lisa stod midt på golfvet med högra pek-
fingret långt inne i sin lilla mun. Hon kunde
för sitt lif inte begripa, att mormor och moster
satte sig till att gråta, därför att de voro bjudna
till nämndemansgården, där det var så fint och
ljust, och där man fick så mycket god julmat.
Rättelser.
I biografien öfver Elpis Melena står i n:r 26, sid.
202, spalt 1, rad 16 nedifrån: imänskliga lefnads-
historia» ; bör vara: märkliga etc. — A spalt 3 sam-
ma sida, rad 12 uppifrån står: ipolitiskl ögonblick»,
hvilket bör vara : kritiskt etc.
K*
Innehållsförteckning.
Virginia Larsson (med porträtt); af E. Melén. — Lifsmod ;
poem af Nonny Lundberg. — Hos doktorn ; af Ave. — Pä
sällskapslifvets marknad ; af Florentin. — Ungkarl ; skiss för
Idun af A W—ff. (Slut.) — I hushållspenningfrågan: Tre-
tusenkronorstrecket. III. AIma Baltxer. — Amerikanska kvin-
nor-doktorer ; bref för Idun af E. B—m. — Elpis Melena,
»Kretas välgörarinDa» ; af Cecilia Bååth-Holmberg. (Forts.) —
Ur notisboken — Moster Lisa i Tallbo; teckning för Idun af
Scævola. — Tit’sfJidrif.
J «/
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Tiäiförän
Charad.
»Mitt första» — den
åt tuseuden
ger skydd i kalla dagar,
en god egid
i vintertid —
en skänk från skog och hagar.
»Mitt andra» hägn
mot rusk och rägn
emellanåt bereder,
en kämpe stark
i skog och mark,
i fejd mot vind och väder.
»Mitt hela» — en
vår varma vän,
som går för oss i döden ;
för oss dess barm
plär låga varm —
högt flammar kärleksglöden.
P. L.
Modern oeh krokodilen.
En egyptisk kvinna såg, huru hennes
barn, som lekte vid Nilen, greps af en
krokodil. Modern bad djuret lämna
tillbaka barnet. Krokodilen svarade :
»Jag vill lämna tillbaka det, om du
gissar, hvad jag skall göra.» — Mo-
dern svarade: »Du skall icke lämna
tillbaka mitt barn.»
Krokodilen: »Antingen du gissat rätt
eller orätt, behöfver jag icke lämna
tillbaka barnet. Ty har du gissat rätt,
så får du det icke tillbaka enligt din
egen utsago ; har du gissat orätt, så
återlämnar jag det icke på grund af
vår öfverenskommelse.»
Modern: »Antingen jag gissat rätt
eller orätt, så måste du återlämna bar
net. Ty har jag gissat rätt, måste
du det enligt vår öfverenskommelse;
är det orätt, så är motsatsen riktig:
du skall återlämna barnet.»
Hvem hade rätt?
De 36 nollorna.
©
i
l
l
O
■ \-åm
«
’«K»
O £0% o
°■
O
nn mm
° m
O «o#
ski
o !«!
O o
Ig « %0’é
\-$m
m O o
SI °
Från dessa 36 nollor skola 6 bort-
tagas, men på sådant sätt, att de åter-
stående nollornas antal i hvarje lod-
rät och vågrät rad utgör ett jämnt tal.
Rebus.
il Ko Æ SStf!
Talvi.
Ordgåta.
Sök 12 ord, hvilkas begynnelsebok-
stäfver utgöra namnet på en berömd,
modern författarinna och slutbokstäf-
verna namnet på tvänne af hennes ar-
beten.
Orden äro : 1) Berömd kompositör,
2) österländskt namn på Gud, 3) flod
i Frankrike, 4) diktart, 5) diktart, 61
stjärna, 7) ädelsten, 8) bekant ort på
Schweizeralperna, 9) karlnamn, 10) be-
römd italiensk målare, 11) stjärnbild,
12) biflod till Ob.
Skämtfrågor.
1) Hvilken likhet är det mellan en
fru och en öfverstelöjtnant ?
2) Hvilken likhet är det mellan en
kokerska och en skådespelerska ?
3) En faders barn, en moders barn
och dock ingen människas son. Hvad
är det?
4) Hvad för ett musikaliskt väsen
är en oxe inom djurvärlden?
5) Hvarför var Eva den bästa sån-
gerska, som funnits?
Aritmogryf.
i
1 2 3 4 5
2 3 6 7 8
3 5 9 10 4
4 3 4 4 3
ii ; ? 5 3 4
2 12 13 10 4
9 4 14 6 5
11 3 9 2 8
10 ! 11 5 15 16
1) Gossnamn, 2) stad i Finland, 3)
världsdel, 4) flicknamn, 5) stad i Ryss
land, 6) ö, 7) flod i Asien, 8) stad i
Egypten, 9) stad i Sverige.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på ett land. Talvi.
Illuminationen.
uppställa dessa i form af ett kors på
sådant sätt, att 11 ljus skulle brinna
i midtelraden samt att ljusens antal
från korsets fot till slutet af hvardera
vågräta armen skulle utgöra 11. De
beslöto, att saken skulle ordnas en-
ligt följande plan. På teckningen mot-
svarar hvarje tal ett ljus.
11
10
9
8
7
12 11110 9 8|7 6 7 8 9 10 11 12-
5
4
3
2
1
OC
Vid det afgörande ögonblicket fat-
tades emellertid 2 ljus och kunde icke
genast anskaffas. Damerna önskade
dock, att de återstående 19 ljusen
skulle ordnas i korsform och precis
på samma vilkor som förut bestämts.
I själfva verket lyckades de ock genom-
föra sin plan. Hur buro de sig åt ?
Lösningar.
Logogryfen: Fönsterglas; gran, gren, grön,
gröt, graf, gret, tös, lön, lager, stal, föga,
fager, tass, fras, salt, get, nöt, sarf, gers,
öster, aster, ögat, frös, snö, stel.
Anagram: Roma, arom, Anior, Omar.
JfyUningsgåtan : Susen, önska, domstol, Es-
sen, rasta — Södermanland,
Medelpunktgåtan: I) Volmar, III Iberer, III)
Casper, IV) Tanger, V) Odhner, VI) Rektor,
VII) Idoler, VIII) Alster — Victoria R.
Elfva unga damer skulle anställa en
illumination och hade till sitt förfo-
gande 21 ljus. De hade för afsikt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0228.html
