Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 21 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ING
i S’
wÈm
yiNNAN
HH!
ill!!
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag
\n\
’si ^tHi.as
mm
dmS
N:r 29 (292) Fredagen den 21 juli 1893. 6:te årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun med Modetidning och
kolorerade planscher ...... kr. 9:
Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7:
Idun ensam ............................ » 5:
Byrå : Redaktör ock utglfvare : Utgifningstid:
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr.
(Aftonbladets hus.) FRITHIOF HELLBERG. hyarje helgfri fredag.
50 Träffas å byrån kl. 12—1. Lösnummerspris 1 5 öre
— anstalter i riket. Allm. Telef 61 47. (lösnrr endast för kompletteringar)
Annonspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Ulrika Eleonora d. ä.
f
dessa dagar for
jämt tvåhundra år
sedan den 26 juli
1693. skildes Ulrika
Eleonora, Karl den
elftes ädla maka, från
en värld, som för hen-
ne aldrig varit annat
än en förgård till ett
bättre, evigt hem.
I flere år hade hon
varit sjuklig; sänglig-
gande hade hon varit
sedan början af juli.
Konungen, intagen af
den lifligaste oro för
hennes hälsa, hade ej
lämnat hennes sjuk-
bädd vare sig natt el-
ler dag, om han ej
därtill tvungits af vik-
tiga angelägenheter.
Själf fick hon snart
klart för sig, att hon
ej kunde tillfriskna.
An en gång ville hon
gå till Herrans natt-
vard i Karlbergs lilla
slottskapell, som hon
höll så kärt, och där
hon tillbragt så mån-
ga stunder af djup,
innerlig andakt, stun-
der, som haft en för-
smak af himmelens
sällhet. Det tjänade
ej till att göra några
invändningar. Denvan-
ligen så undfallande,
ödmjuka Ulrika Eleo-
nora visade ibland den
järnfasta vilja, som
fanns på djupet hos
■
*»«•"
,
m/m/A
y* Â
t Sä>° Wk
i&gfß
KarlXÏDs moder. Hon
lät bära sig fram till
altaret och mottog an-
daktsfullt lycklig sak-
ramentet. Ansträng-
ningen, uppskaknin-
gen påskyndade en
upplösning, som alla
väntade.
Kring drottningens
bädd i den stora säng-
kammaren på Karl-
bergs slott stodo föl-
jande dag make, barn,
svärmoder, tjänare, hö-
ga och låga, manliga
och kvinnliga. Slutet
var nära. Alla voro
upplösta i tårar, i alla
hörn af det mörka ge-
maket hördes idel kla-
gan och snyftningar.
Blott den döende var
lugn.
Med sin milda stäm-
ma talade hon till alla.
Först och främst till
sin make, konungKarl,
som under den sträfva
ytan dolde varma käns-
lor och som nu var
alldeles tillintetgjord
vid tanken på den fö-
restående skilsmässan.
Ulrika Eleonora bad
honom böja sig öd-
mjukt inför Gruds råd,
ej önska henne åter
till denna världens
»brusande haf» från
»den trygga hamn»,
dit hon nu kallades
af sin själs brudgum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
