Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 21 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I D U N
på skölden en sång ulan ord, men orden känna
förut hvarje svenskt hjärta och sinne. Om foster-
landskärleken vore död, slocknad — tro mig, den
skulle inför denna lilla bit af Sverige, Sveriges
egen byggnad på Ghicagoutställningen, uppstå
hundra gänger starkare och mera glödande.
Nej, allt detta hör ju egentligen ej hit, låtom
oss därför skynda upp på galleret och beundra
de vackra konstväfnaderna, handarbetena och trä-
sniderierna, ibland dessa senare isynnerhet ett
litet antikt väggskåp, som ser så genomsvenskt ut
i sin i fornordisk smak hållna stil. Allt från det
minsta till det största i svenska byggnaden är en
fullkomlig succès och måste väcka hela världens
beundran och erkännande. Stolt vajar också den
tretungade gula och blå flaggan öfver den gyllene
kungliga krona, som pryder byggnadens högsta
spets. Hvilket mäktigt språk tala icke dessa kära
färger till svenska hjärtan !
Signe Ankarfelt.
Småbarn i kyrkan.
å bibelorden »Låten barnen komma till
mig» grundas ofta den oseden, att bar-
nen mycket för tidigt tagas med i kyrkan.
Den lilla åtta- till tioåriga varelsen sitter där
och hoppas från mening till mening, att det
ändtligen skall taga slut på predikan, som
är afsedd för fullvuxna, alltså för moget
tänkande och kännande människor, och af
hvilken barnet följaktligen ingenting förstår.
Trött af det långa stillasittandet vänder det
sin uppmärksamhet åt alla möjliga saker.
Det räknar kyrkfönstren, rutorna däri, de
framför sittande människorna. Det bläddrar
sakta i psalmboken; på en förmanande vink
af modern låter det psalmboken vara i fred,
drager i kläduingen, skrufvar sig fram och
tillbaka, räknar på nytt fönsterrutorna och
upptäcker plötsligt hos någon målad apostel
en märkvärdig likhet med hufvudfigureu i
någon favoritbilderbok. Strax föresätter sig
den lilla att i morgon tala om denna viktiga
upptäckt för Lotta, Greta eller Marie, och
slutligen tumla barnets tankar om ute på
gård och i trädgård, i skolan, på lekplatsen,
endast den lilla kroppen sitter i kyrkan. Så
snart amen uttalats, drar den lilla kyrkbesö-
karen en suck af lättnad, ser sig förnöjd
omkring på den helgdagsklädda församlingen
och har såsom enda vinst af denna tvångs-
stuud lärt sig att sitta förströdd och oupp-
märksam. Denna tankspriddhet blir snart en
vana, och den vidlåder barnet äfven i en ål-
der, då det utan detta tidigare förslöande
skulle på grund af sin rikare utvecklade
fattningsförmåga kunna med nytta besöka
kyrkan.
Därför bort ur kyrkan med de små, som
dessutom ofta endast störa de fullvuxnas
andakt. Före det tolfte året borde barnen
helt och hållet uteslutas från regelbundna
eller allt för ofta upprepade kyrkobesök.
Önska föräldrarne, att barnens religiösa sinne
skall näras ännu mera än genom skolan och
andakten i hemmet, kunna de låta sina små
deltaga i så kallade barngudstjäuster. Äfven
vid dessa få de höra orgelspel och sång, men
det religiösa ämnet och dess utläggning af-
passas i hvarje afseende efter barnens fatt
ningsgåfva.
Se
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekantal
Ur notisboken.
Drottningens rosenkorg. Den 9 d:s öfver-
lämnades, genom fruarna Thomœus, Laurin och frö-
ken Siri Dahlems till h. m. drottningen, som då
firade sin födelsedag, från Drottningholms damer en
praktfull blomsterkorg med rosor. Korgen var c:a
1,2 meter hög af bronseradt korgmakeriarbete och
fylld med rosenknoppar i växlande form, skönhet,
färg och storlek; från handtaget, som utgjordes af
en tjock rosenstam, nedhängde breda, guldfransade,
blåa sidenband. A det ena af dessa stod textadt:
Till H. M. Drottningen den 9 juli 1893 i djupaste
underdånighet och å den andra namnen på samtliga
63 gifvarinnorna. Den synnerligen smakfulla gåf-
van var, hvad det dekorativa beträffar, anordnadt
af trädgårdsmästaren vid slottsorangerierna, hr Bo-
berg.
Dödens skörd. Friherrinnan Vendela Vilhel-
mina Ericson, född grefvinna von Schwerin och än-
ka sedan 1870 efter Sveriges snillrike, store järn-
vägsbyggare frih. Nils Ericson, afled här om dagen
i Östersund, där hon var på besök hos sin äldste
son, landshöfdingen frih. John Ericson. En lung-
inflammation, som varade under fyra dagar, föran-
ledde dödsfallet. Den aflidna var 71 år gammal.
Hon efterlämnar tre söner, af hvilka en, som nämdt,
är landshöfding, en f. d. kapten och civilingeniör
och en generalmajor och chef för Vestgöta regemen-
te, samt en dotter, gift med godsägaren grefve Mör-
ner på Björksund i Södermanland.
— En af Visby äldsta invånarinnor, änkeprostin-
nan Brita Elisabeth Bomdal, har aflidit 94J år
gammal. Änka sedan ett trettiotal år efter prosten
i Ölja G. T. Bomdahl, har hon allt sedan mannens
frånfälle varit bosatt i Visby, där hon lefde i stor
tillbakadragenhet. Hon anses efterlämna en icke
obetydlig förmögenhet och sörjes närmast af i Ham-
burg bosatta brorsbarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
